Bloggen Kuturrevolution hade i fredags två inlägg jag fann anledning att kommentera. Jag valde att posta kommentaren till Johan Erikssons alster. Trots att jag anser mig ha följt samtliga på bloggen angivna kommentarregler valde redaktionen att blockera två försök att posta kommentaren. Takhöjden där är uppenbarligen väldigt låg.
Det här är vad man inte ansåg sig kunna acceptera.
Jag läste med intresse din och Sebastians kommentarer till Per Gudmundsons föredrag, vilket jag tyvärr missade. Även om jag kan instämma i flera av era synpunkter är det en sak jag finner lite märklig. Ni använder, liksom Per av era kommentarer att döma, med en närmast aningslös självklarhet begreppen islamism och islamister. Dessa begrepp är inte minst av många muslimer och experter på islam omstridda.
Besök valfri hemsida från muslimska organisationer och ni finner någonstans, ofta redan i introduktionen, ett uttalande som säger att islam inte bara en religion utan omfattar alla aspekter av livet. Man uttalar oftast även att hela Koranen är guds direkta ord som en sann muslim måste tro på i sin helhet. Ett synsätt som är helt i enlighet Koranen.
En fråga som ofta ställs av muslimer som inte ser någon skillnad mellan islamism och islam är denna:”Om nu islam är ett sätt att leva hur kan vi då säga att de som vill leva efter dess principer vad avser juridiska, sociala, politiskaoch ekonomiska områden av livet inte är muslimer utan islamister som tror på islamism, inte just islam?”
Frågan är, om man har grundkunskaper om islam, synnerligen relevant. Ex-muslimen och iraniern Ali Sina brukar ofta säga att islamism är detsamma som renodlad islam. Han menar att problemet är just islam. Läs gärna denna ”Prolog” (http://www.news.faithfreedom.org/index.php?name=Sections&req=viewarticle&artid=1&page=1 och ”A Letter to Mankind” (http://www.news.faithfreedom.org/index.php?name=Sections&req=viewarticle&artid=3&page=1 ) för att få en uppfattning om vad det handlar om. Efter flerårig bekantskap med Ali kan jag försäkra att han stöder alla uttalanden på vedertagna muslimska källor.
Det är hög tid att sluta idyllisera islam – världens mest anti-demokratiska och anti-liberala religion.
Andra bloggar om: Idédebatt, Islam, Politik
Sunday 30 September 2007
Thursday 27 September 2007
Slöjan används som politisk signal.
Dagens ledare i DN trampar verkligen runt i det multikulturella PK-moraset. Författaren avslöjar samtidigt avgrunder av okunskap om islam i allmänhet och politisk islam i synnerhet.
Skribenten gillar inte att: ”kopplingen mellan terrorism och islam skapat en ökad misstro mot muslimer.” De flesta vet att alla muslimer inte är terrorister men samtidigt är det väl bekannt att en överväldigande majoritet av terrorister världen runt är just muslimer. Att reducera problemet “till en bråkdel av världens muslimer” är en kombination av djup okunnighet och att hon/han handskas ovarsamt med sanningen.
Färska undersökningar i USA och Storbritannien visar att ca 25% av muslimerna stöder terroristerna. Brittiska MI 5 avslöjade tidigare i år att det finns ett stort antal nätverk och flera tusen individer, som aktivt planerar terrordåd. Samtidigt är det ett välkänt faktum att en stor del av s k moderata muslimer undviker att ta entydig ställning mot terroristerna.
Det är faktiskt skribenten ,som talar “mot bättre vetande” alternativt visar skriande brist på insikter. Om hon/han haft ens rudimentära kunskaper om islam, skulle han ha insett att islam utgör ett synnerligen konkret hot mot Västvärlden och mot västerländska värderingar.
Ett stort antal organisationer, skolor och moskéer över Västvärlden är finansierade och starkt influerade av Saudiarabien och dess mycket ortodoxa form av islam, wahabismen. Många institutioner är även starkt influerade av “Muslimska brödraskapet som ideologiskt står wahabismen nära.
Författaren borde ta del av “The Muslim Brotherhood “Project”” ett dokument som två månader efter 9/11 hittades av schweizisk säkerhetspolis hos en bankir med kopplingar till 9/11-terroristerna. Han kunde då i den mån hans intellektuella kapacitet medger kanske börja inse att islamsk jihad är betydligt mera mångfasetterad än några terrordåd då och då. Dessa dåd syftar främst till att förmå oss till alltfler eftergifter för islam medan man bygger upp styrka genom immigration, infiltration och indoktrinering. Kort sagt, att få oss till appeasementpolitik tills de är starka nog att ta över.
Att slutmålet är det globala kalifatet behöver vi inte sväva i tvivel om.
Den retoriska frågan: “Vad betyder det?” är i sig avslöjande. Det torde vara uppenbart att en överväldigande majoritet av svenskar på goda grunder anser att detta inte minst avser att nya invånare fullt ut måste acceptera våra grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Är inte det en rimlig och riktig inställning?
Det må vara att Sverige är “ett av världens mest sekulariserade länder.” Just därför och i brist på kunskap om islam är alltför många svenskar benägna att tro att islam är en religion lika “privat” som alla andra och lika flexibel för sekularismen. Dett gör oss extra sårbara i kontakt med den religion som utan konkurrens är minst benägen att acceptera sekulära idéer.
Slöjan är inte bara “ett uttryck för muslimsk trosuppfattning”, den är minst lika mycket en politisk signal. Det är knappast en slump att Kemal Atatürk, med insikter om islam sedan barnsben, förbjöd slöjor i offentligheten när han strävade efter att modernisera Turkiet från dess medeltida arv.
Det som händer idag i “moderata” Malaysia är heller inte en slump. När jag för första gången besökte landet för mer än tjugo år sedan var det vanligt i detta multikulturella land att även muslimska kvinnor inte bar slöja. Bruket har tilltagit markant under senare år i takt med den tilltagande radikaliseringen av islam. Nu berättar mina vänner där att regimen kräver att även icke muslimska kvinnor i offentliga befattningar skall bära slöja. Är det då fortfarande en “angelägenhet för troende muslimer”?
Sedan halkar skribenten in i det notoriaka PK-syndromet, nämligen att blanda ihop islamkritik med “etniska skillnader”. Detta är inget annat än intellektuellt ohederligt eftersom det finns muslimer i snart sagt alla etniska grupper. Islam är en religion/ideologi som måste kunna diskuteras och kritiseras som alla andra.
Skribentens aningslöshet når nya höjder när hon/han karakteriserar islam som “något slags diffust religiöst hot”. Islam är allt annat än diffus; det är en teokratisk antidemokratisk religion/ideologi som förnekar våra mest centrala mänskliga rättigheter.
Vårt största problem är inte att folkmajoriteten anser att nya invånare på fundamentala punkter skall “ta seden dit de kommer”. Det är snarare att den vänster-liberala PK-eliten p g a skygglappar stora som elefantöron är oförmögen att se verkligheten.
Andra bloggar om: Islam, Politik, Invandring
Skribenten gillar inte att: ”kopplingen mellan terrorism och islam skapat en ökad misstro mot muslimer.” De flesta vet att alla muslimer inte är terrorister men samtidigt är det väl bekannt att en överväldigande majoritet av terrorister världen runt är just muslimer. Att reducera problemet “till en bråkdel av världens muslimer” är en kombination av djup okunnighet och att hon/han handskas ovarsamt med sanningen.
Färska undersökningar i USA och Storbritannien visar att ca 25% av muslimerna stöder terroristerna. Brittiska MI 5 avslöjade tidigare i år att det finns ett stort antal nätverk och flera tusen individer, som aktivt planerar terrordåd. Samtidigt är det ett välkänt faktum att en stor del av s k moderata muslimer undviker att ta entydig ställning mot terroristerna.
Det är faktiskt skribenten ,som talar “mot bättre vetande” alternativt visar skriande brist på insikter. Om hon/han haft ens rudimentära kunskaper om islam, skulle han ha insett att islam utgör ett synnerligen konkret hot mot Västvärlden och mot västerländska värderingar.
Ett stort antal organisationer, skolor och moskéer över Västvärlden är finansierade och starkt influerade av Saudiarabien och dess mycket ortodoxa form av islam, wahabismen. Många institutioner är även starkt influerade av “Muslimska brödraskapet som ideologiskt står wahabismen nära.
Författaren borde ta del av “The Muslim Brotherhood “Project”” ett dokument som två månader efter 9/11 hittades av schweizisk säkerhetspolis hos en bankir med kopplingar till 9/11-terroristerna. Han kunde då i den mån hans intellektuella kapacitet medger kanske börja inse att islamsk jihad är betydligt mera mångfasetterad än några terrordåd då och då. Dessa dåd syftar främst till att förmå oss till alltfler eftergifter för islam medan man bygger upp styrka genom immigration, infiltration och indoktrinering. Kort sagt, att få oss till appeasementpolitik tills de är starka nog att ta över.
Att slutmålet är det globala kalifatet behöver vi inte sväva i tvivel om.
Den retoriska frågan: “Vad betyder det?” är i sig avslöjande. Det torde vara uppenbart att en överväldigande majoritet av svenskar på goda grunder anser att detta inte minst avser att nya invånare fullt ut måste acceptera våra grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Är inte det en rimlig och riktig inställning?
Det må vara att Sverige är “ett av världens mest sekulariserade länder.” Just därför och i brist på kunskap om islam är alltför många svenskar benägna att tro att islam är en religion lika “privat” som alla andra och lika flexibel för sekularismen. Dett gör oss extra sårbara i kontakt med den religion som utan konkurrens är minst benägen att acceptera sekulära idéer.
Slöjan är inte bara “ett uttryck för muslimsk trosuppfattning”, den är minst lika mycket en politisk signal. Det är knappast en slump att Kemal Atatürk, med insikter om islam sedan barnsben, förbjöd slöjor i offentligheten när han strävade efter att modernisera Turkiet från dess medeltida arv.
Det som händer idag i “moderata” Malaysia är heller inte en slump. När jag för första gången besökte landet för mer än tjugo år sedan var det vanligt i detta multikulturella land att även muslimska kvinnor inte bar slöja. Bruket har tilltagit markant under senare år i takt med den tilltagande radikaliseringen av islam. Nu berättar mina vänner där att regimen kräver att även icke muslimska kvinnor i offentliga befattningar skall bära slöja. Är det då fortfarande en “angelägenhet för troende muslimer”?
Sedan halkar skribenten in i det notoriaka PK-syndromet, nämligen att blanda ihop islamkritik med “etniska skillnader”. Detta är inget annat än intellektuellt ohederligt eftersom det finns muslimer i snart sagt alla etniska grupper. Islam är en religion/ideologi som måste kunna diskuteras och kritiseras som alla andra.
Skribentens aningslöshet når nya höjder när hon/han karakteriserar islam som “något slags diffust religiöst hot”. Islam är allt annat än diffus; det är en teokratisk antidemokratisk religion/ideologi som förnekar våra mest centrala mänskliga rättigheter.
Vårt största problem är inte att folkmajoriteten anser att nya invånare på fundamentala punkter skall “ta seden dit de kommer”. Det är snarare att den vänster-liberala PK-eliten p g a skygglappar stora som elefantöron är oförmögen att se verkligheten.
Andra bloggar om: Islam, Politik, Invandring
Wednesday 26 September 2007
Många måste dela ansvaret
Gustafsson ger idag en helt relevant kommentar till ett klagobrev i Aftonbladet av ett antal naiva välgörenhetsfantaster. Hans rubrik fördelar dock ansvaret väl snävt.
Undertecknarna måste dela ansvaret för eländet med ett stort antal politiker ur samtliga etablerade partier som under ett antal år styrt administrerandet av den svenska nationens kollektiva självmord. Boken Exit Folkhemssverige visar övertygande att den självgode pösmunken Bengt Westerberg var en av de huvudansvariga tillsammans med olyckan och pinsamma allsångsledaren Birgit Friggebo när Bildt-regeringen i december öppnade slussluckorna för massinvandring stick i stäv mot en tydlig folkopinion. Eländet fortsatte sedan under socialdemokratiska regeringar.
I ett längre perspektiv ligger dock en stor del av ansvaret för dagens situation hos vänstern och socialdemokratisk ideologi. Jag åsyftar då den ohållbara demografiska situationen inom den svenska urbefolkningen.
I våra dagars miljödebatt talas det nästan dagligen om “hållbar utveckling”. Det verkar dock som om naturkramarna inte räknar människan som en del av just naturen. Det är statistiskt belagt att varje kvinna i genomsnitt måste föda minst 2,1 barn för att nationen eller kulturen på sikt skall överleva. I Sverige har under flera decennier födelsetalen varit alldeles för låga. Jag menar att de bakom den förda politiken måste bära en stor del av ansvaret för detta.
Medborgarna har länge invaggats till att tro att den allmänna välfärden kommer att ta hand om det mesta inklusive försörjning och vård av pensionärer. Problemet är bara att välfärden uppehålls av nyttigheter och tjänster, som måste produceras av människor av kött och blod. Om nu den yngre generationen har färre individer än den äldre går ekvationen inte ihop. Detta är egentligen så självklart att t o m politiker borde inse det.
Socialdemokraterna har sedan åtminstone tidigt 60-tal medvetet bedrivit en familjefientlig politik för att driva ut hemmafruar från hemmen och för att så tidigt som möjligt kunna indoktrinera barn i daghem och förskolor i den socialistiska utopin. Ingen utomstående person kan dock ersätta normala föräldrar i barns tidiga uppfostran. Resultatet av denna sociala ingenjörskonst har vi nu sett under några decennier i form av för låga födelsetal och socialt dåligt rotade individer. Det går åt både tid och pengar för att fostra barn. Många har därför i kortsiktigt tänkande i allt för stor utsträckning valt bort barn för att i stället få högre levnardsstandard.
Invandringspolitiken har sedan Friggebo med Bildts samtycke öppnade dammluckorna har förvärrat situationen istället för att som tidigare arbetskraftinvandring ge ett positivt bidrag. Skälen till detta är i huvudsak dessa två.
En stor andel av de s k ”flyktingarna” har varit och är lågutbildade. En mycket stor andel är dessutom muslimer och tillhör därmed en kulturkrets som står mycket långt från den svenska. Av ideologiskt-/religiösa skäl vill de oftast inte integreras i det svenska samhället. Följden blir att de i stället för att bidra till samhället med arbete och skatter i hög grad belastar detta ekonomiskt och socialt.
Det finns minst två goda skäl att befara att kostnaderna för invandringspolitiken är enormt höga. Det första är att politikerna vägrar presentera aktuella siffror eftersom sanningen uppenbarligen skulle bli för svårsmält för väljarkåren. Det andra gundas på ren reguladetri. År 1994 beräknade en statlig utredare den s k ”nettokostnaden” för invandringen till 30 miljarder kronor. Sedan dess har inga nya kostnader presenterats. Däremot har antalet invandrare och deras bidragsberoende mm ökat kraftigt. De verkliga kostnaderna måste således idag vara flera gånger högre. Varje annan slutsats vore matematiskt orimlig.
Den politiska klassen måste ta ett kollektivt ansvar för denna enorma vanskötsel av Sverige.
