Om ”blågul islam”

 Jimmie Åkesson tog för en tid sedan tydligt avstånd från begreppet ”blågul islam” och fick genast kritik för det. Jimmie hade och har dock helt rätt. Jag vill nedan visa att så är fallet. Låt mig börja med islam.

Islam betyder ordagrant ”underkastelse” och muslim betyder ”den som underkastar sig”. Vem skall man då underkasta sig? Jo, den fiktive figuren Allah vars existens inte har kunnat påvisas under 1400 år.

Islam är en teokratisk totalitär ideologi som inte medger demokrati och mänskliga rättigheter. Blågul i kontexten ovan måste rimligen syfta på den svenska värdegrunden som den uttrycks i Regeringsformen kapitel 1 och 2 vilka föreskriver demokrati samt mänskliga och lika rättigheter.

För några år sedan gjordes en omfattande vetenskaplig studie angående hur ett stort antal länder förhöll sig till begreppen demokrati och sekularisering. Studien redovisades bland annat i form av ett diagram med demokrati och sekularisering på x- respektive y-axeln.

I ett litet kluster längst upp till höger fanns ett begränsat antal länder, främst de skandinaviska, som hade högst grad av sekularisering och mest utvecklad demokrati. Längst ner till vänster fanns ett större kluster av länder, bland annat samtliga islamiska länder, med låg grad av sekularisering och minst utvecklad demokrati. Bilden var tydlig, närmast övertydlig.

Av diagrammet kan utläsas att islam överhuvudtaget inte är kompatibel med liberal demokrati. Talet om blågul islam är därmed inget annat än en oxymoron.

Socialdemokratisk korruption

 

Underlaget för rubrikens formulering finns i detta uppdaterade inlägg:

Freedom and reason: Tillämpa svensk lag i Sverige.

Tillämpa svensk lag i Sverige

Rubrikens uppmaning kan tyckas självklar, men så är tyvärr inte längre fallet. Jag vill nedan försöka klargöra hur det förhåller sig.

Vi har ett stort antal lagar av olika kaliber. De viktigaste kallas grundlagar och de anses så betydelsefulla att det krävs två beslut i riksdagen med mellanliggande val för att de ska kunna ändras. För att denna regel ska ha någon betydelse måste frågan behandlas seriöst i de valrörelser som föregår riksdagsvalen annars blir regeln bara en meningslös formalitet.

Regeringsformen som är en av dessa grundlagar säger i första kapitlet 1§ att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. I regeringsformen (RF) skyddas vidare alla grundläggande mänskliga rättigheter enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och därigenom de grundläggande svenska värderingarna. De mänskliga rättigheterna är med andra ord del av svensk grundlag.

Detta innebär också att de mänskliga rättigheterna måste respekteras av alla som varaktigt uppehåller sig i landet. Så långt är allt gott och väl.

De senaste trettio åren har en främmande ideologi som inte respekterar de mänskliga rättigheterna växt sig allt starkare i det här landet. Jag talar om islam.

I islam sägs att all makt utgår från Allah, en fiktiv figur som uppfanns för 1400 år sedan i den arabiska öknen och vars existens aldrig har kunnat bevisats.

Den islamiska lagen, sharia, säger i bok o8.0–8.7 att det är vid dödstraff förbjudet att lämna islam. Kritik av islam och liknande aktiviteter jämställs med att lämna islam. Dessa bestämmelser står helt i strid med de allmänna mänskliga rättigheterna. Det är inte bara i sharialagen detta synsätt upprätthålls. OIC (Organisation of Islamic Cooperation) har vänt sig mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och tog 1990 fram en egen deklaration om mänskliga rättigheter, Kairodeklarationen (CDHRI). Denna deklaration slår fast att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt sharia. Det är vidare så att alla muslimska medlemmar av FN har vägrat att erkänna den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter.

Sammantaget visar detta att islam inte är förenlig med demokrati och mänskliga rättigheter.

Islam är således helt oförenlig med svensk grundlag och en totalitär ideologi.

Dessa förhållanden borde få konsekvenser för svensk migrationspolitik. Permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap bör förutsätta att den som vill uppnå detta accepterar och anammar svensk grundlag. I annat fall får de söka sig till ett annat land som accepterar deras värderingar.

Trotts islams totalitära karaktär har Socialdemokraterna sedan länge (1999) en överenskommelse med Sveriges Muslimska Råd (SMR) som går ut på att gynna islam mot att muslimska företrädare uppmanar sina följare att rösta på Socialdemokraterna (S). Detta förhållande har skildrats av bland annat Expressen, Svenska Dagbladet och Riks.  

Denna överenskommelse strider helt mot andan och innebörden i svensk grundlag. Partiet har, likt Göthes Faust, sålt sin själ till djävulen.

Detta innebär att (S) sedan länge bedriver grov politisk korruption. Den måste ses som grov eftersom den syftar till att kvotera in representanter för en totalitär och antidemokratisk ideologi i svenska demokratiska församlingar.

I praktiken innebar detta att muslimer placerades på valbar plats vid val till bl.a. Riksdagen. Ett ökänt exempel är islamisten Jamal El-Haj som valdes in som socialdemokrat men senare uteslöts sedan hans starka kopplingar till radikal islamism lett till en het debatt i riksdagen under viken Magdalena Andersson fällde krokodiltårar.

Att på detta sätt ”kvotera” in representanter för en totalitär ideologi i svenska demokratiska församlingar kan knappast vara meningen med vår vallag.

De omfattande och våldsamma Koranupploppen vid påsken 2022 var en protest mot svensk yttrandefrihet sedan exemplar av Koranen bränts. Polisen kunde eller ville inte med kraft hantera kravallerna. Demonstranterna, inklusive kvinnor och barn, visade sitt förakt för svensk rätt genom att attackera och sätta eld på polisbilar samt kasta sten på poliser.

Det borde gå att dra några uppenbara slutsatser av detta:

·       Polisen måste ges resurser och direktiv för att kunna uppträda betydligt mer resolut vid liknande situationer.

·       Den som inte anammar svensk grundlag har ingen rätt att uppehålla sig här.

·       Reglerna för att bevilja permanent uppehållstillstånd och medborgarskap måste skärpas betydligt.

    Socialdemokraterna anklagar ofta Tidöpartierna för att utgöra ett hot mot demokratin. I själva verket är det just (S) som utgör ett sådant hot genom att liera sig med totalitära krafter.

Tankar om fakta respektive tro

 

Låt mig börja med ett par definitioner som är viktiga för fortsättningen av detta inlägg.

Singularordet till fakta är faktum och det betyder 'säkert konstaterat sakförhållande'. Ett sakförhållande blir ett faktum först sedan det efter prövning enligt den vetenskapliga metoden befunnits överensstämma med verkligheten.

Den vetenskapliga metoden är en systematisk process för att undersöka fenomen, samla in data, testa hypoteser och dra slutsatser. Den används för att generera tillförlitlig och objektiv kunskap. Processen börjar vanligtvis med en observation eller en fråga, följt av en hypotes, experiment, analys och slutsatser. 

Åsikt eller tro är en människas sätt att se på någonting. Det handlar alltså om en bedömning, synpunkt eller ett uttalande om vad personen i fråga (personligen) tycker, snarare än fakta, som är sanna påståenden.

För att ett väl belagt faktum skall kunna ifrågasättas krävs att en alternativ hypotes formuleras och testas enligt den vetensakliga metoden. Varje hypotes måste prövas enligt den vetenskapliga metoden, annars förblir den bara ett ogrundat påstående.

Det finns idag två globala rörelser med stora anspråk på inflytande vilka båda grundas på tro snarare än fakta. Jag avser islam och klimatalarmismen. Trots att den förra är en religion och den senare en politisk rörelse har de vissa tydliga gemensamma drag vilka jag här vill belysa.

Islam utgår från att all makt utgår från Allah som han beskrivs i Koranen och sunna och i syntesen av dessa nämligen sharia. Ordet islam betyder underkastelse (under Allah). Under snart 1400 år har miljontals människor levt under islams blodbesudlade och förtryckande regler. Det är naturligtvis ett problem, men ett ännu större är att det helt saknas något belägg för att Allah finns. Allah är en fiktion skapad av en analfabet i den arabiska öknen på 600-talet. Utgångspunkterna för islam är således enbart tro.

Enligt FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR) är det fritt för alla "byta religion eller tro" (artikel 18), Detta motsätter sig samtliga medlemmar av OIC, varför ingen av dem erkänt UDHR. Trots detta får de sitta med i FN:s Människorättsråd UNHRC.

Islam är således en totalitär ideologi som förbjuder varje form av kritik eller ifrågasättande av dess teser. Omkring år 2000 lanserades begreppet islamofobi i syfte att skydda islam från varje form av kritik. Termen i sig insinuerar ett sjukligt tillstånd när det i själva verket är ett tecken på sunt förnuft att kritisera islam och dess förmedeltida regler.

 Klimatrörelsen (nedan KR)) är en nutida rörelse som grundas på tro snarare än vetenskap och har tydliga totalitära drag. Dess huvudtes är att nutida klimatförändringar (”global warming”) främst beror på mänskliga utsläpp av s.k. växthusgaser och då särskilt CO2. Man lutar sig därvid starkt mot IPCC. Jag vill börja ned att analysera deras huvudtes för att sedan något granska IPCC.

Ann Löfving-Henriksson publicerade nyligen på Klimatupplysningen en sammanställning av ett antal vetenskapliga artiklar av professorerna Happer och Lindzen et al. Sammanställningen ger övertygande belägg för att det inte föreligger någon klimatkris. Samma slutsats kom Dr Fred Goldberg fram till för en del år sedan i en föreläsning i vilken han påvisade att CO2 närmast är att betrakta som ett spårämne i atmosfären och att människans bidrag är försumbart.

Det EU-ledningen, ett antal okunniga politiker och klimatrörelsen ägnar sig åt är en pyramidal vilseledning av sådana mått att den närmast kan jämföras med katolska kyrkans skandalösa åtal av Galileo Galilei med hjälp av inkvisitionen.  Galilei hävdade att Jorden snurrade runt solen, medan kyrkan i, just det, konsensus med majoriteten av dåtidens ”lärda” hävdade att solen roterade runt Jorden. Som bekant hade kyrkan fel trots rådande konsensus. Katolska kyrkan har i nutid bett om ursäkt för sitt missgrepp mot Galilei.

EU-kommissionen med Ursula von der Leyen i spetsen står bakom ”Parisavtalet” som låter de värsta utsläpparna av CO2 fortsätta bygga ut kolkraft medan västvärldens demokratier skall späkas. Den är därmed lika naken som en gång kejsaren i den berömda sagan om Kejsarens nya kläder.

Vi får verkligen hoppas att det inte tar lika lång tid för EU-kommissionen att nyktra till som för Katolska kyrkan.

Så till IPCC. Denna har ett antal arbetsgrupper av vilka AG1 skall svara för det vetenskapliga innehållet. Ovanför arbetsgrupperna sitter den politiskt sammansatta ledning som svarar för SPM (Summaryfor Policy Makers). Denna har upprepade gånger kört över de slutsatser AG1 kommit fram till. Detta beteende ledde till att Richard Lindzen lämnade arbetet i AG 1 för ett antal år sedan.

Nu hör det till saken att FN sedan ett antal år domineras av icke-demokratiska, närmast totalitära, stater. Dessa vill gärna berika sig på de demokratiska straternas bekostnad samtidigt som dessa försvagas industriellt. Många av dekreten från IPCC bör ses i den belysningen.

Det är således väl belagt att IPCC står för allt annat än vetenskap i sitt agerande. Man undrar om de ens känner till den vetenskapliga metoden.

Alltnog, det är minst sagt allvarligt att då viktiga beslut grundas på tyckande utan belägg i stället för välgrundad vetenskap.

Tankar om Gud och om evigt liv

Bibelns beskrivningar av den ende guden är intressanta och tankeväckande. Han beskrivs som allsmäktig med all makt i himlen och på jorden. Han sägs vidare ha skapat allt i himlen och på jorden.

Denna beskrivning stämmer som jag ser det bara in på Naturen själv.

Bibeln säger emellertid även att gud är god. Teodicéproblemet – ondskans problem - behandlar problemet med att förklara en guds existens, närmare bestämt hur guden kan vara både fullkomligt god och allsmäktig när det samtidigt finns ondska och lidande.

Jobs bok i Bibeln brottas som jag uppfattar det med teodicéproblemet.

Som jag ser det har ingen presenterat en rimlig lösning på teodicéproblemet.

Det är däremot väl belagt inom naturvetenskapen att världen och naturen finns. Vi är ju själva en del av den. Det är även väl belagt att skapelsen fortgår in i våra dagar Vi kan iaktta det genom bland annat jordbävningar, vulkanutbrott, erosion, kontinentaldrift och uppkomsten av nya arter genom evolutionen.

Då återstår bara en förklaring ― det finns ingen gud. Därmed är teodicéproblemet löst. Då återstår naturen som varken är ond eller god utan bara följer sina egna lagar. Det är intressant att notera att den hebreiska beteckningen för gud är Jahve vilket betyder ”jag är”. Det stämmer väl in på naturen själv som varken är ond eller god. Den bara är.

Hur skall vi då se på detta med ”evigt liv”. Hittills har jag inte sett någon evidens för evigt liv för någon individ i fysisk bemärkelse.

Detta är den mest kända versen i Hávamál, den fornnordiska samlingen visdomsord: ”Fä dör / fränder dör / en dag dör också du. / Ett vet jag / som aldrig dör: / domen över den döde.”

Döden kan vi inte fly ifrån. Vi kan, om vi ska tro Hávamál, inte heller undfly vårt eftermäle. Detta kan leva ett par generationer eller i bästa fall många generationer beroende på vad individen åstadkommit eller skapat under sin livstid.

Ett annat sätt för evigt liv är att individens gener kan leva vidare i många gererationer.om man har barn och barnbarn. Jag tycker mig se att en del av min pappas egenskaper lever vidare hos mina barnbarn.

Hur passar Jesus då in i den här bilden?

Om man ser till hur Jesus beskrivs i Bibeln framstår han som en karismatisk dissident som främst stod i verbal konflikt med det ortodoxa prästerskapet som ofta hade kritiska synpunkter på hans handlingar. Det framgår av Bibelns berättelser att det var prästerskapet som med hjälp av upppiskad folklig opinion pressade den romerske ståthållaren till att låta avrätta Jesus.

Berättelsen om hans tomma grav och återuppståndelse tolkar jag på följande sätt. Den tomma graven kan förklaras med att någon grupp stal kroppen i syfte att undvika fortsätta oroligheter.

Själva återuppståndelsen ser jag som en symbolisk beskrivning av att nya dissidenter ständigt kommer att framträda så länge det finns dogmatiska makthavare 

Kairodeklarationen och Ammanbudskapet

 Dessa två viktiga moderna muslimska dokument har jag redan nämnt, men de förtjänar en grundlig genomgång då de har en central betydelsen inom islam.

Organization of Islamic Cooperation (OIC) antog år 1990 Cairo Declaration on Human Rights in Islam (CDHRI) d.v.s. Kairodeklarationen[1], vilken ger synen på mänskliga rättigheter inom islam. Deklarationen innehåller 25 artiklar och man hänvisar sammanlagt 15 gånger till sharia.

De två avslutande artiklarna, vilka entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa rättigheter, sammanfattar effektivt Kairodeklarationens budskap. Detta innebär att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna förvägras.

Det förtjänar i sammanhanget att påpekas dessa företrädare för samtliga muslimska länder talar om sharia i generella termer. Det samma gäller i flera andra auktoritativa islamiska dokument. Svenska islamologer och religionsvetare vägrar oftast att tala om sharia som ett samlat begrep då de menar att det finns så stora skillnader på sharia inom olika lagskolor.

Under 2021 har en omarbetad version av Kairodeklarationen publicerats på OIC:s hemsida.[2] Denna version saknar helt hänvisningar till sharia, vilket skulle kunna tolkas som att man nedtonat sharias betydelse. Som jag kommer att visa är så inte fallet. Djävulen är som så ofta dold i detaljerna.

Sedan den första versionen antogs år 1990 har mycket hänt. Ammanbudskapet antogs ursprungligen av ett antal auktoriteter, organisationer och ledare vid ett antal konferenser åren 2004 till 2006. Budskapets kärna sammanfattas i tre punkter vilka upprepas i protokollen från flera av konferenserna. Dessa tre punkter antogs enhälligt av det politiska och världsliga ledarskapet vid OIC:s toppmöte i Mecka i december 2005.[3]

Eftersom OIC representerar samtliga muslimska länder faller det sig naturligt att företrädare för OIC deltagit i utarbetandet av Ammanbudskapet. Det är tydligt enligt flera skrivningar att budskapet främst riktar sig till den muslimska världen (umma). Sharias centrala ställning inom islam understryks av att de tre punkterna i huvudsak avhandlar denna.

Enligt skapare av Ammanbudskapet är detta ett historiskt, universellt och enhälligt religiöst och politiskt konsensus, ijma, för hela den islamiska världen (umma), som konsoliderar traditionell ortodox islam. Det innebär att:

1. den muslimska världen för första gången på mer än tusen år formellt kommit till ett ömsesidigt erkännande,
2. detta erkännande är religiöst bindande för muslimer,
3. det behandlar vem som är muslim och vad som är muslimskt.

 

Den som är en anhängare till en av de fyra sunnitiska skolorna (Mathahib) inom islamisk rättsvetenskap (Hanafi, Maliki, Shafi`i och Hanbali), de två shiitiska skolorna för islamisk rättsvetenskap (Ja`fari och Zaydi), Ibadi-skolan för islamisk rättsvetenskap och Thahiri-skolan för islamisk rättsvetenskap, är en muslim.[4]

Det utgör således en definitiv avgränsning av sann islam i alla dess former, och en auktoritativ identifiering – om inte en definition – av ortodoxi i islam. Och i den ligger löftet om enheten och konsolideringen av hela profeten Muhammeds Ummah – må frid och välsignelser vara över honom.[5]

Vikten av universell islamisk konsensus (ijma) i islamisk rättsteori (fiqh) härrör från dess status enligt de flesta av rättsskolorna som en viktig och juridiskt bindande källa till helig lag (Sharia) efter Koranen och haditherna . Med andra ord, det som muslimer kommer överens om som en Ummah genom enhälligt samförstånd, är religiöst bindande för alla muslimer inför Gud.[6]

Sedan man nu i Ammanbudskapet enhälligt och entydigt slagit fast den centrala betydelsen av sharia inom islam behöver man inte längre i den nya versionen av Kairodeklarationen ständigt upprepa hänvisningar till sharia. I stället för man in andra formuleringar vilka har en liknande innebörd.

I ingressen till CDHRI 2021[7] talar man till exempel om att ”… skydda dessa rättigheter som de skyddas av islams lära;”. I nästa stycke talar man om ”ett värdigt liv i enlighet med islamiska värden och principer.”

Där talar man även om the Charter of Medina (Medinakonstitutionen) och om profeten Muhammeds sista predikan.

Jag finner det något märkligt att man i ett dokument om mänskliga rättigheter hänvisar till Medinakonstitutionen[8], då denna främst är en överenskommelse dikterad av profeten Muhammed mellan ett antal arabiska stammar i Yathrib. Konstitutionen kom till tidigt efter Muhammeds ankomst till Yathrib. Det talas i dokumentet om ”judar som följer de troende (muslimerna) och om en del regler som gäller dessa men detta hindrade inte Muhammed från att några år senare först fördriva två av de judiska stammarna för att sedan låta avrätta samtliga män i den sista stammen och ta deras kvinnor och barn som slavar.[9]

Inte heller avskedspredikan är något rättesnöre vad avser mänskliga rättigheter. Där utmålar profeten kvinnan som underordnad mannen och jämför henne med ett husdjur.[10]

Ingressen avslutas med ”Without prejudice to the principles of Islam…” (Utan att det påverkar islams principer). Det innebär att sharia överordnas allt.

 

 

---

[1] http://www1.umn.edu/humanrts/instree/cairodeclaration.html

[2] https://www.oic-oci.org/upload/pages/conventions/en/CDHRI_2021_ENG.pdf

[3] Amman Message – The Official Site

[4] https://ammanmessage.com/introduction/2/

[5]  HRH PRINCE GHAZI BIN MUHAMMAD – Amman Message

[6] https://ammanmessage.com/introduction/5/

[7]  CDHRI_2021_ENG.pdf (oic-oci.org)

[8] Constitution-Medina (squarespace.com)

[9] The Life of Mahomet, Volume III [Table of Contents] (answering-islam.org)

[10] https://www.answering-islam.org/Books/Muir/Life4/chap31.htm  sida 238-39

FN – en organisation i fritt fall

 

FN och inte minst dess Allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR)[1], nedan Deklarationen, framhålls oftast i positiva termer i offentligheten. Man tar närmast för givet att det är ett dokument och en ordning som är vida respekterad över hela världen. Så är emellertid alls inte fallet, vilket skall visas nedan.

Liksom när det gäller lagar och föreskrifter finns det skäl att granska premisserna och förarbetena.

FN tillsatte år 1947 en särskild kommitté med Eleanor Roosevelt som ordförande och med uppgift att utarbeta förslag till Deklarationen. Arbetet gick framåt  och de demokratiska staternas representanter blev i allt väsentligt eniga om innehållet med undantag från den brittiska delegationen, som i anslutning till omröstningen ansåg att det föreslagna dokumentet hade moraliska skyldigheter men saknade juridisk kraft.[2]

Saudiarabiens avstående från att rösta föranleddes i första hand av två av deklarationens artiklar: artikel 18, som säger att var och en har rätt att "byta religion eller tro", och artikel 16, om lika rättigheter till äktenskap. De sex kommunistiska nationernas nedlagda röster förklarades av deras påstående att deklarationen inte gick tillräckligt långt för att fördöma fascism och nationalsocialism.[3]

Vid tidpunkten för deklarationens godkännande av generalförsamlingen 1948 sa Eleanor Roosevelt:

”När vi i dag godkänner förklaringen är det av största vikt att vi tydligt har dokumentets grundläggande karaktär i åtanke. Det är inte ett fördrag; det är inte ett internationellt avtal. Det är inte och utger sig inte för att vara ett uttalande av lag eller juridisk skyldighet. Det är en förklaring om grundläggande principer för mänskliga rättigheter och friheter, som ska stämplas med generalförsamlingens godkännande genom formell omröstning av dess medlemmar, och att tjäna som en gemensam standard för prestation för alla folk i alla nationer.”[4]

Texten ovan klargör att Deklarationen på intet sätt är bindande för medlemsstaterna. Innehållet är varken allmänt eller universellt. Den har snarare varit direkt kontraproduktiv och alltför ofta använts mot de demokratiska staterna. Eftersom Deklarationen de facto är framröstad av Generalförsamlingen, kan mindre nogräknade stater hänvisa till den när det passar deras syften samtidigt som de helt kan bortse från den i andra frågor eftersom de inte anslutit sig till den.

Sverige och Europas demokratier har tyvärr aningslöst och utan konsekvensanalys svalt Deklarationen med krok, sänke och flöte. Detta har lett till att man genom åren fattat ett stort antal allt annat än välgrundade beslut, vilka fått och får förödande konsekvenser för dess medborgare.

Till saken hör att vid omröstningen om Deklarationen var en majoritet av medlemmarna i FN demokratier. Så är inte längre fallet. En majoritet av medlemmarna är idag icke-demokratiska eller rentav totalitära och med OIC (organisation of Islamic Cooperation) som det enskilt största röstblocket. Den organisationen hävdar i Kairodeklarationen[5] att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt sharia. Detta är ett av tyvärr många exempel på att Deklarationen och dess syften aktivt motarbetas av många av FN:s medlemmar. Ett annat slående exempel är följande.

År 2006 sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter, Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal representanter för islamiska och andra diktaturstater. Det är som att sätta bocken som trädgårdsmästare.

Den kände svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.

Vid ett senare tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på diplomatins altare.”

FN har i många år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot de demokratiska ländernas intressen.

Samtidigt är det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på många sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om ”nyttiga idioter”.

Deklarationen måste, trots sina uppenbara brister, ses som något av en portalparagraf inom FN. Organisationen och dess ledning med dess socialistiske nickedocka Gutierrez i spetsen borde därför ägna tid och kraft åt att försvara och upprätthålla den. Så är tyvärr inte fallet. I stället ägnar man stor tid och kraft åt att driva en icke-fråga nämligen ”Klimatkrisen” för vilken det helt saknas vetenskapliga belägg.[6]

FN satsar alltså på att underminera de länder som står för huvuddelen av dess finansiering. Det är som att såga av den gren man sitter på. Men fröna till det fundamentala misslyckandet med Deklarationen låg redan på förkultivering vid röstningen 1948.

 

 

 

 

---

[1] Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättighetern - Svenska FN-förbundet

[2] Universal Declaration of Human Rights - Wikipedia

[3] Ibid

[4] Ibid

[5] http://www1.umn.edu/humanrts/instree/cairodeclaration.htmlnatio

 

[6] Climate the Movie - Klimatupplysningen