När två biskopar tar till orda om Mellanösternkonflikten på Svd Brännpunkt, visar de övertydligt att de svalt den islamistiska och i vida kretsar politiskt korrekta agendan. De skuldbelägger ensidigt Israel.
De avslöjar samtidigt att de inget lärt och inget förstått av den verkliga roten till konflikten.
De ondgör sig över gränspassager och separationsmur men bortser helt från att dessa var och är medel Israel tvingades ta till för att skydda sin befolkning mot ständiga självmordsattacker.
De klagar över att ”Asiatiska gästarbetare har tagit palestiniers plats i delar av den israeliska ekonomin” utan att reflektera över att detta kanske var en naturlig följd av att självmordsbombare ständigt gömde sig bland ”vanliga” palestinier.
I stycket som börjar ”Religion ska mobilisera kärlek och...” finns ett par intressanta formuleringar. Eftersom de skriver ”religion” i obestämd form implicerar de att de i konflikten inblandade religionerna och då även islam ska ”mobilisera kärlek och medkänsla”.
Kära biskopar, visa mig en enda passus i Koranen eller haditherna som uttrycker ”kärlek och medkänsla” för någon som inte är muslim.
Jo, vi är många som noterat att ” Religiösa ledare kan demonisera de andra...”. Det sker dagligen främst av muslimska ledare i moskéer och inte bara i Mellanöstern utan nästan över hela världen. Men de följer ju bara sin stora förebild ”profeten” Muhammed. Denne var helt säkert den religiöse ledare i historien, som mer än någon annan just demoniserade ”de andra”. Koranen innehåller mängder av verser där Allah/Muhammed uppmanar till att döda, skära halsen av eller förtrycka judar, kristna eller andra ”otrogna”. Några smakprov finns här: K 5:33, K 8:12, K 9:5 och K 9:29.
Det finns också klart uttalat att muslimer inte får ha några vänner bland judar och kristna (se bl a K 5:51). Hur skall man ndå kunna leva i endräkt med andra?
Naiviteten och okunnigheten firar verkliga triumfer i denna mening: ”Som troende judar, kristna och muslimer måste vi ta ansvar för att vi själva och våra ledare låter kärleksbuden om att älska sin med-människa som sig själv bli primära, och gälla utöver den egna gruppen.”
Känner dessa prelater verkligen inte till att det inte finns något kärleksbud i Koranen och då inte heller i islam? Häpnadsväckande! Kärleksbudet eller ”Gyllene regeln” finns i evangeliet kopierat från bl a tidigare persisk filosofi, men i Koranen finns ingen etik som kommer i närheten.
Biskoparna inbillar sig att det ”...arabiska initiativet...” skulle kunna erbjuda en lösning. De tycks inte ha en aning om den historiska och dogmatiska bakgrunden till konflikten.
Problemet har sina rötter långt före 1967 och även långt före 1947 (året för FN:s resolution om Palestina). Vi måste gå ända tillbaka till tiden före ”profetens” död. Under åren 624-632 hade han genom fördrivning med konfiskering av egendom, massmord på män samt förslavning av kvinnor och barn lyckats tömma först Medina och sedan stora delar av arabiska halvön på judar. På sin dödsbädd beordrade han att hela arabiska halvön inklusive det som senare kom att kallas Palestina skulle tömmas på judar och kristna om de inte lät sig omvändas eller erkände sig underkuvade (dhimmis) och betalade särskild skatt.
Någon kan tycka att detta är urgammal historia som inte har någon relevans i dagens moderna samhälle. För det sekulariserade och i hög grad historielösa Västeuropa skulle detta kunna anses vara en rimlig ståndpunkt. Men här handlar det om Mellanöstern och i stor utsträckning om muslimer och då ser bilden annorlunda ut.
För troende muslimer innebär Muhammeds död 632 i vissa avseenden slutet på historien. Anledningen är att han anses vara den siste (Obs siste, inte senaste) profeten. Efter honom inga fler uppenbarelser av nya suror eller verser till Koranen, ingen mer abrogation av uttjänta verser och inga fler hadither med råd om hur man bör förfara. Guds direkta ord (Koranen) och ”den slutliga sanningen” hade därmed en gång för alla förmedlats (uppenbarats).
Det är på dessa skrifter och på biografier om Muhammeds liv och gärning speciellt under tiden i Medina med omgivning åren 622-632, som muslimer i allmänhet och islamister i synnerhet grunder väsentliga delar av sin världsbild. Denna historia hålls synnerligen levande eftersom den ideligen upprepas i muslimska skolor och i moskéer.
Det är märkligt att dessa biskopar, som förmodas vara lärda män, inte inser detta.
Läs gärna här och här får mer bakgrundsinformation (sakgranskad).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag håller med bloggartikeln ovan.Sydarabien har miljontals gästarbetare från halvvägs runt jordklotet som inte får ta med sig sina familjer eller bosätta sig . Kanske finns det en möjlighet för palestinier att flytta till sydarabien där de inte har någon anledning att
spränga någon i bitar.Sydarabiens fredsplan är baserad på "right of return" Om de har rum för 8 milj arbetare så kanske de kan acceptera och integrera några av sina arabbröder.
Mycket bra inlägg, inkl samtliga tidigare.
"sögs" med hit från ditt inlägg på kulturrevolution.
Hoppas bara att du har tiden och orken att fortsätta säga sanningar i det som är det viktigaste politiska frågan idag, i väst och öst och då räknar jag mellanöstern hopplöst förlorad till sekten.
Med kunskaper om Islam och koranen följer en förståelse om onskan i en sekt som vill erövra världen.
Post a Comment