Thursday 30 August 2012

Islam, Kairodeklarationen och mänskliga rättigheter?


Politiker, samhällsdebattörer och media åberopar nästan dagligen mänskliga rättigheter (MR) i samband med tyvärr alltför vanliga brott mot desamma eller då man vill driva någon angelägen fråga. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR) är också på goda grunder allmänt accepterad i demokratiska länder som ett viktigt fundament för fungerande demokrati.

Samtidigt finns det en allmänt utbredd partiell blindhet vad avser MR. För mer än tjugo år sedan antogs och ratificerades "Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam" (CDHRI) av samtliga medlemmar av OIC det vill säga samtliga muslimska länder. Deklarationen finns lätt tillgänglig och det är ingen svårighet att ta del av och analysera den. Det finns skäl att göra just det innan vi går vidare.

Kairodeklarationen innehåller en ingress och 25 artiklar. Redan i ingressen finns skrivningar, som borde sända varningssignaler till varje liberalt sinnad medborgare. Hänvisningen till sharia liksom anspråken på islams överhöghet för hela mänskligheten är tydliga.

Många av skrivningarna i deklarationen kan, för den som inte har någon kännedom om sharia, ytligt sett förefalla rimliga, men det går inte att bortse från sharia eftersom  den går som en röd tråd genom hela dokumentet. En genomgång av vad sharia innehåller är därför viktig för att rätt förstå Kairodeklarationen. Några exempel på vad just referenserna till sharia innebär är belysande.

Artikel 2 ger intryck av att skydda livets helgd, men den sista bisatsen under A) ger en helt annan verklighet. Enligt sharia är nämligen dödsstraff föreskrivet för mord, otukt och för att lämna islam. Enligt flera rättsskolor är straffet faktiskt stening av en kvinna, som fällts för otukt. Deklarationen sanktionerar här grymma medeltida straff för otukt och att religionsfriheten ersätts med dödsstraff för brottet att lämna islam. Lika hycklande är punkt D i samma artikel, som låtsas skydda mot misshandel med undantag för vad som stadgas i sharia. Det senare medför piskning för ett antal överträdelser och t.ex. avhuggandet av en tjuvs ena hand. Är inte det grov misshandel?

Förljugenheten fortsätter i artikel 5 eftersom en muslimsk man kan ha fyra fruar (förutom otaliga slavflickor) och mycket lättare kan skilja sig än en kvinna. Enligt sharia kan en muslimsk kvinna inte gifta sig med en otrogen medan det står en man fritt att välja vem han vill. Påståendet i nästa artikel att kvinnan är jämställd med mannen är alltså helt falskt. Det är vidare så att en kvinna ärver hälften mot en man och att hennes vittnesmål i domstol är värt hälften mot en mans.

Ett annat exempel på det systematiska hyckleriet är påståendet i artikel 19 att alla individer är ”lika inför lagen”. Sharia föreskriver nämligen att otrogna, som lever i ett muslimskt samhälle, skall behandlas som dhimmis, vilket medför ett stort antal särskilda restriktioner och erläggandet av en särskild skatt, jiziya. I praktiken innebär det att dhimmis tvingas leva som tredje klassens medborgare vilket är allt annat än likhet inför lagen.

Artikel 22 undanröjer helt åsikts- och yttrandefriheten som den framställs i UDHR, eftersom varje kritik av islam eller Muhammed betraktas som hädelse och enligt islams skrifter och ”profetens” otaliga exempel kan den skyldige dödas. Skvaller eller förtal har en särskild betydelse i sharia, som fastslår att ”skvaller” inkluderar avslöjande av information som är misshaglig för islam eller muslimer, även om informationen är helt sann.

De två avslutande artiklarna, vilka entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa rättigheter, sammanfattar effektivt Kairodeklarationens budskap. Detta innebär att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna förvägras.

Det framgår med all önskvärd tydlighet av denna korta analys av Kairodeklarationen att islams inställning till MR i väsentlig grad avviker från och strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. De för en öppen demokrati mest grundläggande fri- och rättigheterna förvägras helt. Notera att jag här talar om islam och inte om inställningen hos en liten grupp "extremister" eller "islamister", Jag gör detta på goda grunder eftersom Kairodeklarationen fastställts och ratificerats på regeringsnivå av alla muslimska länder. De högsta inom islam (sunni, shia och sufi) har dessutom i Ammanbudskapet i konsensus sagt att de rättsskolor för sharia som fastställdes på 800-talet gäller och inte får ändras genom ijtihad (innovation).

Islam står således ideologiskt helt i opposition till de värden, som västerländska demokratiska samhällen säger sig värna. Trots detta visar politiker, samhällsdebattörer och media en välkomnande attityd till islam och dess institutioner här hos oss. Man går t.o.m. så långt att man medverkar till att hindra en öppen och saklig granskning av islams idéer genom att beteckna sådan välgrundad kritik som "islamofobi". Ett sådant förhållningssätt är inget annat än ynkligt medlöperi gränsande till förräderi mot de värden man säger sig värna.

Den som har den minsta insikt i islams tankegods ser istället granskning av islam som allt annat än tecken på en fobi. Islamkritik på saklig grund är i själva verket nödvändig för att försvara demokratiska och frihetliga värden.

Hur kan det då komma sig att stora delar av etablissemanget så villigt låter sig duperas att gå islams ärenden. Även FN, som strax efter grundandet antog UDHR, blundar för Kairodeklarationen och islamiska länders systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Man låter även länder, vilka ratificerat CDHRI, vara medlemmar i det 2006 inrättade "Rådet för mänskliga rättigheter" (UNHRC). Där gör dessa medlemmar ständiga angrepp på bl.a. yttrandefriheten. Ett värre exempel på att "sätta bocken till trädgårdsmästare" får man leta efter.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt är en varm tillskyndare till att Turkiet skall bli medlem av EU. Nu hör till saken att Turkiet är ett av de länder, som ratificerat Kairodeklarationen och dessutom har en islamistisk regim. Bildt ger här exempel på synnerligen dåligt omdöme och/eller grov okunskap. Listan på hårresande prov på naivt och ryggradslöst medlöperi då det gäller islam kan tyvärr göras mycket lång.

Har de låtit sig köpas av arabiska oljedollar eller vad annars beror detta kryperi på?


1 comment:

Urban said...

Intressant läsning och klargörande efter att ha lyssnat på programmet du refererade till.
Kan väldigt lite om Islam och försöker lära mig mer för att förstå det som händer i Mellanöstern och Europa i dessa tider. Hade varit intressant att höra din åsikt om IS kontra övrig Islam