Intellektuellt ohederlig idyllisering av islamism

P1-morgon hade i torsdagens program ett inslag om islamism. Man hade som expert inkallat religionshistorikern Christer Hedin för att belysa frågeställningen. Intervjun med Hedin utgick från en tidigare intervju med Jimmie Åkesson i vilken han uttalat att islamism ofta är våldsbejakande. Redan i svaret på den första frågan började Hedin relativisera och idyllisera islamismen.

”Men om islamism bara betyder, som det brukar göra, att man tar sin religion på allvar, man är engagerad i sin religion, man kan vara lite konservativ i vissa frågor i synen på Koranen t.ex. Och så kan man ha vissa idéer om hur det skall förverkligas i samhället. Då är det ju oerhört överdrivet att säga att alla är våldsbenägna. De här stora grupperna, Muslimska brödraskapet, som när det tillkom en gång, så var det helt inriktat på att man med fredliga medel skulle förverkliga det islamiska ideal i samhället och det idealet var ungefär som det svenska folkhemmet; alltså att man skulle få utbildning, rättvisa, kamp mot korruption och goda levnadsvillkor för alla, även de fattiga.”

Detta är ett av de märkligaste uttalanden man hört på länge, särskilt av en man som kallar sig religionshistoriker. Låt oss därför analysera det bit för bit.

Islamismen tar verkligen ”sin religion på allvar”. Man gör det så till den grad att man vill att den muslimska lagen, sharia, baserad på Koranen och sunna, ska bli allmän lag. Gemensamt för de islamistiska grupperingarna är att de menar att islam är en objektiv sanning. Deras syn på urtexterna är fundamentalistisk; inga tolkningar accepteras utan de skall läsas enligt bokstaven.

Hedin tar denna form av vara ”engagerad i sin religion” som intäkt för att det är ”överdrivet att säga att alla är våldsbenägna”. Om detta är följande att säga. För det första sade Åkesson att islamismen är våldsbejakande. Han sade inte alla. Detta är en viktig distinktion eftersom alla som tillhör en religion/ideologi inte nödvändigtvis följer alla föreskrifter i detalj.

För det andra tar Hedin Muslimska brödraskapet som exempel på islamismens fredlighet. Det finns därför skäl att något titta på MB. Vi kan börja med deras motto: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Att dö för Allah är vårt högsta hopp”. Man vurmar här för jihad (heligt krig) och för att dö som martyr. Verkligen fredligt! Och kom nu inte dragande med den gamla skrönan om att jihad betyder ”inre kamp”, för det håller inte. Jag har tidigare behandlat betydelsen av jihad enligt islams ”heliga” skrifter.

I praktiken tar detta sig uttryck i att MB och dess nätverk av muslimska organisationer aktivt stöder terrororganisationer. Otvetydiga bevis på att så är fallet finns bl.a. i protokoll från rättegången mot ”Holy Land Foundation” vilka återges bl.a. här. Det är en helt annan sak att MB ibland använder fredliga metoder och även socialt arbete som taktik för att vinna sympatier, Det får emellertid aldrig skymma deras övergripande mål och det faktum att deras rättesnören Koranen och sharia är våldsbejakande.

På fråga om islamism utgör en ”förening av religion och politik” så medgav han det men tillade att den inte är ”fientlig mot demokratin”. Det senare är inget annat än en direkt lögn och jag stöder detta hårda omdöme på följande. Vi konstaterade ovan att sharia är av central vikt inom islamismen. Frågan blir då hur sharia ställer sig till demokratiska värden och förutsättningar.

Sharia är baserad på de principer som finns i Koranen och andra islamiska religiösa/politiska texter (hadither och sira). Det finns inga principer gemensamma för västerländsk lag och sharia.

Under sharia gäller att:

• Det finns ingen religionsfrihet

• Det finns ingen yttrandefrihet

• Det finns ingen åsiktsfrihet

• Det finns ingen konstnärlig yttrycksfrihet

• Det finns ingen pressfrihet

• Det finns ingen jämlikhet mellan människor ˗ en icke-muslim, en kafir, är aldrig jämlik med en muslim

• Det finns inget jämställt skydd under sharia för olika klasser av människor. Rätten är dualistisk med en uppsättning lagar för muslimska män och särskilda lagar för kvinnor och icke-muslimer

• Det finns inga jämlika rättigheter för kvinnor

Denna lista kan göras längre, men jag tror detta räcker för att konstatera att sharia inte i något avseende är förenlig med västerländsk demokrati. En mera fullständig genomgång av sharia finns här.

Bara tanken att jämställa ”det svenska folkhemmet” med ett totalitärt samhälle baserat på sharia trotsar all beskrivning.

På fråga om ”koppling mellan islamism och våldsbejakande islamism” undvek han att svara direkt och talade istället om diverse västerländska terrorgrupper. Detta är helt irrelevant eftersom de senares våld inte grundas på ”heliga” skrifter. Islamisternas våld är däremot väl förankrat i såväl Koranen som hadither och konfirmerat som en skyldighet i sharia.

Hedin gjorde sedan ett intressant medgivande då han beskrev ”den vanliga definitionen” av islamism som ”att man har politiska ambitioner inspirerade av religionen”. Han tillade sedan: ”då kan man säga att nästan all islam har ju någon politisk implikation”. Det är exakt vad många ledande muslimer liksom många islamkritiker brukar hävda, nämligen att det inte finns någon klar distinktion mellan islam och vad som i väst kallas islamism.

Sammantaget gav intervjun det bestående intrycket av en akademiker med bristande intellektuell hederlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion, Sveriges Radio