Thursday 16 October 2008

Taqiyyaspecialist ny hovpoet på P1

När jag nu efter en längre tids paus i bloggandet åter tar till orda blir det genom att i någon mening ta vid där jag slutade. Jag har åter anledning att behandla personen och fenomenet Mohamed Omar. Denne man har på sistone blivit något av en muslimsk husgud eller hovpoet på P1. Han ges ofta utrymme i flera olika program och genomgående får han tala ostört eller så intervjuas han av någon person, som av genuin okunnighet eller missriktad finkänslighet misslyckas med att ställa rätt frågor. Betecknande för dessa programinslag är att Omar oftast försöker slå sina egna rekord i flest lögner per tidsenhet. Ett nytt sådant rekordförsök gjordes i programmet ”Nordegren i P1” den 4/9.

Omar var inbjuden för att läsa något ur Koranen med anledning av ramadan. Han har valt en vers ur sura nr 2 och vill inledningsvis ge en kort bakgrund. Han gör sedan ett stort nummer av att den valda versen nr 143 råkar stå i mitten av Koranens längsta sura. Omar läser sedan följande text vilken han finner fascinerande: “Och vi har gjort er till ett mittens samfund”.

På frågan om vilken betydelse denna text har svarar han att den påminner oss om att vi ständigt skall vara måttfulla och besinnade samt att en muslim skall ta den mittersta ståndpunkten och alltid vara välbalanserad och resonabel. Han menar vidare att den citerade texten visar att Koranen påbjuder moderation. Ur detta härleder han påståendet att islam från ursprunget varit måttfullhetens religion.

Innan vi går vidare i intervjun finns skäl att stanna lite för att analysera såväl källan som dess uttolkning. Den text Omar citerade är endast en del av första meningen av vers 143, som i övrigt liksom de omgivande verserna används av Muhammed för att motivera det plötsliga bytet av qibla (platsen dit man vänder sig under bön) från Jerusalem till Mecka. Till saken hör att Medina där man för tillfället befann sig råkar ligga just mellan de två förstnämnda platserna. Det är därför inte särskilt långsökt att påstå att den gode Omar övertolkar de citerade orden.

Den aktuella händelsen inträffade i månaden Rajab cirka sexton månader efter flytten från Mecka till Yathrib (dåvarande namn på Medina) och markerade en slutlig brytning med de judiska stammarna där sedan de med hänvisning till sina skrifter vägrat acceptera Muhammeds religion. För att ytterligare markera brytningen ändrade ”profeten” två månader senare tiden för fastan från den judiska fastemånaden till den nuvarande Ramadan.

Bytet av qibla markerade också inledningen på alltmer hatiska uttalanden i Koranen mot judar och kristna. Under de närmast följande åren blev de tre judiska stammarna i Yathrib utsatta för en synnerligen grym behandling av Muhammed och hans följeslagare. Banu Qainuqa var den stam som drabbades först. Männen räddades till livet endast tack vare kraftfullt ingripande av Abdallah ibn Obey, ledaren för den största arabiska stammen i Yathrib. Hela stammen förvisades sedan det mesta av deras ägodelar beslagtagits. Samma öde drabbade året därpå Banu Nadir, sedan Muhammed först förstört en del av deras dadelpalmer. Ett än värre öde väntade Banu Quraiza. Under en dag och kväll halshöggs stammens alla män och unga pojkar som nått puberteten (ca 700-800 män) varefter kvinnor och barn togs som slavar.

Medan Nordegren till synes aningslöst jamar med fortsätter så Omar med att påstå att en muslim alltid skall ”vara måttfull och balanserad och lyssna på olika åsikter”, att ”Koranen själv påbjuder moderation” samt att från sitt ursprung ”har islam varit måttfullhetens religion”. Man undrar stillsamt hur ovan relaterade händelser passar in i Omars skönmålande beskrivning av den tidiga islam.

Nu råkar det vara så att ”muslim” ordagrant betyder ”den som underkastar sig Allah”. Det innebär att muslimen skall följa alla påbud i Koranen, inte bara de ”fem grundpelarna” (varav fastan är en) utan även den ”sjätte grundpelaren” som innebär att delta i jihad för att sprida islam. Koranen är mycket tydlig på den punkten liksom när det gäller skyldigheten att ”lyda Allah och Muhammed” och säger till och med att ”att lyda Muhammed är att lyda Allah” (4:80).

”Poeten” Omar förefaller lyckligt ovetande om vilket öde som drabbade ett antal poeter i Mecka och Yathrib. De blev samtliga ett huvud kortare. Detaljer om vad som hände poeter, som råkat uttrycka en åsikt som inte passade Muhammed finns här hämtade direkt ur islams tidiga urkunder. Intressant nog finns i en av episoderna en av grunderna för ”taqiyya” ˗ att ljuga eller dölja sanningen i syfte att främja islam. Inför mordet på Kab bin al-Ashraf uppmanade “profeten” gärningsmännen att ljuga för att nå sitt syfte. Exemplen inom islam på att ”vara måttfull och balanserad och lyssna på olika åsikter” är i sanning märkliga.

Nordegren leder så in samtalet på jihad varvid Omar kommer med det häpnadsväckande påståendet att ”jihad i den ursprungliga autentiska mening innebär att när det blir nödvändigt att försvara sig så skall man göra det på ett etiskt sätt”. Uttalandet visar på en enastående historielöshet och/eller exempellös förträngning av verkligheten. Det är enligt muslimska historiker och biografer som Ibn Hisham och Tabari liksom i otaliga hadither och i själva Koranen väl belagt att Muhammed och hans anhang sedan flytten till Yathrib nästan uteslutande försörjde sig på krigsbyte.

Muhammed ledde och/eller organiserade själv 27 större räder eller anfall samt ett stort antal av mindre skala. Det bör framhållas att samtliga större operationer ”profeten” deltog i eller organiserade var av offensive karaktär och alls icke en fråga om ”nödvändigt att försvara sig”. Den enda striden av försvarskaraktär var ”slaget vid befästningsgraven” i februari år 627. Denna händelse var egentligen en två veckors belägring av Yathrib, som genomfördes av Mecka och allierade beduinstammar i ett fåfängt försök att få slut flera års överfall och plundring av fredliga köpmannakaravaner tillhörande Mecka.

Det bör i sammanhanget noteras att det första framgångsrika överfallet på en karavan tillhörande Mecka ägde rum år 623 under den heliga månaden Rajab då strider enligt dåtidens etik var helt tabu. För att rättfärdiga övergreppet ”uppenbarade” Muhammed koranversen 2:217, vilken rättfärdigade fientligheter under den heliga månaden om syftet var att sprida tron. I denna vers, liksom i så många andra, används ordet jihad entydigt i betydelsen fysisk strid för trons sak. Muhammeds etik var här som så många gånger ”ändamålen helgar medlen”.

Omar har visserligen rätt i att jihad rent semantiskt även kan betyda strävan. Av större betydelse är dock hur och i vilken kontext ordet i de allra flesta fall används i Koranen och i hadither. Det finns ett stort antal verser som uppmanar till fysisk jihad och flera (bl.a. 2:193, 2:216, 9:29, 9:39, 47:4), som framhåller jihad som en skyldighet för den troende muslimen. Det kan väl heller inte vara en slump att sura nummer 8 kallas ”Krigsbyte”. Koranen behandlar för övrigt detaljerat hur man skall förfara med olika typer av krigsbyte (se bl.a. 8:41), inte minst att en femtedel alltid skall tillfalla ”profeten”. Om det nu vore, som Omar hävdar att jihad främst vore en inre andlig strävan skulle det knappast ge upphov till krigsbyte.

Omar påstår sedan på oklara grunder att 99 % av muslimerna tolkar jihad som inre andlig kamp. Verkligheten under snart 1400 år och med all önskvärd tydlighet ger en helt annan bild. I nästa andetag säger han: ”Islam påbjöd alltså regler för hur krig skulle föras före Genève-konventionen och folkrätten det är det det här innebär.” Detta är ett minst sagt häpnadsväckande uttalande sett mot den historiska bakgrunden.

De lagar för kriget som Muhammed etablerade och som är väl dokumenterade i Koranen och i hadither innefattade bland annat följande:
Tillfångatagna kvinnor kan tas som fångar. Det är tillåtet för muslimen att ha sex med dessa (4:3 m.fl.)
Man bör döda ett stort antal innan man börjar ta fångar (8:67)
En fånge kan dödas (jfr Banu Quraiza), tas som slav eller användas för lösen.
De besegrades egendom tas regelmässigt som krigsbyte (biografin över Muhammed innehåller ett antal detaljerade listor på krigsbyte)
Fångar kan torteras (jfr behandlingen av Kinana i den judiska oasen Kheibar)

Listan kan tyvärr göras längre men detta räcker för att konstatera att jag betackar mig för den ”folkrätten” Muhammed skapade.

Avslutningsvis säger Omar att han under ramadan försöker läsa så mycket han kan av Koranen. Av denna kommentar torde det framgå med önskvärd tydlighet att den gode Omar uppenbart läser islams ”heliga” skrifter väldigt selektivt.