Andra bloggar om: Invandring, Islam, Politik
Undertecknarna måste dela ansvaret för eländet med ett stort antal politiker ur samtliga etablerade partier som under ett antal år styrt administrerandet av den svenska nationens kollektiva självmord. Boken Exit Folkhemssverige visar övertygande att den självgode pösmunken Bengt Westerberg var en av de huvudansvariga tillsammans med olyckan och pinsamma allsångsledaren Birgit Friggebo när Bildt-regeringen i december öppnade slussluckorna för massinvandring stick i stäv mot en tydlig folkopinion. Eländet fortsatte sedan under socialdemokratiska regeringar.
I ett längre perspektiv ligger dock en stor del av ansvaret för dagens situation hos vänstern och socialdemokratisk ideologi. Jag åsyftar då den ohållbara demografiska situationen inom den svenska urbefolkningen.
I våra dagars miljödebatt talas det nästan dagligen om “hållbar utveckling”. Det verkar dock som om naturkramarna inte räknar människan som en del av just naturen. Det är statistiskt belagt att varje kvinna i genomsnitt måste föda minst 2,1 barn för att nationen eller kulturen på sikt skall överleva. I Sverige har under flera decennier födelsetalen varit alldeles för låga. Jag menar att de bakom den förda politiken måste bära en stor del av ansvaret för detta.
Medborgarna har länge invaggats till att tro att den allmänna välfärden kommer att ta hand om det mesta inklusive försörjning och vård av pensionärer. Problemet är bara att välfärden uppehålls av nyttigheter och tjänster, som måste produceras av människor av kött och blod. Om nu den yngre generationen har färre individer än den äldre går ekvationen inte ihop. Detta är egentligen så självklart att t o m politiker borde inse det.
Socialdemokraterna har sedan åtminstone tidigt 60-tal medvetet bedrivit en familjefientlig politik för att driva ut hemmafruar från hemmen och för att så tidigt som möjligt kunna indoktrinera barn i daghem och förskolor i den socialistiska utopin. Ingen utomstående person kan dock ersätta normala föräldrar i barns tidiga uppfostran. Resultatet av denna sociala ingenjörskonst har vi nu sett under några decennier i form av för låga födelsetal och socialt dåligt rotade individer. Det går åt både tid och pengar för att fostra barn. Många har därför i kortsiktigt tänkande i allt för stor utsträckning valt bort barn för att i stället få högre levnardsstandard.
Invandringspolitiken har sedan Friggebo med Bildts samtycke öppnade dammluckorna har förvärrat situationen istället för att som tidigare arbetskraftinvandring ge ett positivt bidrag. Skälen till detta är i huvudsak dessa två.
En stor andel av de s k ”flyktingarna” har varit och är lågutbildade. En mycket stor andel är dessutom muslimer och tillhör därmed en kulturkrets som står mycket långt från den svenska. Av ideologiskt-/religiösa skäl vill de oftast inte integreras i det svenska samhället. Följden blir att de i stället för att bidra till samhället med arbete och skatter i hög grad belastar detta ekonomiskt och socialt.
Det finns minst två goda skäl att befara att kostnaderna för invandringspolitiken är enormt höga. Det första är att politikerna vägrar presentera aktuella siffror eftersom sanningen uppenbarligen skulle bli för svårsmält för väljarkåren. Det andra gundas på ren reguladetri. År 1994 beräknade en statlig utredare den s k ”nettokostnaden” för invandringen till 30 miljarder kronor. Sedan dess har inga nya kostnader presenterats. Däremot har antalet invandrare och deras bidragsberoende mm ökat kraftigt. De verkliga kostnaderna måste således idag vara flera gånger högre. Varje annan slutsats vore matematiskt orimlig.
Den politiska klassen måste ta ett kollektivt ansvar för denna enorma vanskötsel av Sverige.
Andra bloggar om: Invandring, Islam, Politik
Thursday 13 September 2007
Avslöjande hyckleri
Företrädare för våra media brukar ofta berömma sig över sina viktiga uppgifter i att granska makthavare och upplysa allmänheten om viktiga händelser och förhållanden. Särskilt när de avkrävs ansvar efter att som så ofta har ägnat sig åt verbal och andlig prostitution genom att publicera snaskiga detaljer om någon händelse eller person tar de till dessa högtidsord. Moraliskt är deras andliga prostitution mycket värre än traditionell prostituion trots att det i båda fallen gäller att sälja lösnummer.
I dagarna har vi fått nya exempel på medias moraliska förfall.
Den fredliga manifestationen eller demonstrationen.i Bryssel mot islamiseringen av Europa på årsdagen av 9-11 avbröts brutalt och helt utan provokation av kravallpolis. Kvinnor och äldre som bara fanns på plats utan att göra någon olaglig handling attackerades brutalt. Polisens agerande mitt i EU:s huvudstad kan inte betecknas som annat än skandal.
Ett antal svenska tidningar (DN, GP, SvD, Sydsvenskan,) rapporterade före demonstrationen att en EU-kommissionär uttalat att Bryssels borgmästares förbud mot en fredlig demonstration stod i strid mot principerna för yttrandefriheten. Det är just yttrandefriheten som våra i andra ämnen ofta moraliserande medier säger sig värna om. Man borde därför kunna förvänta sig att våra media skulle belysa den belgiska polisens skandalartade beteende i tisdags.
Genom att googla dels generellt på nätet dels individuellt på våra största svenska tidningar med sökorden ”demonstration i Bryssel” har jag jag inte fått en enda träff. Våra ledande tidningar har alltså inte ansett detta horribla övergrepp vara värt en enda stavelse. Istället ägnar samtliga flera artiklar och avsevärt spaltutrymme åt att muslimerna inleder Ramadan, en händelse som är helt förutsebar och därför borde ha begränsat nyhetsvärde.
Att döma av denna utmärkta artikel var det lika illa i UK.
Detta är inget annat än höjden av hyckleri från medias sida och något av ett nytt lågvattenvärde.
Den stora mängden artiklar om Ramadan är samtidigt ett bevis på att organisationen SIOE (Stop the Islamisation of Europe) har helt rätt i sina farhågor att islamiseringen av Europa och Sverige har gått alltför långt.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Media, Politik, Yttrandefrihet
I dagarna har vi fått nya exempel på medias moraliska förfall.
Den fredliga manifestationen eller demonstrationen.i Bryssel mot islamiseringen av Europa på årsdagen av 9-11 avbröts brutalt och helt utan provokation av kravallpolis. Kvinnor och äldre som bara fanns på plats utan att göra någon olaglig handling attackerades brutalt. Polisens agerande mitt i EU:s huvudstad kan inte betecknas som annat än skandal.
Ett antal svenska tidningar (DN, GP, SvD, Sydsvenskan,) rapporterade före demonstrationen att en EU-kommissionär uttalat att Bryssels borgmästares förbud mot en fredlig demonstration stod i strid mot principerna för yttrandefriheten. Det är just yttrandefriheten som våra i andra ämnen ofta moraliserande medier säger sig värna om. Man borde därför kunna förvänta sig att våra media skulle belysa den belgiska polisens skandalartade beteende i tisdags.
Genom att googla dels generellt på nätet dels individuellt på våra största svenska tidningar med sökorden ”demonstration i Bryssel” har jag jag inte fått en enda träff. Våra ledande tidningar har alltså inte ansett detta horribla övergrepp vara värt en enda stavelse. Istället ägnar samtliga flera artiklar och avsevärt spaltutrymme åt att muslimerna inleder Ramadan, en händelse som är helt förutsebar och därför borde ha begränsat nyhetsvärde.
Att döma av denna utmärkta artikel var det lika illa i UK.
Detta är inget annat än höjden av hyckleri från medias sida och något av ett nytt lågvattenvärde.
Den stora mängden artiklar om Ramadan är samtidigt ett bevis på att organisationen SIOE (Stop the Islamisation of Europe) har helt rätt i sina farhågor att islamiseringen av Europa och Sverige har gått alltför långt.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Media, Politik, Yttrandefrihet
Wednesday 12 September 2007
Demokrati á la Bryssell mm
En stillsam och fredlig manifestation på årsdagen för attentaten mot World Trade Center och Pentagon blev brutalt attackerad av belgisk polis mitt i EU:s huvudstad Bryssel. Det framgår av ett antal videoinspelningar som nu är tillgängliga på nätet att deltagarna absolut inte gjort något som kunde föranleda ett polisingipande och definitivt inte ett så brutalt.
Här finns ett antal talande bilder och rapporter och här finns en skildring av en svensk som var på plats. Titta, lyssna, läs och begrunda. Så långt har det gått i vårt Europa att den odemokratiska EU-diktaturens lakejer med facistiska metoder och övervåld förgriper sig på en fredlig manifestation. Var skall detta sluta?
Samma kväll jag sett dessa rapporter ser jag ”Uppdrag granskning” i TV1. Programmet visade med all önskvärd tydlighet att de senaste två decenniernas invandrings- och integrationspolitik är ett kostsamt och katastrofalt misslyckande. I programmet satt en av de huvudansvariga för eländet, den arrogante och självgode pösmunken Bengt Westerberg och mästrade Bert Karlsson med direkt felaktiga påståenden. Han försvarade som väntat den stora invandringen utan att nu eller tidigare ge ett enda hållbart motiv till att den politiska eliten år efter år drar på svenska folket enorma kostnader och sociala problem mot majoritetens vilja.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Här finns ett antal talande bilder och rapporter och här finns en skildring av en svensk som var på plats. Titta, lyssna, läs och begrunda. Så långt har det gått i vårt Europa att den odemokratiska EU-diktaturens lakejer med facistiska metoder och övervåld förgriper sig på en fredlig manifestation. Var skall detta sluta?
Samma kväll jag sett dessa rapporter ser jag ”Uppdrag granskning” i TV1. Programmet visade med all önskvärd tydlighet att de senaste två decenniernas invandrings- och integrationspolitik är ett kostsamt och katastrofalt misslyckande. I programmet satt en av de huvudansvariga för eländet, den arrogante och självgode pösmunken Bengt Westerberg och mästrade Bert Karlsson med direkt felaktiga påståenden. Han försvarade som väntat den stora invandringen utan att nu eller tidigare ge ett enda hållbart motiv till att den politiska eliten år efter år drar på svenska folket enorma kostnader och sociala problem mot majoritetens vilja.
Andra bloggar om: Demokrati, Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Friday 7 September 2007
Enfald och politisk korrekthet – en förödande kombination
Stina Lundberg gjorde sig idag i ”Ring P1” skyldig till grov censurering av en man som försökte framföra synpunkter kring den på gående islamiseringen av vårt land. När han refererade till budskap som framförts tidigare i en moské i Stockholm avseende islams strävan att ta över landet och världen tystades han ner och avfärdades på ett arrogant sätt av Stina.
Hon lät honom inte ens framföra några få meningar. När man hindras så av en uppenbart naiv och okunnig programledare att framföra synpunkter som på intet sätt var aggressiva har det gått för långt med den politiska korrektheten. Hon borde skämmas!
Samma dag skall Reinfeldt möta ett antal muslimska ambassadörer, vilket Gustafsson uppmärksammade i ett relevant inlägg igår. Samtliga dessa diplomater representerar med all sannolikhet länder som har undertecknat CDHRI, ett dokument som i ett antal avseenden står i strid mot FN:s Allmänna Deklaration om MR.
Sedan dess har det hänt att den politiskt korrekta , vänstervridna statsradion i ”P1-morgon” i morse släppte fram dels den egyptiske ambassadören som hade fräckheten att oemotsagd berätta att man skulle lämna förslag för att förhindra att ”något liknande” dvs ”Rondellhundsteckningar” skulle kunna hända igen.
Det hade varit mera på sin plats om UD kallat upp ambassadören och överlämnat en skarp protest mot Egypten för dess behandling av kopter och andra människor av kött och blod som förföljs av regimen i strid mot MR.
I samma program släppte man fram två muslimer, som även de oemotsagda fick beklaga sig över publiceringen av de aktuella teckningarna. Så mycket för den balansen och sakligheten som SR förmodas följa.
Enligt ekot i P1 var det idel leenden när ambassadörerna lämnade mötet med Reinfeldt. Detta ger anledning till oro. Vad har statsministern gett dessa odemokratiska diplomater för att hålla dem nöjda.
Min ståndpunkt är denna. Har han gett dem så mycket som en lillfingernagel, har han gjort sig skyldig till högförräderi mot våra frihetliga och demokratiska värden.
Allt fler i Europa börjar nu bli medvetna om det akuta hot, som den pågående islamiseringen innebär. Alla som delar den oron bör läsa detta dokument. Skriften är uppdelad på ett antal avsnitt och länkar till samtliga finns på länken ovan.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Hon lät honom inte ens framföra några få meningar. När man hindras så av en uppenbart naiv och okunnig programledare att framföra synpunkter som på intet sätt var aggressiva har det gått för långt med den politiska korrektheten. Hon borde skämmas!
Samma dag skall Reinfeldt möta ett antal muslimska ambassadörer, vilket Gustafsson uppmärksammade i ett relevant inlägg igår. Samtliga dessa diplomater representerar med all sannolikhet länder som har undertecknat CDHRI, ett dokument som i ett antal avseenden står i strid mot FN:s Allmänna Deklaration om MR.
Sedan dess har det hänt att den politiskt korrekta , vänstervridna statsradion i ”P1-morgon” i morse släppte fram dels den egyptiske ambassadören som hade fräckheten att oemotsagd berätta att man skulle lämna förslag för att förhindra att ”något liknande” dvs ”Rondellhundsteckningar” skulle kunna hända igen.
Det hade varit mera på sin plats om UD kallat upp ambassadören och överlämnat en skarp protest mot Egypten för dess behandling av kopter och andra människor av kött och blod som förföljs av regimen i strid mot MR.
I samma program släppte man fram två muslimer, som även de oemotsagda fick beklaga sig över publiceringen av de aktuella teckningarna. Så mycket för den balansen och sakligheten som SR förmodas följa.
Enligt ekot i P1 var det idel leenden när ambassadörerna lämnade mötet med Reinfeldt. Detta ger anledning till oro. Vad har statsministern gett dessa odemokratiska diplomater för att hålla dem nöjda.
Min ståndpunkt är denna. Har han gett dem så mycket som en lillfingernagel, har han gjort sig skyldig till högförräderi mot våra frihetliga och demokratiska värden.
Allt fler i Europa börjar nu bli medvetna om det akuta hot, som den pågående islamiseringen innebär. Alla som delar den oron bör läsa detta dokument. Skriften är uppdelad på ett antal avsnitt och länkar till samtliga finns på länken ovan.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Politik
Tuesday 4 September 2007
Guillous absurditeter mot Gulan Avcis klarsyn
Jan Guillous artikel i söndagens Aftonbladet är ett i många stycken märkligt aktstycke. Han radar upp ett antal minst sagt haltande eller irelevanta, för att inte säga rent absurda jämförelser.
Att jämföra invandringen av vallonerna, en liten grupp specialister med familjer, med de senaste femton årens massinvandring av muslimer saknar relevans och är ett utslag av intellektuell ohederlighet. Vallonerna var eftertraktade i dåtidens bergsbruk . Eftersom de tillhörde samma religio-kulturella sfär som ursprungsbefolkningen kunde de lätt integreras även om många länge bibehöll vissa kuturella särdrag.
Med den nu stora gruppen muslimer förhåller det sig helt annorlunda. Få av dem har efterfrågade kunskaper; många är i själva verket lågutbildade i en svensk jämförelse. De har därför i stor utsträckning haft svårt att komma in på en arbetsmarknad som länge haft brist på arbetstillfällen. Ett särskilt problem är att en stor andel av de muslimska invandrarna inte vill integreras i majoritetssamhället. Skälet till detta är att deras religion, islam, lägger allvarliga hinder i vägen. Många av dessa muslimer föraktar rentav på religiösa grunder det majoritetssamhälle som gett dem en fristad.
Guillous motiv för att använda citationstecken när han talar om muslimerna är sakligt fel. I själva verket anser sig en stor majoritet vara troende muslimer. Guillou visar här liksom tidigare att han inte förstått mycket av islam och dess kärna. Han verkar inte inse att islam är såväl religion som politisk ideologi integrerade i varandra. På grund avdetta och mycket stränga regler för apostater är det betydligt mycket svårare att lämna islam än andra religioner.
I resonemanget om julgranar och jultomtar avslöjar han vissa kulturhistoriska kunskaps luckor. Det var alls inte Viktor Rydberg som uppfann jultomten; den tomte han skrev om var folktrons betydligt äldre gårdstomte. Det var snarare Jenny Nyström som efter engelsk/tysk förebild introducerade jultomten. Denna kunskapsbrist kan vi dock leva med.
Betydligt allvarligare är att han genom talet om julattributen väljer att bortse från det verkliga hotet mot det svenska samhället och dess grundläggande värderingar. Islam, och jag menar här traditionell islam, innehåller ett antal grundsatser från Koranen och hadither (vedertagna uttalanden och handlingar tillskrivna ”profeten”) vilka står i direkt strid mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Islam är i grunden teokratisk och totalitär. Genom att ideologin är armerad med religion (eller vice versa) är den mycket farligare än nazism eller kommunism.
Guillous påstående att: ”det är alltid majoriteten som avgör.” visar på en häpnadväckande historielöshet. Muhammeds följeslagare och lokala medhjälpare utgjorde vid flytten till Medina 622 en mycket liten minoritet. Trots detta hade de vid Muhammeds död tio år senare med hjälp av hot, terror och exempellöst våld utrotat vissa stammar och lagt under sig större delen av Arabiska halvön.
Sverige och flera andra västeuropeiska länder har redan under ett antal år på flera punkter gett vika för muslimska påtryckningar. Flera europeiska s k ledare betedde sig rentav som ”dhimmis” bl a under karikatyrkrisen förra våren. Det är mer än hög tid att sluta ge avkall från våra värderingar för att tillmötesgå ”muslimsk känslighet”. Om vi inte nu kan eller vill hejda den pågående islamifieringen blir en av Guillous meningar sann. ”Historien kommer att döma oss hårt.”
Guillou ondgör sig över ”krig mot terrorismen”. I viss mening kan jag instämma i kritiken. Den terminologin är nämligen direkt enfaldig. Terrorism är nämligen en metod eller taktik. Istället för att bekämpa en metod (hur det nu skall gå till) bör man bekämpa dem som använder sig av metoden dvs islamisterna.
Det absurda påståendet att Thomas Bodtröm skulle vara farligare än Usama bin Laden faller på sin egen orimlighet
Guillou hävdar att andra inte begriper något och implicerar att endast han sett ljuset.
Samtidigt demonsterar han en häpnadsväckande brist på insikt och framför sina tunna teser i en bitvis arrogant, raljerande och självgod ton som för tanken till ett narcissistiskt navelskådande. Han verkar tro att bristen på insiktsbaserad argumentering mer än väl uppvägs av kändisskapet. Det blir till slut inget annat ordakrobatik helt utan substans.
Guillou och hans artikel framstår som intellektuellt svarta hål – inget förnuftigt kommer ut ur dem.
Gulan Avcis klarsynta och intellektuellt hederliga inlägg samma dag på Expressen Debatt framstår i stark positiv kontrast mot hans kria. Rakryggat står hon upp och försvarar våra omistliga demokratiska fri- och rättigheter. Hennes inlägg har särskild tyngd eftersom hon representerar ett antal medlemmar med personliga erfarenheter av att leva under diktaturers förtryck och i avsaknad av bl a yttrande- och pressfrihet. Jämför gärna det med Guillous erfarenheter som bortskämd gåsleverproletär.
Hon påtalar med rätta den bedövande tystnad som så ofta sprider sig bland politiker och i media då de mänskliga rättigheterna hotas av islamiska aktivister. Hennes uppmaning att sätta ner foten och att sluta krypa för islams apologeter är väl värd att följa.
På den intellektuella stjärnhimlen lyser hon som en fixstjärna mot Guillous svarta hål.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Invandring, Politik
Att jämföra invandringen av vallonerna, en liten grupp specialister med familjer, med de senaste femton årens massinvandring av muslimer saknar relevans och är ett utslag av intellektuell ohederlighet. Vallonerna var eftertraktade i dåtidens bergsbruk . Eftersom de tillhörde samma religio-kulturella sfär som ursprungsbefolkningen kunde de lätt integreras även om många länge bibehöll vissa kuturella särdrag.
Med den nu stora gruppen muslimer förhåller det sig helt annorlunda. Få av dem har efterfrågade kunskaper; många är i själva verket lågutbildade i en svensk jämförelse. De har därför i stor utsträckning haft svårt att komma in på en arbetsmarknad som länge haft brist på arbetstillfällen. Ett särskilt problem är att en stor andel av de muslimska invandrarna inte vill integreras i majoritetssamhället. Skälet till detta är att deras religion, islam, lägger allvarliga hinder i vägen. Många av dessa muslimer föraktar rentav på religiösa grunder det majoritetssamhälle som gett dem en fristad.
Guillous motiv för att använda citationstecken när han talar om muslimerna är sakligt fel. I själva verket anser sig en stor majoritet vara troende muslimer. Guillou visar här liksom tidigare att han inte förstått mycket av islam och dess kärna. Han verkar inte inse att islam är såväl religion som politisk ideologi integrerade i varandra. På grund avdetta och mycket stränga regler för apostater är det betydligt mycket svårare att lämna islam än andra religioner.
I resonemanget om julgranar och jultomtar avslöjar han vissa kulturhistoriska kunskaps luckor. Det var alls inte Viktor Rydberg som uppfann jultomten; den tomte han skrev om var folktrons betydligt äldre gårdstomte. Det var snarare Jenny Nyström som efter engelsk/tysk förebild introducerade jultomten. Denna kunskapsbrist kan vi dock leva med.
Betydligt allvarligare är att han genom talet om julattributen väljer att bortse från det verkliga hotet mot det svenska samhället och dess grundläggande värderingar. Islam, och jag menar här traditionell islam, innehåller ett antal grundsatser från Koranen och hadither (vedertagna uttalanden och handlingar tillskrivna ”profeten”) vilka står i direkt strid mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Islam är i grunden teokratisk och totalitär. Genom att ideologin är armerad med religion (eller vice versa) är den mycket farligare än nazism eller kommunism.
Guillous påstående att: ”det är alltid majoriteten som avgör.” visar på en häpnadväckande historielöshet. Muhammeds följeslagare och lokala medhjälpare utgjorde vid flytten till Medina 622 en mycket liten minoritet. Trots detta hade de vid Muhammeds död tio år senare med hjälp av hot, terror och exempellöst våld utrotat vissa stammar och lagt under sig större delen av Arabiska halvön.
Sverige och flera andra västeuropeiska länder har redan under ett antal år på flera punkter gett vika för muslimska påtryckningar. Flera europeiska s k ledare betedde sig rentav som ”dhimmis” bl a under karikatyrkrisen förra våren. Det är mer än hög tid att sluta ge avkall från våra värderingar för att tillmötesgå ”muslimsk känslighet”. Om vi inte nu kan eller vill hejda den pågående islamifieringen blir en av Guillous meningar sann. ”Historien kommer att döma oss hårt.”
Guillou ondgör sig över ”krig mot terrorismen”. I viss mening kan jag instämma i kritiken. Den terminologin är nämligen direkt enfaldig. Terrorism är nämligen en metod eller taktik. Istället för att bekämpa en metod (hur det nu skall gå till) bör man bekämpa dem som använder sig av metoden dvs islamisterna.
Det absurda påståendet att Thomas Bodtröm skulle vara farligare än Usama bin Laden faller på sin egen orimlighet
Guillou hävdar att andra inte begriper något och implicerar att endast han sett ljuset.
Samtidigt demonsterar han en häpnadsväckande brist på insikt och framför sina tunna teser i en bitvis arrogant, raljerande och självgod ton som för tanken till ett narcissistiskt navelskådande. Han verkar tro att bristen på insiktsbaserad argumentering mer än väl uppvägs av kändisskapet. Det blir till slut inget annat ordakrobatik helt utan substans.
Guillou och hans artikel framstår som intellektuellt svarta hål – inget förnuftigt kommer ut ur dem.
Gulan Avcis klarsynta och intellektuellt hederliga inlägg samma dag på Expressen Debatt framstår i stark positiv kontrast mot hans kria. Rakryggat står hon upp och försvarar våra omistliga demokratiska fri- och rättigheter. Hennes inlägg har särskild tyngd eftersom hon representerar ett antal medlemmar med personliga erfarenheter av att leva under diktaturers förtryck och i avsaknad av bl a yttrande- och pressfrihet. Jämför gärna det med Guillous erfarenheter som bortskämd gåsleverproletär.
Hon påtalar med rätta den bedövande tystnad som så ofta sprider sig bland politiker och i media då de mänskliga rättigheterna hotas av islamiska aktivister. Hennes uppmaning att sätta ner foten och att sluta krypa för islams apologeter är väl värd att följa.
På den intellektuella stjärnhimlen lyser hon som en fixstjärna mot Guillous svarta hål.
Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Invandring, Politik
Subscribe to:
Posts (Atom)
