En imam i moskén i East London har nyligen dömts till tio års fängelse för våldtäckt på en ”otrogen” och instiftan till mened. Hela historien finns här. I artikel finns också en länk till en intervju med den kände muslimska juristen och sharia-experten Anjem Choudhary där han lägger ut texten kring varför muslimer per definition är oskyldiga medan otrogna (läs: alla vi andra) per samma definition är skyldiga och därför lovliga mål efterson de förkastat Allah.
Läs gärna hela artikeln och begrunda. Jag förmodar att det är den här typen av aktiviteter och inställningar som Moona Muslim och mullah Reinfeldt avser då de hävdar att representanterna för islam ”berikar” vår kultur.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion,
Sunday, 23 March 2008
Friday, 21 March 2008
Vägran att se verkligheten
Andreas Malm avfärdar som väntat alla sina kritiker i den pågående debatten om ”islamofobi”. Han vägrar inse att det begreppet under ett antal år svepande använts för att misstänkliggöra snart sagt all islamkritik såväl här som i andra delar av västvärlden. Lika svepande och med en verbal dimridå avspisar han kritikerna utan att i sak bemöta deras argument. På känt manér inom den yttersta vänstern anser han sig helt enkelt ha tolkningsföreträde.
Han raljerar igen över ”Bat Ye'or och de andra Eurabienförfattarna” liksom i tidigare artiklar utan att på någon punkt visa att de har fel. Det är inte idéer hos dessa författare att födelsetalen bland muslimer är betydligt högre än hos majoritetsbefolkningen i västvärlden; det är statistiskt väl belagda fakta.
Det är inte heller idéer hos dessa att det sedan länge finns detaljerade islamistiska planer på att ta över Europa och USA. Däri ingår åtgärder för att infiltrera västerländska organisationer och institutioner d.v.s. att skapa just ”femtekolonnare”. Detta och och mycket mer finns väl dokumenterat i dokument från Muslimska Brödraskapet. Artikeln The Muslim Brotherhood "Project" är avslöjande.
Det är symptomatiskt att våra media knappast med en rad har nämnt de sensationella uppgifter journalisten Sylvain Besson avslöjade i boken “Erövringen av Väst: Islamisternas hemliga projekt” publicerad på franska i oktober 2005. I boken beskrivs hur schweizisk polis vid undersökningar med knytning till 9/11 hos direktören för Al-Taqwa Bank i Lugano fann ett dokument utarbetat tjugo år tidigare av Muslimska Brödraskapet. Dokumentet ifråga ”The Projekt” beskriver i sina grundag en strategi i tolv punkter för att ”etablera en islamisk regering på jorden”.
Följande metoder och tekniker finns bland de rekommendationer som ges i ”The Project”:
· Undvika öppna allianser med kända terrorist-organisationer för att upprätthålla skenet av ”moderation”
· Infiltrera och ta över befintliga muslimska organisationer i syfte att inrikta dem mot Muslimska Brödraskapets mål
· Använda bedrägeri för att maskera de avsedda målen för islamiska aktiviteter så länge det inte strider mot sharia
· Etablera finansiella nätverk för att finasiera transformeringen av Väst
· Placera ideologiskt motiverade muslimer i demokratiskt valda institutioner på alla nivåer i Väst inklusive regeringar, NGOs, privata organisationer och fackföreningar
· Verksamt använda befintliga institutioner i Väst tills de kan transformeras och sättas i islams tjänst
· Skapa allianser med ”progressiva” organisationer som delar liknande mål
· Underblåsa våld och hålla muslimer i Väst i en sinnesstämning av jihad
· Stödja jihad-rörelser över hela den muslimska värden genom predikningar, propaganda, personal, finansiering samt tekniskt och operativt stöd
· Länka terroraktiviteterna i Palestina med den globala terror-rörelsen
Det får räcka så länge; mer finns att läsa på länken ovan. Men detta är tyvärr inte allt.
Youssef Qaradawi, en känd s.k. intellektuell inom Muslimska Brödraskapet, publicerade 1990 en skrift med titeln ”Priorities of the Islamic Movement in the Coming Phase”. Sylvain Besson och journalisten Scott Burgess, som översatt “The Project” till engelska, har båda gjort utförliga jämförelser mellan dessa två dokument publicerade med åtta års mellanrum och har funnit slående likheter i såväl språk som angivna planer och metoder. Detta torde inte vara en slump, lika lite som att Qaradawi råkade vara den fjärde störste aktieägaren i Al-Taqwa Bank.
Att ovan nämnda dokument inte är någon udda företeelse visas av att ett stort antal handlingar författade av ledare inom Muslimska Brödraskapets gren i USA har blivit offentliga i samband med den federala rättegången mot ”Holy Land Foundation” i Dallas, Texas. Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga syften finns i ett internt memorandum skrivet 1991 av en framträdande ledare inom Brödraskapet.
Författaren av dokumentet klargör att: ”Ikhwan (Brödraskapet eller ”Gruppen”) måste förstå att deras arbete i USA är ett slags stor jihad för att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och att sabotera dess miserabla struktur med deras händer och med med de troendes händer så att den elimineras och och så att Allahs religion segrar över alla andra religioner.”
De aktuella handlingarna, som är bevismaterial i rättegången ger en god bild av Brödraskapets verksamhet i USA under tre decennier. Artikeln The Ikhwan in North America: A Short History ger en bra sammanfattning.
Det riktigt skrämmande är att det är uppenbart för var och en med öppna sinnen att dessa planer alldeles uppenbart följs och implementeras sedan många år i Europa och i USA. Tecken på detta kan vi iaktta nästan dagligen.
Under tiden försöker Malm och hans gelikar liksom en majoritet av den kulturella och politiska ”eliten” att dölja sakernas rätta tillstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om Idédebatt, Islam, Media, Politik, Religion
Han raljerar igen över ”Bat Ye'or och de andra Eurabienförfattarna” liksom i tidigare artiklar utan att på någon punkt visa att de har fel. Det är inte idéer hos dessa författare att födelsetalen bland muslimer är betydligt högre än hos majoritetsbefolkningen i västvärlden; det är statistiskt väl belagda fakta.
Det är inte heller idéer hos dessa att det sedan länge finns detaljerade islamistiska planer på att ta över Europa och USA. Däri ingår åtgärder för att infiltrera västerländska organisationer och institutioner d.v.s. att skapa just ”femtekolonnare”. Detta och och mycket mer finns väl dokumenterat i dokument från Muslimska Brödraskapet. Artikeln The Muslim Brotherhood "Project" är avslöjande.
Det är symptomatiskt att våra media knappast med en rad har nämnt de sensationella uppgifter journalisten Sylvain Besson avslöjade i boken “Erövringen av Väst: Islamisternas hemliga projekt” publicerad på franska i oktober 2005. I boken beskrivs hur schweizisk polis vid undersökningar med knytning till 9/11 hos direktören för Al-Taqwa Bank i Lugano fann ett dokument utarbetat tjugo år tidigare av Muslimska Brödraskapet. Dokumentet ifråga ”The Projekt” beskriver i sina grundag en strategi i tolv punkter för att ”etablera en islamisk regering på jorden”.
Följande metoder och tekniker finns bland de rekommendationer som ges i ”The Project”:
· Undvika öppna allianser med kända terrorist-organisationer för att upprätthålla skenet av ”moderation”
· Infiltrera och ta över befintliga muslimska organisationer i syfte att inrikta dem mot Muslimska Brödraskapets mål
· Använda bedrägeri för att maskera de avsedda målen för islamiska aktiviteter så länge det inte strider mot sharia
· Etablera finansiella nätverk för att finasiera transformeringen av Väst
· Placera ideologiskt motiverade muslimer i demokratiskt valda institutioner på alla nivåer i Väst inklusive regeringar, NGOs, privata organisationer och fackföreningar
· Verksamt använda befintliga institutioner i Väst tills de kan transformeras och sättas i islams tjänst
· Skapa allianser med ”progressiva” organisationer som delar liknande mål
· Underblåsa våld och hålla muslimer i Väst i en sinnesstämning av jihad
· Stödja jihad-rörelser över hela den muslimska värden genom predikningar, propaganda, personal, finansiering samt tekniskt och operativt stöd
· Länka terroraktiviteterna i Palestina med den globala terror-rörelsen
Det får räcka så länge; mer finns att läsa på länken ovan. Men detta är tyvärr inte allt.
Youssef Qaradawi, en känd s.k. intellektuell inom Muslimska Brödraskapet, publicerade 1990 en skrift med titeln ”Priorities of the Islamic Movement in the Coming Phase”. Sylvain Besson och journalisten Scott Burgess, som översatt “The Project” till engelska, har båda gjort utförliga jämförelser mellan dessa två dokument publicerade med åtta års mellanrum och har funnit slående likheter i såväl språk som angivna planer och metoder. Detta torde inte vara en slump, lika lite som att Qaradawi råkade vara den fjärde störste aktieägaren i Al-Taqwa Bank.
Att ovan nämnda dokument inte är någon udda företeelse visas av att ett stort antal handlingar författade av ledare inom Muslimska Brödraskapets gren i USA har blivit offentliga i samband med den federala rättegången mot ”Holy Land Foundation” i Dallas, Texas. Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga syften finns i ett internt memorandum skrivet 1991 av en framträdande ledare inom Brödraskapet.
Författaren av dokumentet klargör att: ”Ikhwan (Brödraskapet eller ”Gruppen”) måste förstå att deras arbete i USA är ett slags stor jihad för att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och att sabotera dess miserabla struktur med deras händer och med med de troendes händer så att den elimineras och och så att Allahs religion segrar över alla andra religioner.”
De aktuella handlingarna, som är bevismaterial i rättegången ger en god bild av Brödraskapets verksamhet i USA under tre decennier. Artikeln The Ikhwan in North America: A Short History ger en bra sammanfattning.
Det riktigt skrämmande är att det är uppenbart för var och en med öppna sinnen att dessa planer alldeles uppenbart följs och implementeras sedan många år i Europa och i USA. Tecken på detta kan vi iaktta nästan dagligen.
Under tiden försöker Malm och hans gelikar liksom en majoritet av den kulturella och politiska ”eliten” att dölja sakernas rätta tillstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om Idédebatt, Islam, Media, Politik, Religion
Wednesday, 12 March 2008
Förvirrad och okunnig imam
Tidningen Dagen har av outgrundlig anledning ägnat trycksvärta åt den kufiske taqiyya-experten Abd al Haqq Kielan. Varje gång jag läst eller lyssnat på uttalanden av denne uppenbart förvirrade man har jag förundrats över hur selektivt han tycks ha studerat de grundläggande skrifterna i den religion han bekänner sig till. Han visar ofta en djup okunskap om islams äldre historia. Men det är väl snarare så att han med utstuderad taqiyya försöker servera valda delar för att lura i godtrogna svenskar att islam är en ”fredlig” religion.
Jag förmodar att det är just detta artikelförfattaren åsyftar med skrivningen att imamen brukar ”nyansera bilden av muslimer efter att något terrorattentat begåtts i islams namn”. Nu råkar det vara så att terror inom islam är äldre än Koranen som sammanställd bok. Redan år 627 i samband med att Muhammed beordrade dödandet av 600-800 män i den judiska stammen Quraiza ”uppenbarades” följande vers.
”Han (Allah) drev dem av Bokens folk (judarna), som stött dem, från sina fästen och kastade terror i deras hjärtan, En del dödade ni, en del gjorde ni till fångar” (K 33:26).
Jag förmodar att det är en sådan hög andlig nivå Kielan sökt inom islam.
Artikeln innehåller ett par särskilt märkliga uttalanden. Han säger att: ”… muslimer som har det svårt i fattiga länder som Bangladesh och Pakistan på grund av vad västvärlden gjort genom historien.” Påståendet visar på en pyramidal historielöshet. Den tid då folken i dessa länder, och för den delen i Indien, verkligen hade det ”svårt” var under flera hundra år av muslimsk erövring. Miljontals människor dödades av islams blodiga svärd och stora kulturarv utplånades. Den indiske välrenommerade historikern K.S. Lal har skildrat detta.
I vår tid utvecklas och blomstrar Indien med just västerländsk teknologi och hårt arbete, medan Pakistan och Bangladesh är underutvecklade eftersom de lider under islams medeltida ok. Det oket, som undertrycker förnuft och kritiskt tänkande men bidrar till fatalism (inshallah-mentalitet), är dessa länders verkliga olycka.
Ett annan uttalande som får en att undra vad den gode imamen egentligen läst och förstått av Koranen är följande: ”Islam ger individen ett fullt ansvar. I kristendomen har Jesus sonat alla synder, alltså är det någon annan som tar på sig ansvaret, och det är för mig den stora skillnaden.”
Nu är det så att predestinationsläran är hårt inskriven i Koranen. Låt mig ge två små exempel.
”Ingenting kan hända oss utom vad Allah har bestämt för oss.” (K 9:51)
”Allah vilseför vem han vill och vem han vill vägleder han.” (K 14:4).
Som J.S. Mill sade om detta i Three Essays on Religion, “det finns något verkligen vidrigt och ondskefullt i tanken att Gud med avsikt skapar varelser att fylla helvetet med, varelser som inte på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar eftersom Gud själv väljer att leda dem vilse”.
Det framgår här att det är Allah och inte individen som har det fulla ansvaret. Däremot är Allahs slav, muslimen, skyldig att efterleva ett stort antal mer eller mindre bisarra regler, som Koranen och haditherna är fulla av. Den gode imamen borde dels läsa på i sina ”heliga skrifter”, dels sluta med denna lätt genomskådade taqiyya.
Jag borde kanske nämna att taqiyya är den av ”profeten” instiftade regeln att ljuga i syfte att främja islam (K 3:28, Bukhari B52:271).
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Jag förmodar att det är just detta artikelförfattaren åsyftar med skrivningen att imamen brukar ”nyansera bilden av muslimer efter att något terrorattentat begåtts i islams namn”. Nu råkar det vara så att terror inom islam är äldre än Koranen som sammanställd bok. Redan år 627 i samband med att Muhammed beordrade dödandet av 600-800 män i den judiska stammen Quraiza ”uppenbarades” följande vers.
”Han (Allah) drev dem av Bokens folk (judarna), som stött dem, från sina fästen och kastade terror i deras hjärtan, En del dödade ni, en del gjorde ni till fångar” (K 33:26).
Jag förmodar att det är en sådan hög andlig nivå Kielan sökt inom islam.
Artikeln innehåller ett par särskilt märkliga uttalanden. Han säger att: ”… muslimer som har det svårt i fattiga länder som Bangladesh och Pakistan på grund av vad västvärlden gjort genom historien.” Påståendet visar på en pyramidal historielöshet. Den tid då folken i dessa länder, och för den delen i Indien, verkligen hade det ”svårt” var under flera hundra år av muslimsk erövring. Miljontals människor dödades av islams blodiga svärd och stora kulturarv utplånades. Den indiske välrenommerade historikern K.S. Lal har skildrat detta.
I vår tid utvecklas och blomstrar Indien med just västerländsk teknologi och hårt arbete, medan Pakistan och Bangladesh är underutvecklade eftersom de lider under islams medeltida ok. Det oket, som undertrycker förnuft och kritiskt tänkande men bidrar till fatalism (inshallah-mentalitet), är dessa länders verkliga olycka.
Ett annan uttalande som får en att undra vad den gode imamen egentligen läst och förstått av Koranen är följande: ”Islam ger individen ett fullt ansvar. I kristendomen har Jesus sonat alla synder, alltså är det någon annan som tar på sig ansvaret, och det är för mig den stora skillnaden.”
Nu är det så att predestinationsläran är hårt inskriven i Koranen. Låt mig ge två små exempel.
”Ingenting kan hända oss utom vad Allah har bestämt för oss.” (K 9:51)
”Allah vilseför vem han vill och vem han vill vägleder han.” (K 14:4).
Som J.S. Mill sade om detta i Three Essays on Religion, “det finns något verkligen vidrigt och ondskefullt i tanken att Gud med avsikt skapar varelser att fylla helvetet med, varelser som inte på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar eftersom Gud själv väljer att leda dem vilse”.
Det framgår här att det är Allah och inte individen som har det fulla ansvaret. Däremot är Allahs slav, muslimen, skyldig att efterleva ett stort antal mer eller mindre bisarra regler, som Koranen och haditherna är fulla av. Den gode imamen borde dels läsa på i sina ”heliga skrifter”, dels sluta med denna lätt genomskådade taqiyya.
Jag borde kanske nämna att taqiyya är den av ”profeten” instiftade regeln att ljuga i syfte att främja islam (K 3:28, Bukhari B52:271).
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Thursday, 6 March 2008
Ett grundskott mot kulturrelativismen i Sverige?
Äntligen, äntligen ett klokt och välmotiverat förslag rörande integrationspolitiken från företrädare för sittande regering. Det är något av en ödets ironi att förslaget kommer från ett parti som har ett tungt ansvar för dagens bedrövliga situation vad gäller invandring och integration.
Glöm aldrig att det var den misslyckade allsångsledaren Olyckan Friggebo ivrigt påhejad av den självgode Vet Bästerberg som öppnade dammluckorna för en katastrofal massinvandring. Dessa fakta är väl belagda i Exit Folkhemssverige där man kan läsa:
”En ledande grupp inom ett parti med mindre än 10 procent av väljarkåren bakom sig och vars väljarmajoritet var motståndare till dess flyktingpolitik, kom ändå av andra omständigheter i läge att föra denna politik för hela landets räkning. Dessa i verksamheten oerfarna folkpartipolitiker, som inte accepterade råd från någon, tilläts under ett par av de ekonomiskt svåraste år landet genomlidit i modern tid göra Sverige till världsmästare i asyl och permanenta uppehållstillstånd, till en kostnad av miljardbelopp ur statskassan. Eller, rättare sagt, lagd på statsskulden.”
I en eufori av maktberusning körde dessa politiker med samtycke från Carl Bildt över såväl en demokratisk opinion som experter i form Invandrarverkets chef Christina Rogestam. Detta framstår som en tragikomisk parodi på demokrati och förnuft.
Så Folkpartiet har mycket att gottgöra. Det måste dock få erkänsla för konstruktiva förslag nyligen rörande skolpolitiken och kärnkraften.
Från sfinxen från Täby och hans vapendragare kommer bara svammel ungefär som en gång från oraklet i Delfi. Man undrar vilka ångor, som påverkar hans omdöme. Jag kan inte erinra mig ett vettigt förslag från det hållet. Dessa nya moderater har begått flera grova svek mot sina gamla kärnväljare och inte minst slagit stora spikar i det svenska försvarets likkista.
Förslagsställarna hänvisar bl.a. till en doktorsavhandling som visat att mer än var fjärde utlandsfödd flicka inte får delta i undervisning i flera obligatoriska ämnen. Detta är uppenbart orimligt och bidrar till utanförskap. Låt oss hoppas att detta förslag är ett första litet steg för att motverka den pågående gettoiseringen i flera av våra städer.
Kan vi även hoppas att det är ett första grundskott mot den rådande och förödande kulturrelativismen?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Invandring, Islam, Media, Politik, Religion
Glöm aldrig att det var den misslyckade allsångsledaren Olyckan Friggebo ivrigt påhejad av den självgode Vet Bästerberg som öppnade dammluckorna för en katastrofal massinvandring. Dessa fakta är väl belagda i Exit Folkhemssverige där man kan läsa:
”En ledande grupp inom ett parti med mindre än 10 procent av väljarkåren bakom sig och vars väljarmajoritet var motståndare till dess flyktingpolitik, kom ändå av andra omständigheter i läge att föra denna politik för hela landets räkning. Dessa i verksamheten oerfarna folkpartipolitiker, som inte accepterade råd från någon, tilläts under ett par av de ekonomiskt svåraste år landet genomlidit i modern tid göra Sverige till världsmästare i asyl och permanenta uppehållstillstånd, till en kostnad av miljardbelopp ur statskassan. Eller, rättare sagt, lagd på statsskulden.”
I en eufori av maktberusning körde dessa politiker med samtycke från Carl Bildt över såväl en demokratisk opinion som experter i form Invandrarverkets chef Christina Rogestam. Detta framstår som en tragikomisk parodi på demokrati och förnuft.
Så Folkpartiet har mycket att gottgöra. Det måste dock få erkänsla för konstruktiva förslag nyligen rörande skolpolitiken och kärnkraften.
Från sfinxen från Täby och hans vapendragare kommer bara svammel ungefär som en gång från oraklet i Delfi. Man undrar vilka ångor, som påverkar hans omdöme. Jag kan inte erinra mig ett vettigt förslag från det hållet. Dessa nya moderater har begått flera grova svek mot sina gamla kärnväljare och inte minst slagit stora spikar i det svenska försvarets likkista.
Förslagsställarna hänvisar bl.a. till en doktorsavhandling som visat att mer än var fjärde utlandsfödd flicka inte får delta i undervisning i flera obligatoriska ämnen. Detta är uppenbart orimligt och bidrar till utanförskap. Låt oss hoppas att detta förslag är ett första litet steg för att motverka den pågående gettoiseringen i flera av våra städer.
Kan vi även hoppas att det är ett första grundskott mot den rådande och förödande kulturrelativismen?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Invandring, Islam, Media, Politik, Religion
Wednesday, 20 February 2008
Okunskap, naivitet och lögner avslöjade i TV-rutan
Den senaste veckan har islam behandlats i åtminstone två debattprogram i svensk TV.
Stina lät förra veckan i ”Debatt” ett antal personer komma till tals med anledning av den senaste publiceringen främst i danska tidningar av Muhammed i bombturban.
Per-Arne Jigenius försvarade visserligen yttrandefriheten men tyckte samtidigt att det var egendomligt att använda dagstidningar för att publicera något i "demonstrativt syfte”. Verkligen!? Är det inte just det media ständigt gör? Syftet var denna gång särskilt berättigat eftersom det gjordes för att stödja en kollega som mordhotats just för att han använt sin lagstadgade yttrandefrihet.
Humanisten Ismail Moloudi var den som mest tydligt och relevant försvarade tryckfriheten mot religiöst bigotteri. Heder åt honom.
Prästen Marika Palmdahl var enbart patetisk då hon nästan fick det till att yttrandefriheten fick användas till att kritisera politiker men inte till att kritisera eller driva med något religiösa ”håller som heligt”. Menar hon att religioner och andra vidskepligheter skall undantas från yttrandefriheten?
Muslimen Wahid Wahlahvi gav följande förklaring till varför just de aktuella bilderna var kränkande. ”Jo, det visar en person som är kärare för muslimerna än ens far och mor som terrorist”. Vad menar karln? Antingen ljuger han medvetet (taqiyya) eller så är han helt okunnig om ”profetens” liv och leverne så som det framställs i muslimska källor (sira och hadither). Enligt dessa var han just en terrorist som:
Hela listan på gräsligheter finns här sammanställd av ex-muslimen Abul Kasem. Är det verkligen en sådan man Palmdahl vill ”hålla helig” och Wahlahvi vill hålla kärare än sina föräldrar? Man tar sig för pannan.
Fiskaren Viking Bengtsson utlägger sig om den tidigare förment högtstående muslimska kulturen. Han vet uppenbarligen inte vad han talar om. I den mån det funnits högkultur i muslimskt dominerade länder har denna funnits trots islam och tagit över från erövrade områden. Denna utmärkta essä belyser detta.
Programledaren Stina är tydligen själv så fundamentalt okunnig att hon inte kan ställa en enda adekvat följdfråga. Hon kan bara flamsa. Ynkedom!
I söndags sände så utmärkta Axess det intressanta och avslöjande programmet ”Ekdal – Reformerad islam”. Om det programmet finns en hel del att säga.
Den förste gästen, Lars Leijonberg, säger vissa kloka saker som att ”den extrema delen av islam är så långt från vårt demokratiska liberala samhälle man kan komma”. Han visar samtidigt att han inte har insett att den åsyftade ”delen” av islam är just traditionell islam. Det tyder på att han liksom ”majoritetsbefolkningen” ”inte vet så mycket om islam”.
På frågan om det finns något samband mellan underordning av kvinnor inom islam och religionen hukar han fegt och hänvisar till dåliga skrivningar i Bibeln.
Hans resonemang om det föreslagna stödet för imamutbildning är allt annat än övertygande.
Han konstaterar med rätta att staten inte skall ”auktorisera en viss tolkning av en helig skrift”. Han är tydligen lyckligt omedveten om att de 57 stater som är medlemmar av OIC genom att underteckna CDHRI har gjort just det genom att säga att mänskliga rättigheter skall underställas en ”helig skrift”.
Ian Buruma visar på en oklar uppfattning om demokrati när han säger att: ”Iran är en märklig hybrid mellan teokrati och viss grad av demokrati”. Ett land i vilket prästerskapet avgör vilka som får kandidera till politiska poster och där mänskliga rättigheter systematiskt undertrycks kan knappast sägas var en demokrati.
Han gör sedan ett märkligt uttalande: ”Fundamentalism kan vara personligt. Det handlar om att leva renlärigt i enlighet med en viss religiös ortodoxi. Det behöver inte vara politiskt”. Detta visar att han har mycket dimmiga begrepp om islam eftersom ortodox islam är politisk i högsta grad. Detta bekräftas senare när han svarar på en annan fråga att han ”inte är tillräckligt förtrogen med Koranen”. I det sammanhanget säger han att man inte ”får stirra sig blind på det som står i Koranen”. Problemet är dock att det är precis det troende muslimer gör när de betraktar Koranen som Allahs direkta och eviga ord.
På den sista frågan rörande framtiden för muslimerna i Europa ger han ett något märkligt svar.
”Det är svårt att sia eftersom det beror på många faktorer. Men jag tror och hoppas att de med tiden blir integrerade i Europa. Många är redan det. De som vägrar att integreras är en minoritet inom en minoritet. Det kommer att finnas våldsamma radikala element. Men med en mer flexibel ekonomisk politik och en attitydförändring hos den ickemuslimska befolkningen kommer de att bli europeiska medborgare. Precis som alla andra.”
Svaret visar att han inte förstått något av islams innersta väsen. I den religionens kärna finns ett extremt ”vi och dom” tänkande, som medvetet utnyttjas av grupper som Muslimska Brödraskapet och ekonomiskt starka wahabister. I en artikel år 2005 citerade ex-muslimen dr Patrick Sookdeo en muslimsk plan i boken ”Muslim Communities in Non-Muslim States” publicerad 1980 av Islamic Council of Europé.
