I det följande skall jag kortfattat sammanfatta min
syn på islam samt ge ett antal exempel på hur den utgör ett allvarligt hot mot
demokratin och därmed mot den västerländska civilisationen. Samtidigt är den
det enskilt största hotet mot freden, vilket den varit allt sedan dess början.
Islam ― en totalitär ideologi
Strax efter terrorattackerna mot New York och
Washington (9/11) och på liknande sätt efter terrordåden i London ett par år
senare uttalade Bush och Blair att ”Islam is a religion of peace” och ”This has
nothing to do with Islam”. Detta trots att förövarna tydligt hänvisat till just
Islam och att dåden var helt i linje med islams föreskrifter så som de framgår
av Koranen, sunna och sharia. Deras uttalanden måste räknas bland
världshistoriens grövsta lögner. Trots det ser jag uttalandena som en tes mot
vilken jag avser att formulera en antites. Den följer här:
”Islam är en totalitär, teokratisk antidemokratisk och
antiliberal ideologi som motsätter sig grundläggande mänskliga rättigheter.
Islam förtrycker sina egna kvinnor genom särskilda regler och den behandlar
anhängare av andra religioner vilka lever under islamiskt styre som andra
klassens medborgare (dhimmies) med särskild skatt och under diskriminerande
regler.”
Jag grundar denna antites på Koranen, sunna och sharia
(vilken i huvudsak är en syntes av Koranen och sunna) samt på regler som
tillkom under de första kaliferna och officiella dokument från OIC
(Organisation of Islamic Cooperation) vilken representerar samtliga muslimska
länder.
Yusuf
al-Qaradawi var i många år och fram till sin död hösten 2022 en av de främsta
och mest lärda inom islam. Hans uttalanden var ofta vägledande för den islamska
världen. Et av hans många kända uttalanden är detta: ”Eftersom islam
är ett omfattande system av dyrkan (Ibadah) och lagstiftning (Sharia) innebär
godkännande av sekularism övergivande av sharia, ett förnekande av den
gudomliga vägledningen och ett förkastande av Allahs förelägganden”. Detta
är ett klart avståndstagande från demokrati.
På liknande sätt uttalar sig det högsta ledarskapet inom.
OIC i Kairodeklarationen som förvägrar
Åsikts- och yttrandefrihet
Religionsfrihet
Kvinnans och mannens likhet inför lagen
Icke-muslimers likhet inför lagen (jfr dhimmi)
Och därmed demokrati.
Med detta kan min antites anses vara styrkt.
Denna totalitära och repressiva karaktär
hos islam bekräftas av ett annat uttalande av Qaradawi: ”Om det inte fanns
något dödsstraff för avfall, skulle det inte finnas någon islam.”
Islam har sedan början och helt enligt sina ”heliga”
skrifter strävat efter dominans och herravälde över andra religioner och folk.
Det främsta verktyget för att uppnå detta är och har varit jihad, strid mot de
otrogna. Att delta i denna är enligt sharia en obligatorisk skyldighet. Jihad
är så viktig inom islam att den nämns 110 gånger i Reliance of the Traveller
(RoT) vilken är en auktoriserad översättning till engelska av sharia enligt
shafi-skolan.
Jihad i betydelsen fysisk strid mot de otrogna var
under många hundra år en mycket framgångsrik strategi i Asien såväl som i
Europa och ledde till att islam kunde lägga under sig stora delar av tidigare
kristna, hinduiska och buddistiska områden. Denna typ av jihad fortsatte under
osmanerna fram till slaget vid Wien 1683, som vanns av de kristna under ledning
av den polske kungen och hans kavalleri. Det inledde nedgången av det osmanska
imperiet. I Asien upphörde denna typ av jihad i och med det brittiska maktövertagandet
i Indien.
Detta inledde en lång period av militär svaghet för
islam i förhållande till västmakterna. Detta ledde inte till att de långsiktiga
målen enligt Koranen avskrevs. Efter andra världskriget växte islams inflytande
tack vare enorma oljeinkomster genom tillämpning av västerländsk teknologi. Man
behövde utveckla en ny strategi för att i den rådande situationen nå de
islamiska målen.
Det första steget som togs var att i september 1969
bilda OIC (Organisation of Islamic Conference med syftet att samverka för
gemensamma mål och intressen. År 2011 ändrades det officiella namnet till
Organisation of Islamic Cooperation. OIC utgör idag det största röstblocket
inom FN.
Nästa steg var att med utgångspunkt i islams ideologi
utveckla metoder/strategier för att stärka islams inflytande i världen.
Det är viktigt att hålla i minnet att lögnen är ett
viktigt vapen inom islam. Enligt sharia är det tillåtet att ljuga om syftet är
tillåtet enligt sharia och obligatoriskt att ljuga om syftet enligt sharia är
obligatoriskt. Eftersom jihad är obligatorisk är det alltså obligatoriskt att
ljuga för att främja jihad.
Glöm aldrig att
islam är en totalitär ideologi som med alla medel strävar efter dominans enligt
Koranen och sharia. Den är det största hotet mot fred och demokrati.
”Muslimer är Islams första
offer. Att befria en Muslim från hans religion är den största tjänst man kan
göra honom!” Den franske filosofen Ernest
Renan.
Exempel på framgångsrika strategier för att stärka
islams inflytande redovisas nedan.
Betecknande för följande avsnitt är: ”Det som sker
bakom det som synes ske.”
Migration kombinerat med
infiltration
Strategin går ut på att migrera till otrognas länder och där infiltrera
befintliga organisationer. Den har med framgång tillämpats i USA och många
länder i Europa. Det finns sedan länge en väl dokumenterad och utmejslad
strategi för hur denna form av ”stealth jihad” skall genomföras (se sida 206 i
min bok islamunderslojan.wordpress.com). Man talar där om metoden som en ”grand
jihad” (storslagen jihad).
Strategin sammanfattas i ett ”Förklarande Memorandum” (Appendix II till
boken Shariah the threat to America sida 277-278).
Där sägs:
”Vi måste också samla och ta med oss "element" av det allmänna
strategiska målet för rörelsen i Nordamerika och jag kommer med avsikt att
upprepa dem numrerat.
[l - Etablera en effektiv och stabil islamisk rörelse ledd av det muslimska
brödraskapet.
2 - Adoptera muslimers mål nationellt och globalt.
3 - Utöka den observanta muslimska basen.
4 - Ena och styra muslimernas ansträngningar.
5 - Presentera islam som ett civilisationsalternativ
6 - Stödja upprättandet av den globala Islamiska staten var den än är].
– Det måste understrykas att det har blivit tydligt och tydligt känt att
alla är överens om att vi måste "etablera" eller "aktivera"
Islam och dess rörelse i denna del av världen.
- Därför måste en gemensam förståelse av innebörden av etablering eller
möjliggörande antas, genom vilken och på vilken grund vi förklarar det allmänna
strategiska målet med dess sex delar för MB i Nordamerika.”
Där sägs även följande: ”Ikhwan (Muslimska Brödraskapet (MB))
måste förstå att deras arbete i Amerika är ett slags storslaget jihad i att
eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och
"sabotera" dess eländiga hus med deras händer och de troendes händer
så att det elimineras och Guds religion vinner över alla andra religioner.”
Det bör framhållas att detta ”Memorandum” har godkänts som bevis av en hög
domstol i USA.
Boken Shariah the threat to America ger en bra översikt över hur
framgångsrik den islamiska infiltrationen varit i USA. Där redovisas hur
islamistiska nätverk som CAIR är väl etablerade och har trängt ända in i Vita
huset. I appendix II finns den strategi jag talar om ovan, godkänd av det
högsta ledarskapet inom Muslimska Brödraskapet (MB). Islamisterna är
väletablerade på olika nivåer inom Biden-administrationen helt enligt ett
vallöfte.
På liknande sätt har islam etablerat starka brohuvuden i flera länder i
Europa, inte minst i Sverige. Här finns ett antal s.k. utanförskapsområden med islamsk
dominans. Infiltrationen av etablerade politiska partier har delvis varit
framgångsrik. Man har lyckats få in ett antal etablerade islamister i Riksdagen
representerande flera olika partier. Under flera år satt en fullfjädrad
islamist, Kaplan, som minister i den socialdemokratiskt ledda regeringen.
Aningslösheten är uppenbarligen obegränsad.
Den tidigare ansvarslösa invandringspolitiken har i betydande grad främjat
den islamistiska strategin och samtidigt försatt Sverige i ett synnerligen
prekärt läge med stora utanförskapsområden där en stor del av den invandrade
befolkningen är arbetslös och lever på bidrag från majoriteten. Ansvariga
politiker har inte förstått eller velat förstå att invandrande muslimer av
ideologiska skäl inte vill låta sig integreras i ett ”otroget” samhälle.
Som en följd av denna orimligt stora migration har det i flera länder, inte
minst i Sverige uppstått en grov brottslighet som naturligtvis också bidrar
till att destabilisera landet.
Islam har i sig själv flera av de viktiga förutsättningarna för att göra
denna strategi möjlig, nämligen stark kontroll över sina kvinnor vilket leder
till höga födelsetal i aktuella islamiska utvecklingsländer. Det stora
födelseöverskottet leder till kraftiga befolkningsöverskott, vilket man
försöker lösa med migration till främst europeiska länder. Ni tror väl inte att
de oljerika muslimska länderna i Mellanöstern är benägna att ta emot några av
sina muslimska systrar eller bröder? Naturligtvis inte. Den övergripande
islamiska strategin går ju ut på att infiltrera och därmed försvaga otrogna
länder.
Sverige och många andra västländer har sedan 60-talet gett enorma summor i
s.k. utvecklingsbistånd, vilket sägs ha syftat till utveckling och demokratisk
utveckling. Någon sådan har vi dock inte sett röken av. Biståndet har i stället
använts till att befästa totalitära regimer och finansiera en ohållbar
befolkningsutveckling. Den senare är i sig en betydande miljöbov.
Sverige har i vanlig ordning naivt och utan seriös analys strävat efter att
vara bäst i klassen vad gäller biståndet. Detta har genom åren kostat svenska
medborgare många miljarder av surt förvärvade skattepengar till oklar nytta. I
början fanns viss kontroll över hur biståndet användes men det ansågs vara
diskriminerande mot mottagarländer varför reglerna ändrades så att dessa fick
ett mer direkt inflytande över biståndets fördelning. Man överlämnade till
totalitära regimer att hantera svenska skattemedel.
Biståndet styrdes under många år inte av belagda behov utan av 1 %-målet
som röstades igenom i Riksdagen utan seriös debatt. Godhetssyndromet har fått
råda alltför länge.
Naiviteten saknar gräns.
Biståndet har lett till uppkomsten av en biståndsindustri och ett
biståndsfrälse. Det senare kan leva på en betydligt högre nivå och med en
standard de inte kunnat drömma om i sina hemländer. Själva kallar de sig
biståndsarbetare.
Svenska beslutfattare, som låtit detta pågå under många år borde gömma sig
under mattan och skämmas över sin naivitet och okunskap.
Islam, mänskliga rättigheter och FN
Låt mig börja
med mänskliga rättigheter. Företrädare för islam förstod tidigt att FN:s
allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, UDHR, på ett antal punkter står
helt i strid med ett antal grundläggande regler inom islam. Därför tog man år
1990 fram och fastställde en egen deklaration om mänskliga rättigheter nämligen
Kairodeklarationen
(CDHRI) vilken i 25 artiklar klargör vad som gäller i detta avseende inom
islam.
De två sista
artiklarna klargör att alla mänskliga rättigheter skall underställas sharia och
att de endast kan tolkas enligt sharia. Det innebär i klartext adjöss med
mänskliga rättigheter. Kom ihåg att OIC har fastställt dessa dokument. Det är
alltså OIC som i sina dokument definierat islam som islamism.
Kairodeklarationen mötte ingen påtaglig reaktion från FN trots att den
uppenbart strider mot en av dess grundläggande principer.
År 2006
sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga
rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter,
Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal
representanter för islamiska diktaturstater.
Den kände
svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han
råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till
honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år
senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.
Vid ett senare
tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på
diplomatins altare.”
FN har i många
år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar
i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens
försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att
FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än
demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en
liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot
de demokratiska ländernas intressen.
Samtidigt är
det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen
av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på många
sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om ”nyttiga
idioter”.
IPCC och klimatet
Nyligen
publicerades på Klimatupplysningen ett gediget, sakligt och klarläggande inlägg.
Det finns god anledning att kommentera det.
I Sverige och
inom EU hänvisas ofta till det s.k. Parisavtalet som i juridisk mening alls
inte är ett avtal. Det är endast en politisk överenskommelse (agreement).
Studerar man det finner man att det tydligt har udden riktad mot Västvärlden
(USA, Kanade EU, UK, Australien och Nya Zeeland samt Norge och Schweiz). Denna
skall tvingas till betydande minskningar av CO2-usläpp vilket allvarligt
påverkar ekonomi och infrastruktur. Västvärlden har redan minskat sitt utsläpp
av CO2 medan övriga delar av världen, inte minst Kina, ökat sina utsläpp.
Samtidigt skall Västvärlden betala betydande belopp till s.k. utvecklingsländer
vilket ytterligare kommer att försvaga Väst.
Som av en
händelse råkar de nämnda länderna inom Västvärlden också vara de länder i
världen som har bäst fungerande demokrati och som i högst grad bidragit till
den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i världen och därmed till det
relativa välstånd som råder i världen. Detta sticker naturligtvis i ögonen på
totalitära stater.
Överenskommelsen
bygger på narrativet från IPCC att koldioxid är den dominerande orsaken till
den påstådda klimatförändringen. Uttalanden från IPCC sägs vara vetenskapligt
grundade men det är en sanning med betydande reservation. Som ett slags alibi
ägnar sig AG 1 åt fysikalisk vetenskap men den sammanfattning (SPM) som ges ut
hanteras av den politiskt sammansatta och överordnade delen av IPCC som alltför
ofta reviderar slutsatser från AG 1. Sorgligt nog domineras Världen och FN inte
av demokratier utan av totalitära stater. Det enskilt största röstblocket inom
FN är faktiskt OIC (Organisatiom of Islamic Cooperation) som uttalat står för
en totalitär teokrati.
Om man på
allvar menar att CO2 är den största klimatboven borde logiskt sett alla stora
utsläppare förmås att minska dessa. Men så är det inte enligt gällande
överenskommelser. Den enskilt största utsläpparen av koldioxid, Kina, tillåts
bygga ut sin produktion av kolkraft under flera decennier medan Västvärlden
skall straffas enligt ovan. Detta är enligt min mening sakligt helt ologiskt.
Syftet är åter att
allvarligt försvaga Västvärlden.
Till sist en
retorisk fråga. Klimatupplysningen har upprepade gånger bl.a. här Det finns
ingen klimatkris - Klimatupplysningen hänvisat till ett stort antal meriterade
internationella forskare som klart uttalat att det inte finns någon klimatkris.
Hur kan det komma sig att dessa uppgifter aldrig förekommer i våra vanliga
media?
Det är minst
sagt anmärkningsvärt att EU och dess fisförnäma ledning så i grunden låtit sig
luras av världens totalitära stater.
Kampanjer mot kärnkraft
Detta avsnitt
baseras på en del obestridliga fakta och på några indicier.
I samband med
oljekriserna på 70-talet insåg många länder i Europa, bland dem Sverige, att
man var alltför beroende av oljan för sin energiförsörjning Utbyggnaden av
kärnkraft hade redan påbörjats men fick nu förnyad aktualitet. I Sverige
byggdes och driftsattes totalt 12 reaktorer varav den sista i mitten av
80-talet Detta ledde till att Sverige då hade ett energisystem för el- och
värmeproduktion som i allt väsentligt var fossilfritt och baserat på vatten-
och kärnkraft. Det var ett stabilt system som gav pålitlig energi till lågt
pris.
Även i Tyskland
och Frankrike byggdes kärnkraft i betydande omfattning. Utbyggnaden av
kärnkraft i Europa sågs naturligtvis inte med blida ögon av oljeproducenterna
inom OPEC då den tog bort en del av en lukrativ marknad.
Redan i mitten
av 70-talet fanns ett motstånd mot kärnkraften främst inom Centerpartiet. Sedan
Miljöpartiet grundats i början på 80-talet ökade motståndet mot kärnkraften.
Olyckan med kärnkraftverket i Harrisburg spädde på motståndet trots att inte en
enda människa omkom. De två reaktorerna i Barsebäck stängdes 1999 och 2005 av
renodlat politiska skäl långt före deras tekniska och ekonomiska livslängd.
Detta var inget annat än ren kapitalförstöring riktad mot väsentlig infrastruktur.
Under åren har
det bedrivits ett antal kampanjer mot kärnkraften i Sverige. Under ett antal år
har kärnkraftsmotståndet anförts av Miljöpartiet som trots dess litenhet
lyckats få betydande inflytande som vågmästare i flera regeringar i vilka de
systematiskt motarbetat kärnkraften. De har där varit drivande bakom ett antal
beslut som ledde till att numera hälften av de en gång 12 reaktorerna
avvecklats. Därmed har landets ekonomi och infrastruktur allvarligt skadats.
I Tyskland har
numera all kärnkraft avvecklats vilket tvingat landet att aktivera gamla
kolkraftverk för att försöka hantera en minst sagt besvärlig energisituation
som skadat industrin och ekonomi.
Nu hör det till
saken att en klar majoritet av medlemmarna av OPEC även är medlemmar av OIC.
Dessa har med hög sannolikhet starkt bidragit ekonomiskt, naturligtvis via
ombud, till olika kampanjer mot kärnkraft. Eftersom avveckling av kärnkraft
främst drabbar ekonomi och infrastruktur inom demokratier så är dessa
omfattande kampanjer ytterligare en form av ”grand jihad”.
Slutord
Det är mer än
hög tid att världens demokratiska stater på allvar analyserar alla de
aktiviteter som pågår i världen och som alla syftar till att alvarligt försvaga
världens demokratier för att bereda vägen för olika antidemokratiska regimer
med medlemmarna av OIC i spetsen och deras antidemokratiska totalitära
ideologi.
Västvärlden har
i många år ställts i skamvrån för vad som hände under den västerländska
kolonisationen. Visst begicks ett antal förfärliga övergrepp, men samtidigt
byggdes en för dåtiden modern infrastruktur och överfördes modern teknologi
till kolonierna i Afrika och Asien. Tyvärr har många av dessa länder inte
förmått underhålla viktiga delar av denna infrastruktur. Jag har själv flera
gånger i Pakistan sett hur man med enkla metoder försöker reparera
infrastruktur som håller på att falla samman.
Det måste
framhållas någon kommentar om den islamiska kolonisationen som inleddes strax
efter profetens död år 632 och pågår än i våra dagar. Till en kostnad av flera
hundra miljoner döda, miljontals slavar (varav många sexslavar för att bemanna
kalifers och emirers harem), omfattande förtryck och förstörelse av ovärderliga
kulturarv erövrades och förtrycktes bland annat tidigare kristna områden i
Mellanöstern, Nordafrika och Europa samt tidigare hinduiska och buddistiska
områden i Sydasien och Sydostasien.
Jämfört med
detta är den relativt kortvariga västerländska kolonisationen närmast att se
som en mild västanfläkt.
Varför hör vi
aldrig något om den grymma och förödande islamiska kolonisationen?
Det är hög tid
att demokratierna i Väst lämnar de påklistrade skuldkänslorna bakom sig och
rakryggat och med stolt självförtroende står upp för demokratin och för allt
gott dessa demokratier bidragit med i världen.
Sällan eller aldrig ser man våra politiker, kulturpersoner akademiker eller journalister ta upp och analysera dessa allvarliga problem. De måste snarast vakna från sin intellektuella dvala!
No comments:
Post a Comment