Hela programmet i Människor och Tro
210930 ägnades åt att diskutera sharia. Programmet lämnade mycket övrigt
att önska eftersom det riktigt problematiska innehållet i sharia förbigicks med
största möjliga tystnad vilket är typiskt för SR då det gäller känsliga
frågor.
Det inledande avsnittet där Susanne Olsson redogjorde
för bakgrunden till och uppkomsten av sharia i allt väsentligt korrekt, det
finns ett sakfel. På frågan om sharia finns i en sammanhållen lagbok
svarar hon: ”Nej absolut inte utan det som hänt historiskt är att olika
juridiska skolor har utvecklats …” Svaret är inte helt korrekt eftersom de
olika lagskolorna har lagböcker. Jag har själv ett exemplar av shafi-skolans
berömda översättning till engelska av Reliance of the Traveller (RoT).
Den översättningen är dessutom certifierad av Al-Ahzar-universitetet som
korrekt och i överensstämmelse med traditionell sunni-islam.
På frågan ”Men det finns ingen legitimation som säger att du
har rätt att tolka sharia?” svarar Susanne Olsson: ”Nej det gör inte det. Det
är inte etablerat på det sättet utan det har rått ett konsensus genom
historien, men det ifrågasätts ju mycket idag.” Det svaret stämmer inte helt
med verkligheten eftersom RoT har detaljerade kunskapskrav
för den (mujtahid), som skall få tolka källorna (se bok B och O). Dessutom
ifrågasätts detta inte av de ledande inom islam, vilket framgår av punkt 3 i Ammanbudskapet.
Sedan följde ett avsnitt med imamen Saeed
Azam som driver fatwa-rådet i Malmö.
Denne yttrade sig främst om familjerätten och han gav ett tämligen liberalt
intryck, men ingen kritisk fråga ställdes om att sharia sanktionerar
hedersmord.
Programmet ägnade sig främst åt familjerätt och lämnade
andra intressanta frågeställningar där hän. Per Bauhn gjorde ett, som
väntat, relevant inlägg i vilket han varnade för ökat religiöst inflytande på
lagstiftning och tillämpning. Han sade bl. a.: ”Hur bevarar man bäst
medborgerliga rättigheter i ett samhälle? Gör man det genom att göra undantag
baserat på religion och kultur eller gör man det snarast genom att skapa
enhetlighet där man tonar ner de religiösa och kulturella inslagen?”
En representant för GAPF intervjuades och talade om hedersvåld
och att sharia-poliser uppträder, men det berördes inte att hedersmord faktiskt
sanktioneras av sharia.
Susanne Olsson kommenterade att social rättvisa finns i
Sverige men inte i många muslimska länder och att religionsfriheten här gör att
man kan praktisera islam här bortsett från straffrätten. Däremot underlät man
att islam och sharia inte medger religionsfrihet utan tvärtom föreskriver dödsstraff
för att lämna eller smäda islam. Hon påstod att man kan anpassa sharia till kontexten
och att den inte är huggen i sten. Det är visserligen sant att svensk lag än så
länge hindrar att sharia tillämpas här bortsett från religiösa ritualer och
viss familjerätt, men det innebär inte att ”sharia anpassats till kontexten”.
Sharia är sharia vilket tydligt framgår av Ammanbudskapet
som godkänner ett antal fastställda lagskolor och inget annat.
Det mest anmärkningsvärda med inslaget är att man inte med
en stavelse belyser att sharia förvägrar de mest grundläggande mänskliga
rättigheterna enligt UDHR. Att så är fallet framgår av sharia (främst bokO) och
av Kairodeklarationen,
som föreskriver att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas
enligt sharia.
Programmet gav sammantaget en glättad och förljugen bild av
sharia.