Enligt planen instrueras alla muslimer att samlas och organisera sig i syfte att etablera livsdugliga muslimska ”samhällen” baserade på islamiska principer inom de länder där man lever. De skall bygga moskéer, muslimska centra och islamiska skolor. Till varje pris måste de undvika att bli assimilerade med majoriteten. För att motstå assimilering måste de samla sig geografiskt och skapa områden med hög muslimsk koncentration inom befolkningen i sin helhet. Varje muslim är skyldig att delta i planen; det är inte tillåtet för någon att enbart leva som en ”god muslim” utan att stödja den övergripande strategin. Det övergripande målet är att hela nationen skall styras enligt islamiska lagar, dvs. sharia.
På vilken planet lever Buruma? Hur har det kunnat denne författare att det är precis en implementering av den planen som skett och sker i många länder i Europa och i USA. Inte minst i Storbritannien etableras ”Muslim Communities” i stora städer så till den grad att en brittisk biskop nyligen rapporterade att det finns ”no go areas” för ”otrogna”.
Sedan skyller han på ekonomi och naturligtvis på ”den ickemuslimska befolkningen” som förväntas göra en ”attitydförändring”. Vad menar han? Vill han att vi skall börja gilla sharia? Av svaret att döma tycks han tro att man blir integrerad i och med europeiskt medborgarskap. Ett av de stora problemen är just att alltför många getts medborgarskap utan att vara integrerade och utan att ha accepterat europeiska liberala demokratiska principer.
Hans Bergström var den som överlägset bäst stod upp för demokratiska och sekulära värden. Han poängterade bl.a. den starka kopplingen mellan stat och religion inom islam, behovet av reformation inom islam samt kvinnans svaga ställning inom islam. Han stod tydligt upp för yttrandefriheten och påtalade med rätta den feghet och undfallenhet visavi islam som är vanlig bland makthavare och intellektuella i Europa.
I ett svar säger han: ”Alltså, det är ju faktiskt så ändå att även jihadisterna skulle inte ha sådan kraft om de inte hade förståelse hos islamisterna och delvis kunde hitta passager i den muslimska religionen, som stöder dem”. Uttalandet visar på viss insikt om islam, men avslöjar samtidigt att han saknar djupare kunskaper om den religionen. Det är nämligen så att det inte bara ”delvis” finns stöd för jihadisterna i de islamiska skrifterna; det finn överväldigande och ofta upprepat stöd för deras handlingar i såväl Koranen som hadither.
Man får förmoda att det är denna bristande kunskap om islam som tyvärr förleder honom till att entydigt stödja EU-medlemskap för Turkiet. Många sekulära turkar är starkt oroade över den tilltagande åter-islamiseringen av landet. Det bör noteras att premiärminister Erdogan helt nyligen i ett tal till turkar i Tyskland starkt uppmanade dem att inte integreras/assimileras; tankegångar helt i linje med den plan jag nämnt ovan.
Den siste deltagaren, Mohamed Omar chefredaktör på Minaret, framstod nästan som något av en svensk Tariq Ramadan; han är välutbildad, uttrycker sig väl och säger saker som en välmenande och okunnig svensk gärna vill höra. Trots detta avslöjar han sig som den ulv i fårakläder han är. Först menar han att islamofascism och radikalisering av islam på det internationella planet inte har så mycket att göra med ”vår svenska verklighet”. Lite senare erkänner han att det finns extremister i ”informella nätverk” med ”inspiration från internet. Han försöker utan att övertyga marginalisera denna företeelse.
Hans trovärdighet ökas inte av hans nästa svar. Såhär sade han.
”Uppmaningar till att döda otrogna existerar inte. Utan vad som förekommer är att det var ett krig som utspelades under den period då Koranen uppenbarades. Och muslimerna blev attackerade av andra och då skedde en tillåtelse, dock med begränsningar, till att försvara sig, inte någon uppmaning till våld däremot en tillåtelse att i begränsad form och med strikt etik att försvara sig”
Här står denne ”välanpassade” apologet för världens mest våldsförhärligande religion och ljuger som en hästhandlare medan den uppenbart okunnige programledaren ler enfaldigt och nickar instämmande. Inte en enda relevant följdfråga. Är detta journalistik?
Envar med den minsta kunskap om islam och dess tidiga historia vet att Omar i detta svar fick med ett antal grova lögner. Till att börja med finns tydliga uppmaningar att döda otrogna i Koranen bl.a. 2:191, 4:95,8:12, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123, 47:4. Sedan påstår han att muslimerna under Koranens tid blev attackerade och bara försvarade sig. Detta är en lika stor lögn. Muhammed deltog och ledde själv enligt den islamiske historikern Ibn Ishaq 27 större räder och anfall samt beordrade ytterligare ett stort antal (76-85 beroende på hur man räknar) räder och attacker. Av alla dessa kan endast en(1), ”Slaget vid löpgraven” våren 627, betecknas som försvarsstrid när Mecka anföll Medina efter flera år av upprepade anfall på deras karavaner. Alla andra räder och attacker var offensiva strider mot karavaner och kringboende ”otrogna” stammar.
Med ”begränsad form och med strikt etik” avser Omar förmodligen följande:
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Stina lät förra veckan i ”Debatt” ett antal personer komma till tals med anledning av den senaste publiceringen främst i danska tidningar av Muhammed i bombturban.
Per-Arne Jigenius försvarade visserligen yttrandefriheten men tyckte samtidigt att det var egendomligt att använda dagstidningar för att publicera något i "demonstrativt syfte”. Verkligen!? Är det inte just det media ständigt gör? Syftet var denna gång särskilt berättigat eftersom det gjordes för att stödja en kollega som mordhotats just för att han använt sin lagstadgade yttrandefrihet.
Humanisten Ismail Moloudi var den som mest tydligt och relevant försvarade tryckfriheten mot religiöst bigotteri. Heder åt honom.
Prästen Marika Palmdahl var enbart patetisk då hon nästan fick det till att yttrandefriheten fick användas till att kritisera politiker men inte till att kritisera eller driva med något religiösa ”håller som heligt”. Menar hon att religioner och andra vidskepligheter skall undantas från yttrandefriheten?
Muslimen Wahid Wahlahvi gav följande förklaring till varför just de aktuella bilderna var kränkande. ”Jo, det visar en person som är kärare för muslimerna än ens far och mor som terrorist”. Vad menar karln? Antingen ljuger han medvetet (taqiyya) eller så är han helt okunnig om ”profetens” liv och leverne så som det framställs i muslimska källor (sira och hadither). Enligt dessa var han just en terrorist som:
- beordrade mord på kritiker
- rövade karavaner
- anföll fredliga stammar som hade annan religion
- avrättade hundratals krigsfångar
- fullföljde äktenskapet med Aisha när hon var nio(9) år gammal
- torterade Kinana till döds i Kheibar och samma kväll ”gifte” sig med hans unga hustru Safia
Hela listan på gräsligheter finns här sammanställd av ex-muslimen Abul Kasem. Är det verkligen en sådan man Palmdahl vill ”hålla helig” och Wahlahvi vill hålla kärare än sina föräldrar? Man tar sig för pannan.
