Sunday 19 February 2012

Jihad ett gissel i flera skepnader

Inlägget om sharia för en tid sedan berörde kortfattat jihad. Där konstaterades att jihad enligt sharia betyder ”krig mot de otrogna”. Det finns goda skäl att ytterligare fördjupa sig i jihads bakgrund och betydelse inom islam samt i de olika former jihad kan ha och har här och nu.
Det är väl belagt i Koranen och i sunna att jihad oftast betyder blodigt krig mot de otrogna. I 97 % av fallen då jihad nämns i Bukharis hadither används det i just den betydelsen. Reliance of the Traveller hänvisar i avsnittet om jihad (o9.0) till hadither återgivna av Bukhari och Muslim, som säger: ”Jag har blivit beordrad att strida mot de otrogna tills de betygar att det finns ingen annan gud än Allah och att Muhammed är hans sändebud och utför den dagliga bönen och betalar zakat.
Muslimska brödraskapets chefsideolog Syed Qutb förklarade i sin berömda bok Milestones: ”Skälen till jihad har beskrivit i de heliga texterna (Koranen och hadither) och är dessa: att etablera Allahs auktoritet på jorden; att utplåna alla de sataniska krafterna och de sataniska systemen för livet; att upphäva mäns myndighet över män då alla människor är Allahs skapelser har ingen  auktoritet att göra dem till tjänare eller att göra egenmäktiga lagar för dem (läs: sekulära demokratiska lagar). Dessa skäl är tillräckliga för att proklamera jihad”.
Med de ”sataniska systemen” menar Qutb västerländsk liberal demokrati.
Samma tankegångar ekar i boken The Quranic Concept of War av den pakistanske brigadgeneralen S.K. Malik (1979). Den pakistanske generaladvokaten sade att den boken utgjorde bekräftande av lagen.
Den islamiske imamen al-Khashab skrev i mars 2010: ”Jihad enligt Allahs väg är en stöttepelare för religionen och en viktig religiös plikt, som profeten sade: Islam är det viktigaste och den stöds av bön och dess spets är jihad enligt Allahs väg.” Allah har i många verser i Koranen beordrat oss och sporrat oss liksom vår profet rörande jihad. Profeten önskade den själv och sporrade andra till den. Han förkunnade dess dygder så ofta att en del lärda anser det vara islams sjätte pelare på grund av dess betydelse, vilket bevisas av hur ofta den förekommer i Koranen och i hadither”.
Inom shia förklarade Khomeini sig som otvetydig anhängare av jihad:
”Islam säger: Det goda som finns existerar tack var svärdet och i skuggan av svärdet! Folk kan inte göras lydiga utom med svärdet! Svärdet är nyckeln till paradiset, som endast kan öppnas för heliga krigare! Det finns mängder av verser i Koranen, som sporrar muslimer för krigets värde och till att strida. Betyder allt detta att islam är en religion, som hindrar män från att föra krig? Jag spottar på de enfaldiga själar, som påstår detta.”
Sedan vi nu kunnat konstatera att jihad i syfte att sprida islam är en religiös plikt för varje praktiserande muslim, bör vi granska några andra former av jihad än öppet blodigt krig. Muslimska broderskapet har sedan länge dokumenterade strategier för infiltration och slutligen övertagande av Europa respektive Nordamerika. Vår vän Robert Spencer präglade för några år sedan uttrycket ”stealth jihad”, smygande jihad, för denna stegvisa islamisering.
Denna islamisering har sin upprinnelse i att det Muslimska brödraskapet (MB) för ett antal år sedan gjorde en grundlig analys av situationen. Man fann att muslimska länder då och inom rimlig framtid är militärt alltför svaga för att för att genom öppen jihad erövra väst. Den alternativa strategi man då utvecklade var att stegvis infiltrera väst genom migration och höga födelsetal.  Man utnyttjar att västländerna är öppna samhällen, som allmänt tillämpar FN:s mänskliga rättigheter i motsats till muslimska länder.
Den första etappen i ett nytt land sker alltid försiktigt och dessa muslimer håller inledningsvis en låg profil, vilket gör att mottagarlandet ser etableringen som harmlös. Så snart brohuvudet växt tillräckligt börjar man försöka inrätta en tillfällig moské som centrum för den muslimska sammanhållningen. Därefter börjar man resa diverse muslimska krav, vilka man vill att det omgivande samhället tillgodoser. Detta kan gälla självcensur vad avser granskning av islam, halalmat i skolor, särskilda bönerum för elever i skolor och på universitet, särskilda badtider för kvinnor i offentliga badhus, heltäckande klädsel för kvinnor i vissa offentliga sammanhang m.m. m.m.
Varje enskild sådan eftergift ses ofta av det politiskt-mediala etablissemanget som ofarlig av naiv välvilja och fundamental okunskap om islam. I själva verket är varje sådan eftergift en stegvis eftergift för sharia. Denna appeasementpolitik främjar islamiseringen. Den sekuläre reformmuslimen dr Tawfik Hamid kommenterar dedenna oändliga kedja av eftergifter på följande sätt i boken Inside Jihad: ”Denna enkelriktade schizofrena önskan att vara undfallamde mot islamister leder till absurditet. ... En av Västs styrkor är tolerans och frihet. Dessvärre ser islamister exempel som dessa som kapitulation och svaghet. Om människor skall respektera varandras kulturer måste det vara dubbelriktat. Det rådande förhållandet av enkelriktad appeasementpolitik skapar det motsatta resultatet”.
Etablissemannget hävdar att allt tal om ”islamisering” inte är annat än konspirationsteorier. Det finnns dock övertygande bevis för att den ovan nämnda strategin finns, är väl dokumenterad och tillämpas med betydande framgång. Det första dokumentet med Muslimska brödraskapets planer för aktiviteter inom och mot västländer kom till allmän kännedom genom en bok 2005 av den schweiziske journalisten Sylvain Besson, som hade fått kännedom om ”The Muslim Brotherhood Project” (nedan Projektet) ett dokument funnet redan strax efter 9/11 hos en bankir med starka kopplingar till MB. Projektet är en 14-sidig strategisk plan skriven på arabiska och daterad den 1 december 1982, som i tolv punkter anger huvuddragen i en strategi för hur man skall ”etablera en islamisk regering i världen”. Den anses var skriven av Said Ramadan svärson och sekreterare till MB:s grundare Hassan al-Banna.
Det skulle senare visa sig att liknande planer och aktiviteter finns även på andra håll. Inför rättegångar 2007 och 2008 mot ”Holy Land Foundation” beslagtogs bland annat mängder med dokument, som entydigt visade att organisationen hade starka band med Muslimska brödraskapet. Bland dokumenten fanns ett antal interna handlingar tillhörande ”Brödraskapet” i USA känt som Ikhwan och skrivna av dess ledare.
Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga syften finns i ett internt meddelande skrivet i 1991 med en hög ledare inom Brödraskapet med titeln: "Förklarande memorandum om det allmänna strategiska målet för Ikhwan i Nordamerika." Detta dokument (rulla till sid 273) användes som bevis i den nämnda rättegången och dess autenticitet bestreds inte av försvaret. I dokumentet är författaren påfallande tydlig om det yttersta målet för Muslimska brödraskapet i USA:
"Ikhwan måste förstå att deras arbete i Amerika är en sorts storslagen Jihad för att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och "sabotera" dess eländiga hus med sina händer och händerna på de troende, så att det elimineras och Guds religion görs segerrik över alla andra religioner.”
En översikt över Projektets taktiker och tekniker finns här.
Det är viktigt att minnas att Projektet skrevs redan 1982 när den nuvarande spänningen och terrorverksamheten i Mellanöstern och i Väst fortfarande var mer begränsad än idag. I många avseenden är Projektet oerhört förutseende i att beskriva huvuddelen av de islamistiska åtgärderna, antingen genom "moderata" islamistiska organisationer eller grupper för ren terror under de senaste två decennierna. Det är lätt att konstatera att många av taktikerna hittills varit mycket framgångsrika såväl i Europa som i USA, Kanada och Australien. Detta gäller inte minst infiltrationen av kulturella institutioner och organisationer.
Dokumenten hittade hos Ikhwan i USA klargör fyra saker:

1) Många av de nuvarande organisationer som har grundats som samtalspartners mellan det muslimska samfundet i USA och omvärlden (inklusive regeringen, brottsbekämpande organ och andra trossamfund) grundades och kontrolleras av Muslimska brödraskapet från starten. Många av dem bytte namn över tiden för att uppnå mer omfattande nationell acceptans.

2) Brödraskapet etablerade en mycket strukturerad organisation med många olika ansikten inne i USA, samtidigt som man medvetet och ständigt försöker dölja Brödraskapets band till dess frontorganisationer.

3) De program som måste genomföras av dessa grupper i USA hade i själva verket lite att göra med offentligt proklamerade mål för dessa organisationer, som att främja skydd av medborgerliga rättigheter för muslimer. Rättare sagt är det verkliga målet att förstöra USA inifrån och arbeta för att upprätta ett globalt islamistiskt samhälle.

4) Den primära uppgiften för brödraskapet strukturer, från början av 1990-talet framåt, var att stödja, materiellt och politiskt, den radikala rörelsen Hamas i de palestinska områdena, enligt instruktioner från det Muslimska brödraskapets kontor för de allmänna riktlinjerna i Kairo.
Likheten mellan Projektet och Ikhwans ”Memorandum” är slående. Användandet av bedrägligt beteende för att dölja verkliga avsikter utgör något av en gemensam nämnare.
Utvecklingen i många västländer de senaste 30 åren visar att dessa dokument är allt annat än tomma ord. Walid Phares från Libanon talade hösten 2009 under rubriken ”The Ideology and Strategy of Global Jihad”. Han konstaterade då bl.a. Många ledande i västvärlden underlåter att uttala att det är islam och jihadism som ligger bakom terrordåd och olika aktiviteter för att infiltrera. Han sade sedan något, som är eller borde vara en självklarhet: ”Inget försvar, ingen strategisk planering kan utföras utan att identifiera hotet eller doktrinen bakom hotet”.
Phares menar att vi idag är utsatta för två olika strategier:
·         Wahabisterna bedriver ”Stealth Jihad”, som går ut på att penetrera Väst såväl demografiskt som kulturellt
·         Al-Quaeda och liknande rörelser, som går mera direkt på genom olika ofta våldsamma aktioner.
Han exemplifierade med att man under ett antal år finansierat så kallade ”mellanösternstudier” vid många universitet. På så sätt vill man erövra tänkesättet hos västerländska akademiker, som kan bli kommande makthavare. ”De kontrollerar donationerna och därmed vem som undervisar och dessa professorer kan inte gå emot donatorns önskemål”, sade han och tillade: ”Den nya eliten, som hanterar mellanösternfrågor i media och i administrationen har blivit lobotomerade på detta sätt”.
Den som följt utvecklingen under senare år kan inte undgå att se ett tydligt mönster. Företrädarna för ”Stealth Jihad” använder varje terrordåd för att flytta fram positionerna och få nya krav tillgodosedda, vilket föranleder den politiska eliten att föra en eftergiftspolitik för att som det heter ”minska utanförskapet” eller ”begränsa alienationen”. Överallt ser man exempel på infiltrationen och på många håll i samhället finns exempel på eftergifter till islam, vilket är det samma som stegvis kapitulation för sharia. Några partier har till och med sett till att fullfjädrade islamister nu sitter i Sveriges riksdag.
Det finns alltså övertygande dokumentation av MB:s strategier för versamheter som ytterst syftar till islamisering av västvärlden och alltför många exempel på att man hittills haft stor framgång med dessa strategier.