Förvirrad och okunnig imam

Tidningen Dagen har av outgrundlig anledning ägnat trycksvärta åt den kufiske taqiyya-experten Abd al Haqq Kielan. Varje gång jag läst eller lyssnat på uttalanden av denne uppenbart förvirrade man har jag förundrats över hur selektivt han tycks ha studerat de grundläggande skrifterna i den religion han bekänner sig till. Han visar ofta en djup okunskap om islams äldre historia. Men det är väl snarare så att han med utstuderad taqiyya försöker servera valda delar för att lura i godtrogna svenskar att islam är en ”fredlig” religion.

Jag förmodar att det är just detta artikelförfattaren åsyftar med skrivningen att imamen brukar ”nyansera bilden av muslimer efter att något terrorattentat begåtts i islams namn”. Nu råkar det vara så att terror inom islam är äldre än Koranen som sammanställd bok. Redan år 627 i samband med att Muhammed beordrade dödandet av 600-800 män i den judiska stammen Quraiza ”uppenbarades” följande vers.

”Han (Allah) drev dem av Bokens folk (judarna), som stött dem, från sina fästen och kastade terror i deras hjärtan, En del dödade ni, en del gjorde ni till fångar” (K 33:26).

Jag förmodar att det är en sådan hög andlig nivå Kielan sökt inom islam.

Artikeln innehåller ett par särskilt märkliga uttalanden. Han säger att: ”… muslimer som har det svårt i fattiga länder som Bangladesh och Pakistan på grund av vad västvärlden gjort genom historien.” Påståendet visar på en pyramidal historielöshet. Den tid då folken i dessa länder, och för den delen i Indien, verkligen hade det ”svårt” var under flera hundra år av muslimsk erövring. Miljontals människor dödades av islams blodiga svärd och stora kulturarv utplånades. Den indiske välrenommerade historikern K.S. Lal har skildrat detta.

I vår tid utvecklas och blomstrar Indien med just västerländsk teknologi och hårt arbete, medan Pakistan och Bangladesh är underutvecklade eftersom de lider under islams medeltida ok. Det oket, som undertrycker förnuft och kritiskt tänkande men bidrar till fatalism (inshallah-mentalitet), är dessa länders verkliga olycka.

Ett annan uttalande som får en att undra vad den gode imamen egentligen läst och förstått av Koranen är följande: ”Islam ger individen ett fullt ansvar. I kristendomen har Jesus sonat alla synder, alltså är det någon annan som tar på sig ansvaret, och det är för mig den stora skillnaden.”

Nu är det så att predestinationsläran är hårt inskriven i Koranen. Låt mig ge två små exempel.
”Ingenting kan hända oss utom vad Allah har bestämt för oss.” (K 9:51)
”Allah vilseför vem han vill och vem han vill vägleder han.” (K 14:4).

Som J.S. Mill sade om detta i Three Essays on Religion, “det finns något verkligen vidrigt och ondskefullt i tanken att Gud med avsikt skapar varelser att fylla helvetet med, varelser som inte på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar eftersom Gud själv väljer att leda dem vilse”.

Det framgår här att det är Allah och inte individen som har det fulla ansvaret. Däremot är Allahs slav, muslimen, skyldig att efterleva ett stort antal mer eller mindre bisarra regler, som Koranen och haditherna är fulla av. Den gode imamen borde dels läsa på i sina ”heliga skrifter”, dels sluta med denna lätt genomskådade taqiyya.

Jag borde kanske nämna att taqiyya är den av ”profeten” instiftade regeln att ljuga i syfte att främja islam (K 3:28, Bukhari B52:271).

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion