Islam, mänskliga rättigheter och FN

 

Islam tillämpar ett antal framgångsrika strategier för att stärka islams inflytande i Väst demokratier. Exempel på sådana redovisas nedan.

Betecknande för följande avsnitt är: ”Det som sker bakom det som synes ske.”

Islam, mänskliga rättigheter och FN

Låt mig börja med mänskliga rättigheter. Företrädare för islam förstod tidigt att FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, UDHR, på ett antal punkter står helt i strid med ett antal grundläggande regler inom islam. Därför tog man år 1990 fram och fastställde en egen deklaration om mänskliga rättigheter nämligen Kairodeklarationen (CDHRI) vilken i 25 artiklar klargör vad som gäller i detta avseende inom islam.

De två sista artiklarna klargör att alla mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att de endast kan tolkas enligt sharia. Det innebär i klartext adjöss med mänskliga rättigheter. Kom ihåg att OIC har fastställt dessa dokument. Det är alltså OIC som i sina dokument definierat islam som islamism. Kairodeklarationen mötte ingen påtaglig reaktion från FN trots att den uppenbart strider mot en av dess grundläggande principer.

År 2006 sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter, Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal representanter för islamiska diktaturstater.

Den kände svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.

Vid ett senare tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på diplomatins altare.”

FN har i många år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot de demokratiska ländernas intressen.

Samtidigt är det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på många sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om ”nyttiga idioter”.

 

Islam och hotet mot den västerländska demokratin

 I det följande skall jag kortfattat sammanfatta min syn på islam samt ge ett antal exempel på hur den utgör ett allvarligt hot mot demokratin och därmed mot den västerländska civilisationen. Samtidigt är den det enskilt största hotet mot freden, vilket den varit allt sedan dess början.

Islam ― en totalitär ideologi

Strax efter terrorattackerna mot New York och Washington (9/11) och på liknande sätt efter terrordåden i London ett par år senare uttalade Bush och Blair att ”Islam is a religion of peace” och ”This has nothing to do with Islam”. Detta trots att förövarna tydligt hänvisat till just Islam och att dåden var helt i linje med islams föreskrifter så som de framgår av Koranen, sunna och sharia. Deras uttalanden måste räknas bland världshistorien grövsta lögner. Trots det ser jag uttalandena som en tes mot vilken jag avser att formulera en antites. Den följer här:

”Islam är en totalitär, teokratisk antidemokratisk och antiliberal ideologi som motsätter sig grundläggande mänskliga rättigheter. Islam förtrycker sina egna kvinnor genom särskilda regler och den behandlar anhängare av andra religioner vilka lever under islamiskt styre som andra klassens medborgare (dhimmies) med särskild skatt och under diskriminerande regler.”

Jag grundar denna antites på Koranen, sunna och sharia (vilken i huvudsak är en syntes av Koranen och sunna) samt på regler som tillkom under de första kaliferna och officiella dokument från OIC (Organisation of Islamic Cooperation) vilken representerar samtliga muslimska länder. 

Yusuf al-Qaradawi var i många år och fram till sin död hösten 2022 en av de främsta och mest lärda inom islam. Hans uttalanden var ofta vägledande för den islamska världen. Et av hans många kända uttalanden är detta: ”Eftersom islam är ett omfattande system av dyrkan (Ibadah) och lagstiftning (Sharia) innebär godkännande av sekularism övergivande av sharia, ett förnekande av den gudomliga vägledningen och ett förkastande av Allahs förelägganden”. Detta är ett klart avståndstagande från demokrati.

På liknande sätt uttalar sig det högsta ledarskapet inom. OIC i Kairodeklarationen som förvägrar

Åsikts- och yttrandefrihet

Religionsfrihet

Kvinnans och mannens likhet inför lagen

Icke-muslimers likhet inför lagen (jfr dhimmi)

Och därmed demokrati.

Med detta kan min antites anses vara styrkt.

Denna totalitära och repressiva karaktär hos islam bekräftas av ett annat uttalande av Qaradawi: ”Om det inte fanns något dödsstraff för avfall, skulle det inte finnas någon islam.”

Islam har sedan början och helt enligt sina ”heliga” skrifter strävat efter dominans och herravälde över andra religioner och folk. Det främsta verktyget för att uppnå detta är och har varit jihad, strid mot de otrogna. Att delta i denna är enligt sharia en obligatorisk skyldighet. Jihad är så viktig inom islam att den nämns 110 gånger i Reliance of the Traveller (RoT) vilken är en auktoriserad översättning till engelska av sharia enligt shafi-skolan.

Jihad i betydelsen fysisk strid mot de otrogna var under många hundra år en mycket framgångsrik strategi i Asien såväl som i Europa och ledde till att islam kunde lägga under sig stora delar av tidigare kristna, hinduiska och buddistiska områden. Denna typ av jihad fortsatte under osmanerna fram till slaget vid Wien 1683, som vanns av de kristna under ledning av den polske kungen och hans kavalleri. Det inledde nedgången av det osmanska imperiet. I Asien upphörde denna typ av jihad i och med det brittiska maktövertagandet i Indien.

Detta inledde en lång period av militär svaghet för islam i förhållande till västmakterna. Detta ledde inte till att de långsiktiga målen enligt Koranen avskrevs. Efter andra världskriget växte islams inflytande tack vare enorma oljeinkomster genom tillämpning av västerländsk teknologi. Man behövde utveckla en ny strategi för att i den rådande situationen nå de islamiska målen.

Det första steget som togs var att i september 1969 bilda OIC (Organisation of Islamic Conference med syftet att samverka för gemensamma mål och intressen. År 2011 ändrades det officiella namnet till Organisation of Islamic Cooperation. OIC utgör idag det största röstblocket inom FN.

Nästa steg var att med utgångspunkt i islams ideologi utveckla metoder/strategier för att stärka islams inflytande i världen. 

Det är viktigt att hålla i minnet att lögnen är ett viktigt vapen inom islam. Enligt sharia är det tillåtet att ljuga om syftet är tillåtet enligt sharia och obligatoriskt att ljuga om syftet enligt sharia är obligatoriskt. Eftersom jihad är obligatorisk är det alltså obligatoriskt att ljuga för att främja jihad.

Glöm aldrig att islam är en totalitär ideologi som med alla medel strävar efter dominans enligt Koranen och sharia. Den är det största hotet mot fred och demokrati.

”Muslimer är Islams första offer. Att befria en Muslim från hans religion är den största tjänst man kan göra honom!” Den franske filosofen Ernest Renan.

Ovärdig advokatyr om islam

 

Professorn Mohammad Fazlhashemis artikel (SvD 230803) lämnar mycket övrigt att önska och föranleder ett antal kritiska kommentarer. Redan ingressen är starkt förljugen med ett antal icke belagda påståenden om ”kritiska diskussioner”, ”öppenhet” och ”stöd för yttrandefrihet”. Man häpnar.

Inledningsvis talar han om traditionella uppfattningar om Koranen och sunna men menar att dessa är föreställningar som inte längre är giltiga. Han menar att ”den interna muslimska kritiken” vill reformera de gamla tolkningarna, men nämner inte hur detta skall gå till. Som stöd för sina teser lyfter han fram ett par liberala muslimska tänkare, men det är högst oklart vilket reellt inflytande, om än något, dessa har på utvecklingen inom islam. Det är väl känt att redan al Ghazali (1058-1111) lade locket på för nytänkande inom islam. Ammanbudskapet (i punkt 3) bekräftar att så är fallet.

När jag för ett par år sedan studerade islamologi vid Stockholms universitet lyftes på liknande sätt några ”liberala” författare fram i kurslitteraturen men jag har inte sett att dessa fått något bestående inflytande på islams utveckling.

Som vanligt när det gäller Mohammad Fazlhashemi undviker han att nämna Ammanbudskapet och Kairodeklarationen CDHRI) trots att dessa är centrala i sammanhanget då de fastställts på högsta nivå av OIC (Organisation of Islamic Cooperation) . Detta hans beteende har jag tidigare kommenterat här Freedom and reason: Islamologer, Kairodeklaration och Ammanbudskapet (nilsdacke.blogspot.com).  Han nämner naturligtvis inte heller OIC och dess centrala roll inom dagens islam.

CDHRI antogs redan 1990 och behandlar i 25 artiklar mänskliga rättigheter inom islam. Sharia nämns 16 gånger och i de två avslutande artiklarna sägs att alla mänskliga rättigheter (MR) skall underordnas sharia respektive att dessa rättigheter endast kan tolkas och förstås enligt sharia. Kortfattat innebär det att grundläggande MR som religionsfrihet och yttrandefrihet förvägras inom islam. CDHRI står därmed i direkt konflikt med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR).

Ammanbudskapet utarbetades i konsensus (ijma) av de främsta lärda inom islam och fastställer i tre punkter vad som gäller inom islam. Sedan man i Ammanbudskapet, vars giltighet bekräftats av OIC, enhälligt och entydigt slagit fast den centrala betydelsen av sharia inom islam behöver man inte längre i den nya versionen av Kairodeklarationen ständigt upprepa hänvisningar till sharia. I stället för man in andra formuleringar vilka har en liknande innebörd. I ingressen till CDHRI 2021119 talar man till exempel om att ”… skydda dessa rättigheter som de skyddas av islams lära;”. I nästa stycke talar man om ”ett värdigt liv i enlighet med islamiska värden och principer.”

Det framgår av dessa moderna dokument med all önskad tydlighet att Fazlhashemis tal om reformering av islam inte är annat än önskedrömmar eller fria fantasier. Sannolikt framför han dem i syfte att framställa islam i en bättre dager än den krassa verkligheten.