Extremt hyckleri!

Denna till synes provokativa rubrik är i sin helhet, verbalt såväl som logiskt, härledd ur måndagens DN. Den verbala kopplingen kommer från rubriken ”Extremism är inget för oss” på en artikel (ej i nätupplagan) om några s k journalisters besök på en koranskola i Pakistan, vars rektor ger uttryck för allt annat än liberala åsikter. Mer om det reportaget senare.

Den logiska grunden för rubriken är dels ovan nämnda artikel, dels nästan ett helt uppslag, som stryker medhårs kommunismens främsta lismande företrädare i landet nämligen Lars Ohly och hans informationschef Jenny Lindahl (ett veritabelt intellektuellt svart hål). Allt detta i ett och samma nummer av en tidning som har som stolta deviser: ”redigeras i liberal och frisinnad anda” och att ”hävda det öppna samhällets grundläggande värden”.

Eftersom båda de positivt behandlade rörelserna står i stark kontrast mot dessa deviser kan jag inte finna tidningens hållning som annat än flagrant hyckleri.

Reportaget om koranskolan i Rawalpindi är dessutom journalistiskt värre än undermålig. Här tar sig två journalister hela vägen till denna koranskola utam att synbarligen ställa en enda journalistiskt relevant fråga. I stället fungerar artikeln som megafon för en fundamentalistisk rektor, som utan ifrågasättande får torgföra det ena ostyrkta påståendet efter det andra.

Hur kan jag då påstå att rektorn är fundamentalist, trots att jag aldrig fräffat honom? Hans förnekande av varje koppling till talibaner och extremism är en direkt lögn, som motsägs av ovedersägliga fakta inte minst vad avser brittiska terrorister.

Hans oemotsagda och helt igenom falska påstående att ”Islam är fredens religion” står i sak i strid mot hans sista uttalande att: ”Problemen...beror på att vi distanserat oss från Koranen”. Denna bok innehåller nämligen ett stort antal blodiga och våldsamma uppmaningar och påbud.

Han ger här uttryck för en ortodox och bokstavstrogen inställning, som till förväxling liknar den som wahhabismen och muslimska brödraskapet står för. Detta synsätt baseras helt på en bokstavlig läsning och ger därmed en allt annat än fredlig och tolerant syn på omvärlden.

Hur vore det om herrar journalister hade frågat rektorn (och sig själva) vad talet om ”fredens religion” grundas på? Visa mig ett enda ställe i Koranen eller i hadither, som styrker påståendet. Att sända journalister utan de mest grundläggande insikter om islam för att intervjua ledande muslimer är inte bara meningslöst; det är direkt enfaldigt.

Artikeln beskriver hur barn och ungdomar ägnar fem av skoldagens åtta lektioner åt islamundervisning medan samtliga andra ämnen får dela på tre. Denna förfärande hjärntvätt av unga människor föranleder emellertid ingen kommentar. Är detta journalism eller är det betald reklamplats för islam?

Det är nu mer än hög tid att journalister och makthavare sätter sig in i vad islam handlar om. Under en följd av år har man försökt göra en distinktion mellan islam och islamism. Man har menat att islam är religion medan islamism är en politisk rörelse. Tar man del av islams ”heliga” skrifter och historia finner man att en sådan distinktion inte är möjlig. Anledningen är att inom islam är religion, politik och lag från början helt integrerade och styrda av ”gudomliga” påbud. Islam och islamism är helt enkelt två sidor av samma mynt.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, media, politik