Taqiyya i kubik

Det finns alltför ofta anledning att ifrågasätta om Sveriges Radios sändningsrätt ”utövas opartiskt och sakligt”. Detta är särskilt fallet då olika religiösa företrädare släpps fram utan något som balanserar deras överdrifter. Tisdagens Tankar för dagen satte ett svårslaget rekord i antalet rena lögner per tidsenhet.
Muslimen Muhamed Omar försöker med utgångspunkt i Guillous och andras starkt romantiserade bild av Saladin måla upp en bild av denne forne jihadist som ädel och ridderlig och som någon sorts motbild till dagens jihadister. För att lyckas med detta gör han våld på historien och tar till ett antal direkta lögner.
Saladin var krigare nästan hela sitt liv och byggde hela sin ställning på våld. Han var samtidigt pragmatisk och kunde ibland hålla avtal när det tjänade hans syften. Det är visserligen sant att intåget i Jerusalem skedde utan blodspillan, men det berodde alls inte på Saladins storsinthet utan på förhandlade kapitulationsvillkor. I potten för Saladin låg bl.a. räddandet av Klippmoskén och al-Aqsamoskén från förstörelse, frigivandet av flera tusen muslimer som fanns i staden samt lösen för varje kristen man, kvinna och barn i staden.
För att verkligen belysa den ”ridderlige, ädle Saladin” finns det skäl att se vad som hände direkt efter slaget vid Hattin tre månader tidigare. Raynald de Chatillon, en av de kristna ledarna halshöggs av Saladin personligen sedan han vägrat omvändelse till islam. Två dagar senare avrättades ett hundratal tempelriddare som vägrat låta sig omvändas till islam inför ögonen på Saladin, som satt på en plattform nöjt leende (enligt Imad ed-Din, Saladin's Secretary).
Men detta var varken första eller enda gången Saladin ställde till massakrer. Redan 1179 lät han avrätta ca 700 fångar efter erövringen av slottet Bait al-Ahazon. I detta dåd liknar han något sin stora förebild, Muhammed, som år 627 efter besegrandet av Banu Quraiza övervakade dödandet av 700-800 judiska män.



The Prophet, Ali, and the Companions at the Massacre of the Prisoners of the Jewish Tribe of Beni Qurayzah


Ja det är ”det viktigt att Saladin inte bara blir en figur som flimrar förbi på bioduken”, som Omar säger, men inte på det sätt han avser. Vi bör komma ihåg honom som en blodig förebild för dagens våldsamma jihadister och i det avseendet ”så gick han i Muhammeds fotspår”.
Efterson Omar framhåller Muhammed som ett dygdemönster bör detta kommenteras. Till att börja med blev han inte ”fördriven från Mecka”. Han valde att flytta av taktiska skäl och lät först alla anhängarna flyttat i god ordning utom han själv, Abu Bakr och Ali med familjer (enligt Katib al Wackidi, Hishami och Tabari). Hans lärljungar hade enligt samma källor visserligen motarbetats men inte ”plågats”. När han ”återvände till sin hemstad” hade han kvällen innan förhandlat med Abu Sufian om allmän amnesti för Mecka. Från denna amnesti undantog han ett antal av vilka han lät avrätta fyra, bland dem en sjungande flicka som irriterat Muhammed med kritiska verser.
Omar säger bl.a. om Muhammed: ”Han hyste inget agg. Han var snar att förlåta och fred och försoning var hela tiden hans mål.” Detta är inget annat än grov historieförfalskning. En lång lista på alla ”profetens ” dåd, som bevisar motsatsen, finns i The Root of Terrorism a la Islamic style. Låt mig bara ta ett exempel.
Efterbesegrandet av judarna i Kheibar torterades den unge ledaren Kinana till döds på Muhammeds direkta order. Denna grymma scen var knappt till ända innan Muhammed sände en av sina män att hämta Kinanas unga hustru Safia, som var väl känd i Medina för sin skönhet. Samma kväll anordnades en bröllopsfest medan en tjänstekvinna fick i uppdrag att göra bruden redo för Profeten. ”Bröllopet” fullbordades därefter.
Ett belysande exempel på Muhammeds ”fred och försoning”.
Omar nämner flera gånger jihad säger att han skall ”förklara dess sanna innebörd”. Han gör dock inget försök i den riktningen. Han behöver heller inte göra det eftersom varje muslims skyldighet att bedriva våldsam jihad är väl inskriven i Koranen (2:193, 2:216, 2:244, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123) och i många hadither. Som framgår där har terroristerna alls inte förvrängt ordet.
”Muhammed, Saladin och andra hjältar i islams historia” har alla ägnat sig åt blodig jihad. Hur mycket än Omar och andra muslimska apologeter ordar kan de ”aldrig ändra på den saken. De kan skymma sanningen men inte utplåna den.”





Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Religion

Konsekvensneutral eller agendastyrd journalism?

Erik Fichtelius talade mycket om konsekvensneutral journalism för ett tiotal år sedan när han var tf professor i journalistik. Som jag förstod det skulle journalisten välja att presentera sitt material utan hänsyn till vilka konsekvenser det kunde få.

I strömmen av händelser och icke-händelser har man ofta anledning att bli förvånad över vad som väljs ut respektive inte väljs som nyheter i våra media. Bakom valet ligger något journalisterna kallar nyhetsvärdering. Den intreesanta frågan frågan blir då denna. Vad styr nyhetsvärderingen?

Vid sensationella händelser är nyhetsvärderingen uppenbar, men i alla andra fall är det journalistens preferenser eller om man så vill dolda agenda, som styr nyhetsvärderingen. För den som följt rapporteringen i våra media sedan 50-talet är det uppenbart att vi fått en alltmer agendastyrd journalism sedan början av 70-talet. Till detta hör att flera statsvetenskapliga undersökningar entydigt visat att 70-80 % av journalisterna står tydligt till vänster på den politiska åsiktsskalan. För den som vaket följer rapporteringen i media är den resulterande vänsterpolitiseringen uppenbar.

Den agendastyrda journalismens främsta vapen är nyhetsvärderingen dvs vad som skall bli en nyhet och vinklingen dvs hur nyheten skall presenteras. Det är inte nog med att enskilda journalister flitigt använder dessa vapen. Det har flera gånger avslöjats att denna metodik systematiskt används av hela redaktioner och av stora journalistkollektiv i vissa syften.

I programmet ”Åsiktsmaskinen” i Axess TV diskuterade för ett år sedan ett antal kända journalister kring Sverigedemokraterna och medierna. Det intressanta erkännandet av Susanna Popova och Thomas Gür att journalister vid en konferens i Saltsjöbaden 1987 kommit överens om att positivt särbehandla personer av ”utländsk härkomst” har tidigare diskuterats av bl.a. ”Beska Droppar”. Erkännandet var sensationellt men att ett sådant avtal funnits är föga förvånande för den som följt rapporteringen i media.

Programmet innehåller fler intressanta uttalanden. Anders Hellner anser att SD inte är rasistiskt. Den erfarne Åke Ortmark säger att: ”Sverigedemokraternas verklighetsbild och verklighetsbeskrivning är i så stora delar korrekt”. Han exemplifierar med ett uttalande av Göran Johansson om problemen med invandringen.

I så fall är det ju den samlade journalistkåren som gör fel verklighetsbeskrivning när de i stället för att ärligt diskutera sakfrågan hänger diverse epitet på SD.

Tidigare har Janne Josefsson sagt att journalister mörkar om problem med invandringen och nu senast har Gunnar Sandelin på DN Debatt sagt att han på SVT fått instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven".

Förutom vad vi själva kan iaktta är detta tydliga bevis på en agendastyrd journalistik.

Journalister intar ofta en förmäten attityd mot omvärlden. De anser sig generellt ha som ”uppdrag att upplysa” den förment okunniga populasen om sakernas tillstånd. För att den givna upplysningen skall ha ett verkligt värde bör den rimligen så långt möjligt vara grundad på sanning. Nu är förvisso sanning ofta en chimär, men inte desto mindre borde journalister eftersträva sanning om de menar allvar med att leva upp till sitt självpåtagna ”uppdrag”. Grunden för all vetenskap och kunskap är ju strävan efter att finna ”sanningen”.

Tyvärr förhåller det sig så att de flesta som varit väl insatta i händelser och förhållanden som skildrats av journalister kunnat konstatera att sanning och journalism är lika förenligt som olja och vatten.

Man kan undra om dessa ”grävande journalister” gräver för att finna någon dold sanning eller för att dölja den sanning som är uppenbar för de flesta.

Den dominerande journalismen är inte konsekvensneutral utan agendastyrd av en starkt vänsterlutande kår och den saknar helt trovärdighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Invandring, Media, Politik

Hycklande journalistkår

Flera gånger den senaste veckan har inte minst Sveriges Radio ägnat betydande utrymme åt den officer, som underlåtit att rapportera att fransk trupp gjort övergrepp mot en fånge under förhör. Officeren ifråga borde självfallet såväl ha rapporterat det inträffade som agerat kraftigare mot den franske officer, som hade ansvaret på plats. Försvarsledningen har medgett detta och har också gett officeren en reprimand.

Mot den bakgrunden har saken getts orimligt stort utrymme och vinklats starkt, vilket med all sannolikhet beror på att vänstermaffian inom media sedan många år har en särskild agenda, som går ut på att ta varje litet tillfälle att försöka misskreditera ”militären”.

Samtidigt har vi inte hört eller sett en enda stavelse rapporteras av denna moraliskt självförhärligande och grovt hycklande journalistkår om ett systematiskt och pricipiellt sett betydligt värre angrepp på de ”Mänskliga Rättigheterna” (MR), som pågått och pågår inom FN:s eget ”Human Rights Council” i Genève.

Detta råd är i händerna på ett antal länder som flagrant och frekvent bryter mot MR. Flera av medlemmarna i rådet är även medlemmar av OIC (Organisation of the Islamic Conference), som starkt ogillar och systematiskt motarbetar FN:s ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA,1948.

Nu senast har detta råd nyligen (2008-03-28) antagit resolutioner och ändringar som allvarligt begränsar yttrandefriheten och faktiskt strider mot andan i tidigare av nämnda allmänna förklaringar. Detta påpekades före omröstningen i en PETITION av ett stort antal NGOer. Händelseförloppet och allvaret i situationen belysen i Universal Human Rights "terminally damaged" by Islamic demands och i Vote on freedom of expression marks the end of Universal Human Rights. Läs gärna och begrunda.

Detta borde ha föranlett upprörda uttalanden av våra politiker, som säger sig prioritera MR. Jag har inte hört eller sett en enda stavelse i denna ”prioriterade” fråga. Detta borde också ha föranlett upprörda inläggg av journalister som så ofta låtsas värna om MR. Men inte ett ord från denna hycklande ryggradslösa hop. Ynkligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Idédebatt, Islam, Media, Politik, Religion,

Dåligt ministern

Under ett seminarium i anslutning till Humanisternas årsmöte 2008 i söndags ställde Björn Ulvaeus en fråga till Nyamko Sabuni rörande huruvida abrogation i Koranen upphävt fredliga verser och ersatt dem med mera våldsamma.
Hon svarade kort: ”Nej”, och fortsatte med ungefär denna innebörd: ” En stor del (ev. majoritet) av muslimerna har inte läst Koranen och de tror uppriktigt att islam är en fredens religion”. Hon försökte, rimligen mot bättre vetande, ge intryck av att islam är en fredens religion.
Om man vill vara välvillig kan man om det säga att det var ett typiskt politikersvar. Men efter ett så förljuget och orimligt svar vill jag inte vara välvillig. En person med hennes position och utbildning måste kunna bättre än så.
Hon må ha rätt i att en majoritet av muslimerna inte har läst Koranen (liksom flertalet av de som kallar sig kristna inte läst Bibeln) och att de har en i allt väsentligt fredlig inställning till omvärlden. Efter ett antal demonstrationer med allt annat än fredligt innehåll, bl. a. efter 9/11, och en ganska utbredd ”förståelse” för terrorism har man dock anledning att fråga sig hur stark och stor den ”fredliga” majoriteten är.
Vi har sett tusentals muslimer demonstrera mot Muhammed-karikatyrerna bakom banderoller och plakat med ett allt annat än fredligt innehåll. Men, inte en enda gång har vi sett representanter för den ”fredliga”, ”moderata” majoriteten av muslimer demonstrera mot terrordåd utförda av islamister i religionens namn. Var gömmer sig då alla ”fredsälskande” muslimer?
Nyamko Sabuni vet naturligtvis att det inte är den okunniga majoriteten som har tolkningsföreträde eller sätter agendan inom islam. De som företräder islam kan oftast Koranen och traditionen både framlänges och baklänges och de är också väl medvetna om doktrinen om abrogation. Enligt lärda muslimska analyser har allt från fem till cirka femhundra verser i Koranen upphävts genom abrogation.
Hon borde också veta att det är de senare surorna, tillkomna i Medina, som predikar intolerans och dödande och därmed ersätter eventuellt toleranta tidigare verser.
Tidigare under seminariet hade Nyamko gjort flera bra uttalanden och blev därför en besvikelse att hon kunde nedlåta sig till ett så osakligt och intellektuellt ohederligt svar. Nyamkos taqiyya var närmast en direkt förolämpning mot åhörarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion

Ett exempel på berikande av vår kultur?

En imam i moskén i East London har nyligen dömts till tio års fängelse för våldtäckt på en ”otrogen” och instiftan till mened. Hela historien finns här. I artikel finns också en länk till en intervju med den kände muslimska juristen och sharia-experten Anjem Choudhary där han lägger ut texten kring varför muslimer per definition är oskyldiga medan otrogna (läs: alla vi andra) per samma definition är skyldiga och därför lovliga mål efterson de förkastat Allah.

Läs gärna hela artikeln och begrunda. Jag förmodar att det är den här typen av aktiviteter och inställningar som Moona Muslim och mullah Reinfeldt avser då de hävdar att representanterna för islam ”berikar” vår kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion,

Vägran att se verkligheten

Andreas Malm avfärdar som väntat alla sina kritiker i den pågående debatten om ”islamofobi”. Han vägrar inse att det begreppet under ett antal år svepande använts för att misstänkliggöra snart sagt all islamkritik såväl här som i andra delar av västvärlden. Lika svepande och med en verbal dimridå avspisar han kritikerna utan att i sak bemöta deras argument. På känt manér inom den yttersta vänstern anser han sig helt enkelt ha tolkningsföreträde.

Han raljerar igen över ”Bat Ye'or och de andra Eurabienförfattarna” liksom i tidigare artiklar utan att på någon punkt visa att de har fel. Det är inte idéer hos dessa författare att födelsetalen bland muslimer är betydligt högre än hos majoritetsbefolkningen i västvärlden; det är statistiskt väl belagda fakta.

Det är inte heller idéer hos dessa att det sedan länge finns detaljerade islamistiska planer på att ta över Europa och USA. Däri ingår åtgärder för att infiltrera västerländska organisationer och institutioner d.v.s. att skapa just ”femtekolonnare”. Detta och och mycket mer finns väl dokumenterat i dokument från Muslimska Brödraskapet. Artikeln The Muslim Brotherhood "Project" är avslöjande.

Det är symptomatiskt att våra media knappast med en rad har nämnt de sensationella uppgifter journalisten Sylvain Besson avslöjade i boken “Erövringen av Väst: Islamisternas hemliga projekt” publicerad på franska i oktober 2005. I boken beskrivs hur schweizisk polis vid undersökningar med knytning till 9/11 hos direktören för Al-Taqwa Bank i Lugano fann ett dokument utarbetat tjugo år tidigare av Muslimska Brödraskapet. Dokumentet ifråga ”The Projekt” beskriver i sina grundag en strategi i tolv punkter för att ”etablera en islamisk regering på jorden”.

Följande metoder och tekniker finns bland de rekommendationer som ges i ”The Project”:
· Undvika öppna allianser med kända terrorist-organisationer för att upprätthålla skenet av ”moderation”
· Infiltrera och ta över befintliga muslimska organisationer i syfte att inrikta dem mot Muslimska Brödraskapets mål
· Använda bedrägeri för att maskera de avsedda målen för islamiska aktiviteter så länge det inte strider mot sharia
· Etablera finansiella nätverk för att finasiera transformeringen av Väst
· Placera ideologiskt motiverade muslimer i demokratiskt valda institutioner på alla nivåer i Väst inklusive regeringar, NGOs, privata organisationer och fackföreningar
· Verksamt använda befintliga institutioner i Väst tills de kan transformeras och sättas i islams tjänst
· Skapa allianser med ”progressiva” organisationer som delar liknande mål
· Underblåsa våld och hålla muslimer i Väst i en sinnesstämning av jihad
· Stödja jihad-rörelser över hela den muslimska värden genom predikningar, propaganda, personal, finansiering samt tekniskt och operativt stöd
· Länka terroraktiviteterna i Palestina med den globala terror-rörelsen

Det får räcka så länge; mer finns att läsa på länken ovan. Men detta är tyvärr inte allt.
Youssef Qaradawi, en känd s.k. intellektuell inom Muslimska Brödraskapet, publicerade 1990 en skrift med titeln ”Priorities of the Islamic Movement in the Coming Phase”. Sylvain Besson och journalisten Scott Burgess, som översatt “The Project” till engelska, har båda gjort utförliga jämförelser mellan dessa två dokument publicerade med åtta års mellanrum och har funnit slående likheter i såväl språk som angivna planer och metoder. Detta torde inte vara en slump, lika lite som att Qaradawi råkade vara den fjärde störste aktieägaren i Al-Taqwa Bank.

Att ovan nämnda dokument inte är någon udda företeelse visas av att ett stort antal handlingar författade av ledare inom Muslimska Brödraskapets gren i USA har blivit offentliga i samband med den federala rättegången mot ”Holy Land Foundation” i Dallas, Texas. Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga syften finns i ett internt memorandum skrivet 1991 av en framträdande ledare inom Brödraskapet.

Författaren av dokumentet klargör att: ”Ikhwan (Brödraskapet eller ”Gruppen”) måste förstå att deras arbete i USA är ett slags stor jihad för att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och att sabotera dess miserabla struktur med deras händer och med med de troendes händer så att den elimineras och och så att Allahs religion segrar över alla andra religioner.”
De aktuella handlingarna, som är bevismaterial i rättegången ger en god bild av Brödraskapets verksamhet i USA under tre decennier. Artikeln The Ikhwan in North America: A Short History ger en bra sammanfattning.

Det riktigt skrämmande är att det är uppenbart för var och en med öppna sinnen att dessa planer alldeles uppenbart följs och implementeras sedan många år i Europa och i USA. Tecken på detta kan vi iaktta nästan dagligen.

Under tiden försöker Malm och hans gelikar liksom en majoritet av den kulturella och politiska ”eliten” att dölja sakernas rätta tillstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om Idédebatt, Islam, Media, Politik, Religion

Förvirrad och okunnig imam

Tidningen Dagen har av outgrundlig anledning ägnat trycksvärta åt den kufiske taqiyya-experten Abd al Haqq Kielan. Varje gång jag läst eller lyssnat på uttalanden av denne uppenbart förvirrade man har jag förundrats över hur selektivt han tycks ha studerat de grundläggande skrifterna i den religion han bekänner sig till. Han visar ofta en djup okunskap om islams äldre historia. Men det är väl snarare så att han med utstuderad taqiyya försöker servera valda delar för att lura i godtrogna svenskar att islam är en ”fredlig” religion.

Jag förmodar att det är just detta artikelförfattaren åsyftar med skrivningen att imamen brukar ”nyansera bilden av muslimer efter att något terrorattentat begåtts i islams namn”. Nu råkar det vara så att terror inom islam är äldre än Koranen som sammanställd bok. Redan år 627 i samband med att Muhammed beordrade dödandet av 600-800 män i den judiska stammen Quraiza ”uppenbarades” följande vers.

”Han (Allah) drev dem av Bokens folk (judarna), som stött dem, från sina fästen och kastade terror i deras hjärtan, En del dödade ni, en del gjorde ni till fångar” (K 33:26).

Jag förmodar att det är en sådan hög andlig nivå Kielan sökt inom islam.

Artikeln innehåller ett par särskilt märkliga uttalanden. Han säger att: ”… muslimer som har det svårt i fattiga länder som Bangladesh och Pakistan på grund av vad västvärlden gjort genom historien.” Påståendet visar på en pyramidal historielöshet. Den tid då folken i dessa länder, och för den delen i Indien, verkligen hade det ”svårt” var under flera hundra år av muslimsk erövring. Miljontals människor dödades av islams blodiga svärd och stora kulturarv utplånades. Den indiske välrenommerade historikern K.S. Lal har skildrat detta.

I vår tid utvecklas och blomstrar Indien med just västerländsk teknologi och hårt arbete, medan Pakistan och Bangladesh är underutvecklade eftersom de lider under islams medeltida ok. Det oket, som undertrycker förnuft och kritiskt tänkande men bidrar till fatalism (inshallah-mentalitet), är dessa länders verkliga olycka.

Ett annan uttalande som får en att undra vad den gode imamen egentligen läst och förstått av Koranen är följande: ”Islam ger individen ett fullt ansvar. I kristendomen har Jesus sonat alla synder, alltså är det någon annan som tar på sig ansvaret, och det är för mig den stora skillnaden.”

Nu är det så att predestinationsläran är hårt inskriven i Koranen. Låt mig ge två små exempel.
”Ingenting kan hända oss utom vad Allah har bestämt för oss.” (K 9:51)
”Allah vilseför vem han vill och vem han vill vägleder han.” (K 14:4).

Som J.S. Mill sade om detta i Three Essays on Religion, “det finns något verkligen vidrigt och ondskefullt i tanken att Gud med avsikt skapar varelser att fylla helvetet med, varelser som inte på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar eftersom Gud själv väljer att leda dem vilse”.

Det framgår här att det är Allah och inte individen som har det fulla ansvaret. Däremot är Allahs slav, muslimen, skyldig att efterleva ett stort antal mer eller mindre bisarra regler, som Koranen och haditherna är fulla av. Den gode imamen borde dels läsa på i sina ”heliga skrifter”, dels sluta med denna lätt genomskådade taqiyya.

Jag borde kanske nämna att taqiyya är den av ”profeten” instiftade regeln att ljuga i syfte att främja islam (K 3:28, Bukhari B52:271).

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion