Programmet OBS har på temat” Var går gränsen för toleransen” diskuterat olika intellektuellas syn på islam bl.a. med utgångspunkt från Paul Bermans bok The Flight of the Intellectuals. I ett av de senaste inslagen (onsdagen den 1/9) fick Johan Lundberg i ett mycket relevant inlägg bl.a. bemöta ett tidigare bidrag av vänsterapologeten Dan Jönsson, som uppenbart är helt okunnig om islam. Det senare är för övrigt en egenskap som delas av många deltagare i debatten. Flera har i debatten refererat till Tariq Ramadan och i slutet av det aktuella programmet lyfte man i en intervju fram Sören Wibeck som något slags sanningsvittne avseende Ramadan. Jag vill här koncentrera mig på den delen av inslaget.
Då Wibeck ombads ”beskriva en europeisk islam” sade han att Ramadan gjort upp med de centrala begreppen ”dar al-harb och dar al-islam, krigets hus och islams hus”. Det må vara att Ramadan uttalat sig i sådana termer, men det gör ju inte att han gjort upp med den jihad, som är en direkt på bjuden konsekvens av detta begreppspar. Wibeck tar detta som intäkt för förekomsten av en ”europeisk islam” i vilken Ramadan anses ingå. Resonemanget belastas av ett antal allvarliga svagheter.
För det första är det helt meningslöst att ur den omfattande floran av postulat som utgör islam lyfta fram ett enda och dessutom helt utan en rimlig kontext. Att ta detta som bevis på förekomsten av en ”europeisk islam” saknar trovärdighet.
För det andra förutsätter talet om en ”europeisk islam” att det finns en rörelse med ett stort antal individer, som omfattar ett antal uppfattningar och värderingar vilka på ett tydligt sätt avviker från ortodox eller traditionell islam. Kan Wibeck namnge ytterligare en individ, som anslutit sig till en förment ”europeisk islam”?
För det tredje är det viktigt att komma ihåg att medan Ramadan gjort några uttalanden, som främst av godtrogna vänsterintellektuella tolkats som anpassade till europeisk kontext, har ett stort antal av hans trosbröder gjort uttalande i direkt motsatt riktning. Turkiets premiärminister Erdogan uttalade i ett uppmärksammat tal i Tyskland 2008 (och vid flera andra tillfällen) att det endast finns en islam. Denna uppfattning styrks entydigt av det auktoritativa Ammanbudskapet. Eftersom det är undertecknat av de ledande auktoriteterna inom islam, bör det tillmätas större trovärdighet än några uttalanden av Ramadan.
Wibeck gjorde sedan sitt yttersta för att nedtona Ramadans anknytning till morfadern Hassan al-Banna och därmed till Muslimska brödraskapet och dess fundamentalistiska ideologi. Han glömde naturligtvis att nämna att fadern förutom att vara svärson till MB:s grundare även var dennes sekreterare och som sådan en av de ledande inom rörelsen. Sedan fadern flytt till Schweiz, grundade han Islamiska Centret i Genève en starkt islamistisk organisation, som till stor del finansieras av Saudiarabien. Centret leds av Tariqs bror Hani, som gjort sig känd för islamistiska uttalanden.
Wibeck godtar tydligen Ramadans oklara resonemang om tolkning av islam utifrån olika kontexter, trots att sådana tolkningar på intet sätt stöds av Ammanbudskapet eller för den delen av den islamiska trilogin. Wibeck har överseende med allt detta och tycker att ”man måste ha en ganska vid syn på detta”. Så typiskt för Wibeck, som alltid finner lämpliga ursäkter för det mesta, som har med islam att göra.
På fråga om Tariq Ramadans kvinnosyn påstår Wibeck att den är ”ganska progressiv”. Detta sagt om en man som så sent som för ett par år sedan uttalat att man kan införa ett moratorium på stening av kvinnor i Europa, men, nota bene, inte ta bort det eftersom det står som straff i sharia. Jag betackar mig för en sådan ”progressivitet”.
Wibeck sade sedan att Ramadan hävdar ”att islam har inga problem med kvinnan, men muslimerna tycks ha det”. Att acceptera och framföra ett sådant uttalande visar att Wibeck har synnerligen begränsade kunskaper om islam. Det finns nämligen ett stort antal verser i Koranen och hadither, vilka sätter kvinnan på plats och innebär rent förtryck av kvinnor. Detta har sedan kodifierats i sharia.
På fråga om den upprepade kritik, som riktats mot Ramadan och dennes vana att tala med kluven tunga, viftade Wibeck bort detta med att det ”är ett sätt att kommunicera”. Så sant tillslut. Detta sätt att kommunicera har t.o.m. ett särskilt namn inom islam. Det kallas taqiya och innebär att man som muslim ljuger för de naiva och lättlurade otrogna i syfte att främja islam.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion, Sveriges radio
Monday, 6 September 2010
Tuesday, 17 August 2010
En manual för brott mot mänskligheten
Denna något provokativa rubrik kräver nästan att vi börjar med att definiera vad som avses med ”brott mot mänskligheten”. Allmänt kan sägas att dessa brott tillsammans med folkmord och krigsförbrytelser numera ses som brott mot den primära folkrätten, vilket innebär att de ger upphov till universell jurisdiktion, det vill säga man kan dömas för brottet i alla stater oavsett om någon konvention är ratificerad eller inte. Alla stater har alltså rätt att ställa dem till svars som är misstänkta för dessa brott oavsett var de har begåtts och oavsett förövarens eller offrens nationalitet.
I Wikipedia finner vi att enligt Romstadgans artikel 7 är var och en av följande gärningar när de begås som en del i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning brott mot mänskligheten.
a Mord
b Utrotning
c Förslavning
d Deportation
e Fängslande i strid med grundläggande folkrättsliga regler
f Tortyr
g Våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap med flera liknande brott
h Förföljelse av identifierbar folkgrupp med flera liknande brott
i Påtvingat försvinnande av personer
j Brottet apartheid
k Andra liknande handlingar som uppsåtligen förorsakar svårt lidande, svår kroppslig skada eller svårt själsligt eller fysiskt men. Referens.
När vi nu har klarat ut vad som avses med ”Brott mot mänskligheten”, invänder naturligtvis vän av ordning att det inte rimligen kan finnas någon manual för ett eller flera av dessa brott. Tyvärr måste jag göra henne/honom besviken. Det finns en sådan manual och vi skall här visa att så är fallet.
Om vi tar det första brottet mord kan vi konstatera att ett stort antal verser i Koranen och i haditherna handlar om att systematiskt strida mot och döda dem som inte är muslimer tills de låter sig omvändas eller underkasta sig islam som dhimmis (det senare gäller främst judar och kristna). Låt se på några exempel:
Och bekämpa dem tills motstånd inte finns och Allahs religion råder. Men om de avstår från motstånd avstå från fientligheter utom mot orättfärdiga. (2:193)
När din herre inspirerade änglarna, (sägande): Jag är med dig. Så gör så att de troende står fast. Jag skall sprida skräck i de otrognas hjärtan. Slå sedan huvudena av dem och skär av dem fingertopparna. (8:12)
Sedan när de heliga månaderna är over, slå ihjäl de otrogna varhelst ni finner dem, och tag dem tillfånga, och belägra dem, och förbered för dem varje bakhåll. Men om de ångrar sig och upprättar dyrkan av Allah och betalar allmosan till de fattiga, då lämna deras väg fri. Se! Allah är förlåtande, barmhärtig. (9:5)
Strid [q-t-l] mot “Bokens folk” och dem, som inte tror på Allah och den yttersta dagen och inte förbjuder det Allah och hans budbärare (Muhammed) har förbjudit och som inte följer sanningens religion, tills de villigt betalar jiziya (extra skatt som otrogna särskilt judar och kristna måste betala under muslimskt styre; min anm.) och är förnedrade. (9:29)
Nu, när ni möter de otrogna i strid, hugg då halsen av dem tills ni har besegrat dem helt, bind dem sedan fast; och efteråt ge antingen nåd eller frige dem mot lösen tills krigets bördor upphör. Det är påbudet. Och om Allah velat kunde han ha straffat dem utan er, men så är det påbjudet att han vill pröva några av er med hjälp av andra. Och de som blir dödade i Allahs väg, Han gör inte deras handlingar fruktlösa. (47:4)
Allahs Budbärare sade: "Jag har blivit beordrad (av Allah) att kämpa mot människorna tills de vittnar att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Allahs Budbärare, och erbjuder böner perfekt och ger den obligatoriska zakat, så om de utför det, då de räddar de sina liv och egendom från mig förutom enligt islamiska lagar och sedan kommer deras vidräkning att utföras av Allah." (Buk 1:2:24)
Listan skulle kunna göras betydligt längre, men detta torde räcka för att visa att den islamiska trilogin innehåller direkta uppmaningar till systematiskt mord på dem som inte är muslimer. De citerade verserna ger också underlag för punkterna b)Utrotning och h) Förföljelse av identifierbar folkgrupp.
Vad beträffar brottet förslavning finns det ett antal verser, vilka sanktionerar slaveri (2:178, 2:221, 4:92, 24:33, 33:26, Bukhari 5:59:448, 5:59:512). Det finns även verser, vilka sanktionerar sex med obegränsat antal slavflickor (4;24, 23:6, 33:50 och70:30) så att även brottet g) Våldtäkt, sexuellt slaveri m.m. sanktioneras.
Brotten d) och e) behandlas bl.a. i följande två verser:
Och Han störtade ner från deras fästen dem av “Bokens folk” som stödde dem (Coreish) och göt panik i deras hjärtan. En del dräpte [q-t-l] ni och en del tog ni som fångar. (33:26)
Och han gjorde så att ni kunde ärva deras land och deras hus och deras rikedom och land ni inte har beträtt. Allah är alltid i stånd att göra allting. (33:27)
Även brottet j) apartheid är föreskrivet i och med att judar och kristna enligt sharia skall behandlas som dhimmis, tredje klassens medborgare. Detta grundas bl.a. på K 9:29 (jfr ovan).
Som vi har sett här är flertalet av Romstadgans brott mot mänskligheten upptagna och sanktionerade i den islamiska trilogin (Koranen, hadither och sira). Den kan därför med rätta ses som en manual för dessa brott.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
I Wikipedia finner vi att enligt Romstadgans artikel 7 är var och en av följande gärningar när de begås som en del i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning brott mot mänskligheten.
a Mord
b Utrotning
c Förslavning
d Deportation
e Fängslande i strid med grundläggande folkrättsliga regler
f Tortyr
g Våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap med flera liknande brott
h Förföljelse av identifierbar folkgrupp med flera liknande brott
i Påtvingat försvinnande av personer
j Brottet apartheid
k Andra liknande handlingar som uppsåtligen förorsakar svårt lidande, svår kroppslig skada eller svårt själsligt eller fysiskt men. Referens.
När vi nu har klarat ut vad som avses med ”Brott mot mänskligheten”, invänder naturligtvis vän av ordning att det inte rimligen kan finnas någon manual för ett eller flera av dessa brott. Tyvärr måste jag göra henne/honom besviken. Det finns en sådan manual och vi skall här visa att så är fallet.
Om vi tar det första brottet mord kan vi konstatera att ett stort antal verser i Koranen och i haditherna handlar om att systematiskt strida mot och döda dem som inte är muslimer tills de låter sig omvändas eller underkasta sig islam som dhimmis (det senare gäller främst judar och kristna). Låt se på några exempel:
Och bekämpa dem tills motstånd inte finns och Allahs religion råder. Men om de avstår från motstånd avstå från fientligheter utom mot orättfärdiga. (2:193)
När din herre inspirerade änglarna, (sägande): Jag är med dig. Så gör så att de troende står fast. Jag skall sprida skräck i de otrognas hjärtan. Slå sedan huvudena av dem och skär av dem fingertopparna. (8:12)
Sedan när de heliga månaderna är over, slå ihjäl de otrogna varhelst ni finner dem, och tag dem tillfånga, och belägra dem, och förbered för dem varje bakhåll. Men om de ångrar sig och upprättar dyrkan av Allah och betalar allmosan till de fattiga, då lämna deras väg fri. Se! Allah är förlåtande, barmhärtig. (9:5)
Strid [q-t-l] mot “Bokens folk” och dem, som inte tror på Allah och den yttersta dagen och inte förbjuder det Allah och hans budbärare (Muhammed) har förbjudit och som inte följer sanningens religion, tills de villigt betalar jiziya (extra skatt som otrogna särskilt judar och kristna måste betala under muslimskt styre; min anm.) och är förnedrade. (9:29)
Nu, när ni möter de otrogna i strid, hugg då halsen av dem tills ni har besegrat dem helt, bind dem sedan fast; och efteråt ge antingen nåd eller frige dem mot lösen tills krigets bördor upphör. Det är påbudet. Och om Allah velat kunde han ha straffat dem utan er, men så är det påbjudet att han vill pröva några av er med hjälp av andra. Och de som blir dödade i Allahs väg, Han gör inte deras handlingar fruktlösa. (47:4)
Allahs Budbärare sade: "Jag har blivit beordrad (av Allah) att kämpa mot människorna tills de vittnar att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Allahs Budbärare, och erbjuder böner perfekt och ger den obligatoriska zakat, så om de utför det, då de räddar de sina liv och egendom från mig förutom enligt islamiska lagar och sedan kommer deras vidräkning att utföras av Allah." (Buk 1:2:24)
Listan skulle kunna göras betydligt längre, men detta torde räcka för att visa att den islamiska trilogin innehåller direkta uppmaningar till systematiskt mord på dem som inte är muslimer. De citerade verserna ger också underlag för punkterna b)Utrotning och h) Förföljelse av identifierbar folkgrupp.
Vad beträffar brottet förslavning finns det ett antal verser, vilka sanktionerar slaveri (2:178, 2:221, 4:92, 24:33, 33:26, Bukhari 5:59:448, 5:59:512). Det finns även verser, vilka sanktionerar sex med obegränsat antal slavflickor (4;24, 23:6, 33:50 och70:30) så att även brottet g) Våldtäkt, sexuellt slaveri m.m. sanktioneras.
Brotten d) och e) behandlas bl.a. i följande två verser:
Och Han störtade ner från deras fästen dem av “Bokens folk” som stödde dem (Coreish) och göt panik i deras hjärtan. En del dräpte [q-t-l] ni och en del tog ni som fångar. (33:26)
Och han gjorde så att ni kunde ärva deras land och deras hus och deras rikedom och land ni inte har beträtt. Allah är alltid i stånd att göra allting. (33:27)
Även brottet j) apartheid är föreskrivet i och med att judar och kristna enligt sharia skall behandlas som dhimmis, tredje klassens medborgare. Detta grundas bl.a. på K 9:29 (jfr ovan).
Som vi har sett här är flertalet av Romstadgans brott mot mänskligheten upptagna och sanktionerade i den islamiska trilogin (Koranen, hadither och sira). Den kan därför med rätta ses som en manual för dessa brott.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Wednesday, 11 August 2010
Islams dualistiska och kollektivistiska karaktär.
Islams dualistiska karaktär nämndes nyligen här, men är så tydlig och genomgående att den förtjänar ytterligare belysning. Ett annat typiskt drag inom islam, värd en kommentar, är dess kollektivistiska tendenser.
Det mesta inom islam kommer två och två vilket börjar redan med dess grundläggande deklaration: (1) Det finns ingen gud utom Allah och (2) Muhammed är hans profet. Därför är islam Allah (Koranen) och Sunna (ord och handlingar av Muhammed funna i Sira och Hadith). Dualism finns i i själva Koranen, som egentligen är två böcker, Koranen i Mecka (tidigt) och Koranen i Medina (senare). De två delarna är i flera avseenden väldigt olika, vilket hänger samman med att Muhammed i Mecka saknade makt medan han i Medina fick alltmer makt.
Den speciella logiken i Koranen kommer från ett stort antal motsägelser i den. På ytan löser islam dessa motsättningar genom att (enligt flera verser i Koranen) använda "abrogation". Detta innebär att en vers skriven senare ersätter den tidigare versen. Men i själva verket, eftersom Koranen av muslimer anses vara Allahs perfekta ord, är båda verserna heliga och sanna. Den senare versen är "bättre", men den tidigare versen kan inte ha fel, eftersom Allah är perfekt. Detta är grunden för dualism. Båda verserna är "rätt." Båda sidor av motsägelsen är sanna i dualistisk logik. Omständigheterna styr vilken vers som används.
Den västerländska civilisationens politik och etik är i mycket baserade på en enhetlig etik som är bäst formuleras i ”Den gyllene regeln”:
Behandla andra som du skulle vilja behandlas.
Grunden för denna regel är ett erkännande av att på en nivå är vi alla lika. Vi är inte alla lika. Men var och en vill bli behandlad som en människa. Framför allt vill vi alla vara lika inför lagen och behandlas som sociala jämlikar. På grundval av den gyllene regeln ˗ jämlikhet för människor ˗ har vi skapat demokrati, avskaffat slaveri och behandlar vi kvinnor och män som politiska jämlikar. Så den gyllene regeln är en enhetlig etik. Alla människor ska behandlas lika. Alla religioner har någon version av den gyllene regeln utom islam.
Begreppet "jämlik människa" har ingen mening inom islam. Istället finns bara dualiteten i den troende och den otrogne. Titta på etiska uttalanden, som finns i haditherna. En muslim ska inte ljuga, fuska, döda eller stjäla från andra muslimer. Men en muslim kan ljuga, bedra eller döda en hedning om det främjar islam. Denna dualistiska etik är grunden för jihad. Dualismen går igen i själva ordet jihad, som kan betyda både krigisk strid och inre kamp men där, som CSPI visat, den förra betydelsen helt dominerar i hadither.
Dualismen är tydlig även i synen på kultur. Islam betraktar all kultur, som funnits innan islam fått dominans, som jahiliya bara värd förakt. Detta ligger bakom att islam under sin framfart ödelagt stora delar av de persiska och hinduiska högkulturerna. Samma synsätt låg bakom talibanernas sprängning av de gamla buddhastatyerna i Afghanistan.
Islam är både religion och politik/ideologi, men ser man till trilogins texter så utgör religionen den minsta delen av innehållet. Ytterligare ett tecken på den inneboende dualismen.
Islam är en starkt kollektivistisk ideologi, som inte garanterar den individuella frihet, vilken krävs för en meningsfull demokrati. Den är på ett antal punkter helt emot individuell frihet. Företrädare för islam kräver i väst respekt för islam eller för muslimer som grupp, men förstår inte att åsikts- och yttrandefrihet är individuella rättigheter, inte kollektivets eller ideologins rättigheter.
