Rättmätigt krav på sanning

Kurt Lundgren efterlyser med all rätta sanningen om kostnaderna för invandringen. Han förundras över hemlighetsmakeriet och lögnerna och kommer helt relevant fram till en jämförelse med DDR.

Vi som i god demokratisk ordning är i vår fulla rätt att få veta hur skattemedlen används blir ideligen svikna av en självcentrerad politisk elit i maskopi med en sedan årtionden vänsterdominerad mediakår. Man undrar, var finns den rakryggade riksdagsledamot som ihärdigt ställer den exekutiva makten till svars för detta. Och var finns den”grävande journalist” som vill och vågar avslöja sanningen.

Detta nästan systematiska svek mot medborgarna har tyvärr pågått i många år. Jag har i ett tidigare inlägg hänvisat till den utmärkta och mycket väldokumenterade boken ”Exit Folkhemssverige” . Det är symptomatiskt att denna bok tigits ihjäl av våra ledande tidningar. Pröva själva och se hur många träffar ni får på någon svensk tidning. Man undanhåller alltså för samhällsdebatten väsentliga och vetenskapligt belagda fakta. Det stora delar av mediakåren ägnar sig åt är inget annat än verbal prostitution. Man säljer lättköpta nyheter, sensationer och underhållning. Samtidigt undanhåller man relevant information, som liksom granskning av makthavare, journalistföreträdare vid högtidliga tillfällen påstår vara pressens stora samhällsuppgift.

Alltnog, det finns uppgifter i den nämnda boken som kan användas för att något belysa relevansen av den av Kurt antagna kostnaden för invandringen. De senaste ”officiella” uppgifterna om dessa kostnader har ”frysts” år 1994 och anges då till 30 miljarder kronor. Det anges märkligt nog i motsats till andra poster i statens budget som en ”nettokostnad”. Sedan denna tidpunkt har antalet invandrare ökat markant samtidigt som arbetslösheten i denna grupp ökat kraftigt. De direkta kostnaderna har därför rimligen ökat väsentligt. Lägger man till detta den allmänna kostnadsutvecklingen samt att ett antal indirekta kostnader för ordningsmakt, skadegörelse, kriminalitet m m tillkommit eller ökat är det rimligt att anta att beloppet 100 miljarder kanske rentav är i underkant.

Att budgetbelopp i denna storleksordning undanhålles väljarna är inget annat än politisk skandal i ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt. Men tyvärr har vi inte anledning att vara förvånade, för på samma nedlåtande och föraktfulla sätt har den politiska eliten behandlat medborgarna i flera andra frågor, inte minst vad gäller hela hanteringen av EU-frågan.

Kurt nämner i slutet av inlägget Sverigedemokraterna som av de etablerade partierna notoriskt betecknas som ”odemokratiskt” mm. Men man skall undvika att kasta sten från ett glashus. Det är faktiskt de etablerade partierna som genom sitt faktiska agerande visat sig vara genuint odemokratiska. Som redan Bibeln säger: ”På frukten dömer man trädet”.

Svenska folket har i gångna tider gjort sig av med makthavare som inte verkat för folkets väl. Så kan och bör ske igen. Nästa val kommer sannolikt att bli avgörande för om ett fritt och demokratiskt Sverige skall kunna överleva.

Andra bloggar om: Politik, Demokrati, Invandring, Media