Svar till Anna Waara

SvD publicerade i onsdags på Brännpunkt en artikel med rubriken ”Vilket samhälle vill SD ha?”. Att rubriken bara var retorisk och att man inte var intresserad av ett svar på frågan var tydligt då man avvisade förslag till replik med hänvisning till brist på plats. Som läsare av SvD under många år har jag noterat att denna förment borgerliga tidning på Brännpunkt förvånansvärt ofta har plats för såväl kommunistiska som islamistiska inlägg. Då tycks det alltid finnas plats.
Det korta svaret på frågan i rubriken till Anna Waaras artikel är att SD vill ha ett samhälle grundat på frihet, förnuft, yttrandefrihet och allas likhet inför lagen.
Det räcker dock inte som svar på en räcka svepande generaliseringar och ogrundade påståenden blandade med ren desinformation. Redan i inledningen gör hon en helt irrelevant jämförelse med svartmålning av judar under 40-talet, men nämner naturligtvis inte den grova svartmålning av judar grundad på Koranen, som i våra dagar ständigt görs i den muslimska världen.
Waaras påstående att Åkesson använde ”rena lögner” kan hon inte i något avseende styrka. En noggrann genomgång av hans artikel visar att alla hans synpunkter är i allt väsenligt sakligt korrekta, oavsett vad alla dessa jäviga experter försöker påskina i olika media. I samma andetag hävdar hon att SD gör sig skyldigt till ”avhumanisering och totala brist på nyansering av muslimer”, trots att han genomgående talar om islam och tvärtom framhåller att ”Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte bokstavstroende”. Samma ”misstag” har för övrigt många andra kritiker gjort.
Efter att ha hyllat yttrandefriheten, vilken jag återkommer till nedan, påstår hon att det finns ”felaktigheter i SD:s budskap som är direkt missvisande”, men kan inte ge ett enda exempel som styrker detta påstående.
Waara menar sedan att SD vill dela in samhället i ”vi och dom” och hävdar att det aldrig lett till ”ett välmående fredligt samhälle”. Det främsta exemplet på det senare är just den muslimska världen vars tillkortakommanden för stora grupper beror på att det inte finns någon religion, som så entydigt som islam delar in världen i ”vi och dom” där vi är muslimer och dom är kafirer, dhimmis och slavar, vilka i den mån de inte dödas tvingas leva som andra klassens medborgare.
Den mest intressanta delen och samtidigt den mest vilseledande är när hon skönmålar islam och samtidigt beskriver sin organisation som ”grundad på rättvisa, islamiska principer och mänskliga rättigheter”. I en enda mening lyckas hon få med begrepp vilka är helt oförenliga med varandra.
Som ordförande för en muslimsk organisation är Waara att betrakta som muslim. Nu förhåller det sig så att ledande företrädare för samtliga muslimska riktningar åren 2004-2006 antog Ammanbudskapet, som klart anger vad varje muslim har att hålla sig till. Det råder därmed ijma, konsensus bland de skriftlärda, vilket innebär att det bara finns en tolkning. Budskapet har undertecknats av ett antal kända svenska muslimer och klargör att man som muslim måste underkasta sig en av de åtta erkända lagskolorna för sharia. Man måste vidare avhålla sig från ijtihad d.v.s. modernisering av dessa skolor, som fastställdes på 800-talet.
Bakgrunden till detta är ett annat postulat, som bekräftas av budskapet, nämligen att Koranen är Allahs direkta ord och därför inte kan ändras. Följaktligen kan då inte sharia ändras, då den är härledd ur Koranen och profetens sunna. Denna bokstavtrogna syn på Koranen får ett antal konsekvenser på flera områden ˗ inte minst mänskliga rättigheter.
Samtliga medlemmar av OIC d.v.s. alla muslimska länder har antagit Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter inom islam (CDHRI), vilken tydligt säger att alla mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas enligt sharia. Detta medför bl.a. att kvinnans lika ställning, religionsfrihet, yttrandefrihet och allas likhet inför lagen inte godtas, vilket står i strid mot FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.
När Waara i samma andetag pratar om demokrati, islamiska principer och mänskliga rättigheter, finns det anledning att se upp mycket noga. Detta gäller även talet om ”dialog med oliktänkande” och ”ett samhälle präglat av mångfald” i den mån ”islamiska principer” får något inflytande.
Då gäller nämligen följande: ”Strid mot dem, som varken tror på Allah eller sista dagen och som inte ser som förbjudet det som förbjudits av Allah och hans sändebud och inte erkänner sanningens religion även om de tillhör ”Bokens folk” (judar och kristna), tills de betalar jizya (särskild skatt) med villig underkastelse och känner sig underkuvade.” (K 9:29)
Det är ett samhälle styrt eller starkt påverkat av sådana medeltida principer SD vill motverka. Jag är övertygad om att SD gärna tar debatten med Waara och hennes meningsfränder om denna och andra frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion