Tuesday 24 July 2007

Granstedt har inget förstått

Granstedts artikel på SvD Brännpunkt avslöjar en makalös historielöshet och brist på insikt om den religiöst/ideologiska bakgrunden till Hamas’ uttalade strävan att ”kasta judarna i sjön”. Hans parallell mellan problemen i Palestina och förhållandena i Sydafrika under apartheid är därför helt utan relevans.

I den muslimska världen håller man sin urgamla historia samt ”profetens” postulat och påbud levande genom att ständigt referera till dem i moskéer och skolor. Koranen och Muhammeds gärning hålls i högsta grad levande.

Västvärlden har istället under ett antal decennier mer eller mindre nedmonterat historieundervisningen och fokuserat mot att ”se framåt” med stora skygglappar mot historien och dess stora betydelse för nutida förhållanden. Många är därför illa rustade att analysera situationer med stark historisk bakgrund. Man man möjligen något ursäkta Granstedt med att han är offer för dessa sakernas tillstånd.

Bakgrunden till Hamas’ och för övrigt den samlade muslimska världens motstånd mot Israel alltsedan dess tillkomst är helt enkelt muhammeds testamente på dödsbädden att rensa hela arabiska halvön från ”otrogna” (se Bukhari Vol 4, bok 52,nr 288). Det är inte i första hand fråga om några gränser hit eller dit utan ideologiskt betingad strävan att eliminera Israel. Granstedt skriver:”När Hamas äntligen väljer att på demokratisk väg få ett folkligt mandat” och tar detta som intäkt för att det skulle röra sig om en demokratisk organisation avslöjar han sin genuina okunskap och naivitet vad avser islam och muslimskt tänkande.

Islam och demokrati är oförenliga eftersom islam och sharia förnekar ett antal av de rekvisit som är nödvändiga för demokrati. Eftersom Hamas är en fundamentalistisk islamisk organisation, gäller detta i högsta grad även för den.

Han skriver vidare: ”Freden måste bygga på insikten att araber har samma människovärde som israeler,”. Detta kan förefalla invändningsfritt menavslöjar åter hans brist på insikt om islam. Det torde inte finnas någon religion eller ideologi som gör en så tydlig skillnad mellan ”troende” och ”otrogna” eller mellan ”vi och dom”, som islam. Otaliga verser i Koranen och mängder av hadither uttalar hur lågt stående judar, kristna och hedningar är i förhållande till de ”troende”. Detta är inte bara något som står i gamla böcker. Det hålls levande och predikas varje fredag i tusentals moskéer över hela världen.

De som måste övertygas om människors lika värde är i första hand muslimerna i området. Där har Granstedt en uppgift att bita i.

Hur tror Granstedt att det skall gå att ”räcka ut handen till” och förhandla med en part med så djupt rotade ideologiska föreställningar?

Andra bloggar om: , , ,

Saturday 21 July 2007

Talande bild


Någon tid efter att påven hållit sin sedermera berömda Regensburg-föreläsning publicerades denna bild som kommentar till de händelser som följde.



Islamistisk advokatyr i stereo

Huvudledaren i SvD liksom brännpunktsartikeln på motstående sida är delvis ute i samma ärende. De propagerar för det islamistiska partiet i Turkiet inför stundande val. Båda artiklarna innehåller också ett antal motsägelser inbördes såväl som mot varandra. De undanhåller båda också några viktiga sanningar, vilka är avgörande för att ta ställning till huvudfrågan. Detta är är närmast symptomatiskt och kanske oundvikligt när man behandlar något som har sina rötter i Koranen, en bok belamrad med just motsägelser.

Ledaren anger tonen genom att hänvisa till en ingrodd ”islamofobi”. I nästa mening påstår man att det aktuella valet på något sätt, oklart hur, skulle visa att sådan är obefogad. Att döma av de omfattande demonstrationerna är tydligen ett betydande antal turkar själva rädda för en ytterligare islamisering av samhället. En stor del av den opposition som demonstrerat är, som en följd av valsystemet, inte representerad i Nationalförsamlingen. Regerande AKP har med34,3 % av rösterna 66% av mandaten, oppositionspartiet CHP har 19,4% av rösterna 32% av mandaten medan fem partier, alla med mer än 5% av rösterna, tillsammans har 36,5% av rösterna men inga mandat. Resterande 9,8% av rösterna fördelas på tolv småpartier av vilka ett har 6 mandat. Nästan hälften av avgivna röster saknar alltså representation i parlamentet. Just en snygg demokrati.

Båda artiklarna sätter direkt eller indirekt likhetstecken mellan oppositionen och ”militären”. Bilden är betydligt mer komplicerad än så. En stor del av den faktiska oppositionen mot ytterligare islamifiering finns inte minst i en välutbildad medelklass längs kusterna och i de större städerna.

Ledaren påstår att Turkiet är en av världens mest sekulära stater, medan Kurdo Baksi hävdar att så inte är fallet. Däremot tycks båda vara eniga om att det islamistiska AKP är en garant för demokrati medan allt ont emanerar från ”militären”. Båda blundar för att kemalisterna och militären av många anses vara en garant mot islamifiering.

Ingen av dessa åsiktsmånglare dristar sig till att nämna att Turkiet är ett av de 57 länder som undertecknat CDHRI, än mindre att detta faktum utgör ett synnerligen allvarligt problem från demokratisynpunkt eftersom det är ett i grunden odemokratiskt dokument. De bortser även från att det var en demokratiskt vald regering inte militären som undertecknade CDHRI.

Båda påtalar med rätta fortgående kränkningar av mänskliga rättigheter men får det att låta att det är ”militärens” fel trots att det uppenbart skett och sker under den sittande regeringens ”vakt”. Att tro att ett land som bekänner sig till att sharia (se CDHRI) skall ha ett överordnat inflytande på landets lagar skulle kunna vara ”världens första muslimskt styrda fullgoda demokrati” är mer lovligt naivt.

Andra bloggar om: , , ,

Wednesday 18 July 2007

Sorglös demagogi av Sorgenfrei

Expressens nätupplaga publicerade idag (18/7 -07) en i flera avseenden märklig artikel. Innan vi går in på sakinnehållet finns det skäl att något stanna vid presentationen eller marknadsföringen av inlägget.

Redan rubriken anger att att innehållet är politiskt. Författaren presenteras däremot som religionshistorier och blivande doktorand d v s en väl etablerad akademiker. Man kan förmoda att detta sker för att invagga den fåkunniga menigheten i något av den akademiska saklighetens trygghet.

I min måhända omoderna värld skall en sann akademiker sträva efter att finna ”sanningen” eller åtminstone så mycket av sanning som med hänsyn till tillgängliga fakta och befintliga metoder f n står att finna. Att medvetet eller av sorglös letargi välja bort eller rentav förvränga lätt tillgängliga fakta är allt annat än godtagbar akademisk nivå. Jag skall nedan beröra ett antal sådana tillkortakommanden.

Låt oss börja med en terminologifråga som inte bara är semantisk utan har stor faktisk betydelse. Redan tidigt nämns begreppet ”islamdemokratiska” i samband med AKP och Turkiet. För den som har den minsta kunskap om islam är ordet minst sagt motsägelsefullt. I en intervju i ”Människor och Tro” feb 2006 sade Dr Azzam Tamimi apropå islam och sekularisering att det var otänkbart eftersom det vore en självmotsägelse. Exakt detsamma gäller begreppet ”islamdemokratisk”.

Vad har jag då för grund att påstå detta frågar sig vän av ordning? Jo, för det första är det knappast någon slump att Turkiet är ett av 57 muslimska länder inom OIC som undertecknat ”The Cairo Declaration on Human Rights in Islam” (CDHRI), som i väsentliga avseenden, inte minst vad avser demokratiska rättigheter, avviker från de Allmänna Mänskliga Rättigheterna. Och varför har man då gjort detta? Jo, enligt islamskt synsätt, inom såväl sunni som shia, är det den av Allah genom Koranen och haditherna givna lagen — sharia — som skall reglera alla förhållanden inklusive mänskliga rättigheter. Av detta följer att en av Allah given lag inte kan ändras av människor; d v s i demokratisk ordning.

Man måste därför vara helt sorglös med fakta och/eller helt okunnig i islamologi för att i ett begrepp förena de två orden islam och demokrati. De är ungefär lika blandbara som olja och vatten.