Fiskaren Viking Bengtsson utlägger sig om den tidigare förment högtstående muslimska kulturen. Han vet uppenbarligen inte vad han talar om. I den mån det funnits högkultur i muslimskt dominerade länder har denna funnits trots islam och tagit över från erövrade områden. Denna utmärkta essä belyser detta.
Programledaren Stina är tydligen själv så fundamentalt okunnig att hon inte kan ställa en enda adekvat följdfråga. Hon kan bara flamsa. Ynkedom!
I söndags sände så utmärkta Axess det intressanta och avslöjande programmet ”Ekdal – Reformerad islam”. Om det programmet finns en hel del att säga.
Den förste gästen, Lars Leijonberg, säger vissa kloka saker som att ”den extrema delen av islam är så långt från vårt demokratiska liberala samhälle man kan komma”. Han visar samtidigt att han inte har insett att den åsyftade ”delen” av islam är just traditionell islam. Det tyder på att han liksom ”majoritetsbefolkningen” ”inte vet så mycket om islam”.
På frågan om det finns något samband mellan underordning av kvinnor inom islam och religionen hukar han fegt och hänvisar till dåliga skrivningar i Bibeln.
Hans resonemang om det föreslagna stödet för imamutbildning är allt annat än övertygande.
Han konstaterar med rätta att staten inte skall ”auktorisera en viss tolkning av en helig skrift”. Han är tydligen lyckligt omedveten om att de 57 stater som är medlemmar av OIC genom att underteckna CDHRI har gjort just det genom att säga att mänskliga rättigheter skall underställas en ”helig skrift”.
Ian Buruma visar på en oklar uppfattning om demokrati när han säger att: ”Iran är en märklig hybrid mellan teokrati och viss grad av demokrati”. Ett land i vilket prästerskapet avgör vilka som får kandidera till politiska poster och där mänskliga rättigheter systematiskt undertrycks kan knappast sägas var en demokrati.
Han gör sedan ett märkligt uttalande: ”Fundamentalism kan vara personligt. Det handlar om att leva renlärigt i enlighet med en viss religiös ortodoxi. Det behöver inte vara politiskt”. Detta visar att han har mycket dimmiga begrepp om islam eftersom ortodox islam är politisk i högsta grad. Detta bekräftas senare när han svarar på en annan fråga att han ”inte är tillräckligt förtrogen med Koranen”. I det sammanhanget säger han att man inte ”får stirra sig blind på det som står i Koranen”. Problemet är dock att det är precis det troende muslimer gör när de betraktar Koranen som Allahs direkta och eviga ord.
På den sista frågan rörande framtiden för muslimerna i Europa ger han ett något märkligt svar.
”Det är svårt att sia eftersom det beror på många faktorer. Men jag tror och hoppas att de med tiden blir integrerade i Europa. Många är redan det. De som vägrar att integreras är en minoritet inom en minoritet. Det kommer att finnas våldsamma radikala element. Men med en mer flexibel ekonomisk politik och en attitydförändring hos den ickemuslimska befolkningen kommer de att bli europeiska medborgare. Precis som alla andra.”
Svaret visar att han inte förstått något av islams innersta väsen. I den religionens kärna finns ett extremt ”vi och dom” tänkande, som medvetet utnyttjas av grupper som Muslimska Brödraskapet och ekonomiskt starka wahabister. I en artikel år 2005 citerade ex-muslimen dr Patrick Sookdeo en muslimsk plan i boken ”Muslim Communities in Non-Muslim States” publicerad 1980 av Islamic Council of Europé.
Enligt planen instrueras alla muslimer att samlas och organisera sig i syfte att etablera livsdugliga muslimska ”samhällen” baserade på islamiska principer inom de länder där man lever. De skall bygga moskéer, muslimska centra och islamiska skolor. Till varje pris måste de undvika att bli assimilerade med majoriteten. För att motstå assimilering måste de samla sig geografiskt och skapa områden med hög muslimsk koncentration inom befolkningen i sin helhet. Varje muslim är skyldig att delta i planen; det är inte tillåtet för någon att enbart leva som en ”god muslim” utan att stödja den övergripande strategin. Det övergripande målet är att hela nationen skall styras enligt islamiska lagar, dvs. sharia.
På vilken planet lever Buruma? Hur har det kunnat denne författare att det är precis en implementering av den planen som skett och sker i många länder i Europa och i USA. Inte minst i Storbritannien etableras ”Muslim Communities” i stora städer så till den grad att en brittisk biskop nyligen rapporterade att det finns ”no go areas” för ”otrogna”.
Sedan skyller han på ekonomi och naturligtvis på ”den ickemuslimska befolkningen” som förväntas göra en ”attitydförändring”. Vad menar han? Vill han att vi skall börja gilla sharia? Av svaret att döma tycks han tro att man blir integrerad i och med europeiskt medborgarskap. Ett av de stora problemen är just att alltför många getts medborgarskap utan att vara integrerade och utan att ha accepterat europeiska liberala demokratiska principer.
Hans Bergström var den som överlägset bäst stod upp för demokratiska och sekulära värden. Han poängterade bl.a. den starka kopplingen mellan stat och religion inom islam, behovet av reformation inom islam samt kvinnans svaga ställning inom islam. Han stod tydligt upp för yttrandefriheten och påtalade med rätta den feghet och undfallenhet visavi islam som är vanlig bland makthavare och intellektuella i Europa.
I ett svar säger han: ”Alltså, det är ju faktiskt så ändå att även jihadisterna skulle inte ha sådan kraft om de inte hade förståelse hos islamisterna och delvis kunde hitta passager i den muslimska religionen, som stöder dem”. Uttalandet visar på viss insikt om islam, men avslöjar samtidigt att han saknar djupare kunskaper om den religionen. Det är nämligen så att det inte bara ”delvis” finns stöd för jihadisterna i de islamiska skrifterna; det finn överväldigande och ofta upprepat stöd för deras handlingar i såväl Koranen som hadither.
Man får förmoda att det är denna bristande kunskap om islam som tyvärr förleder honom till att entydigt stödja EU-medlemskap för Turkiet. Många sekulära turkar är starkt oroade över den tilltagande åter-islamiseringen av landet. Det bör noteras att premiärminister Erdogan helt nyligen i ett tal till turkar i Tyskland starkt uppmanade dem att inte integreras/assimileras; tankegångar helt i linje med den plan jag nämnt ovan.
Den siste deltagaren, Mohamed Omar chefredaktör på Minaret, framstod nästan som något av en svensk Tariq Ramadan; han är välutbildad, uttrycker sig väl och säger saker som en välmenande och okunnig svensk gärna vill höra. Trots detta avslöjar han sig som den ulv i fårakläder han är. Först menar han att islamofascism och radikalisering av islam på det internationella planet inte har så mycket att göra med ”vår svenska verklighet”. Lite senare erkänner han att det finns extremister i ”informella nätverk” med ”inspiration från internet. Han försöker utan att övertyga marginalisera denna företeelse.
Hans trovärdighet ökas inte av hans nästa svar. Såhär sade han.
”Uppmaningar till att döda otrogna existerar inte. Utan vad som förekommer är att det var ett krig som utspelades under den period då Koranen uppenbarades. Och muslimerna blev attackerade av andra och då skedde en tillåtelse, dock med begränsningar, till att försvara sig, inte någon uppmaning till våld däremot en tillåtelse att i begränsad form och med strikt etik att försvara sig”
Här står denne ”välanpassade” apologet för världens mest våldsförhärligande religion och ljuger som en hästhandlare medan den uppenbart okunnige programledaren ler enfaldigt och nickar instämmande. Inte en enda relevant följdfråga. Är detta journalistik?
Envar med den minsta kunskap om islam och dess tidiga historia vet att Omar i detta svar fick med ett antal grova lögner. Till att börja med finns tydliga uppmaningar att döda otrogna i Koranen bl.a. 2:191, 4:95,8:12, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123, 47:4. Sedan påstår han att muslimerna under Koranens tid blev attackerade och bara försvarade sig. Detta är en lika stor lögn. Muhammed deltog och ledde själv enligt den islamiske historikern Ibn Ishaq 27 större räder och anfall samt beordrade ytterligare ett stort antal (76-85 beroende på hur man räknar) räder och attacker. Av alla dessa kan endast en(1), ”Slaget vid löpgraven” våren 627, betecknas som försvarsstrid när Mecka anföll Medina efter flera år av upprepade anfall på deras karavaner. Alla andra räder och attacker var offensiva strider mot karavaner och kringboende ”otrogna” stammar.
Med ”begränsad form och med strikt etik” avser Omar förmodligen följande:
- Endast 1/5 av krigsbytet tillföll Muhammed medan övriga jihadister delade på resten (K 8:41)
- Dödandet av 600- 800 manliga fångar under en dag (sanktionerat i K 33:26)
- Tillfångatagna kvinnor är lovliga sexobjekt (K 4:24 m fl.)
- Grym tortyr av fångar (bl. a Ibn Ishaq 511)
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Thursday, 14 February 2008
Andreas Malm och sanningen
Så släpps vänsterextremisten Andreas Malm åter fram i DN-manegen. Han använder som väntat sin tidigare metod genom att citera ett antal lösryckta påståenden utan att i sak bemöta ett enda av dem. Han ondgör sig över att SD varnat för krav på sharialagar och väljer samtidigt att blunda för att sådana krav redan rests av muslimska grupper i Storbritannien och Holland. Varningen från SD är således helt berättigad.
Malm vinklar verkligheten genom att beteckna högst berättigad kritik av islam som ”hat mot muslimer”. Han har tydligen inte lärt sig att skilja på sak och person.
Denne vänsterdemagog påstår sedan, utan enda bevis för sin tes, att hos nätverket för ”kontrajihad” ”sanning är en lika låg prioritet som i Eurabialitteraturen”. Om han istället hade läst någon av berörda böcker kunde han finna de är väl dokumenterade med fakta.
Det är istället journalistkåren och den politiska eliten som under ett antal år försökt dölja sanningen för folket. Detta har nyligen erkänts av några ledande TV-personligheter; se och lyssna här. De som under många år gjort sig skyldiga till detta brott mot demokratin borde verkligen skämmas. Men de saknar väl den förmågan.
Stolt medlem av nätverket.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion
Malm vinklar verkligheten genom att beteckna högst berättigad kritik av islam som ”hat mot muslimer”. Han har tydligen inte lärt sig att skilja på sak och person.
Denne vänsterdemagog påstår sedan, utan enda bevis för sin tes, att hos nätverket för ”kontrajihad” ”sanning är en lika låg prioritet som i Eurabialitteraturen”. Om han istället hade läst någon av berörda böcker kunde han finna de är väl dokumenterade med fakta.
Det är istället journalistkåren och den politiska eliten som under ett antal år försökt dölja sanningen för folket. Detta har nyligen erkänts av några ledande TV-personligheter; se och lyssna här. De som under många år gjort sig skyldiga till detta brott mot demokratin borde verkligen skämmas. Men de saknar väl den förmågan.
Stolt medlem av nätverket.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion
Wednesday, 13 February 2008
En PK-rabulist i full frihet
Nedanstående text var avsedd som ett bemötande i DN av nämnd artikel. Denna påstått liberala tidning har dock bara plats för sin egen och naturligtvis vänstermaffians världsbild.
Ingressen till artikeln ”De räddas revelj” i DN påstår att Andreas Malm ”belyser” ”fenomenet islamofobi”. Hur man kan tro att någon med en så enögd historielöshet skulle kunna belysa något så komplext som islam och dess interaktion med västvärlden framstår som obegripligt. Det är denna interaktion som ligger bakom den sakligt berättigade islamkritik, islamiska apologeter och deras medlöpare i PK-eliten bekvämt klassar som ”islamofobi” i syfte att undvika en ärlig och saklig diskussion.
Skribenten avfärdar i artikeln fyra läs- och tänkvärda böcker baserade på gedigna kunskaper, omfattande forskning och dokumenterade med tillgängliga och kontrollerbara fakta. Tekniken han använder är att i en raljerande ton presentera ett antal slutsatser från böckerna lösryckta från sitt sammanhang. Detta kombineras med att använda ett antal negativt värdeladdade omdömen i syfte att förringa författarna och deras alster.
Det som tycks irritera denne ”besserwisser” till kritiker mer än något är att böckerna ifråga blivit bästsäljare. Någon rimlig slutsats av detta faktum drar han dock inte.
Bruce Bawers bok angrips genom att i raljanta meningar försöka diskreditera dess namngivna svenska källor. Han sjunker till en mycket låg nivå, intellektuellt och moraliskt, när han raljerar över attacker på brandmän m fl. Jag råkar personligen känna ett antal brandmän och poliser, som är väl insatta i den verkligheten. Det är upprörande att en s.k. intellektuell försöker göra sig lustig på bekostnad av yrkesmän, som attackeras medan de försöker fullgöra sitt uppdrag i samhällets tjänst.
Han ondgör sig över att någon betecknat Sverige som en ”enidéstat”. Samtidigt är tonläget och innehållet i artikeln inget annat än en bekräftelse på att denna källa hade (och har) helt rätt.
Nota bene, inte en enda sakligt grundad invändning presenteras mot Bawers bok.
Bat Ye’or, som jag känner som en intellektuellt hederlig och hårt arbetande forskare, avfärdas symptomatiskt nog av Malm som ”amatörhistoriker”. Inte med ett ord berörs att hon efter år av arbete lyckats belägga alla sina slutsatser inte bara i ”Eurabia” utan även i tidigare böcker och artiklar. Jämfört med henne framstår Malm som en lättviktig dilettant. Han tycks oförmögen att inse att ”hennes begrepp fastnat i den västerländska islamdiskursen” just för att de är sakligt väl dokumenterade.
Det tycks ha undgått Malm att betydligt fler än Niall Ferguson hyllat Bat Ye’or.
Notera igen, inte en stavelse av sakligt grundad kritik riktas mot ”Eurabia”.
Historikern Walter Laqueur finner genom sitt tonläge delvis nåd inför denne upplyste kritiker, som dock inte kan underlåta att raljera över slutsatser som pekar i samma riktning som de övrigas.
Näste författare i tur avfärdas som ”högerrabulisten Mark Steyn” istället för att med det minsta försök att bemöta honom i sak. Malm inser sannolikt att han inte skulle klara att bemöta Steyns statistiskt väl belagda analyser och förfaller därför till ren brännvinsadvokatyr.
Malm berör inte med en stavelse att samtliga nämnda författare har gjort grundliga och sakliga analyser av islams antidemokratiska och antiliberala karaktär. En karaktär som borde bekymra varje sann liberal. Man undrar vems ärenden Malm försöker främja.
___________________
Sedan detta skrevs har det framkommit att Andreas Malm är aktiv i en anarkistisk vänsterrevolutionär rörelse och att han stöder Hizbollah.
Andreas Malm står på Arbetarens redaktion upptagen som "Utrikesredaktör och reporter". Det måste ses som ett journalistiskt och intellektuellt lågvattenmärke att den förment liberala tidningen DN låter en vänsterextremist och Hizbollah- anhängare utvärdera islamkritisk litteratur. Det är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Det är samtidigt allför typiskt för beteendet och tonen i svenska MSM. Varje individ med en åsikt som står ett uns till höger om den svenska mittfåran utmålas med automatik som högerextremist. Samtidigt släpps rödbruna vänsterextremister ständigt in i det mediala finrummet där de får utbreda sig fritt. Det enögda hyckleriet kan knappast bli tydligare än så.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion
Ingressen till artikeln ”De räddas revelj” i DN påstår att Andreas Malm ”belyser” ”fenomenet islamofobi”. Hur man kan tro att någon med en så enögd historielöshet skulle kunna belysa något så komplext som islam och dess interaktion med västvärlden framstår som obegripligt. Det är denna interaktion som ligger bakom den sakligt berättigade islamkritik, islamiska apologeter och deras medlöpare i PK-eliten bekvämt klassar som ”islamofobi” i syfte att undvika en ärlig och saklig diskussion.
Skribenten avfärdar i artikeln fyra läs- och tänkvärda böcker baserade på gedigna kunskaper, omfattande forskning och dokumenterade med tillgängliga och kontrollerbara fakta. Tekniken han använder är att i en raljerande ton presentera ett antal slutsatser från böckerna lösryckta från sitt sammanhang. Detta kombineras med att använda ett antal negativt värdeladdade omdömen i syfte att förringa författarna och deras alster.
Det som tycks irritera denne ”besserwisser” till kritiker mer än något är att böckerna ifråga blivit bästsäljare. Någon rimlig slutsats av detta faktum drar han dock inte.
Bruce Bawers bok angrips genom att i raljanta meningar försöka diskreditera dess namngivna svenska källor. Han sjunker till en mycket låg nivå, intellektuellt och moraliskt, när han raljerar över attacker på brandmän m fl. Jag råkar personligen känna ett antal brandmän och poliser, som är väl insatta i den verkligheten. Det är upprörande att en s.k. intellektuell försöker göra sig lustig på bekostnad av yrkesmän, som attackeras medan de försöker fullgöra sitt uppdrag i samhällets tjänst.
Han ondgör sig över att någon betecknat Sverige som en ”enidéstat”. Samtidigt är tonläget och innehållet i artikeln inget annat än en bekräftelse på att denna källa hade (och har) helt rätt.
Nota bene, inte en enda sakligt grundad invändning presenteras mot Bawers bok.
Bat Ye’or, som jag känner som en intellektuellt hederlig och hårt arbetande forskare, avfärdas symptomatiskt nog av Malm som ”amatörhistoriker”. Inte med ett ord berörs att hon efter år av arbete lyckats belägga alla sina slutsatser inte bara i ”Eurabia” utan även i tidigare böcker och artiklar. Jämfört med henne framstår Malm som en lättviktig dilettant. Han tycks oförmögen att inse att ”hennes begrepp fastnat i den västerländska islamdiskursen” just för att de är sakligt väl dokumenterade.
Det tycks ha undgått Malm att betydligt fler än Niall Ferguson hyllat Bat Ye’or.
Notera igen, inte en stavelse av sakligt grundad kritik riktas mot ”Eurabia”.
Historikern Walter Laqueur finner genom sitt tonläge delvis nåd inför denne upplyste kritiker, som dock inte kan underlåta att raljera över slutsatser som pekar i samma riktning som de övrigas.
Näste författare i tur avfärdas som ”högerrabulisten Mark Steyn” istället för att med det minsta försök att bemöta honom i sak. Malm inser sannolikt att han inte skulle klara att bemöta Steyns statistiskt väl belagda analyser och förfaller därför till ren brännvinsadvokatyr.
Malm berör inte med en stavelse att samtliga nämnda författare har gjort grundliga och sakliga analyser av islams antidemokratiska och antiliberala karaktär. En karaktär som borde bekymra varje sann liberal. Man undrar vems ärenden Malm försöker främja.
___________________
Sedan detta skrevs har det framkommit att Andreas Malm är aktiv i en anarkistisk vänsterrevolutionär rörelse och att han stöder Hizbollah.
Andreas Malm står på Arbetarens redaktion upptagen som "Utrikesredaktör och reporter". Det måste ses som ett journalistiskt och intellektuellt lågvattenmärke att den förment liberala tidningen DN låter en vänsterextremist och Hizbollah- anhängare utvärdera islamkritisk litteratur. Det är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Det är samtidigt allför typiskt för beteendet och tonen i svenska MSM. Varje individ med en åsikt som står ett uns till höger om den svenska mittfåran utmålas med automatik som högerextremist. Samtidigt släpps rödbruna vänsterextremister ständigt in i det mediala finrummet där de får utbreda sig fritt. Det enögda hyckleriet kan knappast bli tydligare än så.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion
Subscribe to:
Posts (Atom)
