Ett budskap med flera bottnar

En analys av Ammanbudskapet gjordes för drygt ett år sedan men endast delar av den analysen har publicerats här. Det måste ses som anmärkningsvärt att inga vanliga media besvärat sig med att granska detta dokument trots att det har en central ställning inom islam och att islam blivit ett mycket aktuellt ämne i den svenska debatten. Mot den bakgrunden väljer jag att publicera analysen här trots att den är betydligt längre än ”normala” inlägg.

På sistone har jag flera gånger snubblat över Ammanbudskapet, som dels sägs vara ett muslimskt avståndstagande från terrorism dels är undertecknat av ett antal ledande svenska muslimer inklusive Mohamed Omar och Abd al Haqq Kielan, vilka ofta försökt framstå som ”moderata” muslimer. Detta gav mig anledning att närmare ta del av ”budskapet”. När man då finner att bland de ursprungliga undertecknarna finns ett antal radikala muslimer som Irans president Ahmadinejad och muslimska brödraskapets andlige ledare dr Yusuf Al-Qaradawi anar man att det finns mer än en hund begravd i budskapet. Detta föranledde en noggrannare analys, vilken visade sig vara berättigad.

Det antogs ursprungligen av ett antal auktoriteter, organisationer och ledare vid ett antal konferenser åren 2004 till 2006. Förutom en omfattande ingress som antogs i Amman under ramadan, november 2004, sammanfattas budskapet i tre punkter vilka upprepas i protokollen från flera av konferenserna.

Det är tydligt enligt flera skrivningar att budskapet främst riktar sig till den muslimska världen (umma). Sharias centrala ställning inom islam understryks av att de tre punkterna i huvudsak avhandlar denna.

1. Giltigheten hos alla åtta rättsskolor erkänns; fyra sunni (Hanafi, Maliki, Shafi’i och Hanbali), två shia (Ja’fari och Zaiddiyah) samt Ibadi och Thahiri. De som följer någon av dessa rättsskolor definieras som muslimer.
Giltigheten av traditionell islamisk teologi enligt den asharitiska skolan, av verklig sufism och av sann salafism (där wahabismen ingår) erkänns och anhängare till dessa riktningar kan därför inte ses som apostater.

2. Det finns betydligt mer gemensamt mellan de olika rättsskolorna än som skiljer. Alla tror på Allah, att Koranen är Allahs uppenbarade ord och att Muhammed är en profet och budbärare för hela mänskligheten. Alla är överens om de fem grundpelarna i islam. Alla är också överens om grunderna för tron. Skillnaderna mellan de traditionella skolorna avser inte principerna och fundamenten inom islam.

3. Fatwor får endast utfärdas enligt rättsskolornas metodologi och av personer med rätt kvalifikationer. Ingen får hävda obegränsad ijtihad (ett sätt generera nya regler inom islam) och skapa en ny islamisk lagskola eller utfärda fatwor som strider mot de etablerade rättsskolorna.

Den första punkten innebär att man fryser lagar som fastställdes från slutet av 700-talet till början av 800-talet. Det är ungefär som om vi idag skulle förlita oss på lagar från vendeltid (omedelbart före vikingatiden). Konsekvensen av detta är ett medeltida synsätt på rättsskipningen. Det är uppenbart att man lutar starkt mot traditionell, ortodox islam vilket är helt enligt Brödraskapets och wahabisternas synsätt.

Den andra punkten slår fast att Koranen är Allahs direkta ord och därför inte kan ändras eller modifieras samt att Muhammeds buskap gäller även för icke-muslimer. Vi icke-muslimer bör ta det som en klar varning. Det uttalas klart att det i grunden endast finns en islam.

Det anses allmänt att Al-Ghazali (1058-1111) effektivt stängde dörren för ijtihad. Den tredje punkten fastställer effektivt denna låsning. Konsekvensen blir att allt tal av Tariq Ramadan och andra, som med len tunga försökt påstå att det skulle kunna finnas en ”europeisk islam” eller en ”islam light” tydligt framstår som helt meningslöst.

Budskapets betydelse enligt dess skapare

Enligt skapare av Ammanbudskapet är detta ett historiskt, universellt och enhälligt religiöst och politiskt konsensus, ijma, för hela den islamiska världen (umma), som konsoliderar traditionell ortodox islam. Det innebär att:

1. den muslimska världen för första gången på mer än tusen år formellt kommit till ett ömsesidigt erkännande,

2. detta erkännande är religiöst bindande för muslimer,

3. det behandlar vem som är muslim och vad som är muslimskt.

Man menar att Ammanbudskapet är fördelaktigt även för icke-muslimer. Man menar vidare att skyddet av rättsskolorna garanterar avvägda islamiska lösningar för frågor som mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, religionsfrihet och laglig jihad. Man anser slutligen att fatwor, som extremister använder för att rättfärdiga våld mot muslimer med avvikande åsikter är illegitima.

För de flesta västerlänningar torde det vara svårt att förstå hur mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och religionsfrihet tolkade enligt sharia skulle i något avseende vara fördelaktigt. De flesta icke-muslimer torde också betacka sig för alla former av jihad.

En förljugen och hycklande ingress

http://ammanmessage.com/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=30&lang=en

Det är ett i flera avseenden märkligt dokument. Inledningsvis klarläggs att deklarationen vänder sig till ”den muslimska nationen” (umma). Sedan sägs att islam omfattar all mänsklig aktivitet och säger vad som är rätt och fel. Efter att ha återgett islams grundläggande principer kommer man med ett antal märkliga påståenden. Flera av dessa påståenden görs utan att på något sätt styrkas. Andra försöker man styrka med diverse citat ur Koranen.

Man använder sig därvid av en kombination av följande tekniker:

• en majoritet av citaten härrör från tiden i Mecka då Muhammeds position var svag, och man bortser från regeln om abrogation (16:101)

• oftast citerar man endast den del av versen som passar syftet,

• citaten är ofta tagna ur sitt sammanhang och

• man väljer och vrakar friskt samt bortser helt från verser med helt annat budskap även om de står helt nära i samma sura.

Några exempel ur dokumentet illustrerar detta förfaringssätt.

Påstående: ”Islam intygar även att sättet att kalla någon till Allah är grundat på vänlighet och mildhet.”
Detta styrks med första delen av 16:125 (Mecka). Redan i samma sura finns ett antal verser med allt annat än milt och vänligt innehåll som 16:26, 16:88 och 16:104. Än värre blir det redan i 2:191:”Döda dem (de otrogna) var än ni finner dem…” och i 8:12: ”… Jag skall sprida skräck i de otrognas hjärtan. Därför skär av deras huvuden och skär av varje fingertopp.” I sanning ett milt och vänligt budskap.

Nästa påstående: ”Dessutom undviker den (islam) grymhet och våld i hur man möter och tilltalar andra.”
Som stöd för detta tar man 3:159 som ”uppenbarades” omedelbart efter förlusten vid Uhud. Versen avser de egna trupperna och alls inte ”andra”.
Påståendet kontrasteras av bl.a. 8:67: ”Det passar sig inte för en profet att ta fångar förrän han ställt till med blodbad (made slaughter) i landet.”

I ytterligare ett påstående sägs: ”Islam bekräftar principen om rättvisa i samspelet med andra, säkerställer deras rättigheter och bekräftar att man inte får neka folk deras ägodelar.”
Till stöd för detta anför man delar av verserna 5:8, 4:58 och 7:85 varav den senare refererar till en gammal historia ur Gamla testamentet och handlar om att väga och mäta rätt vilket får anses ha föga relevans i sammanhanget.

Vid valet av dessa verser har man lyckats förbise 4:56: ”De som tvivlar på våra uppenbarelser, dem skall vi utsätta för elden. Så snart deras hud förbrukats skall vi ersätta den med ny så att de får känna plågan.”

Verserna 8:41: ”Och vet att vad än ni tar i krigsbyte skall en femtedel tillfalla Allah och hans budbärare (Muhammed)…” och 33:27: ”Och han gjorde så att du ärvde deras land och deras hus och deras rikedomar och land som du inte beträtt.” ger en helt annan bild av respekten för andras ägodelar. Den senare versen ”uppenbarades” sedan Muhammed låtit avrätta alla män i den judiska stammen Quraiza i Medina och tagit kvinnor och barn som slavar. Just snygg tillämpning av dessa principer av islams störste förebild.

I ett annat påstående hävdas: ”Islam kräver respekt för löften och avtal och att hålla fast vid det som angetts och den förbjuder svek och förräderi.”
Som stöd för detta tar man 16:91(Mecka): ”Fullfölj Allahs förbund när du har ingått det och bryt inte ederna sedan de bekräftats och du har gjort Allah till din säkerhet;”

Om detta kan sägas att detta citat avser relationen mellan muslimen och Allah och alls inte förhållandet till tredje man. Ser man till islams skrifter och dess tidiga historia är svek och brytande av eder snarare regel än undantag. I ett flertal hadither uttalar Muhammed: ” Om jag tar en ed att göra något och senare finner att det är bättre att göra något annat, så gör jag det som är bättre.” (Bukhari bok 53, nummer 361 m.fl.). Muhammed uppmanade själv enligt flera hadither gärningsmännen att använda lögn och svek för att komma åt att mörda Ka'b bin Ashraf, som uttalat sig kritiskt mot profeten (Buk 52:271).

I 9:1 uttalas det än tydligare: ”Detta är ett budskap från Allah och hans utsände att ni är fritagna från alla förpliktelser gentemot avgudadyrkarna med vilka ni ingått ett avtal och förbund.” Muslimer skall således endast hålla löften och avtal gentemot andra muslimer. Ett typiskt exempel är det av Muhammed och Quraish ingångna avtalet i Hudaybiya som skulle gälla i tio år men som bröts av Muhammed redan efter cirka 18 månader.

I nästa andetag hävdar man att: ”Islam erkänner människolivets ädla ställning så det skall inte stridas mot icke-stridande och inte göras angrepp på civila och deras ägodelar…”. Som intäkt för detta citerar man del av 5:32 men utelämnar inledningen som klargör att versen riktar sig till Israels folk med anledning av Kains brodermord. Som alltid när muslimer åberopar denna tämligen humana vers, lyckas men undvika den närmast följande (5:33) som har ett helt annat innehåll: ”Det rättvisa straffet för de som kämpar mot Allah och hans budbärare (motsätter sig islam) och som skapar osämja i landet är att dödas eller korsfästas eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor eller att landförvisas”.

Hela versen 5:32 lyder så här:

"Av den orsaken fastställde vi för Israels barn att den som slår ihjäl en människa för annat än dråp eller sedefördärv på jorden, skall det vara som om han hade dödat hela människosläktet, och vemhelst som räddar livet av en, skall det vara som om han hade räddat livet på hela mänskligheten. Våra budbärare kom till dem sedan gammalt med klara bevis (för Allahs suveränitet), men efteråt si! Många av dem blir slösare på jorden. "

Notera här två viktiga undantag.

Om dödandet har varit för hämnd (döda för hämnd är tillåtet!)

Om mordet har skett eftersom den person som dödades har begått sedefördärv (på arabiska fasad)

Det arabiska ordet "Fasad" översätts som sedefördärv (eng: ”corruption in the land). Den islamiska förståelsen av fasad är att begå förfaranden eller verksamheter som anses vara icke-islamiska.

•      Dricka alkohol,

•      Att äta griskött,

•      Att förneka att Muhammed var en profet,

•      Förnekar att Allah är Gud,

•      Att tro att Jesus blev korsfäst,

•      Undervisning om icke islamiska idéer (som evolution),

•      Lyssna på musik,

•      Göra/titta på film,

•      Att inte följa regler för islamisk klädsel,

•      Äktenskapsbrott,

•      Fira jul,

•      Blandade fester ... etc

Versen ger alltså klartecken för att döda otrogna vilket gör den till allt annat än fredlig eller human.

Påståendet: ”Den ursprungliga religionen islam är baserad på jämvikt, balans, moderation och underlättande… ” är för någon med den minsta kännedom om islam och dess historia helt absurt. Lika absurt är det att använda ett lösryckt citat för att styrka tesen. Den citerade texten är endast en del av första meningen av vers 2:143, som i övrigt liksom de omgivande verserna används av Muhammed för att motivera det plötsliga bytet av qibla (platsen dit man vänder sig under bön) från Jerusalem till Mecka (se bl.a. Maududis tafsir). Till saken hör att Medina där man för tillfället befann sig råkar ligga just mellan de två förstnämnda platserna. Det är därför inte särskilt långsökt att påstå att man här övertolkar de citerade orden.

När jag läste just detta avsnitt var det med ett leende av igenkännande. Det var nämligen just här Mohamed Omar hämtat hela underlaget för den ramadan-betraktelse jag nämnde i ett tidigare inlägg.

Efter att på oklara grunder ha tagit en stor del av äran för modern kunskap låtsas man ta avstånd från extremism och terrorism, men det framgår av helheten att det man egentligen vänder sig mot är terrorism riktad mot andra muslimer.

Man framhåller sedan att: ”Källan till relationer mellan muslimer och andra är för det är ingen strid (tillåten) när det inte finns aggression.” Som stöd för detta citerar man sista delen av 2:193. Försiktigtvis väljer man bort närstående 2:191: ”Och döda dem var än ni finner dem och kör ut dem från där de körde ut er, för förföljelse är värre än massaker.” Av samma skäl valde man bort inledningen av 2:193: ”Och strid mot dem tills förföljelsen upphör och endast Allahs religion råder.”

Det bör framhållas att skribenterna här använder ett språkbruk som etablerades redan av profeten själv. Det framgår av biografier över Muhammed att han i Mecka inte utsattes för verklig förföljelse utan i huvudsak ovilja att låta sig omvändas och underkasta sig islam. Detta betecknade profeten oftast som ”förföljelse”, ”aggression” eller ”förtryck”.

Man tar avstånd från terrorism, ”som är associerad med felaktiga tillämpningar”. Detta bör läsas mot bakgrund av att man i budskapet understryker Sharias och Koranens centrala roll. Där hittar man såväl instruktioner för jihad som för baksidan av det myntet nämligen regler för behandling av de drabbade i form av ”dhimmitude”. Koranen själv talar om skräck/terror: ”Vi kommer att sätta skräck i hjärtat på de som inte tror…” (K 3:151 m.fl.)

I nästa andetag uppmanar man muslimer att ”vidta nödvändiga steg för att nå styrka och ståndaktighet i att bygga identitet och bevara rättigheter”. I slutet av dokumentet menar man att muslimerna är kallade att förnya civilisationen baserat på religionens ledning enligt islams anda och dess metoder för att strukturera mänskligt liv.
De flesta västerlänningar skulle helt säkert betacka sig för en sådan civilisationsutveckling, som enligt det antagna budskapet skall grundas på medeltida lagar. Om inte medvetenhet ökar bland befolkningen om vad islam står för och hur dess företrädare med förljugna påståenden försöker invagga oss i säkerhet är det stor risk att vår frihetliga civilisation utvecklas i fel riktning och rentav utraderas.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion