Taqiyya i kubik

Det finns alltför ofta anledning att ifrågasätta om Sveriges Radios sändningsrätt ”utövas opartiskt och sakligt”. Detta är särskilt fallet då olika religiösa företrädare släpps fram utan något som balanserar deras överdrifter. Tisdagens Tankar för dagen satte ett svårslaget rekord i antalet rena lögner per tidsenhet.
Muslimen Muhamed Omar försöker med utgångspunkt i Guillous och andras starkt romantiserade bild av Saladin måla upp en bild av denne forne jihadist som ädel och ridderlig och som någon sorts motbild till dagens jihadister. För att lyckas med detta gör han våld på historien och tar till ett antal direkta lögner.
Saladin var krigare nästan hela sitt liv och byggde hela sin ställning på våld. Han var samtidigt pragmatisk och kunde ibland hålla avtal när det tjänade hans syften. Det är visserligen sant att intåget i Jerusalem skedde utan blodspillan, men det berodde alls inte på Saladins storsinthet utan på förhandlade kapitulationsvillkor. I potten för Saladin låg bl.a. räddandet av Klippmoskén och al-Aqsamoskén från förstörelse, frigivandet av flera tusen muslimer som fanns i staden samt lösen för varje kristen man, kvinna och barn i staden.
För att verkligen belysa den ”ridderlige, ädle Saladin” finns det skäl att se vad som hände direkt efter slaget vid Hattin tre månader tidigare. Raynald de Chatillon, en av de kristna ledarna halshöggs av Saladin personligen sedan han vägrat omvändelse till islam. Två dagar senare avrättades ett hundratal tempelriddare som vägrat låta sig omvändas till islam inför ögonen på Saladin, som satt på en plattform nöjt leende (enligt Imad ed-Din, Saladin's Secretary).
Men detta var varken första eller enda gången Saladin ställde till massakrer. Redan 1179 lät han avrätta ca 700 fångar efter erövringen av slottet Bait al-Ahazon. I detta dåd liknar han något sin stora förebild, Muhammed, som år 627 efter besegrandet av Banu Quraiza övervakade dödandet av 700-800 judiska män.



The Prophet, Ali, and the Companions at the Massacre of the Prisoners of the Jewish Tribe of Beni Qurayzah


Ja det är ”det viktigt att Saladin inte bara blir en figur som flimrar förbi på bioduken”, som Omar säger, men inte på det sätt han avser. Vi bör komma ihåg honom som en blodig förebild för dagens våldsamma jihadister och i det avseendet ”så gick han i Muhammeds fotspår”.
Efterson Omar framhåller Muhammed som ett dygdemönster bör detta kommenteras. Till att börja med blev han inte ”fördriven från Mecka”. Han valde att flytta av taktiska skäl och lät först alla anhängarna flyttat i god ordning utom han själv, Abu Bakr och Ali med familjer (enligt Katib al Wackidi, Hishami och Tabari). Hans lärljungar hade enligt samma källor visserligen motarbetats men inte ”plågats”. När han ”återvände till sin hemstad” hade han kvällen innan förhandlat med Abu Sufian om allmän amnesti för Mecka. Från denna amnesti undantog han ett antal av vilka han lät avrätta fyra, bland dem en sjungande flicka som irriterat Muhammed med kritiska verser.
Omar säger bl.a. om Muhammed: ”Han hyste inget agg. Han var snar att förlåta och fred och försoning var hela tiden hans mål.” Detta är inget annat än grov historieförfalskning. En lång lista på alla ”profetens ” dåd, som bevisar motsatsen, finns i The Root of Terrorism a la Islamic style. Låt mig bara ta ett exempel.
Efterbesegrandet av judarna i Kheibar torterades den unge ledaren Kinana till döds på Muhammeds direkta order. Denna grymma scen var knappt till ända innan Muhammed sände en av sina män att hämta Kinanas unga hustru Safia, som var väl känd i Medina för sin skönhet. Samma kväll anordnades en bröllopsfest medan en tjänstekvinna fick i uppdrag att göra bruden redo för Profeten. ”Bröllopet” fullbordades därefter.
Ett belysande exempel på Muhammeds ”fred och försoning”.
Omar nämner flera gånger jihad säger att han skall ”förklara dess sanna innebörd”. Han gör dock inget försök i den riktningen. Han behöver heller inte göra det eftersom varje muslims skyldighet att bedriva våldsam jihad är väl inskriven i Koranen (2:193, 2:216, 2:244, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123) och i många hadither. Som framgår där har terroristerna alls inte förvrängt ordet.
”Muhammed, Saladin och andra hjältar i islams historia” har alla ägnat sig åt blodig jihad. Hur mycket än Omar och andra muslimska apologeter ordar kan de ”aldrig ändra på den saken. De kan skymma sanningen men inte utplåna den.”





Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Religion