Exponerad intellektuell permafrost

Grue tipsade i förgår om ett sjok av artiklar på temat att granska ”kriget mot islam” i Expo ett av vänstermaffians ideologiska flaggskepp. De flesta artiklarna var skrivna av journalister knutna till Expo och innehöll den förväntade blandningen av insinuationer av typen ’guilt by association’, hopblandning av islamkritik med racism, oseriös växling mellan ’islam’ och ’muslimer’ i beskrivning av kritiken; kort sagt den vanliga litanian när man varken intellektuellt eller sakligt kan bemöta opponenten.

I ett krampaktigt försök att ge det hela en seriös prägel hade man mobiliserat docenten i religionshistoria, nota bene, Göran Larsson som akademiskt alibi. Jag nöjer mig därför med att analysera hans alster.

Redan i sitt första stycke excellerar han med sin förvridna dialektik. Formuleringen ”muslimer uppfattas som avvikande” är typisk och falsk eftersom många de facto är avvikande genom klädsel och diverse krav, som i väsentlig grad skiljer sig från majoritetens norm.

I nästa andetag kopplar han symptomatiskt nog ihop ”förutfattade och negativa uppfattningar om islam”. Detta är inget annat än förljugen och osaklig argumentation. Jag råkar känna ett stort antal välutbildade människor, inte minst ex-muslimer, som hyser sakligt välgrundade och klart negativa uppfattningar om islam. I vilket fack placera Larsson dem?

I nästa stycke konstaterar han ”att turken framställdes som någonting farligt och hotfullt”. Man måste väl vara både döv och blind om man som religionshistoriker inte kan erkänna att detta var en i högsta grad sakligt betingad oro. Under många hundra år gjorde islamiska styrkor upprepade attacker mot det kristna Bysans, som bit för bit erövrades av islamisk jihad och slutligen dukade under för just turkarna år 1453.

I slutet av stycket nämner han, närmast aningslöst, att ”uppdelningen i ett vi-och-dom-tänkande tycks fortfarande spela en betydande roll i dagens Europa”. Med vetskapen att islam numera är väl representerad här borde det inte vara förvånande för en religionshistoriker eftersom det knappast torde finnas någon religion/ideologi, som så tydligt som islam delar in världen och människorna i vi, troende muslimer i Dar-al-Islam, och dom, otrogna i Dar-al-Harb.

Nästa stycke inleds på ett märkligt och ologiskt sätt med ”Utan att fördjupa oss i motsättningarnas orsaker är det tydligt att debatten om den muslimska närvaron ofta missar viktiga fakta”. Det torde vara just genom att inte ”analysera motsättningarnas orsaker”, som man missar ”viktiga fakta”.

Larsson implicerar att islamkritiker skulle betrakta alla muslimer som en homogen massa. Vad han grundar detta på framgår inte. De islamkritiker jag hört och läst uttalar sig regelmässigt om islam som religion/ideologi och mycket sällan om enskilda muslimer. När så sker är det för att beskriva en speciell situation (ofta med funamentalister inblandade) eller i förvåning över att ”moderata muslimer” sällan eller aldrig tar klart avstånd från t ex terrordåd.

Påståendet att ”Merparten av de människor med muslimsk kulturell bakgrund som bor i Europa är sekulariserade och tron har en underordnad betydelse” är i grunden falskt vilket var och en av oss lätt kan konstatera när vi ideligen utsätts för det ena kravet efter det andra på eftergifter visavi islam och på hänsyn till ”muslimsk känslighet”.

Formuleringen ”islam beskrivs som en statisk religion” vill göra gällande att så inte är fallet. Det är sant att upprepade försök gjorts att reformera islam under dess långa hitoria, men samtliga har stoppats. De lärde tvista om det var al-Ashari (död 936) eller al-Ghazali (död 1111), som i praktiken stängde dörren till Ijtihad dvs möjligheten att omtolka islam.

Har det helt undgått vår lärde religionshistoriker att de två mest inflytelserika nutida muslimska rörelserna ”Wahabismen” och ”Muslimska brödraskapet” båda har en synnerligen ortodox och bokstavstrogen syn på Koranen och sunnah samt eftersträvar en ”ren och ursprunglig” islam som under de första generationerna efter Muhammed dvs på 600-och 700-talen? Vad är detta om inte en ”statisk religion”?

Dessa rörelser sprider sina tentakler överallt i västvärlden med hjälp av en strid ström av petrodollar. Åtminstone Muslimska brödraskapet har dessutom som uttalad målsättning att införa det världsvida kalifatet grundat på Koranen och sharia.

Larsson menar sedan att islamkritikerna har en ”stängd” uppfattning pga sitt sätt att se på islam. Han borde t ex läsa Ali Sina och Ibn Warraq för att se att så inte är fallet. Det är väl snarare de företrädare för islam, som vill vrida klockan till 700-talet, som har en ”stängd” uppfattning och som är drabbade av intellektuell permafrost.

Jag skulle gärna vilja veta var och hur den lärde docenten kan belägga att islam skulle kunna tolkas fredligt. Alla suror (kapitel) i Koranen med ett någorlunda milt budskap tillkom tidigt i Mecka medan alla med våld tillkom senare i Medina. Det finns ett antal verser som uppmanar, ja rentav ålägger, de troende att bedriva våldsam jihad. Enligt den av ”profeten” själv i Koranen sjösatta doktrinen om abrogation är det dessutom entydigt att det är de sena som gäller.

Larsson medger sedan att det finns ett antal trossatser de flesta muslimer bekänner sig till men menar ”att detta inte innebär att det finns en universell muslimsk uppfattning om etik, moral, jämlikhet, politik, demokrati och yttrandefrihet som omhuldas och delas av alla”. Det är helt säkert så på individplanet men på ledande nivå finns det en tämligen enig uppfattning om just dessa frågor. Hur kan det annars komma sig att samtliga muslimska stater i strid mot FN:s ”Allmänna deklaration om mänskliga rättigheter” har undertecknat ”The Cairo Declaration on Human Rights in Islam” (CDHRI) ett dokument som tydligt uttalar att mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas enligt sharia.

Är den gode docenten medveten om att detta innebär att flera centrala mänskliga rättigheter oundbärliga för demokrati såsom religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnans jämlika ställning därmed elimineras? Anser verkligen denne hycklande akademiker att en ”gudomlig” lag baserad på tänkandet inom ett nomadiskt stamsamhälle på 600-talet skall ersätta våra i demokratisk ordning stiftade lagar i dessa frågor?

När vi ändå är inne på ämnet etikfrågor vore det intressant om docenten kunde peka på en enda skrivning i islams ”heliga skrifter” som ens kommer i närheten av Den Gyllene Regeln.

Meningen ”Samtidigt är det tydligt att det är de ”vanliga” muslimerna, som inte delar någon av dessa extremers utgångspunkter, som drabbas av diskriminering och islamofobiska attityder” innehåller flera direkta osanningar. På ståendet att ”vanliga” muslimer inte delar ”extremers utgångspunkter” stämmer inte med verkligheten. Under fyra år i Storbritannien har jag tills nyligen noga följt utvecklingen där. Det är slående att ett stort antal ”vanliga” muslimer önskar sharia-lagar där (liksom i muslimer i Sverige). Det är också väldigt få som tydligt och öppet tar ställning mot diverse terroraktiviteter eller andra ”extrema” islamiska ställningstaganden. Samtidigt demonsterade man i stora antal mot Muhammed-karikatyrer och passade samtidigt på att hota otrogna med döden. Vidare tvingas kvinliga muslimska studenter i ökande grad bära hijab efter hot och påtryckningar från manliga muslimer. Listan kan göras mycket längre än så.

Larsson påstår att ”vanliga” muslimer ”drabbas av diskriminering och islamofobiska attityder” utan att ge ett enda exempel på denna diskriminering. I själva verket är det så att muslimer och islamiska organisationer såväl här som i övriga västvärlden får omfattande stöd för integrering och uppehälle. Moskéer finns numera på väldigt många platser. Detta bemöts med vägran av religiösa skäl att låta sig integreras och av ökande krav på särbehandling. Med hänvisning till muslimsk ”känslighet” har t o m rests krav på bottagning av spargrisar i offentliga lokaler! Hur kan det komma sig att man inte visar samma ”känslighet” när deras trosbröder genomför det ena blodiga dådet efter det andra i namn av deras religion?

Som jämförelse behöver jag bara nämna att kristna och andra öppet diskrimineras i samtliga muslimska länder. Docenten kan ju försöka ta med sig en bibel till Saudiarabien eller försöka hitta en enda kyrka där. Har docenten hört liknelsen om grandet och bjälken?

Så kommer vi då till ”islamofobi” och ”islamofobiska attityder”. Larsson menar på goda grunder att BRÅ:s definition är problematisk och oklar, men han formulerar inget alternativ trots att ”vi behöver klara och tydliga definitioner”. Icke förty fortsätter han att använda denna odefinierade terminologi.

För de flesta historiker är språkanalys ett viktigt verktyg, något som tydligen unsluppit docenten. Ordet fobi betyder ”sjuklig tvångsföreställning” eller ”irrationell rädsla”. Anser verkligen Larsson att varje kritik av en våldsfixerad, totalitär och antidemokratisk religion/ideologi är uttryck för en fobi? Man häpnar! Docenten borde läsa och begrunda Islamophobia Myth av Kenan Malik.

Sedan använder han ‘guilt by association’ när han kopplar ihop islamkritik med racism. Det hade varit klädsamt om han relaterat att islam på flera punkter är öppet racistisk. T ex är araber, särskilt hashimiter, mer värda än andra muslimer och naturligtvis oändligt mycket mera värda än otrogna. Judar och kristna kan på nåder få leva som tredje klassens medborgare, dhimmis, i sitt eget land om de är underdåniga och betalar särskild skatt osv.

På slutet drabbas Larsson tydligen av någon sorts eftertanke då han säger att ”en diskussion om islamofobi inte får användas som en ursäkt för att undvika frågor som kan vara stötande för vissa muslimer”. Just så, men det är exakt så begreppet nu under flera år har använts i flera europeiska länder.

Sammantaget är Larssons artikel ett slående exempel på bristande intellektuell och akademisk hederlighet. Har den intellektuella permafrosten så till den grad spridits från islam till våra universitet?

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Religion