Företrädare för våra media brukar ofta berömma sig över sina viktiga uppgifter i att granska makthavare och upplysa allmänheten om viktiga händelser och förhållanden. Särskilt när de avkrävs ansvar efter att som så ofta har ägnat sig åt verbal och andlig prostitution genom att publicera snaskiga detaljer om någon händelse eller person tar de till dessa högtidsord. Moraliskt är deras andliga prostitution mycket värre än traditionell prostituion trots att det i båda fallen gäller att sälja lösnummer.
I dagarna har vi fått nya exempel på medias moraliska förfall.
Den fredliga manifestationen eller demonstrationen.i Bryssel mot islamiseringen av Europa på årsdagen av 9-11 avbröts brutalt och helt utan provokation av kravallpolis. Kvinnor och äldre som bara fanns på plats utan att göra någon olaglig handling attackerades brutalt. Polisens agerande mitt i EU:s huvudstad kan inte betecknas som annat än skandal.
Ett antal svenska tidningar (DN, GP, SvD, Sydsvenskan,) rapporterade före demonstrationen att en EU-kommissionär uttalat att Bryssels borgmästares förbud mot en fredlig demonstration stod i strid mot principerna för yttrandefriheten. Det är just yttrandefriheten som våra i andra ämnen ofta moraliserande medier säger sig värna om. Man borde därför kunna förvänta sig att våra media skulle belysa den belgiska polisens skandalartade beteende i tisdags.
Genom att googla dels generellt på nätet dels individuellt på våra största svenska tidningar med sökorden ”demonstration i Bryssel” har jag jag inte fått en enda träff. Våra ledande tidningar har alltså inte ansett detta horribla övergrepp vara värt en enda stavelse. Istället ägnar samtliga flera artiklar och avsevärt spaltutrymme åt att muslimerna inleder Ramadan, en händelse som är helt förutsebar och därför borde ha begränsat nyhetsvärde.
Att döma av denna utmärkta artikel var det lika illa i UK.
Detta är inget annat än höjden av hyckleri från medias sida och något av ett nytt lågvattenvärde.
Den stora mängden artiklar om Ramadan är samtidigt ett bevis på att organisationen SIOE (Stop the Islamisation of Europe) har helt rätt i sina farhågor att islamiseringen av Europa och Sverige har gått alltför långt.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Media, Politik, Yttrandefrihet
Thursday, 13 September 2007
Wednesday, 12 September 2007
Demokrati á la Bryssell mm
En stillsam och fredlig manifestation på årsdagen för attentaten mot World Trade Center och Pentagon blev brutalt attackerad av belgisk polis mitt i EU:s huvudstad Bryssel. Det framgår av ett antal videoinspelningar som nu är tillgängliga på nätet att deltagarna absolut inte gjort något som kunde föranleda ett polisingipande och definitivt inte ett så brutalt.
Här finns ett antal talande bilder och rapporter och här finns en skildring av en svensk som var på plats. Titta, lyssna, läs och begrunda. Så långt har det gått i vårt Europa att den odemokratiska EU-diktaturens lakejer med facistiska metoder och övervåld förgriper sig på en fredlig manifestation. Var skall detta sluta?
Samma kväll jag sett dessa rapporter ser jag ”Uppdrag granskning” i TV1. Programmet visade med all önskvärd tydlighet att de senaste två decenniernas invandrings- och integrationspolitik är ett kostsamt och katastrofalt misslyckande. I programmet satt en av de huvudansvariga för eländet, den arrogante och självgode pösmunken Bengt Westerberg och mästrade Bert Karlsson med direkt felaktiga påståenden. Han försvarade som väntat den stora invandringen utan att nu eller tidigare ge ett enda hållbart motiv till att den politiska eliten år efter år drar på svenska folket enorma kostnader och sociala problem mot majoritetens vilja.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Här finns ett antal talande bilder och rapporter och här finns en skildring av en svensk som var på plats. Titta, lyssna, läs och begrunda. Så långt har det gått i vårt Europa att den odemokratiska EU-diktaturens lakejer med facistiska metoder och övervåld förgriper sig på en fredlig manifestation. Var skall detta sluta?
Samma kväll jag sett dessa rapporter ser jag ”Uppdrag granskning” i TV1. Programmet visade med all önskvärd tydlighet att de senaste två decenniernas invandrings- och integrationspolitik är ett kostsamt och katastrofalt misslyckande. I programmet satt en av de huvudansvariga för eländet, den arrogante och självgode pösmunken Bengt Westerberg och mästrade Bert Karlsson med direkt felaktiga påståenden. Han försvarade som väntat den stora invandringen utan att nu eller tidigare ge ett enda hållbart motiv till att den politiska eliten år efter år drar på svenska folket enorma kostnader och sociala problem mot majoritetens vilja.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Friday, 7 September 2007
Enfald och politisk korrekthet – en förödande kombination
Stina Lundberg gjorde sig idag i ”Ring P1” skyldig till grov censurering av en man som försökte framföra synpunkter kring den på gående islamiseringen av vårt land. När han refererade till budskap som framförts tidigare i en moské i Stockholm avseende islams strävan att ta över landet och världen tystades han ner och avfärdades på ett arrogant sätt av Stina.
Hon lät honom inte ens framföra några få meningar. När man hindras så av en uppenbart naiv och okunnig programledare att framföra synpunkter som på intet sätt var aggressiva har det gått för långt med den politiska korrektheten. Hon borde skämmas!
Samma dag skall Reinfeldt möta ett antal muslimska ambassadörer, vilket Gustafsson uppmärksammade i ett relevant inlägg igår. Samtliga dessa diplomater representerar med all sannolikhet länder som har undertecknat CDHRI, ett dokument som i ett antal avseenden står i strid mot FN:s Allmänna Deklaration om MR.
Sedan dess har det hänt att den politiskt korrekta , vänstervridna statsradion i ”P1-morgon” i morse släppte fram dels den egyptiske ambassadören som hade fräckheten att oemotsagd berätta att man skulle lämna förslag för att förhindra att ”något liknande” dvs ”Rondellhundsteckningar” skulle kunna hända igen.
Det hade varit mera på sin plats om UD kallat upp ambassadören och överlämnat en skarp protest mot Egypten för dess behandling av kopter och andra människor av kött och blod som förföljs av regimen i strid mot MR.
I samma program släppte man fram två muslimer, som även de oemotsagda fick beklaga sig över publiceringen av de aktuella teckningarna. Så mycket för den balansen och sakligheten som SR förmodas följa.
Enligt ekot i P1 var det idel leenden när ambassadörerna lämnade mötet med Reinfeldt. Detta ger anledning till oro. Vad har statsministern gett dessa odemokratiska diplomater för att hålla dem nöjda.
Min ståndpunkt är denna. Har han gett dem så mycket som en lillfingernagel, har han gjort sig skyldig till högförräderi mot våra frihetliga och demokratiska värden.
Allt fler i Europa börjar nu bli medvetna om det akuta hot, som den pågående islamiseringen innebär. Alla som delar den oron bör läsa detta dokument. Skriften är uppdelad på ett antal avsnitt och länkar till samtliga finns på länken ovan.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Hon lät honom inte ens framföra några få meningar. När man hindras så av en uppenbart naiv och okunnig programledare att framföra synpunkter som på intet sätt var aggressiva har det gått för långt med den politiska korrektheten. Hon borde skämmas!
Samma dag skall Reinfeldt möta ett antal muslimska ambassadörer, vilket Gustafsson uppmärksammade i ett relevant inlägg igår. Samtliga dessa diplomater representerar med all sannolikhet länder som har undertecknat CDHRI, ett dokument som i ett antal avseenden står i strid mot FN:s Allmänna Deklaration om MR.
Sedan dess har det hänt att den politiskt korrekta , vänstervridna statsradion i ”P1-morgon” i morse släppte fram dels den egyptiske ambassadören som hade fräckheten att oemotsagd berätta att man skulle lämna förslag för att förhindra att ”något liknande” dvs ”Rondellhundsteckningar” skulle kunna hända igen.
Det hade varit mera på sin plats om UD kallat upp ambassadören och överlämnat en skarp protest mot Egypten för dess behandling av kopter och andra människor av kött och blod som förföljs av regimen i strid mot MR.
I samma program släppte man fram två muslimer, som även de oemotsagda fick beklaga sig över publiceringen av de aktuella teckningarna. Så mycket för den balansen och sakligheten som SR förmodas följa.
Enligt ekot i P1 var det idel leenden när ambassadörerna lämnade mötet med Reinfeldt. Detta ger anledning till oro. Vad har statsministern gett dessa odemokratiska diplomater för att hålla dem nöjda.
Min ståndpunkt är denna. Har han gett dem så mycket som en lillfingernagel, har han gjort sig skyldig till högförräderi mot våra frihetliga och demokratiska värden.
Allt fler i Europa börjar nu bli medvetna om det akuta hot, som den pågående islamiseringen innebär. Alla som delar den oron bör läsa detta dokument. Skriften är uppdelad på ett antal avsnitt och länkar till samtliga finns på länken ovan.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Tuesday, 4 September 2007
Guillous absurditeter mot Gulan Avcis klarsyn
Jan Guillous artikel i söndagens Aftonbladet är ett i många stycken märkligt aktstycke. Han radar upp ett antal minst sagt haltande eller irelevanta, för att inte säga rent absurda jämförelser.
Att jämföra invandringen av vallonerna, en liten grupp specialister med familjer, med de senaste femton årens massinvandring av muslimer saknar relevans och är ett utslag av intellektuell ohederlighet. Vallonerna var eftertraktade i dåtidens bergsbruk . Eftersom de tillhörde samma religio-kulturella sfär som ursprungsbefolkningen kunde de lätt integreras även om många länge bibehöll vissa kuturella särdrag.
Med den nu stora gruppen muslimer förhåller det sig helt annorlunda. Få av dem har efterfrågade kunskaper; många är i själva verket lågutbildade i en svensk jämförelse. De har därför i stor utsträckning haft svårt att komma in på en arbetsmarknad som länge haft brist på arbetstillfällen. Ett särskilt problem är att en stor andel av de muslimska invandrarna inte vill integreras i majoritetssamhället. Skälet till detta är att deras religion, islam, lägger allvarliga hinder i vägen. Många av dessa muslimer föraktar rentav på religiösa grunder det majoritetssamhälle som gett dem en fristad.
Guillous motiv för att använda citationstecken när han talar om muslimerna är sakligt fel. I själva verket anser sig en stor majoritet vara troende muslimer. Guillou visar här liksom tidigare att han inte förstått mycket av islam och dess kärna. Han verkar inte inse att islam är såväl religion som politisk ideologi integrerade i varandra. På grund avdetta och mycket stränga regler för apostater är det betydligt mycket svårare att lämna islam än andra religioner.
I resonemanget om julgranar och jultomtar avslöjar han vissa kulturhistoriska kunskaps luckor. Det var alls inte Viktor Rydberg som uppfann jultomten; den tomte han skrev om var folktrons betydligt äldre gårdstomte. Det var snarare Jenny Nyström som efter engelsk/tysk förebild introducerade jultomten. Denna kunskapsbrist kan vi dock leva med.
Betydligt allvarligare är att han genom talet om julattributen väljer att bortse från det verkliga hotet mot det svenska samhället och dess grundläggande värderingar. Islam, och jag menar här traditionell islam, innehåller ett antal grundsatser från Koranen och hadither (vedertagna uttalanden och handlingar tillskrivna ”profeten”) vilka står i direkt strid mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Islam är i grunden teokratisk och totalitär. Genom att ideologin är armerad med religion (eller vice versa) är den mycket farligare än nazism eller kommunism.
Guillous påstående att: ”det är alltid majoriteten som avgör.” visar på en häpnadväckande historielöshet. Muhammeds följeslagare och lokala medhjälpare utgjorde vid flytten till Medina 622 en mycket liten minoritet. Trots detta hade de vid Muhammeds död tio år senare med hjälp av hot, terror och exempellöst våld utrotat vissa stammar och lagt under sig större delen av Arabiska halvön.
Sverige och flera andra västeuropeiska länder har redan under ett antal år på flera punkter gett vika för muslimska påtryckningar. Flera europeiska s k ledare betedde sig rentav som ”dhimmis” bl a under karikatyrkrisen förra våren. Det är mer än hög tid att sluta ge avkall från våra värderingar för att tillmötesgå ”muslimsk känslighet”. Om vi inte nu kan eller vill hejda den pågående islamifieringen blir en av Guillous meningar sann. ”Historien kommer att döma oss hårt.”
Guillou ondgör sig över ”krig mot terrorismen”. I viss mening kan jag instämma i kritiken. Den terminologin är nämligen direkt enfaldig. Terrorism är nämligen en metod eller taktik. Istället för att bekämpa en metod (hur det nu skall gå till) bör man bekämpa dem som använder sig av metoden dvs islamisterna.
Det absurda påståendet att Thomas Bodtröm skulle vara farligare än Usama bin Laden faller på sin egen orimlighet
Guillou hävdar att andra inte begriper något och implicerar att endast han sett ljuset.
Samtidigt demonsterar han en häpnadsväckande brist på insikt och framför sina tunna teser i en bitvis arrogant, raljerande och självgod ton som för tanken till ett narcissistiskt navelskådande. Han verkar tro att bristen på insiktsbaserad argumentering mer än väl uppvägs av kändisskapet. Det blir till slut inget annat ordakrobatik helt utan substans.
Guillou och hans artikel framstår som intellektuellt svarta hål – inget förnuftigt kommer ut ur dem.
Gulan Avcis klarsynta och intellektuellt hederliga inlägg samma dag på Expressen Debatt framstår i stark positiv kontrast mot hans kria. Rakryggat står hon upp och försvarar våra omistliga demokratiska fri- och rättigheter. Hennes inlägg har särskild tyngd eftersom hon representerar ett antal medlemmar med personliga erfarenheter av att leva under diktaturers förtryck och i avsaknad av bl a yttrande- och pressfrihet. Jämför gärna det med Guillous erfarenheter som bortskämd gåsleverproletär.
Hon påtalar med rätta den bedövande tystnad som så ofta sprider sig bland politiker och i media då de mänskliga rättigheterna hotas av islamiska aktivister. Hennes uppmaning att sätta ner foten och att sluta krypa för islams apologeter är väl värd att följa.
På den intellektuella stjärnhimlen lyser hon som en fixstjärna mot Guillous svarta hål.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Invandring, Politik
Att jämföra invandringen av vallonerna, en liten grupp specialister med familjer, med de senaste femton årens massinvandring av muslimer saknar relevans och är ett utslag av intellektuell ohederlighet. Vallonerna var eftertraktade i dåtidens bergsbruk . Eftersom de tillhörde samma religio-kulturella sfär som ursprungsbefolkningen kunde de lätt integreras även om många länge bibehöll vissa kuturella särdrag.
Med den nu stora gruppen muslimer förhåller det sig helt annorlunda. Få av dem har efterfrågade kunskaper; många är i själva verket lågutbildade i en svensk jämförelse. De har därför i stor utsträckning haft svårt att komma in på en arbetsmarknad som länge haft brist på arbetstillfällen. Ett särskilt problem är att en stor andel av de muslimska invandrarna inte vill integreras i majoritetssamhället. Skälet till detta är att deras religion, islam, lägger allvarliga hinder i vägen. Många av dessa muslimer föraktar rentav på religiösa grunder det majoritetssamhälle som gett dem en fristad.
Guillous motiv för att använda citationstecken när han talar om muslimerna är sakligt fel. I själva verket anser sig en stor majoritet vara troende muslimer. Guillou visar här liksom tidigare att han inte förstått mycket av islam och dess kärna. Han verkar inte inse att islam är såväl religion som politisk ideologi integrerade i varandra. På grund avdetta och mycket stränga regler för apostater är det betydligt mycket svårare att lämna islam än andra religioner.
I resonemanget om julgranar och jultomtar avslöjar han vissa kulturhistoriska kunskaps luckor. Det var alls inte Viktor Rydberg som uppfann jultomten; den tomte han skrev om var folktrons betydligt äldre gårdstomte. Det var snarare Jenny Nyström som efter engelsk/tysk förebild introducerade jultomten. Denna kunskapsbrist kan vi dock leva med.
Betydligt allvarligare är att han genom talet om julattributen väljer att bortse från det verkliga hotet mot det svenska samhället och dess grundläggande värderingar. Islam, och jag menar här traditionell islam, innehåller ett antal grundsatser från Koranen och hadither (vedertagna uttalanden och handlingar tillskrivna ”profeten”) vilka står i direkt strid mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Islam är i grunden teokratisk och totalitär. Genom att ideologin är armerad med religion (eller vice versa) är den mycket farligare än nazism eller kommunism.
Guillous påstående att: ”det är alltid majoriteten som avgör.” visar på en häpnadväckande historielöshet. Muhammeds följeslagare och lokala medhjälpare utgjorde vid flytten till Medina 622 en mycket liten minoritet. Trots detta hade de vid Muhammeds död tio år senare med hjälp av hot, terror och exempellöst våld utrotat vissa stammar och lagt under sig större delen av Arabiska halvön.
Sverige och flera andra västeuropeiska länder har redan under ett antal år på flera punkter gett vika för muslimska påtryckningar. Flera europeiska s k ledare betedde sig rentav som ”dhimmis” bl a under karikatyrkrisen förra våren. Det är mer än hög tid att sluta ge avkall från våra värderingar för att tillmötesgå ”muslimsk känslighet”. Om vi inte nu kan eller vill hejda den pågående islamifieringen blir en av Guillous meningar sann. ”Historien kommer att döma oss hårt.”
Guillou ondgör sig över ”krig mot terrorismen”. I viss mening kan jag instämma i kritiken. Den terminologin är nämligen direkt enfaldig. Terrorism är nämligen en metod eller taktik. Istället för att bekämpa en metod (hur det nu skall gå till) bör man bekämpa dem som använder sig av metoden dvs islamisterna.
Det absurda påståendet att Thomas Bodtröm skulle vara farligare än Usama bin Laden faller på sin egen orimlighet
Guillou hävdar att andra inte begriper något och implicerar att endast han sett ljuset.
Samtidigt demonsterar han en häpnadsväckande brist på insikt och framför sina tunna teser i en bitvis arrogant, raljerande och självgod ton som för tanken till ett narcissistiskt navelskådande. Han verkar tro att bristen på insiktsbaserad argumentering mer än väl uppvägs av kändisskapet. Det blir till slut inget annat ordakrobatik helt utan substans.
Guillou och hans artikel framstår som intellektuellt svarta hål – inget förnuftigt kommer ut ur dem.
Gulan Avcis klarsynta och intellektuellt hederliga inlägg samma dag på Expressen Debatt framstår i stark positiv kontrast mot hans kria. Rakryggat står hon upp och försvarar våra omistliga demokratiska fri- och rättigheter. Hennes inlägg har särskild tyngd eftersom hon representerar ett antal medlemmar med personliga erfarenheter av att leva under diktaturers förtryck och i avsaknad av bl a yttrande- och pressfrihet. Jämför gärna det med Guillous erfarenheter som bortskämd gåsleverproletär.
Hon påtalar med rätta den bedövande tystnad som så ofta sprider sig bland politiker och i media då de mänskliga rättigheterna hotas av islamiska aktivister. Hennes uppmaning att sätta ner foten och att sluta krypa för islams apologeter är väl värd att följa.
På den intellektuella stjärnhimlen lyser hon som en fixstjärna mot Guillous svarta hål.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Invandring, Politik
Sunday, 26 August 2007
Taqiya i kubik
Germund uppmärksammade mig på denna artikel i Dagen med en intervju av Helena Benaouda, ordförande för Sveriges muslimska råd. Den korta artikeln är sig synnerligen avslöjande.
Som så ofta när denna och andra apologeter för islam uttalar sig i västerländska media förlitar de sig på den fundamentala okunskapen om islam bland journalister, politikeroch inte minst folk i gemen. Detta är det mest flagranta exempel på taqiya jag sett på länge eftersom alternativet okunskap om islams grundsatser framstår som mindre sannolikt för en person i hennes position. Eller, kan det vara så utstuderat att man gett en helt okunnig person uppdraget för att mera övertygande kunna förmedla lögnerna, dvs taqiya.
Intervjun berör främst situationen för apostater från islam, men redan i sitt första svar kommer Benaouda in på islams hållning till andra religioner. Och hon gör det genom att uttala en av de grövsta lögner jag sett eller hört på länge.
Det förhåller sig nämligen precis tvärtom mot vad hon säger. Koranen och haditherna är fulla av hätska utfall mot alla andra religioner och mycket tydliga med att dess utövare skall dödas om de inte omvänder sig till islam.
Koranen föreskriver i bl a 4:89 dödsstraff för apostater. Haditherna är som här: ”Vem som än ändrar sin religion från islam, döda honom” (Sahih al-Bukhari vol. 9, No. 57 p. 45) lika tydliga på den punkten. Denna inställning är dessutom kodifierad i samtliga ledande skolor för den muslimska lagen sharia.
En saklig och grundlig genomgång av detta, grundad på islamska källor, finns här.
Benaoudas försök att med hänvisning till sura 109 hävda att islam medger religionsfrihet är av noll och intet värde. Den har nämligen enligt den av ”profeten” introducerade doktrinen om abrogation (bl a K 2:106) ersatts av ett flertal verser i betydligt senare suror med ett allt annat än tolerant innehåll. Som exempel kan anges 2:191, 8:39, 9:5 och 9:29. Om ni inte har tillgång till koranen finner ni här tre parallella översättningar till engelska. En annan bra källa med koranverserna kategoriserade finns här.
Sammantaget är Benaoudas uttalanden ett av de tydligaste och värsta exemplen på taqiya.
Andra bloggar om: Islam, Religion, Mänskliga rättigheter,
Som så ofta när denna och andra apologeter för islam uttalar sig i västerländska media förlitar de sig på den fundamentala okunskapen om islam bland journalister, politikeroch inte minst folk i gemen. Detta är det mest flagranta exempel på taqiya jag sett på länge eftersom alternativet okunskap om islams grundsatser framstår som mindre sannolikt för en person i hennes position. Eller, kan det vara så utstuderat att man gett en helt okunnig person uppdraget för att mera övertygande kunna förmedla lögnerna, dvs taqiya.
Intervjun berör främst situationen för apostater från islam, men redan i sitt första svar kommer Benaouda in på islams hållning till andra religioner. Och hon gör det genom att uttala en av de grövsta lögner jag sett eller hört på länge.
Det förhåller sig nämligen precis tvärtom mot vad hon säger. Koranen och haditherna är fulla av hätska utfall mot alla andra religioner och mycket tydliga med att dess utövare skall dödas om de inte omvänder sig till islam.
Koranen föreskriver i bl a 4:89 dödsstraff för apostater. Haditherna är som här: ”Vem som än ändrar sin religion från islam, döda honom” (Sahih al-Bukhari vol. 9, No. 57 p. 45) lika tydliga på den punkten. Denna inställning är dessutom kodifierad i samtliga ledande skolor för den muslimska lagen sharia.
En saklig och grundlig genomgång av detta, grundad på islamska källor, finns här.
Benaoudas försök att med hänvisning till sura 109 hävda att islam medger religionsfrihet är av noll och intet värde. Den har nämligen enligt den av ”profeten” introducerade doktrinen om abrogation (bl a K 2:106) ersatts av ett flertal verser i betydligt senare suror med ett allt annat än tolerant innehåll. Som exempel kan anges 2:191, 8:39, 9:5 och 9:29. Om ni inte har tillgång till koranen finner ni här tre parallella översättningar till engelska. En annan bra källa med koranverserna kategoriserade finns här.
Sammantaget är Benaoudas uttalanden ett av de tydligaste och värsta exemplen på taqiya.
Andra bloggar om: Islam, Religion, Mänskliga rättigheter,
Friday, 24 August 2007
Kommentar till ”Jihad i Malmö”
Jag vill börja med att ge Jihad-bloggaren en eloge för att han publicerar bra och relevant material i ett mycket angeläget syfte. Tyvärr medger han inte möjlighet till kommentarer i sin blogg, vilket föranleder mig att försöka nå fram genom detta inlägg.
”hcp” försöker under rubriken ”Ett klarläggande” göra en tydlig distinktion mellan islam som religion och islamism som politisk ideologi. Detta är enligt min mening allt annat än invändningsfritt. För tydlighetens skull väljer jag att här använda hcp’s terminologi islam respektive islamism.
Det är riktigt att det förrutom de två huvudfårorna, sunni och shia, finns ett antal riktningar inom islam med, om man så vill olika tolkningar av den ”rätta läran”. Gemensamt för dem alla är Koranen. För sunniter och majoriteten av muslimska lärda är dessutom de erkända haditherna, främst enligt Sahih Bukhari och Sahih Muslim, synnerligen betydelsefulla inte minst för att sätta olika koranverser i rätt kontext.
Men låt oss här hålla oss till Koranen som enligt vedertagen muslimsk doktrin är Allahs direkta ord vilka inte kan ändras av människor, bortsett från de verser som abrogerats av den siste profeten själv. En god muslim måste tro på att Allah är den ende guden och att Muhammed är hans siste profet. Koranen är mycket tydlig med att man inte kan tro bara på vissa delar av den (se bl a K 2:85).
Koranen innehåller ett stort antal verser, som talar om relationen mellan å ena sidan islam och muslimer, å andra sidan andra religioner och ”otrogna”. Låt oss se på några sådana verser från en känd översättning, som är särskilt relevanta i detta sammanhang.
002.193 PICKTHAL: And fight them until persecution is no more, and religion is for Allah. But if they desist, then let there be no hostility except against wrong-doers.
008.039 PICKTHAL: And fight them until persecution is no more, and religion is all for Allah. But if they cease, then lo! Allah is Seer of what they do.
009.033 PICKTHAL: He it is Who hath sent His messenger with the guidance and the Religion of Truth, that He may cause it to prevail over all religion, however much the idolaters may be averse.
Kontentan är glasklar, eller hur? Bekämpa de otrogna tills islam har segrat. Det som det talas om här är religionen islam– inte någon särtolkning. Det framgår också tydligt att att jihad är en fysisk strid inte någon inre kamp,som en del apologeter försöker göra gällande.
Den synnerligen starka kopplingen mellan religion och politik är tydlig i islams tidiga historia. Sedan Muhammed etablerat sig i Mecka var han såväl andlig och politisk ledare som rättsligt överhuvud. Det är därför inte en slump att sharia främst baseras på Koranen och Sunna. De fyra första kaliferna var också andliga och politiska ledare med utgångspunkt i religionen. Kalifaten var således starkt centralstyrda teokratier. Så fortsatte det åtminstone formellt långt fram under det ottomanska väldet.
Av detta framgår att islam de facto är både religion och politisk ideologi. Meningen: ”Islamism är däremot ett försök att göra en viss tolkning av islam till en politisk ideologi.” är därför sakligt fel. Det som i debatten benämns ”islamism” är inget annat än renodlad islam, direkt från källan och utan omtappning.
Andra bloggar om: Islam, Politik
”hcp” försöker under rubriken ”Ett klarläggande” göra en tydlig distinktion mellan islam som religion och islamism som politisk ideologi. Detta är enligt min mening allt annat än invändningsfritt. För tydlighetens skull väljer jag att här använda hcp’s terminologi islam respektive islamism.
Det är riktigt att det förrutom de två huvudfårorna, sunni och shia, finns ett antal riktningar inom islam med, om man så vill olika tolkningar av den ”rätta läran”. Gemensamt för dem alla är Koranen. För sunniter och majoriteten av muslimska lärda är dessutom de erkända haditherna, främst enligt Sahih Bukhari och Sahih Muslim, synnerligen betydelsefulla inte minst för att sätta olika koranverser i rätt kontext.
Men låt oss här hålla oss till Koranen som enligt vedertagen muslimsk doktrin är Allahs direkta ord vilka inte kan ändras av människor, bortsett från de verser som abrogerats av den siste profeten själv. En god muslim måste tro på att Allah är den ende guden och att Muhammed är hans siste profet. Koranen är mycket tydlig med att man inte kan tro bara på vissa delar av den (se bl a K 2:85).
Koranen innehåller ett stort antal verser, som talar om relationen mellan å ena sidan islam och muslimer, å andra sidan andra religioner och ”otrogna”. Låt oss se på några sådana verser från en känd översättning, som är särskilt relevanta i detta sammanhang.
002.193 PICKTHAL: And fight them until persecution is no more, and religion is for Allah. But if they desist, then let there be no hostility except against wrong-doers.
008.039 PICKTHAL: And fight them until persecution is no more, and religion is all for Allah. But if they cease, then lo! Allah is Seer of what they do.
009.033 PICKTHAL: He it is Who hath sent His messenger with the guidance and the Religion of Truth, that He may cause it to prevail over all religion, however much the idolaters may be averse.
Kontentan är glasklar, eller hur? Bekämpa de otrogna tills islam har segrat. Det som det talas om här är religionen islam– inte någon särtolkning. Det framgår också tydligt att att jihad är en fysisk strid inte någon inre kamp,som en del apologeter försöker göra gällande.
Den synnerligen starka kopplingen mellan religion och politik är tydlig i islams tidiga historia. Sedan Muhammed etablerat sig i Mecka var han såväl andlig och politisk ledare som rättsligt överhuvud. Det är därför inte en slump att sharia främst baseras på Koranen och Sunna. De fyra första kaliferna var också andliga och politiska ledare med utgångspunkt i religionen. Kalifaten var således starkt centralstyrda teokratier. Så fortsatte det åtminstone formellt långt fram under det ottomanska väldet.
Av detta framgår att islam de facto är både religion och politisk ideologi. Meningen: ”Islamism är däremot ett försök att göra en viss tolkning av islam till en politisk ideologi.” är därför sakligt fel. Det som i debatten benämns ”islamism” är inget annat än renodlad islam, direkt från källan och utan omtappning.
Andra bloggar om: Islam, Politik
Thursday, 23 August 2007
Om krökta ryggar
Germund påtalade i måndags med all rätta under rubriken ”Civilkurage eller politiskt korrekt krökta ryggar” att: ”Det är rent ynkligt att värna om en religion vars ledare inte fullt ut accepterar en samhällsordning med:Mänskliga rättigheterDemokratiJämlikhetJämställdhetReligionsfrihetÅsiktsfrihetTryckfrihetKönsneutrala äktenskapUtbildning enligt Skolverkets normer”.
Jag försökte i onsdags lämna en kommentar med ungefär (glömde spara kopia) följande innehåll:
”Ja, det är ynkligt men värre än så. Det är förräderi mot de värden vårt demokratiska samhälle bygger på.
Det bör framhållas att det inte enbart är vissa ledare eller fundamentalister inom islam som vägrar acceptera dessa fri- och rättigheter. Motståndet är institutionellt och systematiskt inom islam och grundas på klara och entydiga uttalanden i Koranen och Sunna/hadither.
Samtliga muslimska länder har undertecknat ”The Cairo Declaration on Human Rights in Islam” (CDHRI). Detta dokument finns sedan 1990 och tar öppet avstånd från FN:S allmänna förklaring om de Mänskliga Rättigheterna (MR), inte minst genom att göra MR underställda sharia, den muslimska lagen baserad på Koranen och Sunna.
Detta faktum väljer ”våra” s k politiska ledare att blunda för år efter år. Dessa inkluderar den ofta prisade diplomaten Jan Eliasson som 2006 i egenskap av ordförande i FN:s Generalförsamling (och samtidigt svensk utrikesminister) var med om att sjösätta FN:s nya råd för mänskliga rättigheter. Denna institution ersätter den sedan länge dysfunktionella ”Kommissionen för mänskliga rättigheter”. Det nya rådet fick naturligtvis ett antal av undertecknarna av CDHRI som framträdande medlemmar.
Det är inget annat än förräderi av våra politiska ”företrädare” att ständigt blunda för att de MR, som är omistliga för demokratin så flagrant åsidosätts. Det förefaller som om MR bara nämns av de politiska ledarna vid högtidliga tillfällen; inget som man är beredd att försvara i det dagliga arbetet.”
Ungefär så skrev jag, men inlägget publicerades inte, då Germund valde att inte släppa fram kommentaren. Det är naturligtvis upp till honom som blogg-innehavare att göra så. Tillåt mig bara tycka att det är något av ödets ironi att Germund i anslutning till en av honom satt rubrik om krökta ryggar själv kröker rygg för etablissemanget.
Jag kan försäkra att innehållet i min kommentar är helt sakligt korrekt.
Det finns skäl att påminna om att det nya ”rådet” redan under vårens session försökte tysta en människorättsorganisation (UN Watch) som behagade kritisera rådet och en del av deras medlemmar (se och hör detta inslag). Man antog även en resolution, som i princip förbjuder kritik av islam. Rådet har således redan under sitt första arbetsår grundligt diskvalificerat sig självt som värnare av MR.
Men vad annat hade man kunnat vänta sig av en församling med representanter från ett stort antal länder notoriska för sina ständiga och grova brott mot MR. Kontrollera gärna sammansättningen här. Snacka om att sätta bocken till trädgårdsmästare.
En annan reflexion i sammanhanget. Jan Eliasson har under många år haft flera framträdande uppdrag inom FN. Försök inte inbilla mig att han inte känner till CDHRI. Om framstående diplomati är liktydigt med att kröka rygg för det och dem som är ansvariga för grova brott mot FN:s egna MR, så betackar jag mig för sådan.
Det är hög tid för mindre diplomati och mera klarspråk.
Andra bloggar om: Demokrati, Mänskliga Rättigheter, Islam
Jag försökte i onsdags lämna en kommentar med ungefär (glömde spara kopia) följande innehåll:
”Ja, det är ynkligt men värre än så. Det är förräderi mot de värden vårt demokratiska samhälle bygger på.
Det bör framhållas att det inte enbart är vissa ledare eller fundamentalister inom islam som vägrar acceptera dessa fri- och rättigheter. Motståndet är institutionellt och systematiskt inom islam och grundas på klara och entydiga uttalanden i Koranen och Sunna/hadither.
Samtliga muslimska länder har undertecknat ”The Cairo Declaration on Human Rights in Islam” (CDHRI). Detta dokument finns sedan 1990 och tar öppet avstånd från FN:S allmänna förklaring om de Mänskliga Rättigheterna (MR), inte minst genom att göra MR underställda sharia, den muslimska lagen baserad på Koranen och Sunna.
Detta faktum väljer ”våra” s k politiska ledare att blunda för år efter år. Dessa inkluderar den ofta prisade diplomaten Jan Eliasson som 2006 i egenskap av ordförande i FN:s Generalförsamling (och samtidigt svensk utrikesminister) var med om att sjösätta FN:s nya råd för mänskliga rättigheter. Denna institution ersätter den sedan länge dysfunktionella ”Kommissionen för mänskliga rättigheter”. Det nya rådet fick naturligtvis ett antal av undertecknarna av CDHRI som framträdande medlemmar.
Det är inget annat än förräderi av våra politiska ”företrädare” att ständigt blunda för att de MR, som är omistliga för demokratin så flagrant åsidosätts. Det förefaller som om MR bara nämns av de politiska ledarna vid högtidliga tillfällen; inget som man är beredd att försvara i det dagliga arbetet.”
Ungefär så skrev jag, men inlägget publicerades inte, då Germund valde att inte släppa fram kommentaren. Det är naturligtvis upp till honom som blogg-innehavare att göra så. Tillåt mig bara tycka att det är något av ödets ironi att Germund i anslutning till en av honom satt rubrik om krökta ryggar själv kröker rygg för etablissemanget.
Jag kan försäkra att innehållet i min kommentar är helt sakligt korrekt.
Det finns skäl att påminna om att det nya ”rådet” redan under vårens session försökte tysta en människorättsorganisation (UN Watch) som behagade kritisera rådet och en del av deras medlemmar (se och hör detta inslag). Man antog även en resolution, som i princip förbjuder kritik av islam. Rådet har således redan under sitt första arbetsår grundligt diskvalificerat sig självt som värnare av MR.
Men vad annat hade man kunnat vänta sig av en församling med representanter från ett stort antal länder notoriska för sina ständiga och grova brott mot MR. Kontrollera gärna sammansättningen här. Snacka om att sätta bocken till trädgårdsmästare.
En annan reflexion i sammanhanget. Jan Eliasson har under många år haft flera framträdande uppdrag inom FN. Försök inte inbilla mig att han inte känner till CDHRI. Om framstående diplomati är liktydigt med att kröka rygg för det och dem som är ansvariga för grova brott mot FN:s egna MR, så betackar jag mig för sådan.
Det är hög tid för mindre diplomati och mera klarspråk.
Andra bloggar om: Demokrati, Mänskliga Rättigheter, Islam
Subscribe to:
Posts (Atom)
