Gudmundsons ledare i midsommaraftonens Svd leder i vissa avseenden tanken mera till midvintermörker än till sommarsolståndet. Ett helt ostyrkt påstående i slutet av artikeln fick mig att läsa och analysera den föreläsning som Gudmundson hänvisar till. Eftersom han nästan helt grundar i ledaren framförda teser på på Putnams framställning, finns det föga skäl att kritisera Gudmunson för det vetenskapliga innehållet. Han kan dock inte undgå kritik.
Det finns som antytts anledning att börja med professor Putnams föredrag i vilket han redovisar resultat från ett antal vetenskapliga studier. Det må tyckas förmätet av en lekman att drista sig till att kritisera och rentav ifrågasätta en uppburen Harvard-professor. Men jag kan försäkra att det inte krävs vare sig ”rocket science” eller en avancerad etisk kompass för att finna att professorns vetenskapliga metod och intellektuella integritet har, som de framstår av denna föreläsning, allvarliga brister.
Putnam börjar och slutar artikeln med att hävda att immigration och (etnisk) mångfald sannolikt på lång sikt ger viktiga kulturella, ekonomiska och kreativa fördelar. Ingenstans i det långa och på det hela taget vetenskapligt strukturerade föredraget kommer han i närheten av att styrka denna tes. Det närmaste han kommer detta är när han gör ett nummer av att invandrare till USA har erövrat tre till fyra gånger så många nobelpris mm som infödda amerikaner. Han gör därmed fel såväl metodologiskt som sakligt.
Det övervägande flertalet av dessa pristagare hade en europeisk bakgrund, de kom från en judisk-kristen värdegrund var ofta välutbildade redan vid ankomsten och hade en europeisk arbetsetik. Självklart har sådana invandrare goda förutsättningar att snabbt integreras och prestera väl. Problemet är att det stora flertalet av de nya invandrare som senare kommit till Europa (och även till USA) saknar de flesta eller alla av dessa kriterier. Tvärtom de bekänner sig till en religion/ideologi som motsätter sig integrering och har som uttalat mål att dominera alla icke-muslimska religioner och kulturer. Det torde vara svårt, för att inte säga omöjligt att att finna någon ideologi som så entydigt skiljer på ”vi” (muslimer) och ”dom” (kafir) och som så tydligt diskrimminerar ”de andra”.
Dettta ger anledning att ifrågasätta relevansen av föreliggande material och därmed främst de långsiktiga slutsatserna. Det måste noteras att studien grundas på mätningar gjorda år 2000 dvs före ”7-11” och andra spektakulära händelser med muslimska förtecken. Putnam medger behovet av att analysera ” potentiella skillnader mellan tjugonde resperktive tjugoförsta århundradets vågor av invandring som den möjligen mera påtagliga särprägeln av samtida immigranter..”. Behovet av en sådan vetenskapligt ärlig undersökning är uppenbar men lyser tyvärr (såvitt jag vet) med sin frånvaro.
Putnams historiska perspektiv för att styrka sin tes är dessutom kort (ca 100 år) medan det under 1400 år finns otaliga bevis på att överallt där islam fått fotfäste och etablerat inflytande har kulturer ödelagts eller stagnerat. Det började redan 624-627 med att den gamla judiska kulturen i Medina utraderades och fortsatte sedan med den kristna kulturen i Syrien, den iranska kulturen, delar av den bysantinska kulturen osv tills det ottomanska väldet föll samman efter första världskriget. Så nog finns det historiska exempel på ”långsiktiga effekter” av immigration och mångfald där islam är involverad. Spåren förskräcka.
Den gode professorn är antingen blind på en punkt eller kanske rättare avslöjar sig som en renodlad hycklare när han helt bortser från sitt hemlands tidiga historia. Hans hemland dominerades fram till tidigt 1500-tal av ett antal indianska folk och kulturer. Den immigration som följde ledde helt visst så småningom till en väsentligt högre tillväxt och till att ett nytt ”vi” (hans terminologi) skapades. Baksidan av det myntet ger en bild av folk och kulturer som i det närmaste utrotades och som inte fick eller rentav än i idag får vara delaktiga i etablerandet av detta ”vi”.
De positiva ekonomiska effekter han redovisar hänför sig i allt väsentligt till arbetskraftinvandring till USA och har föga relevans för de senare årens s k ”flyktinginvandring” till Sverige och andra länder i Europa. Tvärtom, denna invandring har inneburet ett stort bidragsberoende och därmed stora kostnader för samhället.
När han sedan kommer till de vetenskapligt tydligt belagda resultat framställningen mest handlar, om ber han nästan om ursäkt för att dessa tydligt strider mot den ”progressiva” politiskt korrekta elitens världsbild. Det framgår entydigt av redovisade studier att etnisk mångfald i ett samhälle åtminstone på kort och medellång sikt leder till minskad social tillit; till att människor isolerar sig och enligt Putnam drar sig inom sina skal som sköldpaddor. Det visas att ett stort antal faktorer ingående i det ”sociala kapitalet” påverkas negativt av ökande etnisk mångfald. Så långt är den vetenskapliga trovärdigheten utan anmärkning.
I slutet av föreläsningen gör Putnam ett uttalande som jag till fullo instämmer i. ”Det vore olycligt om en politiskt korrekt progressivism skulle förneka realiteten av den utmaning mot social solidaritet som mångfalden utgör.” Problemet är bara att i Sverige liksom i stora delar av Europa har de politiska, akademiska och mediala eliterna notoriskt gjort detta under en följd av år; de har med emfas förnekat alla problem med det multikulturella samhället.
Föreläsningen behandlar att negativa effekter uppstår i det multikulturella samhället men inte hur eller varför. Minskad tilltro till politiker och media är en av de i studien redovisade effekterna. Kan det möjligen vara så att ”vanligt folk” dagligen iakttar tilltagande problem som ideligen förnekas av eliterna så att dessa undergräver sitt eget förtroendekapital?
Nå, kritiken mot Gudmundson då? Jo, för det första borde han ha sett några av de brister jag påtalat ovan. För det andra vacklar hans inställning betänkligt i den korta ledaren. Han säger några bra saker för att i nästa ögonblick huka sig för den politiskt korrekta eliten.
Exemplet med Leksandsdräkten är malplacerat. Hur tänker sig Gudmundson att vi på en generation skall kunna skapa en ny gemenskap med troende muslimer påhejade av fundamentalistiska imamer som aktivt förnekar liberala demokratiska värden?
Gudmundson säger att ”Tillit är en viktig faktor i ett fungerande samhälle...”. Jag instämmer helt. Tillit är semantiskt ett intressant ord. Om man skriver det baklänges blir det fortfarande just tillit. Det ligger kanske en symbolik i detta förhållande. Det är därför sorgligt att de politiska och mediala eliterna genom ohederlig hantering av sanningen allvarligt eroderat tilliten inom samhället.
Andra bloggar om: Invandring, Politik Samhälle
Monday, 25 June 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment