Freedom and reason: Biskopens intellektuella haveri

Avpixlat publicerade för snart ett år sedan ett inlägg med ovanstående rubrik. Inlägget finns inte kvar, men kommentarerna finns fortfarande, när detta skrivs kvar på Disqus (https://disqus.com/home/discussion/avpixlat/biskopens_intellektuella_haveri/). Jag återger här inlägget eftersom det fortfarande har viss aktualitet.

Radions första lördagsintervju för året med blivande ärkebiskopen Antje Jackelén var i många stycken märklig och avslöjande. I det korta avsnitt som återgavs i Avpixlat lyckades biskopen på några få minuter i det närmaste begå intellektuell harakiri. Inslaget är intressant både för vad som sägs och för vad som inte sägs. Låt oss börja med det som sägs.

Så här säger Jackelén

− Det finns delar i deras program som inte rimmar väl med en kristen människosyn.

När reportern försöker reda ut vad hon menar svarar hon

− Ja det är just när det kommer i konflikt med frågan om människovärdet.

Notera att hon i dessa två uttalanden refererar till partiprogrammet, dock utan att på något sätt visa vad det är i detta som skulle strida mot en ”kristen människosyn”. Reportern är uppenbarligen inte nöjd med svaret och kommer med en följdfråga. Svaret blir som följer

− Ja jag har ju i kölvattnet av ärkebiskopsvalet sett en del diskussioner som jag också dragits in i och när jag tittar på en del av dom mail jag har fått och dom tweets som kommer från sverigedemokratiskt håll så är det ju alldeles tydligt att mycket av det drivs av en väldigt aggressiv ställning mot islam. Jag tycker inte det är okej att man kan gå ut i dagens Sverige och säga: Jag hatar islam och jag är stolt över det.

Svaret har helt uppenbart inget med SD:s partiprogram att göra. Vad enskilda personer säger i mail eller tweets är i inget avseende relevant för vad partiprogrammet innehåller. Här har vi en blivande ärkebiskop som svepande generaliserar över en stor grupp människor, varav många är aktiva inom kyrkan, utan att ha något som helst stöd för detta i det partiprogram hon hänvisar till. Detta beteende är inget annat än djupt intellektuellt ohederligt.

Hon tycks vara särskilt upprörd över att många tydligen uttryckt stark kritik mot islam i kommentarer med anledning av det famösa svar hon gav i den offentliga utfrågningen inför valet. Själv är jag starkt kritisk mot islam och dess totalitära doktriner även om jag aldrig skulle använda ordet ”hata” om islam. Jag kan däremot inte se hur stark kritik mot islam inom ramen för vår yttrandefrihet på något sätt kan stå i strid mot ”kristen människosyn”. Det borde snarare vara tvärt om, vilket jag återkommer till.

På fråga om politiska ställningstaganden säger hon

− När vi som kyrka tar ställning politiskt, så motiveras det inte av ett partiprogram utan det motiveras av ett teologiskt ställningstagande.

På en följdfråga svarar hon något senare att ” kriteriet skall vara hur väl stämmer det här överens med evangeliets budskap och med svenska kyrkans trosbekännelse och lära.”.

Frågan från ärkebiskopsvalet: Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?, kommer naturligtvis upp och hon ger ett mångordigt svar där hon bland annat talar om islams syn på bilder, vilket förstås ligger vid sidan om frågeställningen. Reportern är uppenbart inte nöjd och ställer (18:55) den konkreta frågan

− Så borde då inte för en kristen ledare Jesus vara den sannaste vägen till Gud?

Återigen ger hon ett märkligt svar där hon visserligen säger att ”Jesus är vägen”, men blandar sedan omedelbart in vad muslimer tror eller inte tror, som om det hade med saken att göra. Hon avslutar med

− Men för oss kristna är det helt tydligt så att den här tanken att Gud blev människa i Jesus, att Jesus levde på ett sätt som inspirerar oss fortfarande och att Jesus dog och fick nytt liv i sin egen kropp besegrade döden det är kärnan i den kristna tron och den blygs jag inte över och den kommer jag också att framhålla. Men det betyder inte det samma att alla andra har fel.

Hon kan inte heller här låta bli att relativisera frågeställningen. Den kristna tro är rimligen en kognitiv tro, vilket innebär att den uttrycker ett försanthållande. Annars vore den ju mer eller mindre meningslös. Det innebär följdriktigt att ”alla andra har fel” om de tror något annat. Hur var det nu. Skulle inte kriteriet för ställningstaganden vara att det stämmer med ”kyrkans trosbekännelse och lära”? Hennes uttalanden är allt annat än logiskt konsekventa.

Så något som inte sägs men som borde vara del av grunden för hennes ställningstaganden. Som disputerad teolog bör biskopen ha basala kunskaper om andra religioner inklusive islam. Hon borde därför vara väl medveten om att den islamiska lagen, sharia, är en integrerad del av islam. Om någon tvivlar på det går det bra se efter i Ammanbudskapet vad de främsta lärde inom islam säger om saken. Budskapet är inget vanligt tyckande utan är antaget i ijma (konsensus) vilket har hög status inom islam.

Hon borde vara medveten om att detta innebär att flera centrala mänskliga rättigheter oumbärliga för demokrati såsom religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnans jämlika ställning förvägras enligt sharia. Det är inte nog med att sharia förbjuder grundläggande mänskliga rättigheter, den föreskriver jihad som en kollektiv skyldighet tills islam råder och gör klart att sharia skall vara överordnad alla andra lagar. Anser hon verkligen att kritik av en sådan totalitär ordning strider mot ”kristen människosyn”?

Sammantaget är biskopens uttalanden uttryck för ett totalt intellektuellt haveri. Vilken trovärdighet har en person som handskas så vårdslöst med logik och sanning?