Friday 25 December 2015

Angelägna frågor väntar på svar


Islam har i dagens västerländska samhälle fått en plats i samhällsdebatten som vore helt otänkbar för bara 20 år sedan. Går vi ännu längre tillbaka, sägs till 60-talet, så nämndes islam i stort aldrig i media eller i det dagliga samtalet. Skälet till denna förändring är naturligtvis det stora antalet migranter från muslimska länder, som kommit till Sverige och många andra västländer främst sedan 90-talet. Debatten får bränsle genom ett stort antal spektakulära händelser med koppling till islam.

Åsiktsspridningen är stor. Företrädare för islam, liksom ett antal ledande västerländska politiker och högt uppsatta akademiker, hävdar att islam är ”fredens religion” och att den väl låter sig förenas med modern demokrati. Denna sida av debatten vill gärna göra en tydlig distinktion mellan islam och ”islamism”, dvs. politisk islam. De hävdar oftast att de terrorister, som säger sig utföra sina handlingar i islams namn, inte har något med islam att göra eller att det ”bara är en liten minoritet, som kidnappat islam”. På så sätt försöker man friskriva islam från varje koppling till de blodiga händelserna. Denna sida av debatten hävdar också ofta att det finns eller håller på att utvecklas en ”europeisk” islam väl lämpad för det moderna västerländska samhället.

Andra, inte minst intellektuella ex-muslimer med gedigen kunskap och erfarenhet av islam, ser den som en inte bara en religion utan även en totalitär ideologi. De menar att de våldshändelser som nästan dagligen rapporteras från Mellanöstern, Afrika eller för den delen Europa är starkt kopplade till islams grundläggande tankar. De menar att rörelser som al-Qaida, IS och Boko haram m.fl. handlar enligt islams påbud.

Alltför ofta används enstaka verser ur Koranen som stöd för de olika ståndpunkterna. Alltför sällan hör man någon referera till andra delar av de centrala islamiska skrifterna. Mot denna bakgrund finns goda skäl att diskutera eller om ni så vill analysera islam utifrån tillgängliga fakta utan att förfalla till Koran-exegetik. Man behöver inte traggla sig igenom den allt annat än lättlästa Koranen och 1000-tals hadither för att förstå vad islam handlar om. Det räcker med att ta del av två nutida dokument Kairodeklarationen och Ammanbudskapet samt ett medeltida dokument, sharia, vilken de båda andra hänvisar till.

"Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam" (CDHRI) antogs 1990 av samtliga medlemmar av OIC det vill säga samtliga muslimska länder. Deklarationen finns lätt tillgänglig och det är ingen svårighet att ta del av och analysera den. En analys finns här http://nilsdacke.blogspot.se/2012/08/islam-kairodeklarationen-och-manskliga.html. Jag nöjer mig här med att konstatera att de två avslutande artiklarna entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter (MR) skall underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa rättigheter, vilket effektivt sammanfattar Kairodeklarationens budskap. Detta innebär att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna som religionsfrihet, åsikts-och yttrandefrihet samt likhet inför lagen för män och kvinnor oavsett religion förvägras. Bara det faktum att samtliga muslimska länder valde att ta fram sin egen deklaration om MR inom islam borde lända till eftertanke, då det visar att man inte accepterar FN:s deklaration om MR (UDHR). Det är samtidigt ett erkännande av att islam inte är kompatibel med UDHR.

Ammanbudskapet http://nilsdacke.blogspot.se/2009/12/ett-budskap-med-flera-bottnar.html undertecknades så sent som 2006 av ledande företrädare för alla betydande grenar av islam i konsensus (ijma) och innehåller därför ett antal bindande uttalanden. Bland undertecknarna finns de främsta lärda vid al-Azhar-universitetet i Kairo och de främsta ayatollorna i Iran. De har klart uttalat exakt vad en muslim förväntas tro på och underkasta sig. Detta innebär bl.a. att de skall lyda sharia enligt en av de erkända lagskolorna och tro på Koranen som Allahs direkta ord.

Sharias centrala roll inom islam framgår tydligt av ovan nämnda nutida dokument. Eftersom de antagits av de främsta företrädarna för islam bör de ses som uttryck för mainstream islam och alls inte för åsikter inom en ”liten minoritet”.

De delar av sharia som har särskild betydelse vad avser MR finns översatta till svenska i kap 8 i denna gratis e-bok https://islamunderslojan.wordpress.com/ (där finns även länk till originalet på engelska). Av dessa dokument framgår att religion och ideologi är hårt integrerade inom islam.

Mot bakgrund av dessa obestridliga fakta finns det skäl att ställa ett antal frågor.

Politiker och företrädare för media brukar ofta säga sig företräda och försvara mänskliga rättigheter. Hur kan det då komma sig att de aldrig tar upp dessa graverande fakta om en totalitär och anti-demokratisk religion/ideologi? Journalister säger sig ofta ha viktiga uppgifter i att granska viktiga förhållanden i samhället. Varför gör man ingen seriös och ärlig granskning? Man stoltserar gärna med att man ägnar sig åt ”grävande journalistik”. Varför gräver man inte fram fakta om en ideologi som är ett direkt hot mot vår demokratiska samhällsordning?

Varför klarar man inte av att koppla samman, utan de vanliga undanflykterna, närmast dagligen förekommande grova våldshandlingar med islams doktrin, trots att denna koppling är minst sagt uppenbar?

Är man så skräckslagen för att bli klassad som ”islamofob” eller ”rasist” att man inte har intellektuell förmåga och ryggrad att inse att dessa epitet saknar grund och enbart används för att hindra seriös granskning av islams förfärande agenda?
 
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion
 

Biskopens intellektuella haveri


 
Avpixlat publicerade för snart ett år sedan ett inlägg med ovanstående rubrik. Inlägget finns inte kvar, men kommentarerna finns fortfarande, när detta skrivs kvar på Disqus (https://disqus.com/home/discussion/avpixlat/biskopens_intellektuella_haveri/). Jag återger här inlägget eftersom det fortfarande har viss aktualitet.
 
Radions första lördagsintervju för året med blivande ärkebiskopen Antje Jackelén var i många stycken märklig och avslöjande. I det korta avsnitt som återgavs i Avpixlat lyckades biskopen på några få minuter i det närmaste begå intellektuell harakiri. Inslaget är intressant både för vad som sägs och för vad som inte sägs. Låt oss börja med det som sägs.
Så här säger Jackelén
        Det finns delar i deras program som inte rimmar väl med en kristen människosyn.
När reportern försöker reda ut vad hon menar svarar hon
        Ja det är just när det kommer i konflikt med frågan om människovärdet.
Notera att hon i dessa två uttalanden refererar till partiprogrammet, dock utan att på något sätt visa vad det är i detta som skulle strida mot en ”kristen människosyn”. Reportern är uppenbarligen inte nöjd med svaret och kommer med en följdfråga. Svaret blir som följer
        Ja jag har ju i kölvattnet av ärkebiskopsvalet sett en del diskussioner som jag också dragits in i och när jag tittar på en del av dom mail jag har fått och dom tweets som kommer från sverigedemokratiskt håll så är det ju alldeles tydligt att mycket av det drivs av en väldigt aggressiv ställning mot islam. Jag tycker inte det är okej att man kan gå ut i dagens Sverige och säga: Jag hatar islam och jag är stolt över det.
Svaret har helt uppenbart inget med SD:s partiprogram att göra. Vad enskilda personer säger i mail eller tweets är i inget avseende relevant för vad partiprogrammet innehåller. Här har vi en blivande ärkebiskop som svepande generaliserar över en stor grupp människor, varav många är aktiva inom kyrkan, utan att ha något som helst stöd för detta i det partiprogram hon hänvisar till. Detta beteende är inget annat än djupt intellektuellt ohederligt.
Hon tycks vara särskilt upprörd över att många tydligen uttryckt stark kritik mot islam i kommentarer med anledning av det famösa svar hon gav i den offentliga utfrågningen inför valet. Själv är jag starkt kritisk mot islam och dess totalitära doktriner även om jag aldrig skulle använda ordet ”hata” om islam. Jag kan däremot inte se hur stark kritik mot islam inom ramen för vår yttrandefrihet på något sätt kan stå i strid mot ”kristen människosyn”. Det borde snarare vara tvärt om, vilket jag återkommer till.
På fråga om politiska ställningstaganden säger hon
        När vi som kyrka tar ställning politiskt, så motiveras det inte av ett partiprogram utan det motiveras av ett teologiskt ställningstagande.
På en följdfråga svarar hon något senare att ” kriteriet skall vara hur väl stämmer det här överens med evangeliets budskap och med svenska kyrkans trosbekännelse och lära.”.
Frågan från ärkebiskopsvalet: Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?, kommer naturligtvis upp och hon ger ett mångordigt  svar där hon bland annat talar om islams syn på bilder, vilket förstås ligger vid sidan om frågeställningen. Reportern är uppenbart inte nöjd och ställer (18:55) den konkreta frågan
        Så borde då inte för en kristen ledare Jesus vara den sannaste vägen till Gud?
Återigen ger hon ett märkligt svar där hon visserligen säger att ”Jesus är vägen”, men blandar sedan omedelbart in vad muslimer tror eller inte tror, som om det hade med saken att göra. Hon avslutar med
        Men för oss kristna är det helt tydligt så att den här tanken att Gud blev människa i Jesus, att Jesus levde på ett sätt som inspirerar oss fortfarande och att Jesus dog och fick nytt liv i sin egen kropp besegrade döden det är kärnan i den kristna tron och den blygs jag inte över och den kommer jag också att framhålla. Men det betyder inte det samma att alla andra har fel.
Hon kan inte heller här låta bli att relativisera frågeställningen. Den kristna tro är rimligen en kognitiv tro, vilket innebär att den uttrycker ett försanthållande. Annars vore den ju mer eller mindre meningslös. Det innebär följdriktigt att ”alla andra har fel” om de tror något annat. Hur var det nu. Skulle inte kriteriet för ställningstaganden vara att det stämmer med ”kyrkans trosbekännelse och lära”? Hennes uttalanden är allt annat än logiskt konsekventa.
Så något som inte sägs men som borde vara del av grunden för hennes ställningstaganden. Som disputerad teolog bör biskopen ha basala kunskaper om andra religioner inklusive islam. Hon borde därför vara väl medveten om att den islamiska lagen, sharia, är en integrerad del av islam. Om någon tvivlar på det går det bra se efter i Ammanbudskapet vad de främsta lärde inom islam säger om saken. Budskapet är inget vanligt tyckande utan är antaget i ijma (konsensus) vilket har hög status inom islam.
Hon borde vara medveten om att detta innebär att flera centrala mänskliga rättigheter oumbärliga för demokrati såsom religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnans jämlika ställning förvägras enligt sharia. Det är inte nog med att sharia förbjuder grundläggande mänskliga rättigheter, den föreskriver jihad som en kollektiv skyldighet tills islam råder och gör klart att sharia skall vara överordnad alla andra lagar. Anser hon verkligen att kritik av en sådan totalitär ordning strider mot ”kristen människosyn”?
Sammantaget är biskopens uttalanden uttryck för ett totalt intellektuellt haveri. Vilken trovärdighet har en person som handskas så vårdslöst med logik och sanning?