Friday 28 December 2007

En ödets ironi

Det är något av en ödets ironi att Benazir Bhutto dödas i ännu en blodig terrorattack signerad islam, samma dag som DN publicerar en ledare om ”jihadister” av Timothy Garton Ash.

Ledaren har ett intellektuellt tilltal, den är resonerande och hålls skenbart på en akademiskt hög nivå. I själva verket är nivån dramatiskt lägre eftersom Ash uppenbarligen saknar eller undanhåller grundläggande kunskaper om ämnet för betraktelsen – islam. Denna brist på kunskap är på många punkter lika tydlig, som den brist på insikt om islam han, närmast övertydligt, demonstrerade i den nyligen av AXCESS TV sända debatten med Ayaan Hirsi Ali. Det var tydligt att Ali, denna modiga och briljanta kvinna, hade insikt – Ash saknade den. Han borde ta ad notam det gamla rådet från Sun Tzu: ”Lär känna din fiende”.

Hög tid att i sak belägga dessa något svepande omdömen. Ash för ett resonemang kring begreppen ”islamofascister” och ”islamofascism”. Han menar att det finns likheter mellan Europas tidigare fascister och ”de onda män” som utfört och nästan dagligen utför diverse terrordåd under detta sekel. Han framhåller att det ”viktigaste gemensamma draget är estetiseringen av våldet och dyrkan av den heroiska döden” och missar därmed de drag, som i betydligt högre grad är gemensamma för fascismen och ledande islamiska rörelser. Dessa drag är totalitär makt och allvarliga inskränkningar av demokratiska fri-och rättigheter samt utseendet av syndabockar. Den europeiska fascismens syndabockar var allt från judar i norr till marxister i Italien medan islamofascismens, erkannerligen islams, är otrogna i allmänhet och judar i synnerhet.

Ash hävdar att med ordet ”islamofascism” förloras distinktionen mellan dels ”den mentalitet som präglar dödslängtande och dödsbringande fanatiker” dels ”de totalitära politiska system som kontrollerar hela stater”. Detta visar att han alls inte har förstått islams kärna nämligen Koranen och sunnah. Ur dessa källor, som han helt tycks bortse från, kan härledas såväl motivation för ”dödsbringande fanatiker” som totalitär religiös och politisk makt. Han bortser helt från att de ledande islamiska rörelserna Wahhabismen och Muslimska brödraskapet står för en synnerligen ortodox och bokstavstrogen tolkning av skrifterna.

Ash menar att det idag bara finns en ”islamisk fascistisk stat: den islamiska republiken Iran”. Han väljer bland annat bort Pakistan och Saudiarabien trots att dessa stater tillämpar stränga sharia-lagar och har allt annat än fungerande demokrati. Men det är klart, det lär finnas grader även i helvetet.

Ash tycks omedveten om att samtliga stater inom OIC har ratificerat CDHRI, som uttalar (artiklarna 24-25) att grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter skall vara underställda och tolkas enligt sharia. Ajöss med den demokratin!

Det är således betydligt fler än några ”fundamentalistiska islamister”, som bekänner sig till ett teokratiskt och därmed antidemokratiskt synsätt d v s i själva verket en slags fascism.

Efter ett resonemang om terrorism och islamism kommer Ash fram till att termen ”islamister” är olämplig som beteckning på terrorister eftersom många islamister de facto inte är terrorister. Ännu, kanske är bäst att tillägga.

Han kommer fram till att termen ”jihadister” passar bäst på självmordsbombare och presumptiva massmördare. Han anser att detta ord gör en tydlig distinktion mellan våldsamma aktivister och ”politiska islamister”. Detta visar ånyo att han inte på något sätt förstått islams grunder.

För en troende muslim är Koranen Allahs direkta ord förmedlade av den siste profeten. Koranen själv säger att den i sin helhet måste accepteras sådan den är (K 2:85). Detta innebär bl a att tidiga eventuellt ”milda” verser abrogerats (ersatts) av senare med annat innehåll (K 2:106).

Enligt Koranen skall de otrogna bekämpas tills endast islam består (K 2:193, 8:39). Vidare är våldsam (fysisk) jihad föreskriven som en skyldighet för alla muslimer (K 2:216 m fl). Detta påbud är så entydigt i Koranen att många uttolkare anser att det är en ”sjätte pelare” inom islam.

Av detta framgår att islamister är potentiella ”jihadister”. Den åtskillnad Ash tror finns mellan ”islamister” och ”jihadister” finns alltså i själva verket inte.

Det är beklämmande att Ash och så många andra framträdande intellektuella i väst är så naiva och okunniga. Kombinationen av deras okunnighet/naivitet och deras inflytande på opinion och politiker är ett direkt hot mot den västerländska demokratin.

Många intellektuella med bakgrund inom islam som Abul Kasem, Ali Sina, Ayaan Hirsi Ali och Ibn Warraq har en betydligt djupare och mera realistisk insikt. De gör klart att problemet stavas ISLAM.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 comment:

Germunds Blog said...

God morgon och gott nytt år Nils Dacke!

Jag hittade ingen kontaktadress till dig så du får ett meddelande här i stället.

Läs detta och tänk efter en stund.