Religionsfrihet kan sägas vara ett specialfall av yttrandefrihet. Ofta kräver muslimska ledare här olika faciliteter i religionsfrihetens namn samtidigt som de förnekar individens rättighet att lämna islam. Kort sagt individen skall underkasta sig islam och dess lag, sharia. Den enskilde muslimen spelar ingen roll. Han blir en del av Umma, det kollektiva.
Kollektivismen är uppenbar även i de formella ritualerna. Muslimer går till bön på bestämda tider och platser och förfarandet inför och under bönen är strikt ritualistiskt; alla vänder sig mot Mecka, man upprepar samma böner och man bugar och knäfaller unisont. Detta beteende underlättar kollektivets sociala kontroll över individen. Detsamma gäller det detaljerade regelverk som enligt sharia styr alla aspekter av muslimens liv. Även ritualer i samband med fastan och vallfärden, hajj, är synnerligen kollektivistiska.
Sammantaget torde det inte vara en överdrift att hävda att islam är den mest formalistiska, kollektivistiska, och till och med totalitära av alla trosriktningar.
En avslutande fundering. Hur kan det komma sig att våra ledande media, vilka berömmer sig själva för ”undersökande journalistik” och för ”att upplysa allmänheten”, sällan eller aldrig bryr sig om att ingående problematisera islam och dess uppenbart negativa konsekvenser för samhället?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Det mesta inom islam kommer två och två vilket börjar redan med dess grundläggande deklaration: (1) Det finns ingen gud utom Allah och (2) Muhammed är hans profet. Därför är islam Allah (Koranen) och Sunna (ord och handlingar av Muhammed funna i Sira och Hadith). Dualism finns i i själva Koranen, som egentligen är två böcker, Koranen i Mecka (tidigt) och Koranen i Medina (senare). De två delarna är i flera avseenden väldigt olika, vilket hänger samman med att Muhammed i Mecka saknade makt medan han i Medina fick alltmer makt.
Den speciella logiken i Koranen kommer från ett stort antal motsägelser i den. På ytan löser islam dessa motsättningar genom att (enligt flera verser i Koranen) använda "abrogation". Detta innebär att en vers skriven senare ersätter den tidigare versen. Men i själva verket, eftersom Koranen av muslimer anses vara Allahs perfekta ord, är båda verserna heliga och sanna. Den senare versen är "bättre", men den tidigare versen kan inte ha fel, eftersom Allah är perfekt. Detta är grunden för dualism. Båda verserna är "rätt." Båda sidor av motsägelsen är sanna i dualistisk logik. Omständigheterna styr vilken vers som används.
Den västerländska civilisationens politik och etik är i mycket baserade på en enhetlig etik som är bäst formuleras i ”Den gyllene regeln”:
Behandla andra som du skulle vilja behandlas.
Grunden för denna regel är ett erkännande av att på en nivå är vi alla lika. Vi är inte alla lika. Men var och en vill bli behandlad som en människa. Framför allt vill vi alla vara lika inför lagen och behandlas som sociala jämlikar. På grundval av den gyllene regeln ˗ jämlikhet för människor ˗ har vi skapat demokrati, avskaffat slaveri och behandlar vi kvinnor och män som politiska jämlikar. Så den gyllene regeln är en enhetlig etik. Alla människor ska behandlas lika. Alla religioner har någon version av den gyllene regeln utom islam.
Begreppet "jämlik människa" har ingen mening inom islam. Istället finns bara dualiteten i den troende och den otrogne. Titta på etiska uttalanden, som finns i haditherna. En muslim ska inte ljuga, fuska, döda eller stjäla från andra muslimer. Men en muslim kan ljuga, bedra eller döda en hedning om det främjar islam. Denna dualistiska etik är grunden för jihad. Dualismen går igen i själva ordet jihad, som kan betyda både krigisk strid och inre kamp men där, som CSPI visat, den förra betydelsen helt dominerar i hadither.
Dualismen är tydlig även i synen på kultur. Islam betraktar all kultur, som funnits innan islam fått dominans, som jahiliya bara värd förakt. Detta ligger bakom att islam under sin framfart ödelagt stora delar av de persiska och hinduiska högkulturerna. Samma synsätt låg bakom talibanernas sprängning av de gamla buddhastatyerna i Afghanistan.
Islam är både religion och politik/ideologi, men ser man till trilogins texter så utgör religionen den minsta delen av innehållet. Ytterligare ett tecken på den inneboende dualismen.
Islam är en starkt kollektivistisk ideologi, som inte garanterar den individuella frihet, vilken krävs för en meningsfull demokrati. Den är på ett antal punkter helt emot individuell frihet. Företrädare för islam kräver i väst respekt för islam eller för muslimer som grupp, men förstår inte att åsikts- och yttrandefrihet är individuella rättigheter, inte kollektivets eller ideologins rättigheter.
Religionsfrihet kan sägas vara ett specialfall av yttrandefrihet. Ofta kräver muslimska ledare här olika faciliteter i religionsfrihetens namn samtidigt som de förnekar individens rättighet att lämna islam. Kort sagt individen skall underkasta sig islam och dess lag, sharia. Den enskilde muslimen spelar ingen roll. Han blir en del av Umma, det kollektiva.
Kollektivismen är uppenbar även i de formella ritualerna. Muslimer går till bön på bestämda tider och platser och förfarandet inför och under bönen är strikt ritualistiskt; alla vänder sig mot Mecka, man upprepar samma böner och man bugar och knäfaller unisont. Detta beteende underlättar kollektivets sociala kontroll över individen. Detsamma gäller det detaljerade regelverk som enligt sharia styr alla aspekter av muslimens liv. Även ritualer i samband med fastan och vallfärden, hajj, är synnerligen kollektivistiska.
Sammantaget torde det inte vara en överdrift att hävda att islam är den mest formalistiska, kollektivistiska, och till och med totalitära av alla trosriktningar.
En avslutande fundering. Hur kan det komma sig att våra ledande media, vilka berömmer sig själva för ”undersökande journalistik” och för ”att upplysa allmänheten”, sällan eller aldrig bryr sig om att ingående problematisera islam och dess uppenbart negativa konsekvenser för samhället?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Thursday, 29 July 2010
En dödlig trilogi
Det finns en trilogi, som funnits i många hundra år men fortfarande är lika aktuell. Ingen annan trilogi har förorsakat så mycket förtryck, terror och våld som denna. Jag talar här om de ”heliga” skrifter islam grundas på nämligen Koranen, hadither och sira, nämnda i den ordning de rankas som källor för islam. De är fristående skrifter, men bildar samtidigt en enhet eftersom de binds samman av ett flertal verser i Koranen.
Koranen är i många avseenden en märklig bok. Den sammanställdes först långt efter profeten Muhammeds död av fragmenterade anteckningar med ”uppenbarelser” nedskrivna på diverse underlag. Trots detta föga trovärdiga ursprung betraktas den av muslimer som Allahs direkta och oförvanskade ord. Av detta följer att den inte kan ifrågasättas eller ändras. De ofta förekommande motsägelserna hanterar Koranen själv genom regeln om abrogation, med innebörden att en senare vers ges tolkningsföreträde. Innehållsmässigt är Koranen egentligen två olika böcker med tydlig skillnad mellan de suror (kapitel), som tillkom i Mecka och de ”uppenbarade” i Medina. Suror från Mecka, under tiden Muhammed var svag, har en relativt godartad ton mot judar och kristna även om de fördömer avgudadyrkan. Tonen och budskapet blir helt annorlunda sedan han efter en tid i Medina börjat få en armé och makt.
Koranen själv underlättar inte förståelsen, eftersom surorna med undantag för den korta inledande suran är sorterade efter längd och inte kronologiskt eller efter kontext. Den andra suran är därför den längsta och samtidigt den första, som tillkom i Medina. Den utgör på sitt sätt innehållsmässigt en övergång mellan suror före och efter hijra (flytten till Medina) genom att tidiga verser i tonen liknar de från Mecka medan de från tiden efter brytningen med judarna blir alltmer hårda och hatiska mot alla otrogna. Bytet av qibla (platsen dit man vänder sig under bön) K 2:142-152 kan ses som en skiljelinje. För att bättre förstå sammanhangen bör man vid läsning av Koranen använda förklaringar, tafsir, som sätter verserna i rätt kontext.
Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Hela 19 % av islams ”heligaste skrift” påbjuder våldsam erövring och underkuvande av otrogna. Mycket utrymme ägnas åt Koranens ställning och hur den skall följas. Det slås fast att den är Allahs direkta ord och utan fel (4:82), att den inte får ändras (10:15) samt att man inte får följa bara enstaka verser utan måste lyda hela Koranen (2:85). Ett stort antal verser ägnas åt att inpränta Muhammeds ställning som budbärare och förmedlare av Allahs budskap. Profeten framhålls som en förebild att efterlikna (33:21) och vikten av att lyda Muhammed framhålls i ett flertal verser (3:32 m.fl.). Koranen går så långt som att säga: ”Att lyda Muhammed är som att lyda Allah” (4:80). Det är i dessa avsnitt om betydelsen av att lyda och följa Muhammed och hans exempel, som vi finner det som binder samman Koranen med de övriga delarna av trilogin.
Innan vi lämnar Koranen finns det skäl att framhålla ett annat tydligt drag, nämligen hur den mycket tydligt i ett antal verser degraderar kvinnan nära nog till nyttighet för mannen att hantera och utnyttja efter dennes behag.
Koranen innehåller även ett stort antal regler för hur muslimen skall och inte skall göra i olika sammanhang, regler som tillsammans med profetens uttalanden och handlingar enligt hadither och sira bildar underlag för det detaljerade regelverket i sharia.
Sunna, hadither och sira, innehåller just de ”profetens” ord och handlingar som gör det möjligt att förstå och sätta Koranens suror i rätt kontext och att följa hans exempel. Muslimen skulle inte ens kunna utföra någon utav islams fem pelare utan sunna eftersom Koranen inte ger tillräcklig information.
CSPI (Centrat för studium av politisk islam) har tagit statistik till hjälp i sina noggranna studier av den islamiska trilogin. Den främsta anledningen till detta är att den, och detta gäller inte minst Koranen, har en dualistisk karaktär med många motsägelser. Den statistiska analysen ger ett antal intressanta resultat. I Bukharis hadither handlar 97 % av referenserna till jihad om krig medan 3 % är om den inre kampen. Båda svaren är i vissmening sanna, men det är samtidigt tydligt var tyngdpunkten ligger.
Trilogin är mycket entydig om läran. Minst 75 % av sira handlar om krigisk jihad och cirka 20 % av Bukharis hadither handlar om jihad och politik. Denna tendens är lika tydlig i ett antal skrifter av ledande islamiska teologer och jurister, vilket övertygande dokumenterats i boken ”The Legacy of Jihad” av Andrew G. Bostom. Det rent religiösa utgör den minsta delen av islams grundläggande texter.
Det framgår av sunna att Muhammed i islams gryning lät döda alla intellektuella, som inte accepterade honom som den sanne profeten. På liknande sätt hotar islams företrädare idag allt oftare alla, som inte underdånigt respekterar Muhammed och hans lära. Intet nytt under solen efter alla dessa år.
Dualismen inom islam framträder på många sätt. Islams mest berömda dualism är uppdelningen av världen i troende, Dar al islam, och icke troende, Dar al harb. Den otrogne kan behandlas bra, på samma sätt en jordbrukare behandlar sina djur väl, men i inget fall är den otrogne en "broder" eller en vän. I själva verket finns det cirka 14 verser i Koranen som är uttryckliga, en muslim är aldrig en vän till den otrogne. En muslim kan vara "vänlig", men han är aldrig en verklig vän. Och i samma grad en muslim faktiskt är en sann vän är han inte muslim, utan en hycklare.
Den absolut största delen av trilogin handlar om behandlingen av otrogna, kafirer. Det finns 146 hänvisningar till helvetet i Koranen. Endast 6 % av de i helvetet finns där för moraliska brister. De övriga 94 % av orsakerna till att vara i helvetet är för den intellektuella synden att inte hålla med Muhammed.
Sammantaget är hadither och sira något av en provkarta på de flesta tänkbara grova brott man kan tänka sig, samtliga initierade eller begångna av islams främste förebild, Muhammed.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Koranen är i många avseenden en märklig bok. Den sammanställdes först långt efter profeten Muhammeds död av fragmenterade anteckningar med ”uppenbarelser” nedskrivna på diverse underlag. Trots detta föga trovärdiga ursprung betraktas den av muslimer som Allahs direkta och oförvanskade ord. Av detta följer att den inte kan ifrågasättas eller ändras. De ofta förekommande motsägelserna hanterar Koranen själv genom regeln om abrogation, med innebörden att en senare vers ges tolkningsföreträde. Innehållsmässigt är Koranen egentligen två olika böcker med tydlig skillnad mellan de suror (kapitel), som tillkom i Mecka och de ”uppenbarade” i Medina. Suror från Mecka, under tiden Muhammed var svag, har en relativt godartad ton mot judar och kristna även om de fördömer avgudadyrkan. Tonen och budskapet blir helt annorlunda sedan han efter en tid i Medina börjat få en armé och makt.
Koranen själv underlättar inte förståelsen, eftersom surorna med undantag för den korta inledande suran är sorterade efter längd och inte kronologiskt eller efter kontext. Den andra suran är därför den längsta och samtidigt den första, som tillkom i Medina. Den utgör på sitt sätt innehållsmässigt en övergång mellan suror före och efter hijra (flytten till Medina) genom att tidiga verser i tonen liknar de från Mecka medan de från tiden efter brytningen med judarna blir alltmer hårda och hatiska mot alla otrogna. Bytet av qibla (platsen dit man vänder sig under bön) K 2:142-152 kan ses som en skiljelinje. För att bättre förstå sammanhangen bör man vid läsning av Koranen använda förklaringar, tafsir, som sätter verserna i rätt kontext.
Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Hela 19 % av islams ”heligaste skrift” påbjuder våldsam erövring och underkuvande av otrogna. Mycket utrymme ägnas åt Koranens ställning och hur den skall följas. Det slås fast att den är Allahs direkta ord och utan fel (4:82), att den inte får ändras (10:15) samt att man inte får följa bara enstaka verser utan måste lyda hela Koranen (2:85). Ett stort antal verser ägnas åt att inpränta Muhammeds ställning som budbärare och förmedlare av Allahs budskap. Profeten framhålls som en förebild att efterlikna (33:21) och vikten av att lyda Muhammed framhålls i ett flertal verser (3:32 m.fl.). Koranen går så långt som att säga: ”Att lyda Muhammed är som att lyda Allah” (4:80). Det är i dessa avsnitt om betydelsen av att lyda och följa Muhammed och hans exempel, som vi finner det som binder samman Koranen med de övriga delarna av trilogin.
Innan vi lämnar Koranen finns det skäl att framhålla ett annat tydligt drag, nämligen hur den mycket tydligt i ett antal verser degraderar kvinnan nära nog till nyttighet för mannen att hantera och utnyttja efter dennes behag.
Koranen innehåller även ett stort antal regler för hur muslimen skall och inte skall göra i olika sammanhang, regler som tillsammans med profetens uttalanden och handlingar enligt hadither och sira bildar underlag för det detaljerade regelverket i sharia.
Sunna, hadither och sira, innehåller just de ”profetens” ord och handlingar som gör det möjligt att förstå och sätta Koranens suror i rätt kontext och att följa hans exempel. Muslimen skulle inte ens kunna utföra någon utav islams fem pelare utan sunna eftersom Koranen inte ger tillräcklig information.
CSPI (Centrat för studium av politisk islam) har tagit statistik till hjälp i sina noggranna studier av den islamiska trilogin. Den främsta anledningen till detta är att den, och detta gäller inte minst Koranen, har en dualistisk karaktär med många motsägelser. Den statistiska analysen ger ett antal intressanta resultat. I Bukharis hadither handlar 97 % av referenserna till jihad om krig medan 3 % är om den inre kampen. Båda svaren är i vissmening sanna, men det är samtidigt tydligt var tyngdpunkten ligger.
Trilogin är mycket entydig om läran. Minst 75 % av sira handlar om krigisk jihad och cirka 20 % av Bukharis hadither handlar om jihad och politik. Denna tendens är lika tydlig i ett antal skrifter av ledande islamiska teologer och jurister, vilket övertygande dokumenterats i boken ”The Legacy of Jihad” av Andrew G. Bostom. Det rent religiösa utgör den minsta delen av islams grundläggande texter.
Det framgår av sunna att Muhammed i islams gryning lät döda alla intellektuella, som inte accepterade honom som den sanne profeten. På liknande sätt hotar islams företrädare idag allt oftare alla, som inte underdånigt respekterar Muhammed och hans lära. Intet nytt under solen efter alla dessa år.
Dualismen inom islam framträder på många sätt. Islams mest berömda dualism är uppdelningen av världen i troende, Dar al islam, och icke troende, Dar al harb. Den otrogne kan behandlas bra, på samma sätt en jordbrukare behandlar sina djur väl, men i inget fall är den otrogne en "broder" eller en vän. I själva verket finns det cirka 14 verser i Koranen som är uttryckliga, en muslim är aldrig en vän till den otrogne. En muslim kan vara "vänlig", men han är aldrig en verklig vän. Och i samma grad en muslim faktiskt är en sann vän är han inte muslim, utan en hycklare.
Den absolut största delen av trilogin handlar om behandlingen av otrogna, kafirer. Det finns 146 hänvisningar till helvetet i Koranen. Endast 6 % av de i helvetet finns där för moraliska brister. De övriga 94 % av orsakerna till att vara i helvetet är för den intellektuella synden att inte hålla med Muhammed.
Sammantaget är hadither och sira något av en provkarta på de flesta tänkbara grova brott man kan tänka sig, samtliga initierade eller begångna av islams främste förebild, Muhammed.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Monday, 26 July 2010
Makthavare rädda för sanningen
Sedan strax efter det Per Gudmundson publicerat sin artikel om Robert Spencer på Makthavare, har jag upprepade gånger försökt lämna följande kommentar:
”@Makthavares utsände
Noggrann analys av Ammanbudskapet avslöjar att det ”är en front för ett mer fördolt syfte”. För den som är föga förtrogen med islam kan det möjligen förefalla ”synbart försonande”. Men det är i så fall endast en synvilla. Jag finner föga försonande i att allting, enligt ”budskapets” huvudpunkt skall underordnas sharia, medeltida lagar som inte får ändras och som på ett antal punkter grovt bryter mot FN:s mänskliga rättigheter.
Vad avser påståendet att ”budskapet” gjort ”ett fördömande av terrorism”, så är det också en synvilla. Man måste läsa texten, som en viss potentat läser bibeln. Ordagrant säger man: “On religious and moral grounds, we denounce the contemporary concept of terrorism that is associated with wrongful practices,”. Bisatsen: “som är förbunden med felaktiga tillämpningar.” är central eftersom den ger ett stort kryphål, som kan utnyttjas tillsammans med Koranen och sharia, vilka båda uppmanar till förtryck och terror mot otrogna (3:151 m.fl.).
Vad beträffar Spencers påstådda ”ensidighet”, bör den snarare tillskrivas det granskade materialet, islam, än dess granskare. Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Det ger onekligen ett något ensidigt intryck.”
Som jag ser det är kommentaren helt igenom saklig och samtliga uttalanden kan enkelt beläggas. Att Ammanbudskapet just är en ”front för ett mer fördolt syfte” framgår om man noggrant och med kunskap om islam läser ”budskapet”. Texten om terrorism finns på sidan 3 av inledningen, vilken för övrigt främst är ett utslag av utstuderad taqiyya genom dess halvsanningar och medvetna förtiganden. Procentsatsen rörande Koranens innehåll är hämtad ur studier gjorda av Bill Warner på ”Political Islam”. Ytterligare avslöjande statistik finns här.
Man undrar stilla varför redaktionen på Makthavare vägrar publicera fakta. Är det så att de liksom resten av det politiskt korrekta etablissemanget är paniskt rädda för sanningen?
PS
Missa inte Robert Spencers svar på Per Gudmundsons något vinklade fråga under seminariet.
DS
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
”@Makthavares utsände
Noggrann analys av Ammanbudskapet avslöjar att det ”är en front för ett mer fördolt syfte”. För den som är föga förtrogen med islam kan det möjligen förefalla ”synbart försonande”. Men det är i så fall endast en synvilla. Jag finner föga försonande i att allting, enligt ”budskapets” huvudpunkt skall underordnas sharia, medeltida lagar som inte får ändras och som på ett antal punkter grovt bryter mot FN:s mänskliga rättigheter.
Vad avser påståendet att ”budskapet” gjort ”ett fördömande av terrorism”, så är det också en synvilla. Man måste läsa texten, som en viss potentat läser bibeln. Ordagrant säger man: “On religious and moral grounds, we denounce the contemporary concept of terrorism that is associated with wrongful practices,”. Bisatsen: “som är förbunden med felaktiga tillämpningar.” är central eftersom den ger ett stort kryphål, som kan utnyttjas tillsammans med Koranen och sharia, vilka båda uppmanar till förtryck och terror mot otrogna (3:151 m.fl.).
Vad beträffar Spencers påstådda ”ensidighet”, bör den snarare tillskrivas det granskade materialet, islam, än dess granskare. Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Det ger onekligen ett något ensidigt intryck.”
Som jag ser det är kommentaren helt igenom saklig och samtliga uttalanden kan enkelt beläggas. Att Ammanbudskapet just är en ”front för ett mer fördolt syfte” framgår om man noggrant och med kunskap om islam läser ”budskapet”. Texten om terrorism finns på sidan 3 av inledningen, vilken för övrigt främst är ett utslag av utstuderad taqiyya genom dess halvsanningar och medvetna förtiganden. Procentsatsen rörande Koranens innehåll är hämtad ur studier gjorda av Bill Warner på ”Political Islam”. Ytterligare avslöjande statistik finns här.
Man undrar stilla varför redaktionen på Makthavare vägrar publicera fakta. Är det så att de liksom resten av det politiskt korrekta etablissemanget är paniskt rädda för sanningen?
PS
Missa inte Robert Spencers svar på Per Gudmundsons något vinklade fråga under seminariet.
DS
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Tuesday, 22 June 2010
Filosofisk härdsmälta
Söndagens upplaga av Filosofiska rummet behandlade konservatism och var en i flera avseenden remarkabel föreställning. ”Filosofen” Roland Poirier Martinsson fick ett oproportionellt stort utrymme på övriga deltagares, kulturchefen Rakel Chukri och debattredaktören Magnus Jiborn, bekostnad. Än mer anmärkningsvärda var ett antal uttalanden av främst Martinsson.
Som en röd tråd i hans framställning gick påståendet att modern konservatism som ett nytt grundvärde har: ”… öppenhet och tolerans mot det, som inte tillhör de gemenskaper man själv tillhör”. Allmänt sett låter ju detta riktigt bra ända tills vi får se hur detta tillämpas i hans resonemang.
Jiborn påpekade tidigt att: ”Vi kan behöva en motpol även till starka gemenskaper, starka normbaserade gemenskaper, som kan vara oerhört begränsande för individer”. Hans formulering låter som en direkt omskrivande framställning av islams karaktär.
I ett ögonblick av klarsyn konstaterade Martinsson att: ”… om man betonar en gemenskap, då betonar man också att det finns någonting, som finns utanför”. Detta är förvisso sant, men det måste betonas att denna tendens och dess tillämpning är väldigt olika i skilda gemenskaper. Förutom bland vissa extrema sekter torde det inte finnas någon ”gemenskap”, som så tydligt i sina ”heliga” skrifter, i sina dogmer och i tillämpning genom historien gjort och gör så tydlig skillnad mellan ”vi” och ”dom” som islam.
Rakel Chukri gjorde senare ett något märkligt uttalande. Efter att ha konstaterat ”att det finns väldigt många ”främlingsfientliga” krafter i Europa idag”, Sade hon: Om man t.ex. tittar på de liberala, som kritiserat islams framväxt i Europa då har de ju pekat på att det här är något, som hotar individens rätt att styra sitt eget liv, medan man har en annan typ av debattörer, som menar att vissa invandrargrupper hotar vår kultur…”. Hon exemplifierade det senare med Dansk folkeparti.
Hon har naturligtvis rätt i att islam hotar individens frihet, men har tydligen inte reflekterat över att ” islams framväxt i Europa” skett just genom att ” vissa invandrargrupper” tagit med sig den ideologin hit. Med sin bakgrund borde hon vara mer än väl medveten om hur islam behandlar eller för att säga som set är förtrycker ”de andra”.
På Chukris fråga om hur han skiljer sin konservatism från Dansk folkeparti hemföll Martinsson till ren kulturrelativism. Han vill: ”… försvara de här grupperna. De har rätt till sin kultur för jag ser värdet av kulturer. Däremot följer inte av det att min kultur är överlägsen, för det är den inte.” I nästa andetag vill han ”… dra en mycket skarp gräns när det gäller de religionernas eller min egen religions tendenser på marginalen att våldföra sig på individens rättigheter. … jag är den, som försvarar muslimernas rätt i Sverige till sin kultur, till sin religion…”.
Den gode filosofen gör sig här skyldig till filosofiska kardinalfel; såväl premisser som slutledning fallerar betänkligt. Det är uppenbart att han helt saknar kunskap och insikt om islam. Martinsson är lyckligt omedveten om att islam har inbyggda och grundläggande problem med demokrati och inte minst respekt för individens fri- och rättigheter. Det är allt annat än några ”tendenser på marginalen”. Att det förhåller sig så framgår med all önskvärd tydlighet av Ammanbudskapet och av Kairodeklarationen (CDHRI).
I Ammanbudskapet (från 2006) klargör muslimska ledare i konsensus att den som underkastar sig sharia är muslim. Detta visar att det samlade muslimska ledarskapet sätter sharia som styrande för islam och muslimer. Det bekräftar också vad flera av mina ex-muslimska kontakter hävdat länge, nämligen att det inte finns någon reell skillnad mellan islam och islamism (fundamentalistisk islam). ”Budskapet” slår vidare fast att man fryser lagar som fastställdes från slutet av 700-talet till början av 800-talet och att de inte får ändras eftersom de har ”gudomligt” ursprung.
Kairodeklarationen (CDHRI), ett dokument samtliga muslimska länder undertecknat och ratificerat. Denna säger tydligt att mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas efter endast den islamiska lagen, sharia. Detta innebär att ett antal grundläggande fri- och rättigheter förvägras, t.ex.
• Åsikts- och yttrandefrihet (kritik av islam, Koranen eller Muhammed ses som hädelse och kan leda till dödsstraff enligt sharia)
• Religionsfrihet (det är enligt sharia förenat med dödsstraff att lämna islam)
• Kvinnans likhet inför lagen
• Icke-muslimers likhet med muslimer inför lagen
Det är således en kultur grundad på medeltida och förtryckande lagar, som Martinsson säger sig försvara. Det är alltså en kultur med lagar, som medger stening av kvinnor och föreskriver dödsstraff för dem, som vill lämna ”gemenskapen”, han ser som likvärdig med den västerländska kulturen, vilken står för individens fri- och rättigheter. Man tar sig för pannan.
När Martinsson klagar på den ”rotlösa individualismens ”värdeupplösning” bortser han helt från att eftergifter för islam är värre än så. Det är kapitulation inför en totalitär ideologi. Sedan Jiborn varnat för ”förtryckande gemenskap” fick RPM efter ett resonemang om ”gemensamma mål och värderingar” medge att ”vi behöver en rättsstat och att vi behöver individens unika rättigheter”. Väl så, hur kan han då försvara islam som går stick i stäv mot detta?
Mot slutet gjorde Martinsson ett ojust utfall mot Sverigedemokraterna vars sympatisörer generaliserande beskrevs som representanter för ”… individualismens rotlöshet, människor som inte tillhör några meningsfulla sammanhang”. Det framgick inte vilken grund han hade för detta uttalande. Han avslutade med att påstå att ”… stärka det civila samhället … är också ett skydd mot Sverigedemokraterna …”.
Längre sträckte sig alltså inte hans ofta nämnda ”tolerans och inklusivitet”. Det är snarare så att samhället behöver stärka skyddet mot sådana charlataner som denne ”filosof”, som tydligen tappat all logik.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Filosofi, Islam, Kultur, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion, Sveriges Radio
Som en röd tråd i hans framställning gick påståendet att modern konservatism som ett nytt grundvärde har: ”… öppenhet och tolerans mot det, som inte tillhör de gemenskaper man själv tillhör”. Allmänt sett låter ju detta riktigt bra ända tills vi får se hur detta tillämpas i hans resonemang.
Jiborn påpekade tidigt att: ”Vi kan behöva en motpol även till starka gemenskaper, starka normbaserade gemenskaper, som kan vara oerhört begränsande för individer”. Hans formulering låter som en direkt omskrivande framställning av islams karaktär.
I ett ögonblick av klarsyn konstaterade Martinsson att: ”… om man betonar en gemenskap, då betonar man också att det finns någonting, som finns utanför”. Detta är förvisso sant, men det måste betonas att denna tendens och dess tillämpning är väldigt olika i skilda gemenskaper. Förutom bland vissa extrema sekter torde det inte finnas någon ”gemenskap”, som så tydligt i sina ”heliga” skrifter, i sina dogmer och i tillämpning genom historien gjort och gör så tydlig skillnad mellan ”vi” och ”dom” som islam.
Rakel Chukri gjorde senare ett något märkligt uttalande. Efter att ha konstaterat ”att det finns väldigt många ”främlingsfientliga” krafter i Europa idag”, Sade hon: Om man t.ex. tittar på de liberala, som kritiserat islams framväxt i Europa då har de ju pekat på att det här är något, som hotar individens rätt att styra sitt eget liv, medan man har en annan typ av debattörer, som menar att vissa invandrargrupper hotar vår kultur…”. Hon exemplifierade det senare med Dansk folkeparti.
Hon har naturligtvis rätt i att islam hotar individens frihet, men har tydligen inte reflekterat över att ” islams framväxt i Europa” skett just genom att ” vissa invandrargrupper” tagit med sig den ideologin hit. Med sin bakgrund borde hon vara mer än väl medveten om hur islam behandlar eller för att säga som set är förtrycker ”de andra”.
På Chukris fråga om hur han skiljer sin konservatism från Dansk folkeparti hemföll Martinsson till ren kulturrelativism. Han vill: ”… försvara de här grupperna. De har rätt till sin kultur för jag ser värdet av kulturer. Däremot följer inte av det att min kultur är överlägsen, för det är den inte.” I nästa andetag vill han ”… dra en mycket skarp gräns när det gäller de religionernas eller min egen religions tendenser på marginalen att våldföra sig på individens rättigheter. … jag är den, som försvarar muslimernas rätt i Sverige till sin kultur, till sin religion…”.
Den gode filosofen gör sig här skyldig till filosofiska kardinalfel; såväl premisser som slutledning fallerar betänkligt. Det är uppenbart att han helt saknar kunskap och insikt om islam. Martinsson är lyckligt omedveten om att islam har inbyggda och grundläggande problem med demokrati och inte minst respekt för individens fri- och rättigheter. Det är allt annat än några ”tendenser på marginalen”. Att det förhåller sig så framgår med all önskvärd tydlighet av Ammanbudskapet och av Kairodeklarationen (CDHRI).
I Ammanbudskapet (från 2006) klargör muslimska ledare i konsensus att den som underkastar sig sharia är muslim. Detta visar att det samlade muslimska ledarskapet sätter sharia som styrande för islam och muslimer. Det bekräftar också vad flera av mina ex-muslimska kontakter hävdat länge, nämligen att det inte finns någon reell skillnad mellan islam och islamism (fundamentalistisk islam). ”Budskapet” slår vidare fast att man fryser lagar som fastställdes från slutet av 700-talet till början av 800-talet och att de inte får ändras eftersom de har ”gudomligt” ursprung.
Kairodeklarationen (CDHRI), ett dokument samtliga muslimska länder undertecknat och ratificerat. Denna säger tydligt att mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas efter endast den islamiska lagen, sharia. Detta innebär att ett antal grundläggande fri- och rättigheter förvägras, t.ex.
• Åsikts- och yttrandefrihet (kritik av islam, Koranen eller Muhammed ses som hädelse och kan leda till dödsstraff enligt sharia)
• Religionsfrihet (det är enligt sharia förenat med dödsstraff att lämna islam)
• Kvinnans likhet inför lagen
• Icke-muslimers likhet med muslimer inför lagen
Det är således en kultur grundad på medeltida och förtryckande lagar, som Martinsson säger sig försvara. Det är alltså en kultur med lagar, som medger stening av kvinnor och föreskriver dödsstraff för dem, som vill lämna ”gemenskapen”, han ser som likvärdig med den västerländska kulturen, vilken står för individens fri- och rättigheter. Man tar sig för pannan.
När Martinsson klagar på den ”rotlösa individualismens ”värdeupplösning” bortser han helt från att eftergifter för islam är värre än så. Det är kapitulation inför en totalitär ideologi. Sedan Jiborn varnat för ”förtryckande gemenskap” fick RPM efter ett resonemang om ”gemensamma mål och värderingar” medge att ”vi behöver en rättsstat och att vi behöver individens unika rättigheter”. Väl så, hur kan han då försvara islam som går stick i stäv mot detta?
Mot slutet gjorde Martinsson ett ojust utfall mot Sverigedemokraterna vars sympatisörer generaliserande beskrevs som representanter för ”… individualismens rotlöshet, människor som inte tillhör några meningsfulla sammanhang”. Det framgick inte vilken grund han hade för detta uttalande. Han avslutade med att påstå att ”… stärka det civila samhället … är också ett skydd mot Sverigedemokraterna …”.
Längre sträckte sig alltså inte hans ofta nämnda ”tolerans och inklusivitet”. Det är snarare så att samhället behöver stärka skyddet mot sådana charlataner som denne ”filosof”, som tydligen tappat all logik.
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Filosofi, Islam, Kultur, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion, Sveriges Radio
Thursday, 10 June 2010
Examen i pappslöjden resulterar i undermålig journalistik
Södermanlands Nyheter (SN) publicerade i torsdags (3/6) en stort upplagd artikel om Sverigedemokraterna i östra Södermanland. Artikeln åtföljdes av en intervju med en vilsekommen professor från Malmö och en kommentar av tidningens chefredaktör.
Artikeln var resultatet av nästan tre timmars intervjuer vardera med Bertil Malmberg, och Thom Zetterström ett antal dagar före publicerandet. Man hade sedan ägnat flera dagar åt att klippa sönder intervjuerna och presenterade sedan ett antal uttalanden, oftast tagna ur sitt sammanhang, i det uppenbara syftet att framställa de intervjuade i en ogynnsam dager. Båda har påtalat ett antal exempel på detta, men det finns inte utrymme att här belysa alla dessa.
Trots att man haft god tid på sig kunde redaktionen inte undvika ett antal direkta sakfel. Låt oss ta upp några sådana.
SN påstår att Malmberg var VD för Bofors S A Marine Holding AB. Det riktiga var faktiskt Bofors Underwater Systems i vilket SA Marine råkade vara ett dotterbolag. Man hade dock lyckats få rätt namn på staden.
Tidningen lägger följande uttalande i Malmbergs namn: ”Den är en federalistisk, totalitär religion, som inte har något gott att ge mänskligheten”. Termen ”federalistisk” saknar relevans i sammanhanget och användes därför inte. Däremot var det korrekta uttalandet: ”Det är en teokratisk, totalitär religion och ideologi, som …”. Att detta inte enbart var en personlig åsikt styrktes med tydliga hänvisningar till Kairodeklarationen och Ammanbudskapet, dokument antagna inom och av den islamiska världen. Men det passade väl inte in i reportrarnas och tidningens syften.
Längre fram finner vi följande sekvens: ”Fast för Bertil Malmberg utgör islam ett akut hot mot Trosa och dem som bor och lever där. En anledning är sharian, den gudomliga lagen, som enligt fundamentalistiska muslimer ska vara överordnad landets egen lagstiftning. Den säger att religionen ska styra allt i muslimens liv och att Koranen är en objektiv sanning, säger Bertil Malmberg. Han är övertygad om att det pågår en internationell muslimsk konspiration med ett gemensamt syfte att skapa en global, islamisk stat”. Om detta finns följande att säga.
För det första sade aldrig Malmberg att islam utgör ”ett akut hot mot Trosa”, men väl att den är ett hot mot det svenska samhället och dess värderingar. Han sade inte heller ”som enligt fundamentalistiska muslimer ska…” av det uppenbara skälet att det inte är korrekt. Däremot talades om ”troende muslimer” och att detta inte enbart avsåg s.k. ”fundamentalistiska muslimer”.
SN inleder nästa mening med: ”Den säger …” och avslutar med: ”säger Bertil Malmberg”. Här har tidningen gjort sig skyldig till ”dubbelfel”. ”Den” syftar alldeles tydligt till ”sharian” i föregående mening, vilket inte är vad som sades. Däremot citerade Malmberg ur Ammanbudskapet, vilket ”säger” det som framstår som den intervjuades åsikt. Det bör nämnas att ingen av journalisterna före intervjun över huvud taget kände till Ammanbudskapet. Endast Lasse Ringdahl hade hört talas om Kairodeklarationen, men han var helt uppenbart inte väl insatt i dess innehåll och signifikans.
Enligt vad Malmberg anförtrott denna blogg, framförde han inte någon hemmasnickrad konspirationsteori, utan refererade tydligt till dels Muslimska brödraskapets ”The Project” och den amerikanska motsvarigheten ”The Ikhwan in North America”, två dokument som tillsammans med otaliga andra dokument och uttalanden har det klara syftet att enligt påbud i Koranen och hadither (bl.a. K 2:193 och Bukhari 1:2:24) göra islam dominant i världen.
Något senare skriver SN om ”demokratiska jihad” ett begrepp som varken Malmberg eller denna blogg hört talas om tidigare, sannolikt för att det helt enkelt inte existerar utan snarare är något av en oxymoron. Däremot talades om demografisk jihad, ett begrepp välbekant internationellt och en strategi, som syftar till ett stegvis ökat inflytande genom en kombination av immigration och höga födelsetal. Denna strategi tillämpas i många delar av världen med stor framgång.
Sammantaget har i reportaget samtliga referenser, som underbyggde gjorda uttalanden, systematiskt utelämnats. Det framstår som uppenbart att detta gjorts i syfte att misskreditera de intervjuade. Denna typ av journalistik är inget annat än undermålig och ohederlig.
____________________
Denna blogg har fått tillgång till Malmbergs kommentar till Cöran Carstorp, vilken återges här.
"Chefredaktören för SN, Göran Carstorp, gör i sin kommentar till artikelupplägget om SD ett antal uttalanden, som inte bör få stå oemotsagda. Som chefredaktör får han också ta en stor del av ansvaret för att hans journalister klippt och klistrat på ett manipulativt, delvis osakligt och starkt vinklat sätt vid redigering av intervjuerna.
Han börjar med att avfärda SD som ”ett litet, marginellt parti, som vädjar till det lägsta hos människan”. Det har tydligen undgått den gode chefredaktören att SD enligt de senaste opinionsundersökningarna är större än ett par av de etablerade riksdagspartierna, inklusive det parti tidningen företräder. Betraktar han även dem som marginaliserade?
Det framgår inte hur partiet skulle vädja till ”det lägsta hos människan” eller i vilket avseende det ”står långt ifrån våra humanistiska traditioner och demoniserar speciellt muslimer”. Något exempel på att jag skulle ha demoniserat muslimer kan han naturligtvis inte anföra.
Genom att utan belägg stapla invektiv utan konkreta belägg och att ha sanktionerat en starkt vinklad artikel, fylld av förvanskade uttalanden tagna ur sin kontext, utgör Carstorp själv ett levande exempel på det lägsta hos journalisten och människan.
Carstorp skriver att ”alla frågor måste kunna diskuteras” men att balansen är ”extremt snedvriden” särskilt ”på webben och i sociala media”. Han menar att SD ”valt att koncentrera sin propaganda” där. Någon reflektion över detta vågar han sig inte på.
Det är lätt att instämma i att alla frågor bör kunna diskuteras i en öppen demokrati. Det är faktiskt en av förutsättningarna för demokrati. Han tycks inte inse att att SD helt enkelt hänvisats till nätet eftersom vanliga media under ett par decennier systematiskt undertryckt några av de frågor SD ser som angelägna att diskutera i den offentliga debatten. Ett tydligt exempel är att kostnaderna för invandringen inte diskuterats seriöst sedan den av professor Ekberg ledda utredningen presenterade kostnaderna för året 1994.
Carstorp menar sedan att bilden på nätet av svenskarnas inställning till invandring är ”grovt missvisande” och hävdar att opinionsläget är ”ett helt annat”. Som stöd för detta anför han SOM-institutets undersökning ledd av kommunisten Marie Demkert. Nu hör det till saken att kända statistiker, som Lars Berglund, riktat allvarlig kritik mot den utredningen och dess metodik. Naturligtvis har den kritiken inte publicerats i vanliga media eftersom kritiken inte passar in i medias politiskt korrekta världsbild."
Malmberg har kontaktat professorn Björn Fryklund' som på oklara grunder användes som "forskarexpert" av SN. Fryklund har ännu inte svarat, men vid ett kortare telefonsamtal sade han sig ha tagit till sig innehållet i detta e-brev.
"Hej Björn!
Du har i en artikel i torsdagens SN uttalat dig om mig och vad jag sagt och/eller anser utan att ha träffat mig och utan att veta om jag verkligen sagt vad tidningens reportrar påstår. Är det en vetenskaplig attityd?
Låt oss se något på vad du säger. Meningen ”När de uttalar sin avsky för muslimer och islam …” är helt osaklig eftersom jag aldrig ”uttalar avsky för muslimer” som grupp. Jag diskuterar islam som religion och ideologi. I ett öppet demokratiskt samhälle är det inom ramen för åsikts- och ytrandefriheten en av samhällets grundvalar att kunna rikta kritik, även stark sådan, mot varje form av ideologi, inte minst om denna kritik är sakligt grundad. Det är inte det samma som ”avsky”.
I nästa andetag säger du att: ”Sverigedemokraterna klumpar ihop muslimer till en grupp”. När hörde du mig klumpa ihop ”muslimer till en grupp”? Du gör dig här skyldig till just en sådan ”våldsam generalisering”, som du något senare, på ostyrkta grunder, beskyller sverigedemokraterna för. Hur känns det att kasta sten från ett glashus?
Du gör ett grovt osakligt försök att jämföra judeförföljelsen under andra världskriget med vår kritik av islam. Den judeförföljelse du talar om var riktad mot en etnisk minoritet och delvis religiöst betingad. Den hade anor långt bort i tiden med omfattande pogromer inte minst i Tyskland under korstågen. Ironiskt nog var det islams störste förebild, Muhammed, som personligen ledde de första pogromerna mot judarna i Yathrib och Khaybar.
Kritiken mot islam riktar sig mot en totalitär ideologi, som strävar över att med alla medel inklusive våld lägga under sig världen. Att det förhåller sig på det det sättet är väl dokumenterat i mängeder av islamiska dokument och uttalanden i modern tid. Denna målsättning grundas ytterst på några verser i Koranen som 2:193, 5:49- 50, 8:39 och 9:29 samt uttalanden i hadither.
Det är särskilt osmakligt att göra denna jämförelse i slutet av en vecka som i mycket präglats av en grovt ensidig, osaklig och tydligt antisemitisk kritik av Israel efter det legala stoppandet av ”Ship to Gaza”.
Din jämförelse med ”danska invandrare i Malmö” är så enfaldig att den inte förtjänar någon ytterligare kommentar. Efter att ha konstaterat att SD ”accepterar det svenska parlamentariska systemet och agerar efter demokratiska spelregler”menar du tydligen att SD trots detta inte ”är ett demokratiskt parti”. Det framgår inte närmare vad du grundar denna märkliga slutsats på.
Jag instämmer i att det är viktigt att ”sätta in allt sverigedemokraterna säger i ett större sammanhang”. För egen del hade jag uppskattat om den tidning du uttalat dig för hade gjort just det med mina uttalanden vilka i hög grad är tagna utanför sin kontext och dessutom på ett antal punkter förvanskade.
Som jag uppfattar det försöker du påskina att det enbart är ett argument av SD att ”islam och och muslimer accepterar inte vår svenska jämställdhet”. Sakligt sett förhåller det sig så att det är väl dokumenterat i islams ”heliga skrifter” att islam och därmed också troende muslimer entydigt förkastar västerländsk jämlikhet och västerländsk demokrati. Detta har bekräftats av höga företrädare för samtliga muslimska riktningar och länder i Kairodeklarationen och senast i Ammanbudskapet. Om du bekvämar dig med att ta del av dessa och andra dokument och uttalanden, finner du att så är fallet.
Ja, SD är faktiskt ett riktigt liberalt parti när det gäller att stå upp för mänskliga rättigheter. Nu senast i samband med det skandalösa överfallet på Lars Vilks undvek samtliga ledare för riksdagspartierna under en hel vecka att uttala sitt stöd för yttrandefriheten. Först när de ”tvingats ut på banan” av några mediaföreträdare gav de mer eller mindre tydligt stöd för denna fundamentala rättighet."
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Artikeln var resultatet av nästan tre timmars intervjuer vardera med Bertil Malmberg, och Thom Zetterström ett antal dagar före publicerandet. Man hade sedan ägnat flera dagar åt att klippa sönder intervjuerna och presenterade sedan ett antal uttalanden, oftast tagna ur sitt sammanhang, i det uppenbara syftet att framställa de intervjuade i en ogynnsam dager. Båda har påtalat ett antal exempel på detta, men det finns inte utrymme att här belysa alla dessa.
Trots att man haft god tid på sig kunde redaktionen inte undvika ett antal direkta sakfel. Låt oss ta upp några sådana.
SN påstår att Malmberg var VD för Bofors S A Marine Holding AB. Det riktiga var faktiskt Bofors Underwater Systems i vilket SA Marine råkade vara ett dotterbolag. Man hade dock lyckats få rätt namn på staden.
Tidningen lägger följande uttalande i Malmbergs namn: ”Den är en federalistisk, totalitär religion, som inte har något gott att ge mänskligheten”. Termen ”federalistisk” saknar relevans i sammanhanget och användes därför inte. Däremot var det korrekta uttalandet: ”Det är en teokratisk, totalitär religion och ideologi, som …”. Att detta inte enbart var en personlig åsikt styrktes med tydliga hänvisningar till Kairodeklarationen och Ammanbudskapet, dokument antagna inom och av den islamiska världen. Men det passade väl inte in i reportrarnas och tidningens syften.
Längre fram finner vi följande sekvens: ”Fast för Bertil Malmberg utgör islam ett akut hot mot Trosa och dem som bor och lever där. En anledning är sharian, den gudomliga lagen, som enligt fundamentalistiska muslimer ska vara överordnad landets egen lagstiftning. Den säger att religionen ska styra allt i muslimens liv och att Koranen är en objektiv sanning, säger Bertil Malmberg. Han är övertygad om att det pågår en internationell muslimsk konspiration med ett gemensamt syfte att skapa en global, islamisk stat”. Om detta finns följande att säga.
För det första sade aldrig Malmberg att islam utgör ”ett akut hot mot Trosa”, men väl att den är ett hot mot det svenska samhället och dess värderingar. Han sade inte heller ”som enligt fundamentalistiska muslimer ska…” av det uppenbara skälet att det inte är korrekt. Däremot talades om ”troende muslimer” och att detta inte enbart avsåg s.k. ”fundamentalistiska muslimer”.
SN inleder nästa mening med: ”Den säger …” och avslutar med: ”säger Bertil Malmberg”. Här har tidningen gjort sig skyldig till ”dubbelfel”. ”Den” syftar alldeles tydligt till ”sharian” i föregående mening, vilket inte är vad som sades. Däremot citerade Malmberg ur Ammanbudskapet, vilket ”säger” det som framstår som den intervjuades åsikt. Det bör nämnas att ingen av journalisterna före intervjun över huvud taget kände till Ammanbudskapet. Endast Lasse Ringdahl hade hört talas om Kairodeklarationen, men han var helt uppenbart inte väl insatt i dess innehåll och signifikans.
Enligt vad Malmberg anförtrott denna blogg, framförde han inte någon hemmasnickrad konspirationsteori, utan refererade tydligt till dels Muslimska brödraskapets ”The Project” och den amerikanska motsvarigheten ”The Ikhwan in North America”, två dokument som tillsammans med otaliga andra dokument och uttalanden har det klara syftet att enligt påbud i Koranen och hadither (bl.a. K 2:193 och Bukhari 1:2:24) göra islam dominant i världen.
Något senare skriver SN om ”demokratiska jihad” ett begrepp som varken Malmberg eller denna blogg hört talas om tidigare, sannolikt för att det helt enkelt inte existerar utan snarare är något av en oxymoron. Däremot talades om demografisk jihad, ett begrepp välbekant internationellt och en strategi, som syftar till ett stegvis ökat inflytande genom en kombination av immigration och höga födelsetal. Denna strategi tillämpas i många delar av världen med stor framgång.
Sammantaget har i reportaget samtliga referenser, som underbyggde gjorda uttalanden, systematiskt utelämnats. Det framstår som uppenbart att detta gjorts i syfte att misskreditera de intervjuade. Denna typ av journalistik är inget annat än undermålig och ohederlig.
____________________
Denna blogg har fått tillgång till Malmbergs kommentar till Cöran Carstorp, vilken återges här.
"Chefredaktören för SN, Göran Carstorp, gör i sin kommentar till artikelupplägget om SD ett antal uttalanden, som inte bör få stå oemotsagda. Som chefredaktör får han också ta en stor del av ansvaret för att hans journalister klippt och klistrat på ett manipulativt, delvis osakligt och starkt vinklat sätt vid redigering av intervjuerna.
Han börjar med att avfärda SD som ”ett litet, marginellt parti, som vädjar till det lägsta hos människan”. Det har tydligen undgått den gode chefredaktören att SD enligt de senaste opinionsundersökningarna är större än ett par av de etablerade riksdagspartierna, inklusive det parti tidningen företräder. Betraktar han även dem som marginaliserade?
Det framgår inte hur partiet skulle vädja till ”det lägsta hos människan” eller i vilket avseende det ”står långt ifrån våra humanistiska traditioner och demoniserar speciellt muslimer”. Något exempel på att jag skulle ha demoniserat muslimer kan han naturligtvis inte anföra.
Genom att utan belägg stapla invektiv utan konkreta belägg och att ha sanktionerat en starkt vinklad artikel, fylld av förvanskade uttalanden tagna ur sin kontext, utgör Carstorp själv ett levande exempel på det lägsta hos journalisten och människan.
Carstorp skriver att ”alla frågor måste kunna diskuteras” men att balansen är ”extremt snedvriden” särskilt ”på webben och i sociala media”. Han menar att SD ”valt att koncentrera sin propaganda” där. Någon reflektion över detta vågar han sig inte på.
Det är lätt att instämma i att alla frågor bör kunna diskuteras i en öppen demokrati. Det är faktiskt en av förutsättningarna för demokrati. Han tycks inte inse att att SD helt enkelt hänvisats till nätet eftersom vanliga media under ett par decennier systematiskt undertryckt några av de frågor SD ser som angelägna att diskutera i den offentliga debatten. Ett tydligt exempel är att kostnaderna för invandringen inte diskuterats seriöst sedan den av professor Ekberg ledda utredningen presenterade kostnaderna för året 1994.
Carstorp menar sedan att bilden på nätet av svenskarnas inställning till invandring är ”grovt missvisande” och hävdar att opinionsläget är ”ett helt annat”. Som stöd för detta anför han SOM-institutets undersökning ledd av kommunisten Marie Demkert. Nu hör det till saken att kända statistiker, som Lars Berglund, riktat allvarlig kritik mot den utredningen och dess metodik. Naturligtvis har den kritiken inte publicerats i vanliga media eftersom kritiken inte passar in i medias politiskt korrekta världsbild."
Malmberg har kontaktat professorn Björn Fryklund' som på oklara grunder användes som "forskarexpert" av SN. Fryklund har ännu inte svarat, men vid ett kortare telefonsamtal sade han sig ha tagit till sig innehållet i detta e-brev.
"Hej Björn!
Du har i en artikel i torsdagens SN uttalat dig om mig och vad jag sagt och/eller anser utan att ha träffat mig och utan att veta om jag verkligen sagt vad tidningens reportrar påstår. Är det en vetenskaplig attityd?
Låt oss se något på vad du säger. Meningen ”När de uttalar sin avsky för muslimer och islam …” är helt osaklig eftersom jag aldrig ”uttalar avsky för muslimer” som grupp. Jag diskuterar islam som religion och ideologi. I ett öppet demokratiskt samhälle är det inom ramen för åsikts- och ytrandefriheten en av samhällets grundvalar att kunna rikta kritik, även stark sådan, mot varje form av ideologi, inte minst om denna kritik är sakligt grundad. Det är inte det samma som ”avsky”.
I nästa andetag säger du att: ”Sverigedemokraterna klumpar ihop muslimer till en grupp”. När hörde du mig klumpa ihop ”muslimer till en grupp”? Du gör dig här skyldig till just en sådan ”våldsam generalisering”, som du något senare, på ostyrkta grunder, beskyller sverigedemokraterna för. Hur känns det att kasta sten från ett glashus?
Du gör ett grovt osakligt försök att jämföra judeförföljelsen under andra världskriget med vår kritik av islam. Den judeförföljelse du talar om var riktad mot en etnisk minoritet och delvis religiöst betingad. Den hade anor långt bort i tiden med omfattande pogromer inte minst i Tyskland under korstågen. Ironiskt nog var det islams störste förebild, Muhammed, som personligen ledde de första pogromerna mot judarna i Yathrib och Khaybar.
Kritiken mot islam riktar sig mot en totalitär ideologi, som strävar över att med alla medel inklusive våld lägga under sig världen. Att det förhåller sig på det det sättet är väl dokumenterat i mängeder av islamiska dokument och uttalanden i modern tid. Denna målsättning grundas ytterst på några verser i Koranen som 2:193, 5:49- 50, 8:39 och 9:29 samt uttalanden i hadither.
Det är särskilt osmakligt att göra denna jämförelse i slutet av en vecka som i mycket präglats av en grovt ensidig, osaklig och tydligt antisemitisk kritik av Israel efter det legala stoppandet av ”Ship to Gaza”.
Din jämförelse med ”danska invandrare i Malmö” är så enfaldig att den inte förtjänar någon ytterligare kommentar. Efter att ha konstaterat att SD ”accepterar det svenska parlamentariska systemet och agerar efter demokratiska spelregler”menar du tydligen att SD trots detta inte ”är ett demokratiskt parti”. Det framgår inte närmare vad du grundar denna märkliga slutsats på.
Jag instämmer i att det är viktigt att ”sätta in allt sverigedemokraterna säger i ett större sammanhang”. För egen del hade jag uppskattat om den tidning du uttalat dig för hade gjort just det med mina uttalanden vilka i hög grad är tagna utanför sin kontext och dessutom på ett antal punkter förvanskade.
Som jag uppfattar det försöker du påskina att det enbart är ett argument av SD att ”islam och och muslimer accepterar inte vår svenska jämställdhet”. Sakligt sett förhåller det sig så att det är väl dokumenterat i islams ”heliga skrifter” att islam och därmed också troende muslimer entydigt förkastar västerländsk jämlikhet och västerländsk demokrati. Detta har bekräftats av höga företrädare för samtliga muslimska riktningar och länder i Kairodeklarationen och senast i Ammanbudskapet. Om du bekvämar dig med att ta del av dessa och andra dokument och uttalanden, finner du att så är fallet.
Ja, SD är faktiskt ett riktigt liberalt parti när det gäller att stå upp för mänskliga rättigheter. Nu senast i samband med det skandalösa överfallet på Lars Vilks undvek samtliga ledare för riksdagspartierna under en hel vecka att uttala sitt stöd för yttrandefriheten. Först när de ”tvingats ut på banan” av några mediaföreträdare gav de mer eller mindre tydligt stöd för denna fundamentala rättighet."
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
Subscribe to:
Posts (Atom)
