Underlaget för rubrikens formulering finns i detta uppdaterade inlägg:
Den här bloggen vill försvara frihet och förnuft. Den strävar efter att bekämpa dem som inte fullt ut försvarar de för verklig demokrati grundläggande fri-och rättigheterna. Den vill avslöja och motarbeta det och dem som av politisk korrekthet eller feghet undertrycker eller förvanskar förnuftsbaserad sanning.
Rubrikens uppmaning kan tyckas självklar, men så är tyvärr inte längre fallet. Jag vill nedan försöka klargöra hur det förhåller sig.
Vi har ett stort
antal lagar av olika kaliber. De viktigaste kallas grundlagar och de anses så
betydelsefulla att det krävs två beslut i riksdagen med mellanliggande val för
att de ska kunna ändras. För att denna regel ska ha någon betydelse måste
frågan behandlas seriöst i de valrörelser som föregår riksdagsvalen annars blir
regeln bara en meningslös formalitet.
Regeringsformen
som är en av dessa grundlagar säger i första kapitlet 1§ att ”All offentlig
makt i Sverige utgår från folket”. I regeringsformen (RF) skyddas vidare alla
grundläggande mänskliga rättigheter enligt FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter och därigenom de grundläggande svenska värderingarna. De mänskliga
rättigheterna är med andra ord del av svensk grundlag.
Detta
innebär också att de mänskliga rättigheterna måste respekteras av alla som
varaktigt uppehåller sig i landet. Så långt är allt gott och väl.
De senaste
trettio åren har en främmande ideologi som inte respekterar de mänskliga
rättigheterna växt sig allt starkare i det här landet. Jag talar om islam.
I islam sägs
att all makt utgår från Allah, en fiktiv figur som uppfanns för 1400 år sedan i
den arabiska öknen och vars existens aldrig har kunnat bevisats.
Den
islamiska lagen, sharia, säger i bok o8.0–8.7
att det är vid dödstraff förbjudet att lämna islam. Kritik av islam och
liknande aktiviteter jämställs med att lämna islam. Dessa bestämmelser står
helt i strid med de allmänna mänskliga rättigheterna. Det är inte bara i sharialagen
detta synsätt upprätthålls. OIC (Organisation of Islamic Cooperation) har vänt
sig mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och tog 1990 fram en egen
deklaration om mänskliga rättigheter, Kairodeklarationen (CDHRI). Denna deklaration
slår fast att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt
sharia. Det är vidare så att alla muslimska medlemmar av FN har vägrat att
erkänna den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter.
Sammantaget visar detta att islam inte är förenlig med demokrati och
mänskliga rättigheter.
Islam är således helt oförenlig med svensk grundlag och en totalitär
ideologi.
Dessa förhållanden borde få konsekvenser för svensk migrationspolitik.
Permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap bör förutsätta att den som
vill uppnå detta accepterar och anammar svensk grundlag. I annat fall får de
söka sig till ett annat land som accepterar deras värderingar.
Trotts islams totalitära karaktär har Socialdemokraterna sedan länge
(1999) en överenskommelse med Sveriges Muslimska Råd (SMR) som går ut på att
gynna islam mot att muslimska företrädare uppmanar sina följare att rösta på
Socialdemokraterna (S). Detta förhållande har skildrats av bland annat
Expressen, Svenska Dagbladet och Riks.
Denna
överenskommelse strider helt mot andan och innebörden i svensk grundlag. Partiet
har, likt Göthes Faust, sålt sin själ till djävulen.
Detta innebär
att (S) sedan länge bedriver grov politisk korruption. Den måste ses som grov
eftersom den syftar till att kvotera in representanter för en totalitär och
antidemokratisk ideologi i svenska demokratiska församlingar.
I praktiken innebar detta att muslimer placerades på
valbar plats vid val till bl.a. Riksdagen. Ett ökänt exempel är islamisten Jamal
El-Haj som valdes in som socialdemokrat men senare uteslöts sedan hans starka
kopplingar till radikal islamism lett till en het debatt i riksdagen under
viken Magdalena Andersson fällde krokodiltårar.
Att på detta
sätt ”kvotera” in representanter för en totalitär ideologi i svenska
demokratiska församlingar kan knappast vara meningen med vår vallag.
De
omfattande och våldsamma Koranupploppen vid påsken 2022 var en protest mot
svensk yttrandefrihet sedan exemplar av Koranen bränts. Polisen kunde eller
ville inte med kraft hantera kravallerna. Demonstranterna, inklusive kvinnor
och barn, visade sitt förakt för svensk rätt genom att attackera och sätta eld
på polisbilar samt kasta sten på poliser.
Det borde gå
att dra några uppenbara slutsatser av detta:
· Polisen måste ges resurser och
direktiv för att kunna uppträda betydligt mer resolut vid liknande situationer.
· Den som inte anammar svensk grundlag
har ingen rätt att uppehålla sig här.
· Reglerna för att bevilja permanent uppehållstillstånd och medborgarskap måste skärpas betydligt.
Socialdemokraterna anklagar ofta Tidöpartierna för att utgöra ett hot mot demokratin. I själva verket är det just (S) som utgör ett sådant hot genom att liera sig med totalitära krafter.
Låt mig
börja med ett par definitioner som är viktiga för fortsättningen av detta
inlägg.
Singularordet
till fakta är faktum och det betyder 'säkert konstaterat sakförhållande'. Ett
sakförhållande blir ett faktum först sedan det efter prövning enligt den
vetenskapliga metoden befunnits överensstämma med verkligheten.
Den
vetenskapliga metoden är en systematisk process för att undersöka fenomen,
samla in data, testa hypoteser och dra slutsatser. Den används för att
generera tillförlitlig och objektiv kunskap. Processen börjar vanligtvis
med en observation eller en fråga, följt av en hypotes, experiment, analys och
slutsatser.
Åsikt
eller tro är en människas sätt att se på någonting. Det handlar alltså om en
bedömning, synpunkt eller ett uttalande om vad personen i fråga (personligen)
tycker, snarare än fakta, som är sanna påståenden.
För att
ett väl belagt faktum skall kunna ifrågasättas krävs att en alternativ hypotes
formuleras och testas enligt den vetensakliga metoden. Varje hypotes måste
prövas enligt den vetenskapliga metoden, annars förblir den bara ett ogrundat
påstående.
Det finns
idag två globala rörelser med stora anspråk på inflytande vilka båda grundas på
tro snarare än fakta. Jag avser islam och klimatalarmismen. Trots att den förra
är en religion och den senare en politisk rörelse har de vissa tydliga
gemensamma drag vilka jag här vill belysa.
Islam
utgår från att all makt utgår från Allah som han beskrivs i Koranen och sunna
och i syntesen av dessa nämligen sharia. Ordet islam betyder underkastelse
(under Allah). Under snart 1400 år har miljontals människor levt under islams
blodbesudlade och förtryckande regler. Det är naturligtvis ett problem, men ett
ännu större är att det helt saknas något belägg för att Allah finns. Allah är
en fiktion skapad av en analfabet i den arabiska öknen på 600-talet.
Utgångspunkterna för islam är således enbart tro.
Enligt
FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR) är det fritt för alla
"byta religion eller tro" (artikel 18), Detta motsätter sig samtliga
medlemmar av OIC, varför ingen av dem erkänt UDHR.
Trots detta får de sitta med i FN:s Människorättsråd UNHRC.
Islam är således en totalitär
ideologi som förbjuder varje form av kritik eller ifrågasättande av dess teser.
Omkring år 2000 lanserades begreppet islamofobi i syfte att skydda islam från
varje form av kritik. Termen i sig insinuerar ett sjukligt tillstånd när det i
själva verket är ett tecken på sunt förnuft att kritisera islam och dess
förmedeltida regler.
Klimatrörelsen
(nedan KR)) är en nutida rörelse som grundas på tro snarare än vetenskap och
har tydliga totalitära drag. Dess huvudtes är att nutida klimatförändringar
(”global warming”) främst beror på mänskliga utsläpp av s.k. växthusgaser och
då särskilt CO2. Man lutar sig därvid starkt mot IPCC. Jag vill börja ned att analysera
deras huvudtes för att sedan något granska IPCC.
Ann
Löfving-Henriksson publicerade nyligen på Klimatupplysningen en sammanställning av ett antal vetenskapliga
artiklar av professorerna Happer och Lindzen et al. Sammanställningen ger övertygande
belägg för att det inte föreligger någon klimatkris. Samma slutsats kom Dr Fred
Goldberg fram till för en del år sedan i en föreläsning i
vilken han påvisade att CO2 närmast är att betrakta som ett spårämne i
atmosfären och att människans bidrag är försumbart.
Det
EU-ledningen, ett antal okunniga politiker och klimatrörelsen ägnar sig åt är en
pyramidal vilseledning av sådana mått att den närmast kan jämföras med katolska
kyrkans skandalösa åtal av Galileo Galilei med hjälp av inkvisitionen. Galilei hävdade att Jorden snurrade runt solen,
medan kyrkan i, just det, konsensus med majoriteten av dåtidens ”lärda” hävdade
att solen roterade runt Jorden. Som bekant hade kyrkan fel trots rådande
konsensus. Katolska kyrkan har i nutid bett om ursäkt för sitt missgrepp mot
Galilei.
EU-kommissionen
med Ursula von der Leyen i spetsen står bakom ”Parisavtalet” som låter de
värsta utsläpparna av CO2 fortsätta bygga ut kolkraft medan västvärldens
demokratier skall späkas. Den är därmed lika naken som en gång kejsaren i den
berömda sagan om Kejsarens nya kläder.
Vi
får verkligen hoppas att det inte tar lika lång tid för EU-kommissionen att
nyktra till som för Katolska kyrkan.
Så
till IPCC. Denna har ett antal arbetsgrupper av vilka AG1 skall svara för det
vetenskapliga innehållet. Ovanför arbetsgrupperna sitter den politiskt sammansatta
ledning som svarar för SPM (Summaryfor Policy Makers).
Denna har upprepade gånger kört över de slutsatser AG1 kommit fram till. Detta
beteende ledde till att Richard Lindzen lämnade arbetet i AG 1 för ett antal år
sedan.
Nu hör det till saken att
FN sedan ett antal år domineras av icke-demokratiska, närmast totalitära,
stater. Dessa vill gärna berika sig på de demokratiska straternas bekostnad
samtidigt som dessa försvagas industriellt. Många av dekreten från IPCC bör ses
i den belysningen.
Det är således väl belagt
att IPCC står för allt annat än vetenskap i sitt agerande. Man undrar om de ens
känner till den vetenskapliga metoden.
Alltnog, det är minst
sagt allvarligt att då viktiga beslut grundas på tyckande utan belägg i stället
för välgrundad vetenskap.
Bibelns beskrivningar av den ende guden är intressanta och
tankeväckande. Han beskrivs som allsmäktig med all makt i himlen och på jorden.
Han sägs vidare ha skapat allt i himlen och på jorden.
Denna beskrivning stämmer som jag ser det bara in på Naturen
själv.
Bibeln säger emellertid även att gud är god. Teodicéproblemet – ondskans
problem - behandlar problemet med att förklara en guds existens,
närmare bestämt hur guden kan vara både fullkomligt god och allsmäktig när
det samtidigt finns ondska och lidande.
Jobs bok i Bibeln brottas som jag uppfattar det med teodicéproblemet.
Som jag ser det har ingen presenterat en rimlig lösning på teodicéproblemet.
Det är däremot väl belagt inom naturvetenskapen att världen
och naturen finns. Vi är ju själva en del av den. Det är även väl belagt att
skapelsen fortgår in i våra dagar Vi kan iaktta det genom bland annat
jordbävningar, vulkanutbrott, erosion, kontinentaldrift och uppkomsten av nya
arter genom evolutionen.
Då återstår bara en förklaring ― det finns ingen gud. Därmed
är teodicéproblemet löst. Då återstår naturen som varken är ond eller god utan
bara följer sina egna lagar. Det är intressant att notera att den hebreiska
beteckningen för gud är Jahve vilket betyder ”jag är”. Det stämmer väl
in på naturen själv som varken är ond eller god. Den bara är.
Hur skall vi då se på detta med ”evigt liv”. Hittills har
jag inte sett någon evidens för evigt liv för någon individ i fysisk
bemärkelse.
Detta är den mest kända versen i Hávamál, den
fornnordiska samlingen visdomsord: ”Fä dör / fränder dör / en dag dör också du.
/ Ett vet jag / som aldrig dör: / domen över den döde.”
Döden kan vi inte fly ifrån. Vi kan, om vi ska tro Hávamál,
inte heller undfly vårt eftermäle. Detta kan leva ett par generationer eller i
bästa fall många generationer beroende på vad individen åstadkommit eller
skapat under sin livstid.
Ett annat sätt för evigt liv är att individens gener kan
leva vidare i många gererationer.om man har barn och barnbarn. Jag tycker mig
se att en del av min pappas egenskaper lever vidare hos mina barnbarn.
Hur passar Jesus då in i den här bilden?
Om man ser till hur Jesus beskrivs i Bibeln framstår han som
en karismatisk dissident som främst stod i verbal konflikt med det ortodoxa
prästerskapet som ofta hade kritiska synpunkter på hans handlingar. Det framgår
av Bibelns berättelser att det var prästerskapet som med hjälp av upppiskad
folklig opinion pressade den romerske ståthållaren till att låta avrätta Jesus.
Berättelsen om hans tomma grav och återuppståndelse tolkar
jag på följande sätt. Den tomma graven kan förklaras med att någon grupp stal
kroppen i syfte att undvika fortsätta oroligheter.
Själva återuppståndelsen ser jag som en symbolisk beskrivning av att nya dissidenter ständigt kommer att framträda så länge det finns dogmatiska makthavare
Dessa två viktiga moderna muslimska dokument har jag redan nämnt, men de förtjänar en grundlig genomgång då de har en central betydelsen inom islam.
Organization of Islamic Cooperation (OIC) antog år
1990 Cairo Declaration on Human Rights in
Islam (CDHRI) d.v.s. Kairodeklarationen[1], vilken ger synen på
mänskliga rättigheter inom islam. Deklarationen innehåller 25 artiklar och man
hänvisar sammanlagt 15 gånger till sharia.
De två avslutande
artiklarna, vilka entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter skall
underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa
rättigheter, sammanfattar effektivt Kairodeklarationens budskap. Detta innebär
att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna förvägras.
Det förtjänar i
sammanhanget att påpekas dessa företrädare för samtliga muslimska länder talar
om sharia i generella termer. Det samma gäller i flera andra auktoritativa
islamiska dokument. Svenska islamologer och religionsvetare vägrar oftast att
tala om sharia som ett samlat begrep då de menar att det finns så stora
skillnader på sharia inom olika lagskolor.
Under 2021 har en
omarbetad version av Kairodeklarationen publicerats på OIC:s hemsida.[2]
Denna version saknar helt hänvisningar till sharia, vilket skulle kunna tolkas
som att man nedtonat sharias betydelse. Som jag kommer att visa är så inte
fallet. Djävulen är som så ofta dold i detaljerna.
Sedan den första
versionen antogs år 1990 har mycket hänt. Ammanbudskapet antogs ursprungligen
av ett antal auktoriteter, organisationer och ledare vid ett antal konferenser
åren 2004 till 2006. Budskapets kärna sammanfattas i tre punkter vilka upprepas
i protokollen från flera av konferenserna. Dessa tre punkter antogs
enhälligt av det politiska och världsliga ledarskapet vid OIC:s toppmöte i
Mecka i december 2005.[3]
Eftersom OIC
representerar samtliga muslimska länder faller det sig naturligt att
företrädare för OIC deltagit i utarbetandet av Ammanbudskapet. Det är tydligt
enligt flera skrivningar att budskapet främst riktar sig till den muslimska
världen (umma). Sharias centrala ställning inom islam understryks av att de tre
punkterna i huvudsak avhandlar denna.
Enligt skapare av Ammanbudskapet är detta ett
historiskt, universellt och enhälligt religiöst och politiskt konsensus, ijma, för hela den islamiska världen
(umma), som konsoliderar traditionell ortodox islam. Det innebär att:
Den som är en anhängare till en av de fyra sunnitiska
skolorna (Mathahib) inom islamisk rättsvetenskap (Hanafi, Maliki, Shafi`i och
Hanbali), de två shiitiska skolorna för islamisk rättsvetenskap (Ja`fari och
Zaydi), Ibadi-skolan för islamisk rättsvetenskap och Thahiri-skolan för
islamisk rättsvetenskap, är en muslim.[4]
Det utgör således en definitiv avgränsning av sann
islam i alla dess former, och en auktoritativ identifiering – om inte en
definition – av ortodoxi i islam. Och i den ligger löftet om enheten och
konsolideringen av hela profeten Muhammeds Ummah – må frid och välsignelser
vara över honom.[5]
Vikten
av universell islamisk konsensus (ijma) i islamisk rättsteori (fiqh) härrör
från dess status enligt de flesta av rättsskolorna som en viktig och juridiskt
bindande källa till helig lag (Sharia) efter Koranen och haditherna . Med andra
ord, det som muslimer kommer överens om som en Ummah genom enhälligt
samförstånd, är religiöst bindande för alla muslimer inför Gud.[6]
Sedan man nu i Ammanbudskapet
enhälligt och entydigt slagit fast den centrala betydelsen av sharia inom islam
behöver man inte längre i den nya versionen av Kairodeklarationen ständigt
upprepa hänvisningar till sharia. I stället för man in andra formuleringar
vilka har en liknande innebörd.
