Guillous absurditeter mot Gulan Avcis klarsyn

Jan Guillous artikel i söndagens Aftonbladet är ett i många stycken märkligt aktstycke. Han radar upp ett antal minst sagt haltande eller irelevanta, för att inte säga rent absurda jämförelser.

Att jämföra invandringen av vallonerna, en liten grupp specialister med familjer, med de senaste femton årens massinvandring av muslimer saknar relevans och är ett utslag av intellektuell ohederlighet. Vallonerna var eftertraktade i dåtidens bergsbruk . Eftersom de tillhörde samma religio-kulturella sfär som ursprungsbefolkningen kunde de lätt integreras även om många länge bibehöll vissa kuturella särdrag.

Med den nu stora gruppen muslimer förhåller det sig helt annorlunda. Få av dem har efterfrågade kunskaper; många är i själva verket lågutbildade i en svensk jämförelse. De har därför i stor utsträckning haft svårt att komma in på en arbetsmarknad som länge haft brist på arbetstillfällen. Ett särskilt problem är att en stor andel av de muslimska invandrarna inte vill integreras i majoritetssamhället. Skälet till detta är att deras religion, islam, lägger allvarliga hinder i vägen. Många av dessa muslimer föraktar rentav på religiösa grunder det majoritetssamhälle som gett dem en fristad.

Guillous motiv för att använda citationstecken när han talar om muslimerna är sakligt fel. I själva verket anser sig en stor majoritet vara troende muslimer. Guillou visar här liksom tidigare att han inte förstått mycket av islam och dess kärna. Han verkar inte inse att islam är såväl religion som politisk ideologi integrerade i varandra. På grund avdetta och mycket stränga regler för apostater är det betydligt mycket svårare att lämna islam än andra religioner.

I resonemanget om julgranar och jultomtar avslöjar han vissa kulturhistoriska kunskaps luckor. Det var alls inte Viktor Rydberg som uppfann jultomten; den tomte han skrev om var folktrons betydligt äldre gårdstomte. Det var snarare Jenny Nyström som efter engelsk/tysk förebild introducerade jultomten. Denna kunskapsbrist kan vi dock leva med.

Betydligt allvarligare är att han genom talet om julattributen väljer att bortse från det verkliga hotet mot det svenska samhället och dess grundläggande värderingar. Islam, och jag menar här traditionell islam, innehåller ett antal grundsatser från Koranen och hadither (vedertagna uttalanden och handlingar tillskrivna ”profeten”) vilka står i direkt strid mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Islam är i grunden teokratisk och totalitär. Genom att ideologin är armerad med religion (eller vice versa) är den mycket farligare än nazism eller kommunism.

Guillous påstående att: ”det är alltid majoriteten som avgör.” visar på en häpnadväckande historielöshet. Muhammeds följeslagare och lokala medhjälpare utgjorde vid flytten till Medina 622 en mycket liten minoritet. Trots detta hade de vid Muhammeds död tio år senare med hjälp av hot, terror och exempellöst våld utrotat vissa stammar och lagt under sig större delen av Arabiska halvön.

Sverige och flera andra västeuropeiska länder har redan under ett antal år på flera punkter gett vika för muslimska påtryckningar. Flera europeiska s k ledare betedde sig rentav som ”dhimmis” bl a under karikatyrkrisen förra våren. Det är mer än hög tid att sluta ge avkall från våra värderingar för att tillmötesgå ”muslimsk känslighet”. Om vi inte nu kan eller vill hejda den pågående islamifieringen blir en av Guillous meningar sann. ”Historien kommer att döma oss hårt.”

Guillou ondgör sig över ”krig mot terrorismen”. I viss mening kan jag instämma i kritiken. Den terminologin är nämligen direkt enfaldig. Terrorism är nämligen en metod eller taktik. Istället för att bekämpa en metod (hur det nu skall gå till) bör man bekämpa dem som använder sig av metoden dvs islamisterna.

Det absurda påståendet att Thomas Bodtröm skulle vara farligare än Usama bin Laden faller på sin egen orimlighet

Guillou hävdar att andra inte begriper något och implicerar att endast han sett ljuset.
Samtidigt demonsterar han en häpnadsväckande brist på insikt och framför sina tunna teser i en bitvis arrogant, raljerande och självgod ton som för tanken till ett narcissistiskt navelskådande. Han verkar tro att bristen på insiktsbaserad argumentering mer än väl uppvägs av kändisskapet. Det blir till slut inget annat ordakrobatik helt utan substans.

Guillou och hans artikel framstår som intellektuellt svarta hål – inget förnuftigt kommer ut ur dem.

Gulan Avcis klarsynta och intellektuellt hederliga inlägg samma dag på Expressen Debatt framstår i stark positiv kontrast mot hans kria. Rakryggat står hon upp och försvarar våra omistliga demokratiska fri- och rättigheter. Hennes inlägg har särskild tyngd eftersom hon representerar ett antal medlemmar med personliga erfarenheter av att leva under diktaturers förtryck och i avsaknad av bl a yttrande- och pressfrihet. Jämför gärna det med Guillous erfarenheter som bortskämd gåsleverproletär.

Hon påtalar med rätta den bedövande tystnad som så ofta sprider sig bland politiker och i media då de mänskliga rättigheterna hotas av islamiska aktivister. Hennes uppmaning att sätta ner foten och att sluta krypa för islams apologeter är väl värd att följa.

På den intellektuella stjärnhimlen lyser hon som en fixstjärna mot Guillous svarta hål.

Andra bloggar om: Islam, Mänskliga rättigheter, Invandring, Politik