Thursday 30 August 2012

Islam, Kairodeklarationen och mänskliga rättigheter?


Politiker, samhällsdebattörer och media åberopar nästan dagligen mänskliga rättigheter (MR) i samband med tyvärr alltför vanliga brott mot desamma eller då man vill driva någon angelägen fråga. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR) är också på goda grunder allmänt accepterad i demokratiska länder som ett viktigt fundament för fungerande demokrati.

Samtidigt finns det en allmänt utbredd partiell blindhet vad avser MR. För mer än tjugo år sedan antogs och ratificerades "Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam" (CDHRI) av samtliga medlemmar av OIC det vill säga samtliga muslimska länder. Deklarationen finns lätt tillgänglig och det är ingen svårighet att ta del av och analysera den. Det finns skäl att göra just det innan vi går vidare.

Kairodeklarationen innehåller en ingress och 25 artiklar. Redan i ingressen finns skrivningar, som borde sända varningssignaler till varje liberalt sinnad medborgare. Hänvisningen till sharia liksom anspråken på islams överhöghet för hela mänskligheten är tydliga.

Många av skrivningarna i deklarationen kan, för den som inte har någon kännedom om sharia, ytligt sett förefalla rimliga, men det går inte att bortse från sharia eftersom  den går som en röd tråd genom hela dokumentet. En genomgång av vad sharia innehåller är därför viktig för att rätt förstå Kairodeklarationen. Några exempel på vad just referenserna till sharia innebär är belysande.

Artikel 2 ger intryck av att skydda livets helgd, men den sista bisatsen under A) ger en helt annan verklighet. Enligt sharia är nämligen dödsstraff föreskrivet för mord, otukt och för att lämna islam. Enligt flera rättsskolor är straffet faktiskt stening av en kvinna, som fällts för otukt. Deklarationen sanktionerar här grymma medeltida straff för otukt och att religionsfriheten ersätts med dödsstraff för brottet att lämna islam. Lika hycklande är punkt D i samma artikel, som låtsas skydda mot misshandel med undantag för vad som stadgas i sharia. Det senare medför piskning för ett antal överträdelser och t.ex. avhuggandet av en tjuvs ena hand. Är inte det grov misshandel?

Förljugenheten fortsätter i artikel 5 eftersom en muslimsk man kan ha fyra fruar (förutom otaliga slavflickor) och mycket lättare kan skilja sig än en kvinna. Enligt sharia kan en muslimsk kvinna inte gifta sig med en otrogen medan det står en man fritt att välja vem han vill. Påståendet i nästa artikel att kvinnan är jämställd med mannen är alltså helt falskt. Det är vidare så att en kvinna ärver hälften mot en man och att hennes vittnesmål i domstol är värt hälften mot en mans.

Ett annat exempel på det systematiska hyckleriet är påståendet i artikel 19 att alla individer är ”lika inför lagen”. Sharia föreskriver nämligen att otrogna, som lever i ett muslimskt samhälle, skall behandlas som dhimmis, vilket medför ett stort antal särskilda restriktioner och erläggandet av en särskild skatt, jiziya. I praktiken innebär det att dhimmis tvingas leva som tredje klassens medborgare vilket är allt annat än likhet inför lagen.

Artikel 22 undanröjer helt åsikts- och yttrandefriheten som den framställs i UDHR, eftersom varje kritik av islam eller Muhammed betraktas som hädelse och enligt islams skrifter och ”profetens” otaliga exempel kan den skyldige dödas. Skvaller eller förtal har en särskild betydelse i sharia, som fastslår att ”skvaller” inkluderar avslöjande av information som är misshaglig för islam eller muslimer, även om informationen är helt sann.

De två avslutande artiklarna, vilka entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa rättigheter, sammanfattar effektivt Kairodeklarationens budskap. Detta innebär att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna förvägras.

Det framgår med all önskvärd tydlighet av denna korta analys av Kairodeklarationen att islams inställning till MR i väsentlig grad avviker från och strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. De för en öppen demokrati mest grundläggande fri- och rättigheterna förvägras helt. Notera att jag här talar om islam och inte om inställningen hos en liten grupp "extremister" eller "islamister", Jag gör detta på goda grunder eftersom Kairodeklarationen fastställts och ratificerats på regeringsnivå av alla muslimska länder. De högsta inom islam (sunni, shia och sufi) har dessutom i Ammanbudskapet i konsensus sagt att de rättsskolor för sharia som fastställdes på 800-talet gäller och inte får ändras genom ijtihad (innovation).

Islam står således ideologiskt helt i opposition till de värden, som västerländska demokratiska samhällen säger sig värna. Trots detta visar politiker, samhällsdebattörer och media en välkomnande attityd till islam och dess institutioner här hos oss. Man går t.o.m. så långt att man medverkar till att hindra en öppen och saklig granskning av islams idéer genom att beteckna sådan välgrundad kritik som "islamofobi". Ett sådant förhållningssätt är inget annat än ynkligt medlöperi gränsande till förräderi mot de värden man säger sig värna.

Den som har den minsta insikt i islams tankegods ser istället granskning av islam som allt annat än tecken på en fobi. Islamkritik på saklig grund är i själva verket nödvändig för att försvara demokratiska och frihetliga värden.

Hur kan det då komma sig att stora delar av etablissemanget så villigt låter sig duperas att gå islams ärenden. Även FN, som strax efter grundandet antog UDHR, blundar för Kairodeklarationen och islamiska länders systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Man låter även länder, vilka ratificerat CDHRI, vara medlemmar i det 2006 inrättade "Rådet för mänskliga rättigheter" (UNHRC). Där gör dessa medlemmar ständiga angrepp på bl.a. yttrandefriheten. Ett värre exempel på att "sätta bocken till trädgårdsmästare" får man leta efter.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt är en varm tillskyndare till att Turkiet skall bli medlem av EU. Nu hör till saken att Turkiet är ett av de länder, som ratificerat Kairodeklarationen och dessutom har en islamistisk regim. Bildt ger här exempel på synnerligen dåligt omdöme och/eller grov okunskap. Listan på hårresande prov på naivt och ryggradslöst medlöperi då det gäller islam kan tyvärr göras mycket lång.

Har de låtit sig köpas av arabiska oljedollar eller vad annars beror detta kryperi på?


Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam

Jag publicerar här nedan en översättning av Kairodeklarationen eftersom den är av stor betydelse för att förstå islam och dess preferenser. Jag återkommer inom kort med en kommentar rörande den.
_______________________________
 
Den nittonde Islamiska konferensen för utrikesministrar (session om fred, beroende och utveckling), som hölls i Kairo, Egypten, 9-14 Muharram 1411H (31 juli-5 augusti 1990),
Starkt medveten om för mänsklighetens ställning i islam som ställföreträdare för Allah på jorden;
Erkänner betydelsen av att utfärda ett dokument om mänskliga rättigheter i islam som kommer att fungera som en vägledning för medlemsstaterna i alla aspekter av livet;
Efter att ha granskat de stadier genom vilka utarbetandet av detta utkast till dokument hittills har genomgått och den aktuella rapporten från generalsekreteraren;
Efter att ha granskat den rapport från mötet i kommittén av juridiska experter som hölls i Teheran 26-28 december 1989;
Samtycker till att utfärda Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam som kommer att utgöra en allmän vägledning för medlemsstaterna inom området för mänskliga rättigheter.
Bekräftar den civiliserande och historiska rollen för den islamiska Ummah som Allah gjorde till det bästa samhället och som gav mänskligheten en universell och välbalanserad civilisation, där harmoni etableras mellan detta livet och livet efter döden, kunskap är kombinerad med tro och att uppfylla förväntningar från denna gemenskap att vägleda hela mänskligheten som är förvirrad på grund av olika och motstridiga övertygelser och ideologier samt att erbjuda lösningar på denna materialistiska civilisations alla kroniska problem.
I bidrag till mänsklighetens insatser att hävda mänskliga rättigheter, att skydda människor från att utnyttjas och förföljelse, och att bejaka sin frihet och rätten till ett värdigt liv i enlighet med den islamiska sharia,
Är övertygade om att mänskligheten, som har nått ett framskridet stadium av materialistisk vetenskap, fortfarande är och ska förbli i trängande behov av tro för att stödja sin civilisation och en självmotiverande kraft för att skydda sina rättigheter,
Troende att de grundläggande fri- och rättigheterna enligt islam är en integrerad del av den islamiska religionen och att ingen har rätt att i princip avskaffa dem helt eller delvis eller att överträda eller ignorera dem eftersom de är bindande gudomliga kommandon som finns i  Allahs uppenbarade böcker och som skickades via den siste av hans profeter för att slutföra de föregående gudomliga budskapen och att skydda de grundläggande rättigheterna och friheterna är en handling av dyrkan medan försummelse eller brott mot dem är en avskyvärd synd, och att skyddet av dessa grundläggande rättigheter och frihet är ett individuellt ansvar för varje person och ett gemensamt ansvar för hela Ummah,
Tillkännager härmed och på grundval av de ovan nämnda principer följande:
ARTIKEL 1:
(A) Alla människor utgör en familj vars medlemmar förenas av sin underordning till Allah och härkomst från Adam. Alla människor är lika i fråga om grundläggande mänsklig värdighet och grundläggande skyldigheter och ansvar, utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, språk, tro, kön, religion, politisk tillhörighet, social status eller andra överväganden. Den sanna religionen är en garanti för att förbättra sådan värdighet på vägen till mänsklig integritet.
(B) Alla människor är Allahs undersåtar och mest älskade av Honom är de som är mest nyttiga för hans undersåtar, och ingen har överlägsenhet över en annan förutom på grundval av fromhet och goda gärningar.
ARTIKEL 2:
(A) Livet är en gudagiven gåva och rätten till liv är garanterat varje människa. Det är en plikt för enskilda, samhällen och stater att skydda denna rätt mot varje kränkning, och det är förbjudet att ta bort liv förutom av i sharia föreskriven  anledning.
(B) Det är förbjudet att ta till varje medel som skulle kunna leda till folkmordslik förintelse av mänskligheten.
(C) Bevarandet av mänskligt liv under den av Allah givna tidsperioden  är en plikt som föreskrivs av sharia
(D) Säkerhet från misshandel är en garanterad rättighet. Det åligger staten att skydda det, och det är förbjudet att bryta det utan ett skäl föreskrivet sharia.
ARTIKEL 3:
(A) Vid användning av våld och vid väpnad konflikt, är det inte tillåtet att döda icke-krigförande såsom gamla män, kvinnor och barn. De sårade och sjuka ska ha rätt till medicinsk behandling, och krigsfångar skall ha rätt att få mat, skydd och kläder. Det är förbjudet att stympa eller lemlästa döda kroppar. Det är en skyldighet att utbyta krigsfångar och ordna besök eller återträffar för familjer åtskilda av krigets omständigheter.
(B) Det är förbjudet att hugga ner träd, för att förstöra grödor eller boskap och att förstöra fiendens civila byggnader och anläggningar genom beskjutning med granater, sprängning eller på annat sätt.
ARTIKEL 4:
Varje människa har rätt till mänsklig okränkbarhet och skyddet av ens goda namn och heder under sitt liv, och efter en död. Staten och samhället skall skydda dess kropp och begravningsplats från skändning.
ARTIKEL 5:
(A) Familjen är grunden för samhället och äktenskapet är grunden för att göra en familj. Män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och inga restriktioner som härrör från ras, hudfärg eller nationalitet skall hindra dem från att utöva denna rättighet.
(B) Samhället och staten skall undanröja alla hinder för äktenskap och underlätta den och ska skydda familjen och skydda dess välfärd.
ARTIKEL 6:
(A) Kvinnan är jämställd med mannen i mänsklig värdighet, och har sina egna rättigheter att njuta samt uppgifter att utföra, och har sin egen civila enhet och ekonomiskt oberoende, och rätten att behålla sitt namn och härstamning.
(B) Mannen är ansvarig för underhållet av och familjens välfärd.
ARTIKEL 7:
(A) Från och med den dag de föds, har varje barn rättigheter att av föräldrarna, samhället och staten ges rätt vård, utbildning och material, hygienisk och moralisk omsorg. Både fostret och mamman måste skyddas och ges särskild omsorg.
(B) Föräldrar och de som har dylik kapacitet har rätt att välja vilken typ av utbildning de önskar för sina barn, förutsatt att de tar hänsyn till barnens intressen och framtid i enlighet med etiska värderingar och sharias principer.
(C) Båda föräldrarna har rätt till vissa rättigheter från sina barn och anhöriga har rätt till rättigheter från deras anhöriga, i enlighet med principerna i sharia
ARTCLE 8:
Varje människa har rätt att njuta av ett legitimt berättigande med alla dess rättigheter och skyldigheter och i det fall en sådan berättigande förloras eller försämras, skall ha rätt att företrädas av hans/hennes vårdnadshavare.
Artikel 9:
(A) Inhämtande av kunskap är en skyldighet och tillhandahållande av utbildning åligger samhället och staten. Den skall säkerställa att det finns olika sätt att skaffa utbildning och garantera dess mångfald av intresse för samhället så att människor kan bekanta sig med religionen islam och avslöja hemligheterna i universum till gagn för mänskligheten.
(B) Varje människa har rätt att få både religiös och världslig utbildning från olika institutioner för undervisning, utbildning och handledning, inklusive familjen, skolan, universitetet, media, etc. och i en sådan integrerad och balanserad sätt som kan utveckla människans personlighet, stärka människans tro på Allah och främja människans förhållande till och försvar av både rättigheter och skyldigheter.
Artikel 10:
Islam är den sanna orörda naturens religion. Det är förbjudet att utöva någon form av press på människor eller att utnyttja deras fattigdom eller okunskap, för att tvinga honom att byta religion till en annan religion eller ateism.
ARTIKEL 11:
(A) Människan föds fri, och ingen har rätt att förslava, förnedra, förtrycka eller utnyttja dem, och det kan inte finnas underkastelse, utom till Allah den Allsmäktige.
(B) Kolonialism av alla typer är en av de mest ondskefulla formerna av slaveri och är helt förbjudet. Folk som lider av kolonialismen har full rätt till frihet och självbestämmande. Det är en plikt för alla staters folk att stödja de koloniserade folkens kamp för att avveckla alla former av och ockupation, och alla stater och folk har rätt att bevara sin självständiga identitet och kontroll över sin rikedom och naturresurser.
ARTIKEL 12:
Varje människa har rätt, inom ramen för sharia, till fri rörlighet och att välja sin bosättningsort inom eller utanför sitt land och om förföljd, har rätt att söka asyl i ett annat land. Tillflyktslandet är skyldigt att ge skydd till den asylsökande tills hans säkerhet har uppnåtts, såvida inte asyl motiveras genom att begå en handling av sharia ansedd som ett brott.
Artikel 13:
Arbete är en rättighet som garanteras av staten och samhället för varje person med förmåga att arbeta. Alla skall ha rätt att välja det arbete som passar honom bäst och som tjänar hans intressen samt de i samhället. Arbetstagaren har rätt att njuta av trygghet och säkerhet samt alla andra sociala garantier. Han kan inte tilldelas arbete bortom sin kapacitet, inte heller får han utsättas för tvång eller utnyttjas eller skadas på något sätt. Han skall ha rätt - utan åtskillnad mellan män och kvinnor - till rättvisa löner för sitt arbete utan dröjsmål samt på semestrar och befordran som han förtjänar. Från hans sida, skall han vara engagerad och noggrann i sitt arbete. Om arbetstagare och arbetsgivare är oense i en fråga, skall staten ingripa för att lösa tvisten och ha klagomål åtgärdade, rättigheter bekräftade och rättvisa verkställd utan partiskhet.
Artikel 14:
Alla skall ha rätt att tjäna ett legitimt leva utan monopolisering, bedrägeri eller att skada sig själv eller andra. Ocker (riba) är uttryckligen förbjudet.
Artikel 15:
(A) Var och en har rätt att äga egendom som förvärvats på ett lagligt sätt, och skall vara berättigad till äganderätten utan men för sig själv, andra eller samhället i stort. Expropriation är inte tillåtet utom för krav av allmänt intresse och efter betalning av snabb och skälig ersättning.
(B) Konfiskation och beslag av egendom är förbjudet med undantag för en nödvändighet dikterad av lagen.
Artikel 16:
Alla skall ha rätt att njuta frukterna av sina vetenskapliga, litterära, konstnärliga eller tekniska arbete som han är upphovsman till, och han skall ha rätt till skydd för sina moraliska och materiella intressen som härrör därifrån, förutsatt att det inte strider mot sharias principer.
ARTIKEL 17:
(A) Var och en har rätt att leva i en ren miljö, fri från laster och moralisk korruption, som gynnar en hälsosam etisk utveckling av sin person och det åligger staten och samhället i stort för att ge denna rätt.
(B) Var och en har rätt till vård och omsorg, och till alla offentliga bekvämligheter som tillhandahålls av samhället och staten inom ramen för dess tillgängliga resurser.
(C) Staterna skall se till individens rätt till ett anständigt liv som kan möjliggöra för honom att uppfylla sina och hans familjemedlemmars behov, inklusive mat, kläder, bostad, utbildning, sjukvård och alla andra grundläggande behov.
ARTIKEL 18:
(A) Var och en har rätt att leva i säkerhet för sig själv, sin religion, sina anhöriga, sin ära och sin egendom.
(B) Var och en har rätt till privatliv i genomförandet av sina privata angelägenheter, i sitt hem, bland hans familj, med avseende på sin egendom och sina relationer. Det är inte tillåtet att spionera på honom, för att placera honom under övervakning eller att smutskasta hans goda namn. Staten ska skydda honom från godtyckliga ingrepp.
(C) En privat bostad är okränkbar i alla fall. Den får inte beträdas utan tillstånd från dess invånare eller på något olagligt sätt, inte heller ska den rivas eller konfiskeras och dess invånare vräkas.

ARTIKEL 19:
(A) Alla individer är lika inför lagen, utan åtskillnad mellan styrande och styrda.
(B) Rätt att ta till rättslig prövning garanteras för alla.
(C) Ansvar är i huvudsak personlig.
(D) Det får inte finnas brott eller straff utom vad som anges i sharia
(E) En svarande är oskyldig tills hans skuld är bevisad i en snabb rättegång där han skall ges alla garantier till försvar.
ARTIKEL 20:
Det är inte tillåtet utan legitima skäl att arrestera en person, eller begränsa hans frihet, att landsförvisa eller att straffa honom. Det är inte tillåtet att utsätta honom för fysisk eller psykisk tortyr eller någon form av misshandel, grymhet eller kränkning. Det är inte heller tillåtet att utsätta en enskild person för medicinska eller vetenskapliga experiment utan hans medgivande eller med risk för hans hälsa eller hans liv. Det är inte heller tillåtet att utfärda undantagslagar som skulle ge verkställande myndighet för sådana åtgärder.
Artikel 21:
Tagande av gisslan i någon form eller i något syfte är uttryckligen förbjudet.
Artikel 22:
(A) Var och en har rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sådant sätt som inte skulle strida mot principerna i sharia
(B) Alla skall ha rätt att förespråka vad som är rätt och propagera vad som är bra, och varna för vad som är fel och ont enligt islamiska sharias normer.
(C) Information är en absolut nödvändighet för samhället. Det får inte utnyttjas eller missbrukas på ett sätt som kan strida mot profeternas okränkbarhet och värdighet, undergräva moraliska och etiska värden eller splittra, korrumpera eller skada samhället eller försvaga dess tro.
(D) Det är inte tillåtet att framkalla nationalistiskt eller dogmatiskt hat eller att göra något som kan vara en uppmaning till någon form eller rasdiskriminering.
Artikel 23:
(A) Myndighet är ett förtroende, och missbruk eller skadliga utnyttjande därav är uttryckligen förbjudet, för att garantera grundläggande mänskliga rättigheter.
(B) Var och en har rätt att delta, direkt eller indirekt i förvaltningen av sitt lands offentliga angelägenheter. Han ska också ha rätt att ta offentligt ämbete i enlighet med bestämmelserna i sharia
Artikel 24:
Alla rättigheter och friheter som föreskrivs i denna förklaring lyder under islamiska sharia
Artikel 25:
Den islamiska sharia är den enda källan för förklaring eller förtydligande av någon av artiklarna i denna deklaration.