Sveriges Radio och Thomas Nordegren borde skämmas för ett så osakligt och förljuget program.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Thursday 17 April 2008

Taqiyya i kubik

Det finns alltför ofta anledning att ifrågasätta om Sveriges Radios sändningsrätt ”utövas opartiskt och sakligt”. Detta är särskilt fallet då olika religiösa företrädare släpps fram utan något som balanserar deras överdrifter. Tisdagens Tankar för dagen satte ett svårslaget rekord i antalet rena lögner per tidsenhet.
Muslimen Muhamed Omar försöker med utgångspunkt i Guillous och andras starkt romantiserade bild av Saladin måla upp en bild av denne forne jihadist som ädel och ridderlig och som någon sorts motbild till dagens jihadister. För att lyckas med detta gör han våld på historien och tar till ett antal direkta lögner.
Saladin var krigare nästan hela sitt liv och byggde hela sin ställning på våld. Han var samtidigt pragmatisk och kunde ibland hålla avtal när det tjänade hans syften. Det är visserligen sant att intåget i Jerusalem skedde utan blodspillan, men det berodde alls inte på Saladins storsinthet utan på förhandlade kapitulationsvillkor. I potten för Saladin låg bl.a. räddandet av Klippmoskén och al-Aqsamoskén från förstörelse, frigivandet av flera tusen muslimer som fanns i staden samt lösen för varje kristen man, kvinna och barn i staden.
För att verkligen belysa den ”ridderlige, ädle Saladin” finns det skäl att se vad som hände direkt efter slaget vid Hattin tre månader tidigare. Raynald de Chatillon, en av de kristna ledarna halshöggs av Saladin personligen sedan han vägrat omvändelse till islam. Två dagar senare avrättades ett hundratal tempelriddare som vägrat låta sig omvändas till islam inför ögonen på Saladin, som satt på en plattform nöjt leende (enligt Imad ed-Din, Saladin's Secretary).
Men detta var varken första eller enda gången Saladin ställde till massakrer. Redan 1179 lät han avrätta ca 700 fångar efter erövringen av slottet Bait al-Ahazon. I detta dåd liknar han något sin stora förebild, Muhammed, som år 627 efter besegrandet av Banu Quraiza övervakade dödandet av 700-800 judiska män.



The Prophet, Ali, and the Companions at the Massacre of the Prisoners of the Jewish Tribe of Beni Qurayzah


Ja det är ”det viktigt att Saladin inte bara blir en figur som flimrar förbi på bioduken”, som Omar säger, men inte på det sätt han avser. Vi bör komma ihåg honom som en blodig förebild för dagens våldsamma jihadister och i det avseendet ”så gick han i Muhammeds fotspår”.
Efterson Omar framhåller Muhammed som ett dygdemönster bör detta kommenteras. Till att börja med blev han inte ”fördriven från Mecka”. Han valde att flytta av taktiska skäl och lät först alla anhängarna flyttat i god ordning utom han själv, Abu Bakr och Ali med familjer (enligt Katib al Wackidi, Hishami och Tabari). Hans lärljungar hade enligt samma källor visserligen motarbetats men inte ”plågats”. När han ”återvände till sin hemstad” hade han kvällen innan förhandlat med Abu Sufian om allmän amnesti för Mecka. Från denna amnesti undantog han ett antal av vilka han lät avrätta fyra, bland dem en sjungande flicka som irriterat Muhammed med kritiska verser.
Omar säger bl.a. om Muhammed: ”Han hyste inget agg. Han var snar att förlåta och fred och försoning var hela tiden hans mål.” Detta är inget annat än grov historieförfalskning. En lång lista på alla ”profetens ” dåd, som bevisar motsatsen, finns i The Root of Terrorism a la Islamic style. Låt mig bara ta ett exempel.
Efterbesegrandet av judarna i Kheibar torterades den unge ledaren Kinana till döds på Muhammeds direkta order. Denna grymma scen var knappt till ända innan Muhammed sände en av sina män att hämta Kinanas unga hustru Safia, som var väl känd i Medina för sin skönhet. Samma kväll anordnades en bröllopsfest medan en tjänstekvinna fick i uppdrag att göra bruden redo för Profeten. ”Bröllopet” fullbordades därefter.
Ett belysande exempel på Muhammeds ”fred och försoning”.
Omar nämner flera gånger jihad säger att han skall ”förklara dess sanna innebörd”. Han gör dock inget försök i den riktningen. Han behöver heller inte göra det eftersom varje muslims skyldighet att bedriva våldsam jihad är väl inskriven i Koranen (2:193, 2:216, 2:244, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123) och i många hadither. Som framgår där har terroristerna alls inte förvrängt ordet.
”Muhammed, Saladin och andra hjältar i islams historia” har alla ägnat sig åt blodig jihad. Hur mycket än Omar och andra muslimska apologeter ordar kan de ”aldrig ändra på den saken. De kan skymma sanningen men inte utplåna den.”





Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Wednesday 16 April 2008

Konsekvensneutral eller agendastyrd journalism?

Erik Fichtelius talade mycket om konsekvensneutral journalism för ett tiotal år sedan när han var tf professor i journalistik. Som jag förstod det skulle journalisten välja att presentera sitt material utan hänsyn till vilka konsekvenser det kunde få.

I strömmen av händelser och icke-händelser har man ofta anledning att bli förvånad över vad som väljs ut respektive inte väljs som nyheter i våra media. Bakom valet ligger något journalisterna kallar nyhetsvärdering. Den intreesanta frågan frågan blir då denna. Vad styr nyhetsvärderingen?

Vid sensationella händelser är nyhetsvärderingen uppenbar, men i alla andra fall är det journalistens preferenser eller om man så vill dolda agenda, som styr nyhetsvärderingen. För den som följt rapporteringen i våra media sedan 50-talet är det uppenbart att vi fått en alltmer agendastyrd journalism sedan början av 70-talet. Till detta hör att flera statsvetenskapliga undersökningar entydigt visat att 70-80 % av journalisterna står tydligt till vänster på den politiska åsiktsskalan. För den som vaket följer rapporteringen i media är den resulterande vänsterpolitiseringen uppenbar.

Den agendastyrda journalismens främsta vapen är nyhetsvärderingen dvs vad som skall bli en nyhet och vinklingen dvs hur nyheten skall presenteras. Det är inte nog med att enskilda journalister flitigt använder dessa vapen. Det har flera gånger avslöjats att denna metodik systematiskt används av hela redaktioner och av stora journalistkollektiv i vissa syften.

I programmet ”Åsiktsmaskinen” i Axess TV diskuterade för ett år sedan ett antal kända journalister kring Sverigedemokraterna och medierna. Det intressanta erkännandet av Susanna Popova och Thomas Gür att journalister vid en konferens i Saltsjöbaden 1987 kommit överens om att positivt särbehandla personer av ”utländsk härkomst” har tidigare diskuterats av bl.a. ”Beska Droppar”. Erkännandet var sensationellt men att ett sådant avtal funnits är föga förvånande för den som följt rapporteringen i media.

Programmet innehåller fler intressanta uttalanden. Anders Hellner anser att SD inte är rasistiskt. Den erfarne Åke Ortmark säger att: ”Sverigedemokraternas verklighetsbild och verklighetsbeskrivning är i så stora delar korrekt”. Han exemplifierar med ett uttalande av Göran Johansson om problemen med invandringen.

I så fall är det ju den samlade journalistkåren som gör fel verklighetsbeskrivning när de i stället för att ärligt diskutera sakfrågan hänger diverse epitet på SD.

Tidigare har Janne Josefsson sagt att journalister mörkar om problem med invandringen och nu senast har Gunnar Sandelin på DN Debatt sagt att han på SVT fått instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven".

Förutom vad vi själva kan iaktta är detta tydliga bevis på en agendastyrd journalistik.

Journalister intar ofta en förmäten attityd mot omvärlden. De anser sig generellt ha som ”uppdrag att upplysa” den förment okunniga populasen om sakernas tillstånd. För att den givna upplysningen skall ha ett verkligt värde bör den rimligen så långt möjligt vara grundad på sanning. Nu är förvisso sanning ofta en chimär, men inte desto mindre borde journalister eftersträva sanning om de menar allvar med att leva upp till sitt självpåtagna ”uppdrag”. Grunden för all vetenskap och kunskap är ju strävan efter att finna ”sanningen”.

Tyvärr förhåller det sig så att de flesta som varit väl insatta i händelser och förhållanden som skildrats av journalister kunnat konstatera att sanning och journalism är lika förenligt som olja och vatten.

Man kan undra om dessa ”grävande journalister” gräver för att finna någon dold sanning eller för att dölja den sanning som är uppenbar för de flesta.

Den dominerande journalismen är inte konsekvensneutral utan agendastyrd av en starkt vänsterlutande kår och den saknar helt trovärdighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Saturday 12 April 2008

Hycklande journalistkår

Flera gånger den senaste veckan har inte minst Sveriges Radio ägnat betydande utrymme åt den officer, som underlåtit att rapportera att fransk trupp gjort övergrepp mot en fånge under förhör. Officeren ifråga borde självfallet såväl ha rapporterat det inträffade som agerat kraftigare mot den franske officer, som hade ansvaret på plats. Försvarsledningen har medgett detta och har också gett officeren en reprimand.

Mot den bakgrunden har saken getts orimligt stort utrymme och vinklats starkt, vilket med all sannolikhet beror på att vänstermaffian inom media sedan många år har en särskild agenda, som går ut på att ta varje litet tillfälle att försöka misskreditera ”militären”.

Samtidigt har vi inte hört eller sett en enda stavelse rapporteras av denna moraliskt självförhärligande och grovt hycklande journalistkår om ett systematiskt och pricipiellt sett betydligt värre angrepp på de ”Mänskliga Rättigheterna” (MR), som pågått och pågår inom FN:s eget ”Human Rights Council” i Genève.

Detta råd är i händerna på ett antal länder som flagrant och frekvent bryter mot MR. Flera av medlemmarna i rådet är även medlemmar av OIC (Organisation of the Islamic Conference), som starkt ogillar och systematiskt motarbetar FN:s ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA,1948.

Nu senast har detta råd nyligen (2008-03-28) antagit resolutioner och ändringar som allvarligt begränsar yttrandefriheten och faktiskt strider mot andan i tidigare av nämnda allmänna förklaringar. Detta påpekades före omröstningen i en PETITION av ett stort antal NGOer. Händelseförloppet och allvaret i situationen belysen i Universal Human Rights "terminally damaged" by Islamic demands och i Vote on freedom of expression marks the end of Universal Human Rights. Läs gärna och begrunda.

Detta borde ha föranlett upprörda uttalanden av våra politiker, som säger sig prioritera MR. Jag har inte hört eller sett en enda stavelse i denna ”prioriterade” fråga. Detta borde också ha föranlett upprörda inläggg av journalister som så ofta låtsas värna om MR. Men inte ett ord från denna hycklande ryggradslösa hop. Ynkligt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tuesday 8 April 2008

Dåligt ministern

Under ett seminarium i anslutning till Humanisternas årsmöte 2008 i söndags ställde Björn Ulvaeus en fråga till Nyamko Sabuni rörande huruvida abrogation i Koranen upphävt fredliga verser och ersatt dem med mera våldsamma.
Hon svarade kort: ”Nej”, och fortsatte med ungefär denna innebörd: ” En stor del (ev. majoritet) av muslimerna har inte läst Koranen och de tror uppriktigt att islam är en fredens religion”. Hon försökte, rimligen mot bättre vetande, ge intryck av att islam är en fredens religion.
Om man vill vara välvillig kan man om det säga att det var ett typiskt politikersvar. Men efter ett så förljuget och orimligt svar vill jag inte vara välvillig. En person med hennes position och utbildning måste kunna bättre än så.
Hon må ha rätt i att en majoritet av muslimerna inte har läst Koranen (liksom flertalet av de som kallar sig kristna inte läst Bibeln) och att de har en i allt väsentligt fredlig inställning till omvärlden. Efter ett antal demonstrationer med allt annat än fredligt innehåll, bl. a. efter 9/11, och en ganska utbredd ”förståelse” för terrorism har man dock anledning att fråga sig hur stark och stor den ”fredliga” majoriteten är.
Vi har sett tusentals muslimer demonstrera mot Muhammed-karikatyrerna bakom banderoller och plakat med ett allt annat än fredligt innehåll. Men, inte en enda gång har vi sett representanter för den ”fredliga”, ”moderata” majoriteten av muslimer demonstrera mot terrordåd utförda av islamister i religionens namn. Var gömmer sig då alla ”fredsälskande” muslimer?
Nyamko Sabuni vet naturligtvis att det inte är den okunniga majoriteten som har tolkningsföreträde eller sätter agendan inom islam. De som företräder islam kan oftast Koranen och traditionen både framlänges och baklänges och de är också väl medvetna om doktrinen om abrogation. Enligt lärda muslimska analyser har allt från fem till cirka femhundra verser i Koranen upphävts genom abrogation.
Hon borde också veta att det är de senare surorna, tillkomna i Medina, som predikar intolerans och dödande och därmed ersätter eventuellt toleranta tidigare verser.
Tidigare under seminariet hade Nyamko gjort flera bra uttalanden och blev därför en besvikelse att hon kunde nedlåta sig till ett så osakligt och intellektuellt ohederligt svar. Nyamkos taqiyya var närmast en direkt förolämpning mot åhörarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sunday 23 March 2008

Ett exempel på berikande av vår kultur?

En imam i moskén i East London har nyligen dömts till tio års fängelse för våldtäckt på en ”otrogen” och instiftan till mened. Hela historien finns här. I artikel finns också en länk till en intervju med den kände muslimska juristen och sharia-experten Anjem Choudhary där han lägger ut texten kring varför muslimer per definition är oskyldiga medan otrogna (läs: alla vi andra) per samma definition är skyldiga och därför lovliga mål efterson de förkastat Allah.

Läs gärna hela artikeln och begrunda. Jag förmodar att det är den här typen av aktiviteter och inställningar som Moona Muslim och mullah Reinfeldt avser då de hävdar att representanterna för islam ”berikar” vår kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Friday 21 March 2008

Vägran att se verkligheten

Andreas Malm avfärdar som väntat alla sina kritiker i den pågående debatten om ”islamofobi”. Han vägrar inse att det begreppet under ett antal år svepande använts för att misstänkliggöra snart sagt all islamkritik såväl här som i andra delar av västvärlden. Lika svepande och med en verbal dimridå avspisar han kritikerna utan att i sak bemöta deras argument. På känt manér inom den yttersta vänstern anser han sig helt enkelt ha tolkningsföreträde.

Han raljerar igen över ”Bat Ye'or och de andra Eurabienförfattarna” liksom i tidigare artiklar utan att på någon punkt visa att de har fel. Det är inte idéer hos dessa författare att födelsetalen bland muslimer är betydligt högre än hos majoritetsbefolkningen i västvärlden; det är statistiskt väl belagda fakta.

Det är inte heller idéer hos dessa att det sedan länge finns detaljerade islamistiska planer på att ta över Europa och USA. Däri ingår åtgärder för att infiltrera västerländska organisationer och institutioner d.v.s. att skapa just ”femtekolonnare”. Detta och och mycket mer finns väl dokumenterat i dokument från Muslimska Brödraskapet. Artikeln The Muslim Brotherhood "Project" är avslöjande.

Det är symptomatiskt att våra media knappast med en rad har nämnt de sensationella uppgifter journalisten Sylvain Besson avslöjade i boken “Erövringen av Väst: Islamisternas hemliga projekt” publicerad på franska i oktober 2005. I boken beskrivs hur schweizisk polis vid undersökningar med knytning till 9/11 hos direktören för Al-Taqwa Bank i Lugano fann ett dokument utarbetat tjugo år tidigare av Muslimska Brödraskapet. Dokumentet ifråga ”The Projekt” beskriver i sina grundag en strategi i tolv punkter för att ”etablera en islamisk regering på jorden”.

Följande metoder och tekniker finns bland de rekommendationer som ges i ”The Project”:
· Undvika öppna allianser med kända terrorist-organisationer för att upprätthålla skenet av ”moderation”
· Infiltrera och ta över befintliga muslimska organisationer i syfte att inrikta dem mot Muslimska Brödraskapets mål
· Använda bedrägeri för att maskera de avsedda målen för islamiska aktiviteter så länge det inte strider mot sharia
· Etablera finansiella nätverk för att finasiera transformeringen av Väst
· Placera ideologiskt motiverade muslimer i demokratiskt valda institutioner på alla nivåer i Väst inklusive regeringar, NGOs, privata organisationer och fackföreningar
· Verksamt använda befintliga institutioner i Väst tills de kan transformeras och sättas i islams tjänst
· Skapa allianser med ”progressiva” organisationer som delar liknande mål
· Underblåsa våld och hålla muslimer i Väst i en sinnesstämning av jihad
· Stödja jihad-rörelser över hela den muslimska värden genom predikningar, propaganda, personal, finansiering samt tekniskt och operativt stöd
· Länka terroraktiviteterna i Palestina med den globala terror-rörelsen

Det får räcka så länge; mer finns att läsa på länken ovan. Men detta är tyvärr inte allt.
Youssef Qaradawi, en känd s.k. intellektuell inom Muslimska Brödraskapet, publicerade 1990 en skrift med titeln ”Priorities of the Islamic Movement in the Coming Phase”. Sylvain Besson och journalisten Scott Burgess, som översatt “The Project” till engelska, har båda gjort utförliga jämförelser mellan dessa två dokument publicerade med åtta års mellanrum och har funnit slående likheter i såväl språk som angivna planer och metoder. Detta torde inte vara en slump, lika lite som att Qaradawi råkade vara den fjärde störste aktieägaren i Al-Taqwa Bank.

Att ovan nämnda dokument inte är någon udda företeelse visas av att ett stort antal handlingar författade av ledare inom Muslimska Brödraskapets gren i USA har blivit offentliga i samband med den federala rättegången mot ”Holy Land Foundation” i Dallas, Texas. Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga syften finns i ett internt memorandum skrivet 1991 av en framträdande ledare inom Brödraskapet.

Författaren av dokumentet klargör att: ”Ikhwan (Brödraskapet eller ”Gruppen”) måste förstå att deras arbete i USA är ett slags stor jihad för att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och att sabotera dess miserabla struktur med deras händer och med med de troendes händer så att den elimineras och och så att Allahs religion segrar över alla andra religioner.”
De aktuella handlingarna, som är bevismaterial i rättegången ger en god bild av Brödraskapets verksamhet i USA under tre decennier. Artikeln The Ikhwan in North America: A Short History ger en bra sammanfattning.

Det riktigt skrämmande är att det är uppenbart för var och en med öppna sinnen att dessa planer alldeles uppenbart följs och implementeras sedan många år i Europa och i USA. Tecken på detta kan vi iaktta nästan dagligen.

Under tiden försöker Malm och hans gelikar liksom en majoritet av den kulturella och politiska ”eliten” att dölja sakernas rätta tillstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Wednesday 12 March 2008

Förvirrad och okunnig imam

Tidningen Dagen har av outgrundlig anledning ägnat trycksvärta åt den kufiske taqiyya-experten Abd al Haqq Kielan. Varje gång jag läst eller lyssnat på uttalanden av denne uppenbart förvirrade man har jag förundrats över hur selektivt han tycks ha studerat de grundläggande skrifterna i den religion han bekänner sig till. Han visar ofta en djup okunskap om islams äldre historia. Men det är väl snarare så att han med utstuderad taqiyya försöker servera valda delar för att lura i godtrogna svenskar att islam är en ”fredlig” religion.

Jag förmodar att det är just detta artikelförfattaren åsyftar med skrivningen att imamen brukar ”nyansera bilden av muslimer efter att något terrorattentat begåtts i islams namn”. Nu råkar det vara så att terror inom islam är äldre än Koranen som sammanställd bok. Redan år 627 i samband med att Muhammed beordrade dödandet av 600-800 män i den judiska stammen Quraiza ”uppenbarades” följande vers.

”Han (Allah) drev dem av Bokens folk (judarna), som stött dem, från sina fästen och kastade terror i deras hjärtan, En del dödade ni, en del gjorde ni till fångar” (K 33:26).

Jag förmodar att det är en sådan hög andlig nivå Kielan sökt inom islam.

Artikeln innehåller ett par särskilt märkliga uttalanden. Han säger att: ”… muslimer som har det svårt i fattiga länder som Bangladesh och Pakistan på grund av vad västvärlden gjort genom historien.” Påståendet visar på en pyramidal historielöshet. Den tid då folken i dessa länder, och för den delen i Indien, verkligen hade det ”svårt” var under flera hundra år av muslimsk erövring. Miljontals människor dödades av islams blodiga svärd och stora kulturarv utplånades. Den indiske välrenommerade historikern K.S. Lal har skildrat detta.

I vår tid utvecklas och blomstrar Indien med just västerländsk teknologi och hårt arbete, medan Pakistan och Bangladesh är underutvecklade eftersom de lider under islams medeltida ok. Det oket, som undertrycker förnuft och kritiskt tänkande men bidrar till fatalism (inshallah-mentalitet), är dessa länders verkliga olycka.

Ett annan uttalande som får en att undra vad den gode imamen egentligen läst och förstått av Koranen är följande: ”Islam ger individen ett fullt ansvar. I kristendomen har Jesus sonat alla synder, alltså är det någon annan som tar på sig ansvaret, och det är för mig den stora skillnaden.”

Nu är det så att predestinationsläran är hårt inskriven i Koranen. Låt mig ge två små exempel.
”Ingenting kan hända oss utom vad Allah har bestämt för oss.” (K 9:51)
”Allah vilseför vem han vill och vem han vill vägleder han.” (K 14:4).

Som J.S. Mill sade om detta i Three Essays on Religion, “det finns något verkligen vidrigt och ondskefullt i tanken att Gud med avsikt skapar varelser att fylla helvetet med, varelser som inte på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar eftersom Gud själv väljer att leda dem vilse”.

Det framgår här att det är Allah och inte individen som har det fulla ansvaret. Däremot är Allahs slav, muslimen, skyldig att efterleva ett stort antal mer eller mindre bisarra regler, som Koranen och haditherna är fulla av. Den gode imamen borde dels läsa på i sina ”heliga skrifter”, dels sluta med denna lätt genomskådade taqiyya.

Jag borde kanske nämna att taqiyya är den av ”profeten” instiftade regeln att ljuga i syfte att främja islam (K 3:28, Bukhari B52:271).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Thursday 6 March 2008

Ett grundskott mot kulturrelativismen i Sverige?

Äntligen, äntligen ett klokt och välmotiverat förslag rörande integrationspolitiken från företrädare för sittande regering. Det är något av en ödets ironi att förslaget kommer från ett parti som har ett tungt ansvar för dagens bedrövliga situation vad gäller invandring och integration.

Glöm aldrig att det var den misslyckade allsångsledaren Olyckan Friggebo ivrigt påhejad av den självgode Vet Bästerberg som öppnade dammluckorna för en katastrofal massinvandring. Dessa fakta är väl belagda i Exit Folkhemssverige där man kan läsa:

”En ledande grupp inom ett parti med mindre än 10 procent av väljarkåren bakom sig och vars väljarmajoritet var motståndare till dess flyktingpolitik, kom ändå av andra omständigheter i läge att föra denna politik för hela landets räkning. Dessa i verksamheten oerfarna folkpartipolitiker, som inte accepterade råd från någon, tilläts under ett par av de ekonomiskt svåraste år landet genomlidit i modern tid göra Sverige till världsmästare i asyl och permanenta uppehållstillstånd, till en kostnad av miljardbelopp ur statskassan. Eller, rättare sagt, lagd på statsskulden.”

I en eufori av maktberusning körde dessa politiker med samtycke från Carl Bildt över såväl en demokratisk opinion som experter i form Invandrarverkets chef Christina Rogestam. Detta framstår som en tragikomisk parodi på demokrati och förnuft.

Så Folkpartiet har mycket att gottgöra. Det måste dock få erkänsla för konstruktiva förslag nyligen rörande skolpolitiken och kärnkraften.

Från sfinxen från Täby och hans vapendragare kommer bara svammel ungefär som en gång från oraklet i Delfi. Man undrar vilka ångor, som påverkar hans omdöme. Jag kan inte erinra mig ett vettigt förslag från det hållet. Dessa nya moderater har begått flera grova svek mot sina gamla kärnväljare och inte minst slagit stora spikar i det svenska försvarets likkista.

Förslagsställarna hänvisar bl.a. till en doktorsavhandling som visat att mer än var fjärde utlandsfödd flicka inte får delta i undervisning i flera obligatoriska ämnen. Detta är uppenbart orimligt och bidrar till utanförskap. Låt oss hoppas att detta förslag är ett första litet steg för att motverka den pågående gettoiseringen i flera av våra städer.

Kan vi även hoppas att det är ett första grundskott mot den rådande och förödande kulturrelativismen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Wednesday 20 February 2008

Okunskap, naivitet och lögner avslöjade i TV-rutan

Den senaste veckan har islam behandlats i åtminstone två debattprogram i svensk TV.
Stina lät förra veckan i ”Debatt” ett antal personer komma till tals med anledning av den senaste publiceringen främst i danska tidningar av Muhammed i bombturban.

Per-Arne Jigenius försvarade visserligen yttrandefriheten men tyckte samtidigt att det var egendomligt att använda dagstidningar för att publicera något i "demonstrativt syfte”. Verkligen!? Är det inte just det media ständigt gör? Syftet var denna gång särskilt berättigat eftersom det gjordes för att stödja en kollega som mordhotats just för att han använt sin lagstadgade yttrandefrihet.

Humanisten Ismail Moloudi var den som mest tydligt och relevant försvarade tryckfriheten mot religiöst bigotteri. Heder åt honom.

Prästen Marika Palmdahl var enbart patetisk då hon nästan fick det till att yttrandefriheten fick användas till att kritisera politiker men inte till att kritisera eller driva med något religiösa ”håller som heligt”. Menar hon att religioner och andra vidskepligheter skall undantas från yttrandefriheten?

Muslimen Wahid Wahlahvi gav följande förklaring till varför just de aktuella bilderna var kränkande. ”Jo, det visar en person som är kärare för muslimerna än ens far och mor som terrorist”. Vad menar karln? Antingen ljuger han medvetet (taqiyya) eller så är han helt okunnig om ”profetens” liv och leverne så som det framställs i muslimska källor (sira och hadither). Enligt dessa var han just en terrorist som:
  • beordrade mord på kritiker
  • rövade karavaner
  • anföll fredliga stammar som hade annan religion
  • avrättade hundratals krigsfångar
  • fullföljde äktenskapet med Aisha när hon var nio(9) år gammal
  • torterade Kinana till döds i Kheibar och samma kväll ”gifte” sig med hans unga hustru Safia
beordrade att alla otrogna skall dödas om de inte underkastar sig islam

Hela listan på gräsligheter finns här sammanställd av ex-muslimen Abul Kasem. Är det verkligen en sådan man Palmdahl vill ”hålla helig” och Wahlahvi vill hålla kärare än sina föräldrar? Man tar sig för pannan.

Fiskaren Viking Bengtsson utlägger sig om den tidigare förment högtstående muslimska kulturen. Han vet uppenbarligen inte vad han talar om. I den mån det funnits högkultur i muslimskt dominerade länder har denna funnits trots islam och tagit över från erövrade områden. Denna utmärkta essä belyser detta.

Programledaren Stina är tydligen själv så fundamentalt okunnig att hon inte kan ställa en enda adekvat följdfråga. Hon kan bara flamsa. Ynkedom!

I söndags sände så utmärkta Axess det intressanta och avslöjande programmet ”Ekdal – Reformerad islam”. Om det programmet finns en hel del att säga.

Den förste gästen, Lars Leijonberg, säger vissa kloka saker som att ”den extrema delen av islam är så långt från vårt demokratiska liberala samhälle man kan komma”. Han visar samtidigt att han inte har insett att den åsyftade ”delen” av islam är just traditionell islam. Det tyder på att han liksom ”majoritetsbefolkningen” ”inte vet så mycket om islam”.

På frågan om det finns något samband mellan underordning av kvinnor inom islam och religionen hukar han fegt och hänvisar till dåliga skrivningar i Bibeln.
Hans resonemang om det föreslagna stödet för imamutbildning är allt annat än övertygande.

Han konstaterar med rätta att staten inte skall ”auktorisera en viss tolkning av en helig skrift”. Han är tydligen lyckligt omedveten om att de 57 stater som är medlemmar av OIC genom att underteckna CDHRI har gjort just det genom att säga att mänskliga rättigheter skall underställas en ”helig skrift”.

Ian Buruma visar på en oklar uppfattning om demokrati när han säger att: ”Iran är en märklig hybrid mellan teokrati och viss grad av demokrati”. Ett land i vilket prästerskapet avgör vilka som får kandidera till politiska poster och där mänskliga rättigheter systematiskt undertrycks kan knappast sägas var en demokrati.

Han gör sedan ett märkligt uttalande: ”Fundamentalism kan vara personligt. Det handlar om att leva renlärigt i enlighet med en viss religiös ortodoxi. Det behöver inte vara politiskt”. Detta visar att han har mycket dimmiga begrepp om islam eftersom ortodox islam är politisk i högsta grad. Detta bekräftas senare när han svarar på en annan fråga att han ”inte är tillräckligt förtrogen med Koranen”. I det sammanhanget säger han att man inte ”får stirra sig blind på det som står i Koranen”. Problemet är dock att det är precis det troende muslimer gör när de betraktar Koranen som Allahs direkta och eviga ord.

På den sista frågan rörande framtiden för muslimerna i Europa ger han ett något märkligt svar.

”Det är svårt att sia eftersom det beror på många faktorer. Men jag tror och hoppas att de med tiden blir integrerade i Europa. Många är redan det. De som vägrar att integreras är en minoritet inom en minoritet. Det kommer att finnas våldsamma radikala element. Men med en mer flexibel ekonomisk politik och en attitydförändring hos den ickemuslimska befolkningen kommer de att bli europeiska medborgare. Precis som alla andra.”

Svaret visar att han inte förstått något av islams innersta väsen. I den religionens kärna finns ett extremt ”vi och dom” tänkande, som medvetet utnyttjas av grupper som Muslimska Brödraskapet och ekonomiskt starka wahabister. I en artikel år 2005 citerade ex-muslimen dr Patrick Sookdeo en muslimsk plan i boken ”Muslim Communities in Non-Muslim States” publicerad 1980 av Islamic Council of Europé.

Enligt planen instrueras alla muslimer att samlas och organisera sig i syfte att etablera livsdugliga muslimska ”samhällen” baserade på islamiska principer inom de länder där man lever. De skall bygga moskéer, muslimska centra och islamiska skolor. Till varje pris måste de undvika att bli assimilerade med majoriteten. För att motstå assimilering måste de samla sig geografiskt och skapa områden med hög muslimsk koncentration inom befolkningen i sin helhet. Varje muslim är skyldig att delta i planen; det är inte tillåtet för någon att enbart leva som en ”god muslim” utan att stödja den övergripande strategin. Det övergripande målet är att hela nationen skall styras enligt islamiska lagar, dvs. sharia.

På vilken planet lever Buruma? Hur har det kunnat denne författare att det är precis en implementering av den planen som skett och sker i många länder i Europa och i USA. Inte minst i Storbritannien etableras ”Muslim Communities” i stora städer så till den grad att en brittisk biskop nyligen rapporterade att det finns ”no go areas” för ”otrogna”.

Sedan skyller han på ekonomi och naturligtvis på ”den ickemuslimska befolkningen” som förväntas göra en ”attitydförändring”. Vad menar han? Vill han att vi skall börja gilla sharia? Av svaret att döma tycks han tro att man blir integrerad i och med europeiskt medborgarskap. Ett av de stora problemen är just att alltför många getts medborgarskap utan att vara integrerade och utan att ha accepterat europeiska liberala demokratiska principer.

Hans Bergström var den som överlägset bäst stod upp för demokratiska och sekulära värden. Han poängterade bl.a. den starka kopplingen mellan stat och religion inom islam, behovet av reformation inom islam samt kvinnans svaga ställning inom islam. Han stod tydligt upp för yttrandefriheten och påtalade med rätta den feghet och undfallenhet visavi islam som är vanlig bland makthavare och intellektuella i Europa.

I ett svar säger han: ”Alltså, det är ju faktiskt så ändå att även jihadisterna skulle inte ha sådan kraft om de inte hade förståelse hos islamisterna och delvis kunde hitta passager i den muslimska religionen, som stöder dem”. Uttalandet visar på viss insikt om islam, men avslöjar samtidigt att han saknar djupare kunskaper om den religionen. Det är nämligen så att det inte bara ”delvis” finns stöd för jihadisterna i de islamiska skrifterna; det finn överväldigande och ofta upprepat stöd för deras handlingar i såväl Koranen som hadither.

Man får förmoda att det är denna bristande kunskap om islam som tyvärr förleder honom till att entydigt stödja EU-medlemskap för Turkiet. Många sekulära turkar är starkt oroade över den tilltagande åter-islamiseringen av landet. Det bör noteras att premiärminister Erdogan helt nyligen i ett tal till turkar i Tyskland starkt uppmanade dem att inte integreras/assimileras; tankegångar helt i linje med den plan jag nämnt ovan.

Den siste deltagaren, Mohamed Omar chefredaktör på Minaret, framstod nästan som något av en svensk Tariq Ramadan; han är välutbildad, uttrycker sig väl och säger saker som en välmenande och okunnig svensk gärna vill höra. Trots detta avslöjar han sig som den ulv i fårakläder han är. Först menar han att islamofascism och radikalisering av islam på det internationella planet inte har så mycket att göra med ”vår svenska verklighet”. Lite senare erkänner han att det finns extremister i ”informella nätverk” med ”inspiration från internet. Han försöker utan att övertyga marginalisera denna företeelse.

Hans trovärdighet ökas inte av hans nästa svar. Såhär sade han.
”Uppmaningar till att döda otrogna existerar inte. Utan vad som förekommer är att det var ett krig som utspelades under den period då Koranen uppenbarades. Och muslimerna blev attackerade av andra och då skedde en tillåtelse, dock med begränsningar, till att försvara sig, inte någon uppmaning till våld däremot en tillåtelse att i begränsad form och med strikt etik att försvara sig”

Här står denne ”välanpassade” apologet för världens mest våldsförhärligande religion och ljuger som en hästhandlare medan den uppenbart okunnige programledaren ler enfaldigt och nickar instämmande. Inte en enda relevant följdfråga. Är detta journalistik?

Envar med den minsta kunskap om islam och dess tidiga historia vet att Omar i detta svar fick med ett antal grova lögner. Till att börja med finns tydliga uppmaningar att döda otrogna i Koranen bl.a. 2:191, 4:95,8:12, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123, 47:4. Sedan påstår han att muslimerna under Koranens tid blev attackerade och bara försvarade sig. Detta är en lika stor lögn. Muhammed deltog och ledde själv enligt den islamiske historikern Ibn Ishaq 27 större räder och anfall samt beordrade ytterligare ett stort antal (76-85 beroende på hur man räknar) räder och attacker. Av alla dessa kan endast en(1), ”Slaget vid löpgraven” våren 627, betecknas som försvarsstrid när Mecka anföll Medina efter flera år av upprepade anfall på deras karavaner. Alla andra räder och attacker var offensiva strider mot karavaner och kringboende ”otrogna” stammar.

Med ”begränsad form och med strikt etik” avser Omar förmodligen följande:
  • Endast 1/5 av krigsbytet tillföll Muhammed medan övriga jihadister delade på resten (K 8:41)
  • Dödandet av 600- 800 manliga fångar under en dag (sanktionerat i K 33:26)
  • Tillfångatagna kvinnor är lovliga sexobjekt (K 4:24 m fl.)
  • Grym tortyr av fångar (bl. a Ibn Ishaq 511)
Listan med exempel på sådan ”strikt etik” kan göras mycket längre (se länk till Abul Kasem ovan). Är det med tanke på detta beteende hos ”profeten” som Omar menar att Muhammed ”är vårt exempel vi bör följa”? Är det denna typ av ”strikt etik” Omar tänker på när han menar att ”islam har något att erbjuda” Västerlandet. Man har anledning att undra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Thursday 14 February 2008

Andreas Malm och sanningen

Så släpps vänsterextremisten Andreas Malm åter fram i DN-manegen. Han använder som väntat sin tidigare metod genom att citera ett antal lösryckta påståenden utan att i sak bemöta ett enda av dem. Han ondgör sig över att SD varnat för krav på sharialagar och väljer samtidigt att blunda för att sådana krav redan rests av muslimska grupper i Storbritannien och Holland. Varningen från SD är således helt berättigad.
Malm vinklar verkligheten genom att beteckna högst berättigad kritik av islam som ”hat mot muslimer”. Han har tydligen inte lärt sig att skilja på sak och person.
Denne vänsterdemagog påstår sedan, utan enda bevis för sin tes, att hos nätverket för ”kontrajihad” ”sanning är en lika låg prioritet som i Eurabialitteraturen”. Om han istället hade läst någon av berörda böcker kunde han finna de är väl dokumenterade med fakta.
Det är istället journalistkåren och den politiska eliten som under ett antal år försökt dölja sanningen för folket. Detta har nyligen erkänts av några ledande TV-personligheter; se och lyssna här. De som under många år gjort sig skyldiga till detta brott mot demokratin borde verkligen skämmas. Men de saknar väl den förmågan.
Stolt medlem av nätverket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Wednesday 13 February 2008

En PK-rabulist i full frihet

Nedanstående text var avsedd som ett bemötande i DN av nämnd artikel. Denna påstått liberala tidning har dock bara plats för sin egen och naturligtvis vänstermaffians världsbild.

Ingressen till artikeln ”De räddas revelj” i DN påstår att Andreas Malm ”belyser” ”fenomenet islamofobi”. Hur man kan tro att någon med en så enögd historielöshet skulle kunna belysa något så komplext som islam och dess interaktion med västvärlden framstår som obegripligt. Det är denna interaktion som ligger bakom den sakligt berättigade islamkritik, islamiska apologeter och deras medlöpare i PK-eliten bekvämt klassar som ”islamofobi” i syfte att undvika en ärlig och saklig diskussion.

Skribenten avfärdar i artikeln fyra läs- och tänkvärda böcker baserade på gedigna kunskaper, omfattande forskning och dokumenterade med tillgängliga och kontrollerbara fakta. Tekniken han använder är att i en raljerande ton presentera ett antal slutsatser från böckerna lösryckta från sitt sammanhang. Detta kombineras med att använda ett antal negativt värdeladdade omdömen i syfte att förringa författarna och deras alster.

Det som tycks irritera denne ”besserwisser” till kritiker mer än något är att böckerna ifråga blivit bästsäljare. Någon rimlig slutsats av detta faktum drar han dock inte.
Bruce Bawers bok angrips genom att i raljanta meningar försöka diskreditera dess namngivna svenska källor. Han sjunker till en mycket låg nivå, intellektuellt och moraliskt, när han raljerar över attacker på brandmän m fl. Jag råkar personligen känna ett antal brandmän och poliser, som är väl insatta i den verkligheten. Det är upprörande att en s.k. intellektuell försöker göra sig lustig på bekostnad av yrkesmän, som attackeras medan de försöker fullgöra sitt uppdrag i samhällets tjänst.

Han ondgör sig över att någon betecknat Sverige som en ”enidéstat”. Samtidigt är tonläget och innehållet i artikeln inget annat än en bekräftelse på att denna källa hade (och har) helt rätt.

Nota bene, inte en enda sakligt grundad invändning presenteras mot Bawers bok.

Bat Ye’or, som jag känner som en intellektuellt hederlig och hårt arbetande forskare, avfärdas symptomatiskt nog av Malm som ”amatörhistoriker”. Inte med ett ord berörs att hon efter år av arbete lyckats belägga alla sina slutsatser inte bara i ”Eurabia” utan även i tidigare böcker och artiklar. Jämfört med henne framstår Malm som en lättviktig dilettant. Han tycks oförmögen att inse att ”hennes begrepp fastnat i den västerländska islamdiskursen” just för att de är sakligt väl dokumenterade.
Det tycks ha undgått Malm att betydligt fler än Niall Ferguson hyllat Bat Ye’or.

Notera igen, inte en stavelse av sakligt grundad kritik riktas mot ”Eurabia”.

Historikern Walter Laqueur finner genom sitt tonläge delvis nåd inför denne upplyste kritiker, som dock inte kan underlåta att raljera över slutsatser som pekar i samma riktning som de övrigas.

Näste författare i tur avfärdas som ”högerrabulisten Mark Steyn” istället för att med det minsta försök att bemöta honom i sak. Malm inser sannolikt att han inte skulle klara att bemöta Steyns statistiskt väl belagda analyser och förfaller därför till ren brännvinsadvokatyr.

Malm berör inte med en stavelse att samtliga nämnda författare har gjort grundliga och sakliga analyser av islams antidemokratiska och antiliberala karaktär. En karaktär som borde bekymra varje sann liberal. Man undrar vems ärenden Malm försöker främja.
___________________

Sedan detta skrevs har det framkommit att Andreas Malm är aktiv i en anarkistisk vänsterrevolutionär rörelse och att han stöder Hizbollah.

Andreas Malm står på Arbetarens redaktion upptagen som "Utrikesredaktör och reporter". Det måste ses som ett journalistiskt och intellektuellt lågvattenmärke att den förment liberala tidningen DN låter en vänsterextremist och Hizbollah- anhängare utvärdera islamkritisk litteratur. Det är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Det är samtidigt allför typiskt för beteendet och tonen i svenska MSM. Varje individ med en åsikt som står ett uns till höger om den svenska mittfåran utmålas med automatik som högerextremist. Samtidigt släpps rödbruna vänsterextremister ständigt in i det mediala finrummet där de får utbreda sig fritt. Det enögda hyckleriet kan knappast bli tydligare än så.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tuesday 12 February 2008

Prelater pratar i vädret

Ärkebiskopen emeritus K G Hammar kommenterar i DN kollegan Rowan Williams senaste predikament. Han konstaterar att denne på ett antal punkter är ”förvirrande”. Mot detta kan föga invändas; möjligen tilläggas att det är långt ifrån första gången.
Samtidigt framstår Hammar i artikeln som såväl förvirrad som förvirrande. Inom parantes försöker han sig på en politiskt korrekt eufemism när han säger att ”Sharia…främst associeras med (min understrykning) grymma straffmetoder såsom halshuggning, stening och stympning.” Denna ”association” är högst berättigad eftersom samtliga dessa liksom spöstraff är hårt inskrivna i sagda lagar enligt samtliga erkända lagskolor inom både sunni och shia. Dessutom medger sharia varken religions- eller yttrandefrihet och ej heller kvinnans jämlikhet. Det är ett lagsystem helt i konflikt med våra demokratiska fri- och rättigheter. Prelaten borde skämmas.
Med hänvisning till prelatkollegan för Hammar ett förvirrat resonemang om ”religiösa perspektiv på civil och religiös lag”. Mig veterligt finns det inget land i Europa som har ”religiös lag”. Sådan finns bara i efterblivna muslimska länder där just sharia råder i varierande grad. Redan biskoparnas förmodade förebild, Jesus, visste att skilja på civilt och religiöst. Hur vore det om herrarna läste på i NT?
Ingen av dem lyckas i något avseende förklara hur införande av separat lag för vissa skulle kunna underlätta integration. Hittills har allt tal om olika ”communities” bara lett till ökande segregation.
Mot slutet gör han ett häpnadsväckande uttalande när han säger att: ”det är uppenbart att ”religion som privatsak” inte längre är ett fungerande mantra”. Vad har han tänkt sig istället? Vill han införa någon slags teokrati? Och i så fall under Gud eller Allah?
I artikelns sista mening förefaller det som om han både vill äta kakan och ha den kvar. Det dunkelt sagda….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Wednesday 6 February 2008

Nytt rekord i naivitet

Rekordförsöken i naivitet duggar tätt i Sverige dessa dagar. Ett nytt svårslaget rekord sätts idag av DN: s huvudledare ”Utbilda imamer”. Skribenten menar att utbildning här av imamer skulle medverka till ” att islam liksom kristendom och judendom är en religion med hemort i Sverige.” Han tror vidare att detta skulle leda till att muslimer här skulle acceptera ”att vår gemensamma, världsliga lagstiftning är överordnad religiösa föreskrifter”.
Författaren försöker inte ens förklara hur en svensk imamutbildning skulle kunna förändra islams grunder, Koranen och sunnah. Detta visar att han inte förstått det mest elementära av islam. Enligt troende muslimer är Koranen Allahs direkta och eviga ord. Dessa kan per definition inte förändras av aldrig så välmenande mänskliga ingrepp.
Av detta följer att islams dogmer står helt i motsats till att ” presentera religion som ett samhällsfenomen, som något som förändras över tid och kulturer”. Han skriver sedan:
”Vidare måste den vila på respekt för individen och tolerans för olika uppfattningar. Det kan alltså aldrig bli tal om att sanktionera avarter som kvinnoförtryck eller bokstavstro.”
Man undrar om författaren är medveten om att det är utbildningen av andliga ledare inom islam som diskuteras. Islam betyder en gång och för alla underkastelse inför Allahs vilja. Individens enda uppgift är att följa alla islams föreskrifter och påbud. Ett av de viktigaste påbuden, ofta upprepat i Koranen, är att strida för islam (jihad). Detta är så hårt inskrivet att det av många islamkännare nämns som en sjätte pelare.
Ingen stans i Koranen eller sunnah finns någon tolerans för olika uppfattningar som strider mot källorna. Vad beträffar kvinnoförtrycket så är det inskrivet i såväl Koranen som sharia och utgör därför en integrerad del av islam. Inte heller det torde en svensk imamutbildning kunna ändra på.
Skribenten borde ta en rejäl kurs i islams grunder istället för att prestera en så naiv och okunnig smörja som denna ledare.

Uppdatering
Den oftast kloke Per Gudmundson verkar tyvärr också ha missuppfattat ett och annat. Han skriver: ” Först den dödliga radikaliseringen som får unga män att bli självmordsbombare. Den sker knappt i moskéer över huvud taget, längre.” Detta visar att han har en bristande verklighetsuppfattning. I moskéer sprids islams budskap och det är i sig in i märgen radikalt. Några få av många exempel gavs i mitt förra inlägg.
Per säger vidare att: ” radikaler i islams mittfåra – är ännu mindre ministerns angelägenhet”. Verkligen?! Det borde verkligen vara en angelägenhet för våra politiker om radikala islamister sprider sitt gift på svensk mark; ett gift som avvisar demokrati, förvägrar grundläggande mänskliga rättigheter och menar att samhället skall underordnas sharia.
Det är häpnadsväckande att se i denna debatt vilken galopperande naivitet och okunskap Leijonborg samt instämmande politiker och ledarskribenter demonstrerar.
En eventuell imamutbildning i lilla Sverige bör betraktas mot följande perspektiv. Det finns idag cirka 1.4 miljarder muslimer i världen. I moskéer, islamiska centra och universitet över hela världen sprids den ortodoxa (läs bokstavstrogna) islam med hjälp av outsinliga resurser av petrodollar. Mot den bakgrunden framstår Leijonborgs förslag som ett myggpiss i Atlanten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tuesday 5 February 2008

När enfalden triumferar

Den röriga artikeln Statliga pengar till imamskola visar närmast övertydligt att våra politiker är otroligt enfaldiga och djupt okunniga.
Lars Leijonborg tar initiativ till att ”skattemedel bör användas till att utbilda imamer” eftersom ”det är en rättvisefråga”. Har det helt undgått ministern att religionen/ideologin islam är en av de främsta exponenterna för orättvisa världen skådat. Det övergår mitt förstånd hur en som säger sig vara liberal på något sätt kan främja en rörelse som är så anti-demokratisk och anti-liberal som islam.
Längre fram säger han:
”Det påstås att saudiarabiska radikala muslimer erbjuder sig att tillhandahålla imamer gratis, och brist på pengar gör att moderata muslimer som vill starta en moské inte har något alternativ. Då bidrar vi med öppna ögon till en radikalisering av islam i Sverige, vilket är mycket, mycket olyckligt”.
Vad menar karln? Islam är redan från början och i sin själva kärna radikal nog. Vad sägs om följande få exempel (av otaliga) från ”den heliga” Koranen:
· Tag inte judar och kristna som vänner
· Tag inte otrogna som vänner (utom för att lura dem)
· Bekämpa dem tills där endast finns Allahs religion
· Döda de otrogna var än du finner dem…
· Bekämpa judar och kristna tills de underdånigt betalar (dhimmi-)skatt
· Det är lovligt att ha sex med dina fruar och dina slavinnor
· Njut av det du tagit som krigsbyte
· Använd terror mot de otrogna
Listan skulle kunna göras mycket längre. Och vänligen notera att man inte kan välja och vraka bland Koranens påbud.
Det är sådan förfärlig smörja den förment ”liberale” ministern vill stödja med skattebetalarnas surt förvärvade slantar. Man tar sig för pannan. Om vi vill ha en fredlig och demokratisk utveckling i Sverige och Världen är det inte mer utan istället väsenligt mycket mindre av islam vi behöver. Islam bör kraftigt bemötas och motarbetas på alla fronter eftersom den in i märgen är odemokratisk och omöjlig att reformera.
Den förmodligen hjärndöde sossen Luciano Astudillo gör ett annat häpnadsväckande uttalande när han stöder förslaget:
”Först när den muslimska religionstillhörigheten är ett naturligt inslag i det svenska samhällslivet kan vi bryta utanförskapet och isoleringen som många svenska muslimer upplever”.
Han har tydligen inte förstått något. Det är ju muslimerna själva som isolerar sig från det övriga samhället inte bara här utan i alla andra länder där man etablerar sig. Man följer här exakt samma metod som en gång i Mecka på 600-talet innan man var beredd att ta makten. Spåren förskräcka.
Tycker han verkligen att ett beteende enligt ovan citerade verser ur Koranen bör bli ”ett naturligt inslag i det svenska samhällslivet”? Vill han också att mänskliga rättigheter skall underordnas sharia?
Det är nu mer än hög tid att en bred opinion vänder sig mot de förrädare mot folket som befolkar riksdagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sunday 3 February 2008

Hedervärd kompromisslöshet mot aningslös förljugenhet

Den senaste tiden har jag tyvärr varit föga aktiv på bloggen. Anledningen är främst att jag förrutom dagliga bestyr ägnat mycket tid åt min bok, som helt ägnas åt att avslöja den onda ideologin islam.

Anledningen till att jag nu fattar tangentbordet är att jag igår upplevde något av en känslomässig berg- och dalbana. På morgonen läste jag en insiktsfull artikel ”Why You Fight Islam?” av Ali Sina. På kvällen kastades jag ner i en ravin av förljugenhet av en BBC-dokumentär betitlad ”Retreat – den raka vägen” repriserad på bästa sändningstid av TV 2.

Ali var som alltid kompromisslös i sin sakligt grundade kritik av islam. Under alla de år jag läst hans böcker, debatter och artiklar har jag aldrig funnit något osakligt påstående. Inte för inte har han som en devis på sin hemsida: ” We endeavor to be factually correct, not politically correct.”.

Ali skriver bl a: ”För att bringa fred är det nödvändigt att eliminera hat. Det finns inget mera hatmånglande än islam. Denna doktrin är mera ondskefull än nazismen och kommunismen. Den inspirerar mer hat och splittringän någon av dessa ideologier, som också är baserade på hat. Islam är mera lömsk eftersom den gör anspråk på att vara från Gud. Det är denna tillagda lögn, som gjort den så långlivad. Som Hitler brukade säga, ju större lögn dess mera trovärdig blir den. Islam är det största bedrägeriet någonsin”.

Det kan knappast uttryckas klarare än så. Han tar sedan upp en av de idag vanligaste villfarelserna.

”Det är dåraktigt att tro att det finns många former av islam. Islam är en även om varje muslim tolkar den på sitt eget sätt. Endast en tolkning är korrekt och det är den som ligger närmast Muhammeds tänkande. Salafisterna är närmast sanningen. Det är Bin Ladens och andra jihadisters islam. De oxymoroniska ”moderata muslimerna” lurar helt och hållet sig själva. Genom att upprätthålla islam bekräftar de dess giltighet. De bekräftar terrorismen trots att de hävdar att de inte instämmer i den. Dessa förvirrade så kallat moderata muslimer är mycket farligare än sina terroristbröder. Terroristerna dödar ett fåtal, medan dessa missledda ”moderata” förlänger islams lögn och bevarar mänsklighetens hat och splittring för kommande tider.”

Hållbarheten av Alis åsikt visas bäst av att samtliga terrorister som deltog i 9/11 och 7/7 kom från den ”moderata” muslimska medelklassen i Europa.

Islutet av artikeln gör han ett ofullständigt och därmed oklart uttalande när han säger att: ”Hela detta islamiska vansinne har sina rötter i framgången för den islamiska revolutionen i Iran”. Hans iranska ursprung må ha lett honom till denna betoning, men han har i tidigare artiklar betonat att rötterna till fundamentalismen i modern tid finns i Muslimska brödraskapet i början av förra seklet men ursprungligen i islams skrifter. Otvetydigt gav händelserna i Iran mycket bränsle på brasan.

Men läs gärna hela artikeln och se hur han pregnant kritiserar några horribla beslut tagna av ett par uppenbarligen hjärndöda brittiska labour-ministrar.

Från dessa upplysta höjder svingar vi oss raskt till en avgrund av förljugenhet och hyckleri. Jag genomled det inledningsvis nänmda programmet med tilltagande vämjelse.

I dokumentären har man samlat ett antal okunniga, tydligt vilsna och andligt sökande ungdomar till en s k retreat. Dessa ungdomar utsätts för en ledare, som är en uppenbar ulv i fårakläder. Ett av hans häpnadsväckande uttalanden var att: ”England behöver en kultur”!!

Man ägnar sig åt islams förment andliga innehåll, dess riter och de fem pelarna samt hala-slaktar ett par stackars får, men undviker nogsamt de många nattsvarta sidorna av islam. Härigenom lyckas denne charlatan under viselsen omvända några av sina offer till islam. Det var så att jag nästan tänkte på de stackars fåren.

Denna fördummande ensidiga smörja förnedrar sig TV2 att sprida på bästa sändningstid och utan någon som helst kommentar. Var fanns granskningen, var fanns balansen och var fanns sakligheten? Man borde häpna om det inte varit för det att man nästan slutat häpna över statsmedias multikulturella falskhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tuesday 15 January 2008

Vad du behöver veta om islam

Jag förmedlar här en länk till några TV-program, som bör ses av alla som är bekymrade över islams växande insteg i västvärlden. Det är ett antal intervjuer med Brigitte Gabriel, en arabisk kristen som föddes i Libanon och var ca tio år när inbördeskriget där bröt ut. Hon är utbildad journalist och bor sedan ett antal år i USA där hon bl a driver American Congress for Truth, som är dedicerad åt att upplysa om islam. Hon har skrivit flera böcker. Bortsett från de kristna övertonerna omkring inslagen är Brigitte väl värd att lyssna till.

The program will air twice a day on January 15, 16, 17 and 18 at 8:30 A.M. and 9:00 P.M., Eastern time.
Leta efter denna rubrik Inspiration Today! - Tuesday, 1/15/2008 eller motsvarande för kommande dagar.

Jag är visserligen sedan länge övertygad humanist men kristna och vi har trots allt den ”Gyllene Regeln” gemensamt och vi är som alla andra ”infidels” hotade av hydran islam.

Uppdatering.
Här finns ett annat inslag väl värt att noga lyssna till. Inspiration Today! - Thursday, 1/10/2008 Walid Shoebat har en insikt om islam och dess relationer till omvärlden man endast kan hoppas att våra ledare åtminstone till del kunde ta till sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Extremt hyckleri!

Denna till synes provokativa rubrik är i sin helhet, verbalt såväl som logiskt, härledd ur måndagens DN. Den verbala kopplingen kommer från rubriken ”Extremism är inget för oss” på en artikel (ej i nätupplagan) om några s k journalisters besök på en koranskola i Pakistan, vars rektor ger uttryck för allt annat än liberala åsikter. Mer om det reportaget senare.

Den logiska grunden för rubriken är dels ovan nämnda artikel, dels nästan ett helt uppslag, som stryker medhårs kommunismens främsta lismande företrädare i landet nämligen Lars Ohly och hans informationschef Jenny Lindahl (ett veritabelt intellektuellt svart hål). Allt detta i ett och samma nummer av en tidning som har som stolta deviser: ”redigeras i liberal och frisinnad anda” och att ”hävda det öppna samhällets grundläggande värden”.

Eftersom båda de positivt behandlade rörelserna står i stark kontrast mot dessa deviser kan jag inte finna tidningens hållning som annat än flagrant hyckleri.

Reportaget om koranskolan i Rawalpindi är dessutom journalistiskt värre än undermålig. Här tar sig två journalister hela vägen till denna koranskola utam att synbarligen ställa en enda journalistiskt relevant fråga. I stället fungerar artikeln som megafon för en fundamentalistisk rektor, som utan ifrågasättande får torgföra det ena ostyrkta påståendet efter det andra.

Hur kan jag då påstå att rektorn är fundamentalist, trots att jag aldrig fräffat honom? Hans förnekande av varje koppling till talibaner och extremism är en direkt lögn, som motsägs av ovedersägliga fakta inte minst vad avser brittiska terrorister.

Hans oemotsagda och helt igenom falska påstående att ”Islam är fredens religion” står i sak i strid mot hans sista uttalande att: ”Problemen...beror på att vi distanserat oss från Koranen”. Denna bok innehåller nämligen ett stort antal blodiga och våldsamma uppmaningar och påbud.

Han ger här uttryck för en ortodox och bokstavstrogen inställning, som till förväxling liknar den som wahhabismen och muslimska brödraskapet står för. Detta synsätt baseras helt på en bokstavlig läsning och ger därmed en allt annat än fredlig och tolerant syn på omvärlden.

Hur vore det om herrar journalister hade frågat rektorn (och sig själva) vad talet om ”fredens religion” grundas på? Visa mig ett enda ställe i Koranen eller i hadither, som styrker påståendet. Att sända journalister utan de mest grundläggande insikter om islam för att intervjua ledande muslimer är inte bara meningslöst; det är direkt enfaldigt.

Artikeln beskriver hur barn och ungdomar ägnar fem av skoldagens åtta lektioner åt islamundervisning medan samtliga andra ämnen får dela på tre. Denna förfärande hjärntvätt av unga människor föranleder emellertid ingen kommentar. Är detta journalism eller är det betald reklamplats för islam?

Det är nu mer än hög tid att journalister och makthavare sätter sig in i vad islam handlar om. Under en följd av år har man försökt göra en distinktion mellan islam och islamism. Man har menat att islam är religion medan islamism är en politisk rörelse. Tar man del av islams ”heliga” skrifter och historia finner man att en sådan distinktion inte är möjlig. Anledningen är att inom islam är religion, politik och lag från början helt integrerade och styrda av ”gudomliga” påbud. Islam och islamism är helt enkelt två sidor av samma mynt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Friday 11 January 2008

REA-pris på intellektuell hederlighet

Dagen ledare i DN klagar inledningsvis på att gårdagens debatt i P1 om beräkning av kostnader för invandring var förvirrande. Slälv framstår ledarskribenten som än mer förvirrad och dessutom som gravt intellektuellt ohederlig.

Han skriver: ”Ömsom talades om kostnader för flyktingmottagande, ömsom om kostnader för integration och invandring.” Inte ens denne förvirrade skribent kan väl förneka att invandring av flyktingar och andra har ett uppenbart samband med kostnaderna för integration. Det är inte minst våra PK-media som under en följd av år medverkat till begreppsförvirringen genom att notoriskt beteckna såväl ekonomiska ”flyktingar” (bekvämlighetsinvandrare) som den mindre andelen genuina flyktingar som just flyktingar.

Att tala om vad en enskild invandrare kostar är av ett antal skäl självfallet inte meningsfullt. Det är de samlade kostnaderna för den förda invandringspolitiken, som är av intresse på såväl kommun-som riksnivå. Att sådana beräkningar är högst relevanta visas av att Sveriges kommuner och landsting (SKL) förra året redovisade att det statliga stödet för nyanlända utlänningar endast täcker 22 % av kostnaderna.

Författaren själv är föga relevant när han talar om ”den standardökning som invandringen i perioder medfört...” . Att blanda ihop de senaste decenniernas massinvandring från främmande kultursfärer med den tidigare till antalet begränsade arbetskraftsinvandringen från i huvudsak vår kultursfär är helt enkelt varken sakligt eller intellektuellt hederligt.

När han talar om att invandringen skulle vara positiv för glesbygden, gör han detta rimligen mot bättre vetande eftersom det torde vara bekant för en rikstidning som DN att en majoritet av invandrarna väljer att slå sig ner i ghetton i och kring våra storstäder med svåra sociala och integrationsproblem som följd. Skribenten borde gåra ett besök i verkligheten genom att tala med kommunalråd i t ex Göteborg, Malmö och Södertälje.

Det verkligt stötande i sammanhanget är att medborgarna systematiskt undanhålls de enorma kostnaderna för den förda invandringspolitiken. Det är inte bara stötande, det är djupt odemokratiskt. Samtidigt har de ansvariga för denna totalitära mörkläggning mage att beteckna Sverigedemokraterna som odemokratiska. Man tar sig för pannan.

Kostnaderna är de facto enorma. Redan i mitten av 90-talet konstaterade statens egen utredare professor Ekberg att ”nettokostnaden” för invandringen år 1994 uppgick till ca 30 miljarder kronor. Sedan dess har invandringen ökat kraftigt samtidigt som integrationsproblemen ökat drastiskt. Kostnaderna i dagsläget är därför logiskt sett flerfaldigt högre. Många beräkningar med väsentligt högre kostnader har också presenterats.

Den 28 december 2003 skrev professor Bo Södersten just i DN en artikel i vilken han beräknade kostnaderna till 40-50 miljarder per är. Om man på DN söker på Bo Södersten finner man en länk till artikeln ”Hymla inte med invandringen”. Men sedan är det stopp. Är det en händelse som ser ut som en tanke att just denna artikel är borttagen från arkivet? Kan det eventuellt bero på att professorn bl a säger att: ”Den svenska invandrarpolitiken blir allt mer absurd”.

Skribenten börjar sedan av outgrundlig anledning yra om asylrätten och ”internationella konventioner”. Fakta i målet är att asylrätten i flera årtionden gravt missbrukats och att flyktingar, som svarar mot konventionerna i fråga, är en försvinnande liten del av av dem som beviljas uppehållstillstånd. Allt detta enligt Migrationsverkets egen statistik.

I sammanhanget talar den ”moraliska eliten” ofta och gärna om solidaritet. Men, hur kan det komma sig att lilla Sverige skall vara mer solidariskt än resten av EU tillsammans?

Han avslutar med att svamla om öar och globaliserad värld. Att Sverige med ca 9 miljoner invånare skulle kunna vara livbåt för alla fattiga och lidande i världen faller på sin egen orimlighet. Det vore som att försöka ta ombord alla Titanics passagerare i en livbåt. Det kan bara gå åt h-e.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,