Enkelriktat och vinklat i ”Människor och tro”.

”Människor och tro i P1 har ofta inslag om islam; betydligt oftare än vad islams spridning i den svenska befolkningen föranleder. Programmet stryker dessutom som i det senaste inslaget (071118) oftast islam medhårs och dess medarbetare undviker ideligen att ställa de ”rätta” frågorna.

Nu senast intervjuade londonkorrespondenten Maria Eksedler en företrädare för en muslimsk organisation med anledning av den brittiska regeringens satsning för att bekämpa islamisk extremism och fundamentalism.

Eftersom intervjuaren verkar fundamentalt okunnig om islam och därför inte kan eller vill ställa adekvata frågor kommer den intervjuade muslimens åsikter att stå helt oemotsagda. Intervjuaren gör sig dessutom skyldig till några felöversättningar av intervjusvaren vilket ytterligare förvränger verkligheten. Programmet strider därför mot kravet på opartiskhet.

I början av inslaget hänvisas till en färsk brittisk undersökning, som visade att av ca ett hundra moskéer spred en fjärdedel s k hatlitteratur riktad mot bl a icke-muslimer och homosexuella. Regeringssatsningen syftar bl a till att genom utbildning begränsa detta uppenbara oskick.

Istället för att behandla denna uppenbarligen spridda och odemokratiska attityd bland alltför många muslimer tilläts den intervjuade, Humera Khan, angripa regeringen för bl a dubbla budskap utan att intervjuaren ställer en enda fråga kring grundproblemet som föranlett mångmiljonsatsningen.

Inte en enda fråga ställdes rörande orsaken eller källan till ”hatlitteraturen”, som råkar vara Koranen, vilken av muslimer i allmänhet, fundamentalister såväl som ”moderata”, anses vara Allahs direkta och oförfalskade ord att tro på utan ifrågasättande.

Nu råkar denna ”heliga bok” i stor utsträckning i sig själv vara just hatlitteratur. Inte minst surorna (kapitlen) 2,4,5,8,9,22 och 47 är rena läroboken i hat och intolerans mot judar, kristna och otrogna i allmänhet. Just där finns ursprunget till hatlitteraturen. Det är därför högst berättigat att fråga sig varför detta inte alls berördes.

Sedan ställdes frågan om varför en del muslimer attraheras av ”radikala tongångar och fundamentalism”. Programledaren hänvisade i sammanhanget till att enligt en rapport från MI 5 ”utgör minst 2000 personer i landet ett hot genom sitt stöd till terrorismen”. Denna formulering är inget annat än en ren skönmålning av verkligheten. Enligt rapporten, som publicerades tidigt i somras, är minst 2000 personer aktiva i olika terrornätverk. Det är något annorlunda mot att mer eller mindre stödja.

Alltnog, Humera Khan svarar: ”It’s a really complicated subject.......(it is) partly because of lack of recognition of a faithbased community”. Dvs direkt översatt: ”...brist på erkännande av ett samhälle baserat på tron(erkannerligen islam). Men i programmet översätts det till: ”....bristen på hänsyn till den som vill bygga sitt liv på religiösa grunder”.

Innebörden är väsensskild i synnerhet om man ser det mot bakgrund av den verklighet som blir alltmer tydlig i Storbritannien såväl som i andra länder i Europa där mer eller mindre isolerade samhällen etableras inne i samhället. Parallellen till vad som hände i Medina år 622 är uppenbar. Detta allvarliga faktum undgår programledningen.

Något senare ondgör sig Humera Khan över ”islamofobi” vilket av intervjuaren översätts till ”rädslan och fördomarna kring islam”. Det är märkligt att varje sakligt grundad kritik av islam ständigt i våra PK-media skall betecknas som ”islamofobi” eller fördomar.

Om det nu står in extenso i Koranen som i 9:5( och otaliga andra verser) att muslimer skall döda otrogna varän de finner dem, är det då en fördom att att påpeka att så är fallet?

Jag anser inte det; särskilt inte mot bakgrund hur majoriteten av muslimer ser på Koranen.

”Människor och tro” har åstadkommit ett nytt bottennapp vad avser ärlig och saklig skildring av islam. Tyvärr lär vi inte behöva vänta länge på nästa i samma genre.

Läs även andra bloggares åsikter om Islam, Religion, Media,