Tankar om fakta respektive tro

 

Låt mig börja med ett par definitioner som är viktiga för fortsättningen av detta inlägg.

Singularordet till fakta är faktum och det betyder 'säkert konstaterat sakförhållande'. Ett sakförhållande blir ett faktum först sedan det efter prövning enligt den vetenskapliga metoden befunnits överensstämma med verkligheten.

Den vetenskapliga metoden är en systematisk process för att undersöka fenomen, samla in data, testa hypoteser och dra slutsatser. Den används för att generera tillförlitlig och objektiv kunskap. Processen börjar vanligtvis med en observation eller en fråga, följt av en hypotes, experiment, analys och slutsatser. 

Åsikt eller tro är en människas sätt att se på någonting. Det handlar alltså om en bedömning, synpunkt eller ett uttalande om vad personen i fråga (personligen) tycker, snarare än fakta, som är sanna påståenden.

För att ett väl belagt faktum skall kunna ifrågasättas krävs att en alternativ hypotes formuleras och testas enligt den vetensakliga metoden. Varje hypotes måste prövas enligt den vetenskapliga metoden, annars förblir den bara ett ogrundat påstående.

Det finns idag två globala rörelser med stora anspråk på inflytande vilka båda grundas på tro snarare än fakta. Jag avser islam och klimatalarmismen. Trots att den förra är en religion och den senare en politisk rörelse har de vissa tydliga gemensamma drag vilka jag här vill belysa.

Islam utgår från att all makt utgår från Allah som han beskrivs i Koranen och sunna och i syntesen av dessa nämligen sharia. Ordet islam betyder underkastelse (under Allah). Under snart 1400 år har miljontals människor levt under islams blodbesudlade och förtryckande regler. Det är naturligtvis ett problem, men ett ännu större är att det helt saknas något belägg för att Allah finns. Allah är en fiktion skapad av en analfabet i den arabiska öknen på 600-talet. Utgångspunkterna för islam är således enbart tro.

Enligt FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR) är det fritt för alla "byta religion eller tro" (artikel 18), Detta motsätter sig samtliga medlemmar av OIC, varför ingen av dem erkänt UDHR. Trots detta får de sitta med i FN:s Människorättsråd UNHRC.

Islam är således en totalitär ideologi som förbjuder varje form av kritik eller ifrågasättande av dess teser. Omkring år 2000 lanserades begreppet islamofobi i syfte att skydda islam från varje form av kritik. Termen i sig insinuerar ett sjukligt tillstånd när det i själva verket är ett tecken på sunt förnuft att kritisera islam och dess förmedeltida regler.

 Klimatrörelsen (nedan KR)) är en nutida rörelse som grundas på tro snarare än vetenskap och har tydliga totalitära drag. Dess huvudtes är att nutida klimatförändringar (”global warming”) främst beror på mänskliga utsläpp av s.k. växthusgaser och då särskilt CO2. Man lutar sig därvid starkt mot IPCC. Jag vill börja ned att analysera deras huvudtes för att sedan något granska IPCC.

Ann Löfving-Henriksson publicerade nyligen på Klimatupplysningen en sammanställning av ett antal vetenskapliga artiklar av professorerna Happer och Lindzen et al. Sammanställningen ger övertygande belägg för att det inte föreligger någon klimatkris. Samma slutsats kom Dr Fred Goldberg fram till för en del år sedan i en föreläsning i vilken han påvisade att CO2 närmast är att betrakta som ett spårämne i atmosfären och att människans bidrag är försumbart.

Det EU-ledningen, ett antal okunniga politiker och klimatrörelsen ägnar sig åt är en pyramidal vilseledning av sådana mått att den närmast kan jämföras med katolska kyrkans skandalösa åtal av Galileo Galilei med hjälp av inkvisitionen.  Galilei hävdade att Jorden snurrade runt solen, medan kyrkan i, just det, konsensus med majoriteten av dåtidens ”lärda” hävdade att solen roterade runt Jorden. Som bekant hade kyrkan fel trots rådande konsensus. Katolska kyrkan har i nutid bett om ursäkt för sitt missgrepp mot Galilei.

EU-kommissionen med Ursula von der Leyen i spetsen står bakom ”Parisavtalet” som låter de värsta utsläpparna av CO2 fortsätta bygga ut kolkraft medan västvärldens demokratier skall späkas. Den är därmed lika naken som en gång kejsaren i den berömda sagan om Kejsarens nya kläder.

Vi får verkligen hoppas att det inte tar lika lång tid för EU-kommissionen att nyktra till som för Katolska kyrkan.

Så till IPCC. Denna har ett antal arbetsgrupper av vilka AG1 skall svara för det vetenskapliga innehållet. Ovanför arbetsgrupperna sitter den politiskt sammansatta ledning som svarar för SPM (Summaryfor Policy Makers). Denna har upprepade gånger kört över de slutsatser AG1 kommit fram till. Detta beteende ledde till att Richard Lindzen lämnade arbetet i AG 1 för ett antal år sedan.

Nu hör det till saken att FN sedan ett antal år domineras av icke-demokratiska, närmast totalitära, stater. Dessa vill gärna berika sig på de demokratiska straternas bekostnad samtidigt som dessa försvagas industriellt. Många av dekreten från IPCC bör ses i den belysningen.

Det är således väl belagt att IPCC står för allt annat än vetenskap i sitt agerande. Man undrar om de ens känner till den vetenskapliga metoden.

Alltnog, det är minst sagt allvarligt att då viktiga beslut grundas på tyckande utan belägg i stället för välgrundad vetenskap.

Tankar om Gud och om evigt liv

Bibelns beskrivningar av den ende guden är intressanta och tankeväckande. Han beskrivs som allsmäktig med all makt i himlen och på jorden. Han sägs vidare ha skapat allt i himlen och på jorden.

Denna beskrivning stämmer som jag ser det bara in på Naturen själv.

Bibeln säger emellertid även att gud är god. Teodicéproblemet – ondskans problem - behandlar problemet med att förklara en guds existens, närmare bestämt hur guden kan vara både fullkomligt god och allsmäktig när det samtidigt finns ondska och lidande.

Jobs bok i Bibeln brottas som jag uppfattar det med teodicéproblemet.

Som jag ser det har ingen presenterat en rimlig lösning på teodicéproblemet.

Det är däremot väl belagt inom naturvetenskapen att världen och naturen finns. Vi är ju själva en del av den. Det är även väl belagt att skapelsen fortgår in i våra dagar Vi kan iaktta det genom bland annat jordbävningar, vulkanutbrott, erosion, kontinentaldrift och uppkomsten av nya arter genom evolutionen.

Då återstår bara en förklaring ― det finns ingen gud. Därmed är teodicéproblemet löst. Då återstår naturen som varken är ond eller god utan bara följer sina egna lagar. Det är intressant att notera att den hebreiska beteckningen för gud är Jahve vilket betyder ”jag är”. Det stämmer väl in på naturen själv som varken är ond eller god. Den bara är.

Hur skall vi då se på detta med ”evigt liv”. Hittills har jag inte sett någon evidens för evigt liv för någon individ i fysisk bemärkelse.

Detta är den mest kända versen i Hávamál, den fornnordiska samlingen visdomsord: ”Fä dör / fränder dör / en dag dör också du. / Ett vet jag / som aldrig dör: / domen över den döde.”

Döden kan vi inte fly ifrån. Vi kan, om vi ska tro Hávamál, inte heller undfly vårt eftermäle. Detta kan leva ett par generationer eller i bästa fall många generationer beroende på vad individen åstadkommit eller skapat under sin livstid.

Ett annat sätt för evigt liv är att individens gener kan leva vidare i många gererationer.om man har barn och barnbarn. Jag tycker mig se att en del av min pappas egenskaper lever vidare hos mina barnbarn.

Hur passar Jesus då in i den här bilden?

Om man ser till hur Jesus beskrivs i Bibeln framstår han som en karismatisk dissident som främst stod i verbal konflikt med det ortodoxa prästerskapet som ofta hade kritiska synpunkter på hans handlingar. Det framgår av Bibelns berättelser att det var prästerskapet som med hjälp av upppiskad folklig opinion pressade den romerske ståthållaren till att låta avrätta Jesus.

Berättelsen om hans tomma grav och återuppståndelse tolkar jag på följande sätt. Den tomma graven kan förklaras med att någon grupp stal kroppen i syfte att undvika fortsätta oroligheter.

Själva återuppståndelsen ser jag som en symbolisk beskrivning av att nya dissidenter ständigt kommer att framträda så länge det finns dogmatiska makthavare