Sorgenfrei säger att: ”Det finns inga naturliga gränser mellan folk och kulturer, länder och världsdelar.” Detta är i flera avseenden en sanning med modifikation. Det finns faktiskt ofta naturliga geografiska gränser inte minst mellan världsdelar och även mellan enskilda länder i form av oceaner, hav, bergskedjor eller floder. I andra fall kan det helt visst saknas i geografisk mening naturliga gränser men det hindrar inte att det är naturligt att individer eller grupper av individer allt efter kraft och förmåga hävdar ett område eller revir. Detta ser vi exempel på överallt inom djurvärlden och faktiskt även i växtriket. Gränserna är i den meningen naturliga så länge individen/gruppen förmår hävda dem. När detta inte längre lyckas kan det medföra undergång för hela gruppen.

Ett annat sorglöst påstående är detta: ”Från det att osmanerna intog Konstantinopel 1453 uppfattas turkarna allt mer som ett hot.” Jaså, verkligen!? Man undrar vad han grundar det på. Från 700-talet hade det bysantinska väldet varit utsatt för ständiga attacker från muslimerna och steg för steg hade Anatolien som en gång var kristet kärnland erövrats med svärdets makt. Påven refererade förra hösten i sin numera berömda Regensburg-föreläsning till en skriftväxlng mellan den lärde kejsaren Manuel II Paleologus och en persisk muslim i slutet av 1300-talet. Det framgår tydligt av den skriftväxlingen att kejsaren var väl medveten om muslimerna (turkarna) ”som ett hot”. Han var dessutom helt på det klara över den stora skillnaden i ”kultur och religion” utan att den behövde ”utmålas” för honom.

Författaren har mycket dimmiga begrepp om ”roten till den europeiska överlägsenhet gentemot Turkiet.som levt kvar in i våra dagar.” Islam har från första början haft en våldsam och parasitisk karaktär. Med början i kamelkaravaner, över judiska klaner,via städer, länder och kulturer har hela tiden nya errövringar försörjt kalifatet med rikedomar och kunskaper. När errövringsvågen efter underkuvandet av Balkan ebbade ut började även imperiet stagnera. En huvudanledning till detta är att islam begränsar fritt tänkande eftersom all nödvändig kunskap anses finnas i Koranen.

Samtidigt hade i Europa från renäsansen ett friare tänkande stimulerat en allt snabbare utveckling av vetenskap och teknik samt gynnat nya ”upptäckter”. Kemal Atatürk var väl medveten om detta och det var därför han genom sekularisering av landet ville befria det från en del av det muslimska ok som förhindrade utveckling.

Genom att utmåla det sekulära statsskicket som auktoritärt och odemokratiskt i motsats till moderniserade och reformerade islamiska partiet utför han ett halsbrytande intellektuellt och logiskt trapetsnummer. Att ta den med skygglappar utrustade turkofilen Ingmar Karlsson som sanningsvittne gör inte saken bättre.

Har dessa herrar inte förstått något av islams innersta kärna, eller är de i wahabisternas såld? En sekulär stat är en styggelse för varje troende muslim, som Dr Amimi så vältaligt uttryckte det. Påståendet att det skulle finnas ”en islamisk variant av kristdemokratin” i Turkiet är häpnadsväckande och på intet sätt underbyggt.

För den som vill öppna ögonen är påståendet ”att ”islamdemokratiska” teoretikerna vunnit mark i såväl arabvärlden som Iran och inte minst i Turkiet.” än mer häpnadsväckande. Menar han på fullt allvar att t ex ayatollorna i Iran som basar för en förtryckarregim är ”islamdemokratiska”? Jag betackar mig för en sådan demokrati.
Faktum är att de tendenser som utvecklats mest i den islamiska världen sedan början av 1900-talet är mycket ortodoxa och med rötter i Muslimska Broderskapet och i wahabismen. På vilken planet lever vår sorglöse islamolog?

Att ta in Turkiet i EU innan det finns övertygande bevis på att det faktiskt finns en i grunden reformerad islam vore förödande för Europa och för tanken på frihetlig demokrati. Det är faktiskt avsevärt mycket bättre att ha en ”extremistisk grannnation” än att släppa in en trojansk häst innanför murarna.

Att hålla Turkiet utanför EU skulle äntligen ge EU:s muslimska innevånare en tydlig signal om att Europa menar allvar med det fria, demokratiska och icke-teokratiska samhället och förhoppningsvis få dem att inse att vill de leva här får de vara så goda att integrera sig.

Andra bloggar om: , , ,

Rättmätigt krav på sanning

Kurt Lundgren efterlyser med all rätta sanningen om kostnaderna för invandringen. Han förundras över hemlighetsmakeriet och lögnerna och kommer helt relevant fram till en jämförelse med DDR.

Vi som i god demokratisk ordning är i vår fulla rätt att få veta hur skattemedlen används blir ideligen svikna av en självcentrerad politisk elit i maskopi med en sedan årtionden vänsterdominerad mediakår. Man undrar, var finns den rakryggade riksdagsledamot som ihärdigt ställer den exekutiva makten till svars för detta. Och var finns den”grävande journalist” som vill och vågar avslöja sanningen.

Detta nästan systematiska svek mot medborgarna har tyvärr pågått i många år. Jag har i ett tidigare inlägg hänvisat till den utmärkta och mycket väldokumenterade boken ”Exit Folkhemssverige” . Det är symptomatiskt att denna bok tigits ihjäl av våra ledande tidningar. Pröva själva och se hur många träffar ni får på någon svensk tidning. Man undanhåller alltså för samhällsdebatten väsentliga och vetenskapligt belagda fakta. Det stora delar av mediakåren ägnar sig åt är inget annat än verbal prostitution. Man säljer lättköpta nyheter, sensationer och underhållning. Samtidigt undanhåller man relevant information, som liksom granskning av makthavare, journalistföreträdare vid högtidliga tillfällen påstår vara pressens stora samhällsuppgift.

Alltnog, det finns uppgifter i den nämnda boken som kan användas för att något belysa relevansen av den av Kurt antagna kostnaden för invandringen. De senaste ”officiella” uppgifterna om dessa kostnader har ”frysts” år 1994 och anges då till 30 miljarder kronor. Det anges märkligt nog i motsats till andra poster i statens budget som en ”nettokostnad”. Sedan denna tidpunkt har antalet invandrare ökat markant samtidigt som arbetslösheten i denna grupp ökat kraftigt. De direkta kostnaderna har därför rimligen ökat väsentligt. Lägger man till detta den allmänna kostnadsutvecklingen samt att ett antal indirekta kostnader för ordningsmakt, skadegörelse, kriminalitet m m tillkommit eller ökat är det rimligt att anta att beloppet 100 miljarder kanske rentav är i underkant.

Att budgetbelopp i denna storleksordning undanhålles väljarna är inget annat än politisk skandal i ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt. Men tyvärr har vi inte anledning att vara förvånade, för på samma nedlåtande och föraktfulla sätt har den politiska eliten behandlat medborgarna i flera andra frågor, inte minst vad gäller hela hanteringen av EU-frågan.

Kurt nämner i slutet av inlägget Sverigedemokraterna som av de etablerade partierna notoriskt betecknas som ”odemokratiskt” mm. Men man skall undvika att kasta sten från ett glashus. Det är faktiskt de etablerade partierna som genom sitt faktiska agerande visat sig vara genuint odemokratiska. Som redan Bibeln säger: ”På frukten dömer man trädet”.

Svenska folket har i gångna tider gjort sig av med makthavare som inte verkat för folkets väl. Så kan och bör ske igen. Nästa val kommer sannolikt att bli avgörande för om ett fritt och demokratiskt Sverige skall kunna överleva.

Andra bloggar om: , , ,

Friday 6 July 2007

Roten till terrorn

Magnus Norell ställer I sin artikel på DN Debatt en intressant fråga beträffande de många terrordåden: ”Hur går detta till och vad krävs för att denna process skall sluta i mord?” Han lämnar däremot inget entydigt svar.

Han konstaterar helt sakligt att: ”Terrordåd genomförda i islams namn började långt före Irakkrigen.” Det är närmast något av ett understatement eftersom den anknytningen är lika gammal som islam. ”Profeten” säger själv i Koranen (3:151) att han ingjutit terror i motståndarnas hjärtan. Ungefär lika gammal är antisemitismen inom islam, som Norell korrekt framhåller som viktig i sammanhanget. Han visar där en tilltalande klarsyn. Denna antisemitism är väl dokumenterad i såväl Koranen (3:28, 5:60, 9:29 m fl) som i hadither.

Det är emellertid angeläget att känna till vad, som var grunden för Muhammeds och därmed islams antisemitism. När han flyttade till Yathrib (Medina) försökte han först vinna över de där etablerade judiska klanerna till sin nya lära. Detta misslyckades rejält inte minst för att flera judar med hänvsning till sina skrifter kunde påvisa att Muhammed grovt missuppfattat personer och händelser ur gamla testamentet.

Detta att vilja hålla fast vid sin religion och inte konvertera till islam betecknades med än idag gängse islamiska offerretoriken som ”förtryck” (läs gärna: When is Islam Oppressed ). Notera att judarna där enligt tillgängliga källor (muslimska) aldrig fysiskt eller på annat sätt hotade Muhammed eller hans följeslagare. Däremot kritiserade och drev några s k poeter med honom när han fått saker om bakfoten. Detta kunde han av flera skäl inte tåla, inte minst för att det kunde störa hans auktoritet. I stället för att bemöta dem intellektuellt beordrade han med början strax efter slaget vid Badr mord på Asma och senare flera andra kritiker.

Känns mönstret bekant från nutida händelser? Fatvor, hot och mord på kritiker i stället för att intellektuellt bemöta kritiken har på senare år blivit allt vanligare. Skälet är dessutom detsamma som när Muhammed undanröjde sina kritiker, nämligen svårigheten att intellektuellt försvara orimliga påståenden. Attackera därför som standardmetod budbäraren i stället för budskapet. Detta ser vi nästan dagligen exempel på.

Något senare samma år påbörjades fördrivningen och utrotningen av judarna från Yathrib genom attacken på Banu Quaynuqa som fördrevs och fick lämna alla sina ägodelar som krigsbyte till Muhammed och hans anhang. Under de närmaste åren fördrevs och mördades samtliga judar från Medina. Kronan på detta verk var massakern på ca 800 män ur Banu Quraiza medan kvinnor och barn togs som slavar, de vackraste som sexslavar (konkubiner) åt Muhammed och hans män (K 33:26-27).

Här i islams barndom finns roten till antisemitismen inom islam. Israel är inget annat än en dimridå som framgångsrikt används för att få diverse okunniga vänsterelement och historiskt obildade liberaler att stödja islams sak. Israel ogillas av muslimer främst för att det ses som ett hinder mot att fullfölja Muhammeds befallning på hans dödsbädd om att rensa Arabiska halvön (inkl nuvarande Palestina) från judar och kristna.

Besinningslöst våld som regelbundet praktiserades av Muhammed och hans följeslagare leder osökt tankarna till onsdagens ledare i Svd där skribenten lovvärt och med viss framgång avslöjar några vanliga myter med anknytning till islam. Han undviker dock att diskutera den största och mest spridda myten, eller rättare lögnen: ”Islam är en fredens religion (Religion of Peace)”. Denn stora lögn sprids aningslöst av ”statsmän” som Bush och Blair, av andra europeiska politiker och naturligtvis av muslimska apologeter. Man följer uppenbarligen Hitlers råd att om en tillräckligt stor lögn upprepas ofta, framstår den som sann.

Visa mig ett enda entydligt fredligt budskap i Koranen, som inte är abrogerat av en senare vers. Koranen är tvärtom, särskilt i de suror som tillkom i Medina fylld av våld och hat mot dem som inte underkastar sig islam.

Norell säger: ”Den islamistiska terrorns kärna har sitt ursprung i en intern konflikt där Islam (här definierat som summan av alla dem som betecknar sig som muslimer) utkämpar en kamp om vilka tolkningar som ska ha företräde. I detta är vi till del åskådare, vi som inte är muslimer.”
Detta uttalande innehåller några allvarliga sakfel. För det första har inte terrorns kärna sitt ursprung i en intern konflikt inom islam. Det är riktigt att shismen mellan sunni, shia och diverse grupperingar inom islam ofta spelar en stor roll för händelseutvecklingen. Själva kärnan till terrorn står dock att finna dels i Koranen och dess budskap dels i den ”väckelse” inom islam som inleddes av Muslimska Broderskapets grundare Hasan al-Banna. Islamisternas mål är att med alla tillgängliga medel få hela världen att underkasta sig islam. Där och ingen annan stans finns kärnan.
För det andra är ”vi som inte är muslimer” inte bara åskådare. Vi är, värre än så, vi är offer för deras omfattande aktiviteter. Vi kommer dessutom att fortsätta att vara offer, och i än högre grad än idag, om inte vi, våra ledare och s k intellektuella snabbt lär oss och vågar erkänna vad det hela handlar om.
Islam är en teokratisk, totalitär ideologi nödtorftigt beslöjad till att försöka framstå som religion. Och, mot en sådan ideologi, lika lite som mot nazismen, duger inte appeasement.

Andra bloggar om: , ,