Thursday 29 July 2010

En dödlig trilogi

Det finns en trilogi, som funnits i många hundra år men fortfarande är lika aktuell. Ingen annan trilogi har förorsakat så mycket förtryck, terror och våld som denna. Jag talar här om de ”heliga” skrifter islam grundas på nämligen Koranen, hadither och sira, nämnda i den ordning de rankas som källor för islam. De är fristående skrifter, men bildar samtidigt en enhet eftersom de binds samman av ett flertal verser i Koranen.

Koranen är i många avseenden en märklig bok. Den sammanställdes först långt efter profeten Muhammeds död av fragmenterade anteckningar med ”uppenbarelser” nedskrivna på diverse underlag. Trots detta föga trovärdiga ursprung betraktas den av muslimer som Allahs direkta och oförvanskade ord. Av detta följer att den inte kan ifrågasättas eller ändras. De ofta förekommande motsägelserna hanterar Koranen själv genom regeln om abrogation, med innebörden att en senare vers ges tolkningsföreträde. Innehållsmässigt är Koranen egentligen två olika böcker med tydlig skillnad mellan de suror (kapitel), som tillkom i Mecka och de ”uppenbarade” i Medina. Suror från Mecka, under tiden Muhammed var svag, har en relativt godartad ton mot judar och kristna även om de fördömer avgudadyrkan. Tonen och budskapet blir helt annorlunda sedan han efter en tid i Medina börjat få en armé och makt.

Koranen själv underlättar inte förståelsen, eftersom surorna med undantag för den korta inledande suran är sorterade efter längd och inte kronologiskt eller efter kontext. Den andra suran är därför den längsta och samtidigt den första, som tillkom i Medina. Den utgör på sitt sätt innehållsmässigt en övergång mellan suror före och efter hijra (flytten till Medina) genom att tidiga verser i tonen liknar de från Mecka medan de från tiden efter brytningen med judarna blir alltmer hårda och hatiska mot alla otrogna. Bytet av qibla (platsen dit man vänder sig under bön) K 2:142-152 kan ses som en skiljelinje. För att bättre förstå sammanhangen bör man vid läsning av Koranen använda förklaringar, tafsir, som sätter verserna i rätt kontext.

Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Hela 19 % av islams ”heligaste skrift” påbjuder våldsam erövring och underkuvande av otrogna. Mycket utrymme ägnas åt Koranens ställning och hur den skall följas. Det slås fast att den är Allahs direkta ord och utan fel (4:82), att den inte får ändras (10:15) samt att man inte får följa bara enstaka verser utan måste lyda hela Koranen (2:85). Ett stort antal verser ägnas åt att inpränta Muhammeds ställning som budbärare och förmedlare av Allahs budskap. Profeten framhålls som en förebild att efterlikna (33:21) och vikten av att lyda Muhammed framhålls i ett flertal verser (3:32 m.fl.). Koranen går så långt som att säga: ”Att lyda Muhammed är som att lyda Allah” (4:80). Det är i dessa avsnitt om betydelsen av att lyda och följa Muhammed och hans exempel, som vi finner det som binder samman Koranen med de övriga delarna av trilogin.

Innan vi lämnar Koranen finns det skäl att framhålla ett annat tydligt drag, nämligen hur den mycket tydligt i ett antal verser degraderar kvinnan nära nog till nyttighet för mannen att hantera och utnyttja efter dennes behag.

Koranen innehåller även ett stort antal regler för hur muslimen skall och inte skall göra i olika sammanhang, regler som tillsammans med profetens uttalanden och handlingar enligt hadither och sira bildar underlag för det detaljerade regelverket i sharia.

Sunna, hadither och sira, innehåller just de ”profetens” ord och handlingar som gör det möjligt att förstå och sätta Koranens suror i rätt kontext och att följa hans exempel. Muslimen skulle inte ens kunna utföra någon utav islams fem pelare utan sunna eftersom Koranen inte ger tillräcklig information.

CSPI (Centrat för studium av politisk islam) har tagit statistik till hjälp i sina noggranna studier av den islamiska trilogin. Den främsta anledningen till detta är att den, och detta gäller inte minst Koranen, har en dualistisk karaktär med många motsägelser. Den statistiska analysen ger ett antal intressanta resultat. I Bukharis hadither handlar 97 % av referenserna till jihad om krig medan 3 % är om den inre kampen. Båda svaren är i vissmening sanna, men det är samtidigt tydligt var tyngdpunkten ligger.

Trilogin är mycket entydig om läran. Minst 75 % av sira handlar om krigisk jihad och cirka 20 % av Bukharis hadither handlar om jihad och politik. Denna tendens är lika tydlig i ett antal skrifter av ledande islamiska teologer och jurister, vilket övertygande dokumenterats i boken ”The Legacy of Jihad” av Andrew G. Bostom. Det rent religiösa utgör den minsta delen av islams grundläggande texter.

Det framgår av sunna att Muhammed i islams gryning lät döda alla intellektuella, som inte accepterade honom som den sanne profeten. På liknande sätt hotar islams företrädare idag allt oftare alla, som inte underdånigt respekterar Muhammed och hans lära. Intet nytt under solen efter alla dessa år.

Dualismen inom islam framträder på många sätt. Islams mest berömda dualism är uppdelningen av världen i troende, Dar al islam, och icke troende, Dar al harb. Den otrogne kan behandlas bra, på samma sätt en jordbrukare behandlar sina djur väl, men i inget fall är den otrogne en "broder" eller en vän. I själva verket finns det cirka 14 verser i Koranen som är uttryckliga, en muslim är aldrig en vän till den otrogne. En muslim kan vara "vänlig", men han är aldrig en verklig vän. Och i samma grad en muslim faktiskt är en sann vän är han inte muslim, utan en hycklare.

Den absolut största delen av trilogin handlar om behandlingen av otrogna, kafirer. Det finns 146 hänvisningar till helvetet i Koranen. Endast 6 % av de i helvetet finns där för moraliska brister. De övriga 94 % av orsakerna till att vara i helvetet är för den intellektuella synden att inte hålla med Muhammed.

Sammantaget är hadither och sira något av en provkarta på de flesta tänkbara grova brott man kan tänka sig, samtliga initierade eller begångna av islams främste förebild, Muhammed.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Monday 26 July 2010

Makthavare rädda för sanningen

Sedan strax efter det Per Gudmundson publicerat sin artikel om Robert Spencer på Makthavare, har jag upprepade gånger försökt lämna följande kommentar:

”@Makthavares utsände

Noggrann analys av Ammanbudskapet avslöjar att det ”är en front för ett mer fördolt syfte”. För den som är föga förtrogen med islam kan det möjligen förefalla ”synbart försonande”. Men det är i så fall endast en synvilla. Jag finner föga försonande i att allting, enligt ”budskapets” huvudpunkt skall underordnas sharia, medeltida lagar som inte får ändras och som på ett antal punkter grovt bryter mot FN:s mänskliga rättigheter.

Vad avser påståendet att ”budskapet” gjort ”ett fördömande av terrorism”, så är det också en synvilla. Man måste läsa texten, som en viss potentat läser bibeln. Ordagrant säger man: “On religious and moral grounds, we denounce the contemporary concept of terrorism that is associated with wrongful practices,”. Bisatsen: “som är förbunden med felaktiga tillämpningar.” är central eftersom den ger ett stort kryphål, som kan utnyttjas tillsammans med Koranen och sharia, vilka båda uppmanar till förtryck och terror mot otrogna (3:151 m.fl.).

Vad beträffar Spencers påstådda ”ensidighet”, bör den snarare tillskrivas det granskade materialet, islam, än dess granskare. Det är ett välbelagt faktum att Koranen till 61 % består av invektiv, hat och grovt våld mot judar, kristna och andra otrogna. Det ger onekligen ett något ensidigt intryck.”

Som jag ser det är kommentaren helt igenom saklig och samtliga uttalanden kan enkelt beläggas. Att Ammanbudskapet just är en ”front för ett mer fördolt syfte” framgår om man noggrant och med kunskap om islam läser ”budskapet”. Texten om terrorism finns på sidan 3 av inledningen, vilken för övrigt främst är ett utslag av utstuderad taqiyya genom dess halvsanningar och medvetna förtiganden. Procentsatsen rörande Koranens innehåll är hämtad ur studier gjorda av Bill Warner på ”Political Islam”. Ytterligare avslöjande statistik finns här.

Man undrar stilla varför redaktionen på Makthavare vägrar publicera fakta. Är det så att de liksom resten av det politiskt korrekta etablissemanget är paniskt rädda för sanningen?

PS
Missa inte Robert Spencers svar på Per Gudmundsons något vinklade fråga under seminariet.
DS

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,