Dåligt ministern

Under ett seminarium i anslutning till Humanisternas årsmöte 2008 i söndags ställde Björn Ulvaeus en fråga till Nyamko Sabuni rörande huruvida abrogation i Koranen upphävt fredliga verser och ersatt dem med mera våldsamma.
Hon svarade kort: ”Nej”, och fortsatte med ungefär denna innebörd: ” En stor del (ev. majoritet) av muslimerna har inte läst Koranen och de tror uppriktigt att islam är en fredens religion”. Hon försökte, rimligen mot bättre vetande, ge intryck av att islam är en fredens religion.
Om man vill vara välvillig kan man om det säga att det var ett typiskt politikersvar. Men efter ett så förljuget och orimligt svar vill jag inte vara välvillig. En person med hennes position och utbildning måste kunna bättre än så.
Hon må ha rätt i att en majoritet av muslimerna inte har läst Koranen (liksom flertalet av de som kallar sig kristna inte läst Bibeln) och att de har en i allt väsentligt fredlig inställning till omvärlden. Efter ett antal demonstrationer med allt annat än fredligt innehåll, bl. a. efter 9/11, och en ganska utbredd ”förståelse” för terrorism har man dock anledning att fråga sig hur stark och stor den ”fredliga” majoriteten är.
Vi har sett tusentals muslimer demonstrera mot Muhammed-karikatyrerna bakom banderoller och plakat med ett allt annat än fredligt innehåll. Men, inte en enda gång har vi sett representanter för den ”fredliga”, ”moderata” majoriteten av muslimer demonstrera mot terrordåd utförda av islamister i religionens namn. Var gömmer sig då alla ”fredsälskande” muslimer?
Nyamko Sabuni vet naturligtvis att det inte är den okunniga majoriteten som har tolkningsföreträde eller sätter agendan inom islam. De som företräder islam kan oftast Koranen och traditionen både framlänges och baklänges och de är också väl medvetna om doktrinen om abrogation. Enligt lärda muslimska analyser har allt från fem till cirka femhundra verser i Koranen upphävts genom abrogation.
Hon borde också veta att det är de senare surorna, tillkomna i Medina, som predikar intolerans och dödande och därmed ersätter eventuellt toleranta tidigare verser.
Tidigare under seminariet hade Nyamko gjort flera bra uttalanden och blev därför en besvikelse att hon kunde nedlåta sig till ett så osakligt och intellektuellt ohederligt svar. Nyamkos taqiyya var närmast en direkt förolämpning mot åhörarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion