Tankar om Gud och om evigt liv

Bibelns beskrivningar av den ende guden är intressanta och tankeväckande. Han beskrivs som allsmäktig med all makt i himlen och på jorden. Han sägs vidare ha skapat allt i himlen och på jorden.

Denna beskrivning stämmer som jag ser det bara in på Naturen själv.

Bibeln säger emellertid även att gud är god. Teodicéproblemet – ondskans problem - behandlar problemet med att förklara en guds existens, närmare bestämt hur guden kan vara både fullkomligt god och allsmäktig när det samtidigt finns ondska och lidande.

Jobs bok i Bibeln brottas som jag uppfattar det med teodicéproblemet.

Som jag ser det har ingen presenterat en rimlig lösning på teodicéproblemet.

Det är däremot väl belagt inom naturvetenskapen att världen och naturen finns. Vi är ju själva en del av den. Det är även väl belagt att skapelsen fortgår in i våra dagar Vi kan iaktta det genom bland annat jordbävningar, vulkanutbrott, erosion, kontinentaldrift och uppkomsten av nya arter genom evolutionen.

Då återstår bara en förklaring ― det finns ingen gud. Därmed är teodicéproblemet löst. Då återstår naturen som varken är ond eller god utan bara följer sina egna lagar. Det är intressant att notera att den hebreiska beteckningen för gud är Jahve vilket betyder ”jag är”. Det stämmer väl in på naturen själv som varken är ond eller god. Den bara är.

Hur skall vi då se på detta med ”evigt liv”. Hittills har jag inte sett någon evidens för evigt liv för någon individ i fysisk bemärkelse.

Detta är den mest kända versen i Hávamál, den fornnordiska samlingen visdomsord: ”Fä dör / fränder dör / en dag dör också du. / Ett vet jag / som aldrig dör: / domen över den döde.”

Döden kan vi inte fly ifrån. Vi kan, om vi ska tro Hávamál, inte heller undfly vårt eftermäle. Detta kan leva ett par generationer eller i bästa fall många generationer beroende på vad individen åstadkommit eller skapat under sin livstid.

Ett annat sätt för evigt liv är att individens gener kan leva vidare i många gererationer.om man har barn och barnbarn. Jag tycker mig se att en del av min pappas egenskaper lever vidare hos mina barnbarn.

Hur passar Jesus då in i den här bilden?

Om man ser till hur Jesus beskrivs i Bibeln framstår han som en karismatisk dissident som främst stod i verbal konflikt med det ortodoxa prästerskapet som ofta hade kritiska synpunkter på hans handlingar. Det framgår av Bibelns berättelser att det var prästerskapet som med hjälp av upppiskad folklig opinion pressade den romerske ståthållaren till att låta avrätta Jesus.

Berättelsen om hans tomma grav och återuppståndelse tolkar jag på följande sätt. Den tomma graven kan förklaras med att någon grupp stal kroppen i syfte att undvika fortsätta oroligheter.

Själva återuppståndelsen ser jag som en symbolisk beskrivning av att nya dissidenter ständigt kommer att framträda så länge det finns dogmatiska makthavare