I ingressen till CDHRI 2021[7] talar man till exempel om
att ”… skydda dessa rättigheter som de skyddas av islams lära;”. I nästa stycke
talar man om ”ett värdigt liv i enlighet med islamiska värden och principer.”
Där talar man även om the Charter of Medina (Medinakonstitutionen)
och om profeten Muhammeds sista predikan.
Jag finner det något
märkligt att man i ett dokument om mänskliga rättigheter hänvisar till
Medinakonstitutionen[8], då denna främst är en
överenskommelse dikterad av profeten Muhammed mellan ett antal arabiska stammar
i Yathrib. Konstitutionen kom till tidigt efter Muhammeds ankomst till Yathrib.
Det talas i dokumentet om ”judar som följer de troende (muslimerna) och om en
del regler som gäller dessa men detta hindrade inte Muhammed från att några år
senare först fördriva två av de judiska stammarna för att sedan låta avrätta
samtliga män i den sista stammen och ta deras kvinnor och barn som slavar.[9]
Inte heller
avskedspredikan är något rättesnöre vad avser mänskliga rättigheter. Där
utmålar profeten kvinnan som underordnad mannen och jämför henne med ett
husdjur.[10]
Ingressen avslutas
med ”Without prejudice to the principles of Islam…” (Utan
att det påverkar islams principer). Det innebär att sharia överordnas allt.
FN och inte minst dess Allmänna deklaration om mänskliga
rättigheter (UDHR)[1],
nedan Deklarationen, framhålls oftast i positiva termer i offentligheten. Man
tar närmast för givet att det är ett dokument och en ordning som är vida
respekterad över hela världen. Så är emellertid alls inte fallet, vilket skall
visas nedan.
Liksom när det gäller lagar och föreskrifter finns det skäl
att granska premisserna och förarbetena.
FN tillsatte år 1947 en särskild kommitté med Eleanor
Roosevelt som ordförande och med uppgift att utarbeta förslag till
Deklarationen. Arbetet gick framåt och
de demokratiska staternas representanter blev i allt väsentligt eniga om
innehållet med undantag från den brittiska delegationen, som i anslutning till
omröstningen ansåg att det föreslagna dokumentet hade moraliska skyldigheter
men saknade juridisk kraft.[2]
Saudiarabiens avstående från att rösta föranleddes i första
hand av två av deklarationens artiklar: artikel 18, som säger att var och en
har rätt att "byta religion eller tro", och artikel 16, om lika
rättigheter till äktenskap. De sex kommunistiska nationernas nedlagda röster
förklarades av deras påstående att deklarationen inte gick tillräckligt långt
för att fördöma fascism och nationalsocialism.[3]
Vid tidpunkten för deklarationens godkännande av
generalförsamlingen 1948 sa Eleanor Roosevelt:
”När vi i dag godkänner förklaringen är det av största vikt
att vi tydligt har dokumentets grundläggande karaktär i åtanke. Det är inte ett
fördrag; det är inte ett internationellt avtal. Det är inte och utger sig inte
för att vara ett uttalande av lag eller juridisk skyldighet. Det är en
förklaring om grundläggande principer för mänskliga rättigheter och friheter,
som ska stämplas med generalförsamlingens godkännande genom formell omröstning
av dess medlemmar, och att tjäna som en gemensam standard för prestation för
alla folk i alla nationer.”[4]
Texten ovan klargör att Deklarationen på intet sätt är
bindande för medlemsstaterna. Innehållet är varken allmänt eller universellt.
Den har snarare varit direkt kontraproduktiv och alltför ofta använts mot de
demokratiska staterna. Eftersom Deklarationen de facto är framröstad av Generalförsamlingen,
kan mindre nogräknade stater hänvisa till den när det passar deras syften
samtidigt som de helt kan bortse från den i andra frågor eftersom de inte
anslutit sig till den.
Sverige och Europas demokratier har tyvärr aningslöst och
utan konsekvensanalys svalt Deklarationen med krok, sänke och flöte. Detta har
lett till att man genom åren fattat ett stort antal allt annat än välgrundade
beslut, vilka fått och får förödande konsekvenser för dess medborgare.
Till saken hör
att vid omröstningen om Deklarationen var en majoritet av medlemmarna i FN
demokratier. Så är inte längre fallet. En majoritet av medlemmarna är idag
icke-demokratiska eller rentav totalitära och med OIC (organisation of Islamic
Cooperation) som det enskilt största röstblocket. Den organisationen hävdar i
Kairodeklarationen[5]
att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt sharia.
Detta är ett av tyvärr många exempel på att Deklarationen och dess syften
aktivt motarbetas av många av FN:s medlemmar. Ett annat slående exempel är
följande.
År 2006
sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga
rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter,
Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal
representanter för islamiska och andra diktaturstater. Det är som att sätta
bocken som trädgårdsmästare.
Den kände
svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han
råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till
honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år
senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.
Vid ett senare
tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på
diplomatins altare.”
FN har i många
år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar
i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens
försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att
FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än
demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en
liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot
de demokratiska ländernas intressen.
Samtidigt är
det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen
av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på
många sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om
”nyttiga idioter”.
Deklarationen
måste, trots sina uppenbara brister, ses som något av en portalparagraf inom
FN. Organisationen och dess ledning med dess socialistiske nickedocka Gutierrez
i spetsen borde därför ägna tid och kraft åt att försvara och upprätthålla den.
Så är tyvärr inte fallet. I stället ägnar man stor tid och kraft åt att driva
en icke-fråga nämligen ”Klimatkrisen” för vilken det helt saknas vetenskapliga
belägg.[6]
FN satsar
alltså på att underminera de länder som står för huvuddelen av dess
finansiering. Det är som att såga av den gren man sitter på. Men fröna till det
fundamentala misslyckandet med Deklarationen låg redan på förkultivering vid
röstningen 1948.
Sverige är sedan ett antal år utsatt för en avancerad och
omfattande asymmetrisk krigföring. Detta låter kanske som ett märkligt
påstående, men jag skall nedan visa att så är fallet. Ledamoten Lars Wedin publicerade
för ett antal år sedan i KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH
TIDSKRIFT en bra översikt över begreppet som sådant.
Wedin talade där om ”… asymmetriska konflikter där
okonventionella metoder av naturliga skäl blir mycket vanliga.” Det är denna
form av asymmetrisk krigföring som behandlas i det följande. Den är tillämplig
främst då angriparen inte kan nå sina mål genom konventionell
krigföring.
År 2010 publicerades en omfattande och viktig rapport i USA
av Center for Security policy. Den gavs
namnet Shariah the thret to America eftersom den främst berör
konsekvenser för USA. Innehållet är emellertid högst relevant även för Europa
och Sverige. Rapporten hade utarbetats av framstående experter inom försvar,
säkerhetspolitik och underrättelsetjänst. Gruppen (Team B II) leddes av två
generaler med gedigen erfarenhet av underrättelsetjänst och bestod även av ett
antal civila experter samt en hög amiral (tidigare chef för
Stilla-havs flottan).
Redan i inledningen av rapporten presenteras de viktigaste
grundsatserna i sharia (den islamiska lagen). Redan här kan man konstatera att
sharia och därmed islam på inget sätt är förenlig med demokratiska principer.
Sharias centrala ställning inom islam understryks av att de tre centrala
punkterna i Ammanbudskapet i huvudsak avhandlar denna.
Del I av rapporten inleds med en saklig och noggrann
genomgång av sharia och dess källor. Dessa är Koranen, sunna (traditionen efter
Muhammed) ijma (de lärdas konsensus) och qiyas (analogier). Det är min
uppfattning att allt som presenteras är väl belagt i källorna.
”Reliance of the traveller” (nedan RoT) är en av de mest
kända sammanställningarna av sharia som översatts till engelska. Den tillkom på
1300-talet och följer rättsskolan Shafi. Det berömda universitetet Al-Azhar i
Kairo har certifierat översättningen (se sida XX), vilket borgar för dess
autenticitet.
Trots ett mått av variation på mindre detaljer, och en mer
flexibel attityd om ijtihad (tolkning av islams skrifter av särskilt
kvalificerade jurister) bland traditionella shiitiska forskare, är alla de
stora sharia-skolorna överens om mer än 70 procent av väsentlig betydelse.
Enhetligheten styrks av att grundarna av de dominerande
lagskolorna hade starka personliga kopplingar
”Enligt sharia är hela islam – dess doktriner, praktiker,
teologi och anhängare – underordnade den omfattande koden. Fienden bekämpas med
jihad på befallning av och i laglig överensstämmelse med sharia uttryckligen
för att uppnå det globala införandet av sharia.”
Denna inställning delas helt av Ammanbudskapet, vars
riktighet har bekräftats av OIC (Organisation of Islamic Cooperation).
Ortodox islam hävdar att mujtaheed (dåtidens erkända
islamiska lärda) inom de två första århundradena efter Muhammeds död kom till
konsensus (ijma) angående olika aspekter av sharia.
När väl auktoriserade experter på islamisk lag slutfört
denna process, när en överenskommelse mellan de lärda upprättades i en fråga,
blev den delen av islamisk lag permanent etablerad som en del av helig lag.
Yousuf al-Qaradawi, till sin död andlig ledare för det
Muslimska brödraskapet, bekräftade denna verklighet i den sharia-främjande
organisationens hemsida: "Sharia kan inte ändras för att överensstämma med
förändrade mänskliga värderingar och normer. Den är snarare den absoluta norm
som alla mänskliga värderingar och uppföranden måste överensstämma med.”
Enligt Koranen och sharia är jihad ett av de viktigaste
verktygen för att sprida islam. ”Koranen innehåller 164 verser som specifikt
talar om jihad mot de otrogna i termer som innebär ”militära expeditioner”,
”bekämpa fienden” och liknande.”
Jihad beskrivs i sharia som en obligatorisk skyldighet (se
RoT o 9.0-o 9.9). Inom shia-islam är jihad en av ”pelarna” och många lärda inom
sunni-islam anser att den där borde vara en sjätte ”pelare”.
Jihad i form av våldsamma handlingar, av vissa ofta kallad
"kinetisk" jihad, dominerar uppmärksamheten hos de ansvariga för
nationell säkerhet och hemlandsäkerhet. Men det farligare hotet, särskilt i det
långa loppet, är vad Muslimska brödraskapet (MB) kallar
"civilisationsjihad" - en form av krigföring som Robert Spencer mer
populärt har kallat "stealth-jihad".
Därmed börjar vi närma oss ”pudelns kärna”.
Inför rättegångar 2007 och 2008 i USA mot ”Holy Land
Foundation” beslagtogs bland annat mängder med dokument (Elbarasse-arkiven),
som entydigt visade att organisationen hade starka band med Muslimska
brödraskapet. Bland dokumenten fanns ett antal interna handlingar tillhörande
”Brödraskapet”, i USA känt som Ikhwan och skrivna av dess ledare.
Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga
syften finns i ett internt meddelande skrivet 1991 av en hög ledare inom
Brödraskapet med titeln: ”Ett förklarande memorandum om det allmänna
strategiska målet för Ikhwan i Nordamerika.”
I dokumentet är författaren påfallande tydlig om det
yttersta målet för Muslimska brödraskapet i USA:
”Ikhwan måste förstå att deras arbete i Amerika är
en sorts storslagen Jihad för att eliminera och förstöra den västerländska
civilisationen inifrån och ”sabotera” dess eländiga hus med deras händer och
händerna på de troende, så att det elimineras och Guds religion görs segerrik
över alla andra religioner.”
Av texten ovan framgår att islam är en antidemokratisk och
totalitär ideologi nödtorftigt maskerad till religion.
IMPLEMENTERINGEN AV SHARIAH AV DET MUSLIMSKA BRODERSKAPET
Elbarasse-arkiven och noggrann observation av brödraskapets
verksamhet avslöjar följande som den viktigaste av de tekniker som användes av
Ikhwan i Amerika för att uppnå de upproriska målen för dess civilisationsjihad:
• Utvidga den muslimska närvaron genom födelsetal,
immigration och vägran att assimilera sig;
• Att ockupera och expandera dominans av fysiska
utrymmen;
• Se till att det "muslimska samfundet" känner
till och följer MB-doktrinen;
• Kontrollera språket vi använder för att beskriva
fienden;
• Se till att vi inte studerar deras doktrin (lagar);
• Adjungerande nyckelledarskap;
• Framtvinga efterlevnad av sharia på lokal nivå;
• Bekämpa alla insatser mot terrorism;
• Omstörta religiösa organisationer;
• Att använda lagföring - den kränkande användningen av
stämningar och hot om stämningar;
• Anspråk på kränkning/krävande av boende.
• Fördöma "förtal" mot islam;
• Att undergräva det amerikanska (läs västerländska)
utbildningssystemet, i synnerhet genom att infiltrera och dominera USA:s
Mellanöstern- och religionsvetenskapsprogram;
• Att kräva rätten att utöva sharia i segregerade muslimska
enklaver;
• Kräva erkännande av sharia i icke-muslimska sfärer;
• Att konfrontera och fördöma det västerländska samhället,
lagar och traditioner; och
• Att kräva att sharia ersätter västerländsk lag.
Notera att många av de föregående teknikerna innebär, på ett
eller annat sätt, att påverka och neutralisera den amerikanska (läs sekulära)
regeringen på alla nivåer.
Efter en granskning av denna lista kan man konstatera att
ett flertal av dessa tekniker med viss framgång har använts i och mot Sverige
under ett antal år. Som exempel kan nämnas:
Många fler exempel finns tyvärr.
Genomgående har denna infiltration skett genom att
representanter för islamiska organisationer hänvisat till den omfattande
religionsfriheten enligt svensk lag och enligt FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter (UDHR).
Religionsfrihet enligt artikel 18 i UDHR ger ”frihet att …
utöva sin religion ... genom ... religiösa sedvänjor"
MEN den är inte ovillkorad.
29.2: ”inskränkningar… i syfte att trygga tillbörlig hänsyn
till och respekt för andras rättigheter och friheter”
30: ”Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det
innebär en rätt … att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som
anges i förklaringen.”
20.2: ”Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning”
Detta strider helt mot sharia som helt förvägrar
grundläggande mänskliga rättigheter. Det är direkt stötande att representanter
för en totalitär ideologi kommer hit och kräver rättigheter som den egna
ideologin helt förvägrar. Detta agerande är i sig asymmetriskt i ordets rätta
betydelse. Det är även okunnigt och aningslöst av svenska myndigheter att ge
vika för sådana krav.
Företrädare för islam förstod tidigt att FN:s allmänna
deklaration om mänskliga rättigheter, UDHR, på ett antal punkter står helt i
strid med ett antal grundläggande regler inom islam. Därför tog man år 1990
fram och fastställde en egen deklaration om mänskliga rättigheter nämligen
Kairodeklarationen (CDHRI) vilken i 25 artiklar klargör vad som gäller i detta
avseende inom islam.
De två sista artiklarna klargör att alla mänskliga
rättigheter skall underställas sharia och att de endast kan tolkas enligt
sharia. Det innebär i klartext adjöss med mänskliga rättigheter. Kom ihåg att
OIC har fastställt dessa dokument. Det är alltså OIC som i sina dokument
definierat islam som islamism. Kairodeklarationen mötte ingen påtaglig reaktion
från FN trots att den uppenbart strider mot en av dess grundläggande principer.
Detta är ett tydligt exempel på att fundamentalistisk islam infiltrerar viktiga
organisationer och institutioner av betydelse för oss.
Detta gäller inte minst FN själv där det enskilt största
röstblocket är de islamiska staterna som är medlemmar av OIC.
Flera internationella studier pekar på tilltagande problem
och oroligheter som en följd av en ökad andel muslimska invånare. Studierna är
eniga om att det rör sig om allt från social oro via upplopp och kravaller till
fullt inbördeskrig.
Det som står på spel enligt professor Bernard Lewis är: ”Vår
civilisations överlevnad!”
Vill vi försvara vår civilisation och vår ”värdegrund” med
demokratiska fri- och rättigheter måste vi snarast och med kraft inom
demokratins ramar vidta ett antal åtgärder som motverkar den pågående
asymmetriska krigföringen.
Om sådana åtgärder inte genomförs brådskande kommer vår
civilisation att gå under med matematisk precision som en följd av den
demografiska utvecklingen, islams doktrin och dess repressiva karaktär.