Sunday 27 March 2011

När ”verklighetens folk” fått nog

Jag skall idag skriva om något jag alls inte önskar se, men som blir mer och mer oundvikligt. Utgångspunkten är två videoinslag jag hittat via MXp. Den första videon (i fem delar) är en längre intervju med Bat Yeor och en ex-muslim och tidigare imam kallad Sam. Bat Yeor är sedan många år en av mina hjältinnor och "Sam" gör här en helgjuten insats. Tillsammans ger de här en mycket sann bild av islam. De varnar samstämmigt för islam och sharia med dess avsaknad av tolerans av oliktänkande, dess förtryck av otrogna och dess anspråk på teokratiskt världsherravälde.

Om det nu inte i dagens antiintellektuella debattklimat i väst är opportunt att lyssna på vad något så lågt stående som en vit man säger, så borde man väl kunna lyssna till dessa två personer med ingående kunskap om och erfarenhet av islam. Och varför inte lyssna på ett stort antal ex-muslimer som Abul Kasem, Ali Sina, Ayaan Hirsi Ali, Ibn Warraq, M.A. Khan och Wafa Sultan, vilka utifrån sina ingående insikter om islam publicerat många böcker och artiklar under en följd av år. Dessas budskap är snarlikt det Bat Yeor och ”Sam” förmedlar. Alla dessa och många fler säger enstämmigt att islam inte är förenligt med ett demokratiskt samhälle. Varför lyssnar inte etablissemanget på dem

Efter att ha lyssnat på ovan nämnd video, snubblade jag över en länk till ”Multikulturalism och islam i Frankrike” från CBN News. Programmet tecknar en mörk bild över utvecklingen i Frankrike och Europa. Flera av de intervjuade talar om den pågående islamiseringen och sannolikheten för kommande inbördeskrig i det allt mer splittrade samhället.

Vi fortsätter som om inget har hänt att ta emot stora mängder av muslimer av vilka många är rena islamister. Och när de senare uppnått ”kritisk massa” blir det riktigt illa.

Så länge de politiska och mediala eliterna av ren, fundamental okunnighet och missriktad välvilja vägrar att inse att islam inget annat är än totalitär ideologi nödtorftigt maskerad till religion, kommer man inte att kunna skilja agnarna från vetet. Så länge kommer den accelererande islamiseringen att pågå med fundamentalisterna, som har tolkningsföreträde med stöd av Koranen och sunna. Så länge kommer nedmonteringen av det öppna demokratiska samhället att pågå.

Vilka är då de närmast skyldiga till detta sakernas tillstånd? Låt mig nämna några, som står högt upp på de anklagades lista:

• Socialister av olika nyanser, som vurmar för multikultur

• Dumliberaler, som inte drar sig för att omfamna en totalitär ideologi

• Miljörörelsen, som mera styrs av känsla än förnuft och kunskap

Så småningom fann (i Sverige) moderaterna för gott att av opportunistiska skäl hoppa på vagnen. Bildt gjorde ett felval av pyramidala mått hösten 1991 då han vek sig för Westerberg och rev upp det två år gamla Luciabeslutet. Det ledde till världens mest generösa flyktingpolitik och öppnade gränserna för inte minst en massinvandring av muslimer. Man tog detta beslut tvärtemot en stor opinion bland väljarna, som var emot ökad invandring (se här). Det förräderiet mot svenska folket skall vi sent glömma.

Det västerländska samhället bygger på frihet och förnuft och nu har de politiska eliterna under några decennier medverkat till spridning och rentav import av dessas motsatser: ofrihet, oförnuft och teokrati. Hur skall detta sluta? Jag befarar att de som uttalade sig i videon från Frankrike kommer att bli sannspådda när verklighetens folk fått mer än nog.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Friday 11 March 2011

Islams historia sedd genom färgade glasögon

De som tisdagen den 1 mars bänkat sig i en fullsatt sal i ABF-huset i Stockholm fick ta del av en absurd och tragikomisk föreställning framförd av religionshistorikern Christer Hedin. Han lyckades, oftast i raljerande ton, under en timma leverera ett antal halvsanningar, förtigande av relevanta fakta, färvrängningar av historien och direkta lögner till åhörare, som överlag var fundamentalt okunniga om islam och dess historia.

Den gode docenten inledde med att göra ett stort nummer av att enligt hans mening kultur i vid bemärkelse överfördes till Europa via Bagdad och att den grekiska kulturen överlevde tack vare islam. Det finns andra och större vetenskapsmän, som t.ex. Ernest Renan, vilka har en helt annan uppfattning. Den senare sade i ett verk om dessa ting att ”den grekiska kulturen överlevde trots islam och inte tack vare densamma”.

Hedin hävdade att den islamiska ”kulturen” nått en höjdpunkt i mitten av 1200-talet då det abbasidiska kalifatet föll för mongolerna 1258 och Bagdad förstördes i grunden. Norra Europa hade vid denna tid mycket begränsad kontakt med Bagdad och den muslimska världen, bortsett från den pågående återerövringen av Spanien från en annan islamisk dynasti. Han beskrev inte i något avseende hur, mot denna bakgrund den grekiska kulturen skulle ha överförts till Europa från Bagdad. Till saken hör att Konstantinopel och Athen föll för turkarna först 1453, nästan 200 år efter Bagdads förstörelse. Många forskare har visat att ett stort antal vetenskapsmän dessförinnan flydde västerut medförande betydande delar av det grekiska kulturarvet.

Man undrar stillsamt om den gode docenten ens hört talas om Wilhelm av Moerbeke, som på 1200-talet översatte bl.a. Aristoteles samlade verk direkt från grekiska till latin, inklusive de verk som aldrig översatts till arabiska. Man var alltså alls inte beroende av texter, som översatts i flera steg via arabiskan. Hedins påståenden om hur Aristoteles filosofi nådde Europa är inget annat än ren historieförfalskning. Den norske akademikern Fjordman ger här en fyllig översikt över ”kulturöverföringen”.

Klädsamt nog erkände Hedin att vårt talsystem med den viktiga nollan har sina rötter i Indien. Han beskrev detta som att ”muslimerna hämtade detta från Indien”. Försktigtvis undvek han att nämna att denna ”hämtning” var ett resultat av exempellöst blodig erövring och kolonialisering av stora delar av Indien. Den indiske historikern K.S. Lal beräknade med utgånspunkt från huvudsakligen muslimska källor att cirka 80 miljoner indier dödades under dessa erövringar, förutom de många tusen, som togs som slavar och sändes till emirer och till kalifen i Bagdad.

Den gode docenten beskrev sedan i svepande termer några epoker under islams utveckling:

632-750 Erövringens tid

750-1258 Abbasidernas tid

1258-1798 Nya riken

Dessa ”nya riken” beskrev han mycket översiktligt som:

1280-1920 Osmanska riket

1501-1722 Iran (safavidiska riket)

1500-1857 Mogulriket (Indien, Pakistan)

Han menade att de islamiska väldenas nedgång sammanföll med den europeiska kolonialismen, vilket han beskrev som ”eländigt”. Han nämnde försiktigtvis inte att den islamiska erövringen fortsatte många hundra år efter år 750. I väst hejdades den inte förrän 1683, då den osmanska armén besegrades utanför Wien.

När han betecknade den europeiska kolonialismen som eländig, men samtidigt gick förbi den långa perioden av islamisk expansion utan kommentar, gjorde han sig skyldig till en förfärande historieförfalskning. Dessa islamiska erövringar var allt annat än söndagsutflykter. De överträffar i blodspillan, grymhet och förödelse med råge det europeiska kolonisatörer gjorde sig skyldiga under en dessutom betydligt kortare tid.

Hedin gav sedan en kort beskrivning av hur Muhammed började sin profetbana. Han demonstrerade åter sin intellektuella ohederlighet då han påstod att ”det viktigaste i förkunnelsen var att man skulle ta socialt ansvar och att man skulle fokusera på livet efter detta”. På ståendet om socialt ansvar är rent nonsens och grovt osakligt, medan betonandet av livet efter detta är korrekt. Han fortsatte med att påstå att Koranen mest ”handlar om att dela med sig” och att ”judar, kristna och muslimer har samma etik”. Denna sekvens avslutades med det lika absurda påståendet att: ”Enligt deras etik skall man ta vara på sin broder”. Inget kan vara mer fjärran från sanningen. Islam har inte ens en generell ”Gyllene regel”.

Koranens verkliga innehåll framgår delvis här och här. Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Hela 19 % av islams ”heligaste skrift” påbjuder våldsam erövring och underkuvande av otrogna.

Strax därefter kom ett av de mest hårresande och förljugna påståendena under hela föreläsningen, när han sammanfattade Muhammeds tio år efter flytten till Medina med: ”Det blev lite konflikter mellan Medina och Mecka, men det slutade med att de alla enades”. Det får anses vara något av årtiondets understatement. Bakom den korta meningen döljer sig en närmast obruten räcka av överfall på karavaner och kringboende stammar, otaliga mord på verbala kritiker, tortyr av fångar, slavhantering samt pogromer mot två judiska stammar.

Nästa förfärliga lögn var att: ”många gick över till islam för att göra karriär”. Detta märkliga uttalande konstaterar fullständigt med vad ett antal internationellt erkända historiker och islamkännare anser, grundat på väl belagda källor. Ibn Warraq sammanfattar det hela enligt följande i sin bok ”Why I am not a Muslim”: ”Givet den konstanta förödmjukelsen och degraderingen samt skattemässigt och socialt förtryck, är det inte förvånande att många dhimmis sökte en väg ut ur sin omöjliga situation genom att konvertera. Men även om de inte tekniskt ”tvingades under dödshot eller med kniven på strupen kan vi fortfarande anse dessa konverteringar som påtvungna dessa dhimmis. Moraliskt finns det verkligen ingen skillnad mellan dessa två slag av ”påtvingad konvertering”.

Ibn Warraqs källor är bl.a. professorerna Norman Stillman och Bernhard Lewis samt historikern Bat Yeor, vilka samtliga gjort väldokumenterad forskning inom detta område. Docenten Hedin spelar, med förlov sagt, i en betydligt lägre division än dessa.

Ett intressant faktum i sammanhanget år att de, födda som kristna, som verkligen lyckades göra karriär inom osmanska riket, en del, vilka genom devshirme, pojkskatt, togs med tvång i unga år för att uppfostras som muslimer och senare janitscharer eller ämbetsmän. Detta var emellertid allt annat än ett fritt val.

Lögnerna duggade tätt denna kväll. Nästa i tur var det grundlösa påståendet att: ”muslimerna alltid varit rädda om bevara gamla kulturer”. Man undrar stillsamt om han hört talas om begreppet jahiliya, vilket innefatta allt som kom före islam och därför ses som värdelöst. Det finns faktiskt väl belagt att islam vart än den drog fram förödde kyrkor, synagogor, tempel, universitet, bibliotek m.m.

Slutligen vill jag ta upp ytterligare två flagranta lögner i Hedins framställning. Han sade att: ”det finns inget fast innehåll i sharialagar”. Om så vore fallet, hur kan det då komma sig att islams ledande auktoriteter i bl.a. Kairodeklarationen och Ammanbudskapet tillmäter just sharia central betydelse? Det är bevis så gott som något på att Hedin har helt fel i detta påstående.

Mot slutet sade han att; ”Det går inte att beskriva Muslimska brödraskapet”. Återigen helt fel. Om man bekvämar sig till att gå in på dess officiella hemsida kan man ta del av såväl stadgar som motto och mängder av uttalanden och artiklar av ledande figurer som Qaradawi m.fl. Det framgår tydligt att Brödraskapets högsta mål är att med alla till buds stående medel införa islam och sharia i hela världen. Det är därför mer än hög tid för denna värld äntligen vakna upp och inse faran. Tyvärr kommer nog inte docenten Hedin att vakna upp, då han är alltför hårt insnöad i sitt ide.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Thursday 3 March 2011

Studio Ett och Muslimska brödraskapet

Studio Ett hade måndagen den 7 februari ett längre inslag om Egypten och det Muslimska brödraskapet (MB). Ett antal märkliga uttalanden gjordes under inslaget, vilka förtjänar kommentarer. Låt mig först börja med att gå igenom vad denna organisation står för enligt dess egna officiella hemsida och auktoriserade uttalanden.

Brödraskapets motto lyder: "Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Att dö för Allahs väg är vår högsta hopp. Allahu Akbar! "

Brödraskapets internationella huvudorganisation har detaljerade stadgar, som tills för några dagar sedan fanns tillgängliga på rörelsens officiella hemsida. Redan i de inledande paragraferna slås fast att det är en internationell organisation med syftet att globalt införa Allahs lag, sharia. Det är tydligt att man har ett globalt perspektiv och riktar sig till både muslimer och icke-muslimer. Man betonar (Artikel 2): ”Behovet av att arbeta med att inrätta den islamiska staten, som syftar till att effektivt genomföra bestämmelserna i islam och dess läror.”

Det framgår av stadgarna att organisationen är mycket hierarkisk och hårt centralstyrd. Dotterorganisationer i olika länder måste t.ex. få alla viktiga beslut godkända i förväg av det styrande presidiet (Artikel 50). Sharias centrala roll framgår av att högsta ”Shura-rådet” är en av de viktigaste institutionerna inom MB. Detta råd svarar för övergripande tillämpning av sharia. Varje land har sedan ett eget underordnat shura-råd.

Ytterligare fakta om MB gavs i en färsk artikel. Där konstateras: ”Genom rökridån, kvarstår ett faktum, MB har inte förändrat ett dugg av sina urkunder sedan starten 1928. Deras urkunder är de avslöjande bevisen för att deras mål är islamisering och inte demokrati”. Detta stöds av ett antal uttalanden av ledande företrädare. Här finns bara utrymme för att citera rörelsens grundare Hassan al-Banna: "Det ligger i islams natur att dominera, inte att bli dominerad, att driva igenom sin lag över alla länder och att utvidga sin makt för hela planeten."

Jag har tidigare i bl.a. detta inlägg visat att sharia är helt oförenlig med västerländsk demokrati. Av detta följer att MB:s agenda inte låter sig förenas med demokrati. Mot denna bakgrund skall vi nu granska några av uttalandena i det aktuella inslaget.

Efter ett antal minuter kommer BBC-reportern Magdi Abdelhadi till tals. Han menar att även om MB har ”en viss sida som kan väcka oro” är det ändå så att ”de vill också ha demokrati” samtidigt som de likt ”de flesta egyptier” har en ”ganska religiös syn på saker och ting”. Han ger här en grovt förskönande bild av MB. I verkligheten är det så att även om MB kan tänka sig att av taktiska skäl temporärt anamma några av demokratins rekvisit som ”demokratiska val”, så är detta snarare som ett medel än ett mål. MB kan nämligen av doktrinära skäl aldrig acceptera de mest grundläggande demokratiska rekvisiten som åsikts- och yttrandefrihet, religionsfrihet och allas likhet inför lagen eftersom dessa strider mot sharia.

Något senare får en representant för MB komma tilltals genom en reporter, översätter och sammanfattar. Vad avser målen för MB sägs att: ”Orden frihet för folket återkommer, att upprätta en civil stat med demokrati, rättvisa och frihet, en [stat] där korruption motarbetas och diktaturen sopas undan”.

Detta låter ju väldigt bra om det inte om det inte vore för ”det finstilta” mellan raderna, nämligen att frihet och demokrati enligt MB utgår från sharia med konsekvenser enligt ovan.

Han fortsätter sedan att: ”MB vill nu försöka få så stort inflytande som möjligt. Vi vill prioritera utbildning och jobba för goda moraliska värden”. Detta betyder om vi ”läser det finstilta” naturligtvis koranskolor och moral enligt sharia.

”Det finns en rädsla i Väst för MB, som är helt grundlös”, säger han. ”Vi kommer inte att ha någon hemlig agenda. Vi kommer att fortsätta kämpa mot extremism och våld”. ”För MB:s samhällsbygge spelar islam en central roll men Kamel tonar gärna ner samtal om sharia-lagarna, som bl.a. bygger på texter ur Koranen, kanske av rädsla för den islamofobi han talar om. Det finns ingen diskussion om att sharia-lagar skall träda i kraft”, säger han.

Allt detta motstridiga nonsens sväljer programledarna och deltagande ”experter” som gapande fågelungar utan någon som helst reflexion. Man undrar om dessa intellektuella zombier överhuvudtaget hört talas om begrepp som övergripande strategier och för tillfället tillämpad taktik. Uppenbart inte! MB behöver ingen ”hemlig agenda” då de redan har de långsiktiga målen inskrivna i sina stadgar. När MB talar om extremism är det utifrån deras egen definition, som naturligtvis inte innefattar islamism och jihad mot de otrogna. Han vill naturligtvis inte tala om sharia eftersom han vet att den står i konflikt med västerländsk demokrati.

Reporterns hänvisning till islamofobi är både aningslös och oförskämd mot oss som är kritiska mot sharia. Det är allt annat än tecken på en fobi om man är starkt kritisk till det medeltida totalitära lagsystem som är sharia.

Så släpps Cecilia Uddén in. Efter att hon försökt beskriva en stor spännvidd inom MB konstaterar hon att: ”Hamas ät extrem; vi har sett vad som har hänt i Gaza, och den andra extremen är då turkiska AKP, att Brödraskapet skulle utvecklas i en sorts kristdemokratisk riktning”. Att Hamas är en extrem rörelse står utom tvivel, men att jämföra AKP med kristdemokrater är inte bara naivt och aningslöst utan direkt förolämpande mot de senare.

Efter att ha konstaterat att okunskapen om Brödraskapet är enorm berättar hon med indignation i rösten att samtliga EU-ambassadörer i Kairo avstått från att träffa medlemmar av MB. Den stora okunskapen om MB är hon själv ett tydligt exempel på. Magdi Abdelhadi får sedan komma till tals igen och hävdar ”att oron och rädslan för Brödraskapet är betydligt större i västvärlden än i Egypten. Visserligen finns det liberala och vänsterpolitiker, som är rädda för dem”. Han inser tydligen inte att de stackars egyptierna inte har så mycket att förlora, medan många i väst och liberala egyptier väl vet vilken antidemokratisk doktrin MB omfattar.

Han menar sedan att om ”egyptierna i ett öppet och demokratiskt samhälle kommer att välja ett Muslimskt brödraskapsstyre, so what, so let it be”. Maken till naivitet eller kanske förljugenhet får man leta efter.

Sedan får en s.k. forskare från FOI ge sina synpunkter. Han sjunger naturligtvis i samma dur då det gäller att idyllisera MB. Han menar liksom Abdelhadi att okunskapen om MB är stor och hävdar att det därför finns fördomar mot organisationen. Han gör sedan det häpnadsväckande uttalandet: ”För mig är organisationen precis som vilken organisation som helst i t.o.m. Europa”. Han demonstrerar därmed själv en pyramidal okunnighet om MB.

Detta får räcka som exempel på hur tendentiöst och osakligt programmet genomgående idylliserade Muslimska Brödraskapet. Ännu ett intellektuellt lågvattenmärke för Studio Ett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,