Tankar om Gud och om evigt liv

Bibelns beskrivningar av den ende guden är intressanta och tankeväckande. Han beskrivs som allsmäktig med all makt i himlen och på jorden. Han sägs vidare ha skapat allt i himlen och på jorden.

Denna beskrivning stämmer som jag ser det bara in på Naturen själv.

Bibeln säger emellertid även att gud är god. Teodicéproblemet – ondskans problem - behandlar problemet med att förklara en guds existens, närmare bestämt hur guden kan vara både fullkomligt god och allsmäktig när det samtidigt finns ondska och lidande.

Jobs bok i Bibeln brottas som jag uppfattar det med teodicéproblemet.

Som jag ser det har ingen presenterat en rimlig lösning på teodicéproblemet.

Det är däremot väl belagt inom naturvetenskapen att världen och naturen finns. Vi är ju själva en del av den. Det är även väl belagt att skapelsen fortgår in i våra dagar Vi kan iaktta det genom bland annat jordbävningar, vulkanutbrott, erosion, kontinentaldrift och uppkomsten av nya arter genom evolutionen.

Då återstår bara en förklaring ― det finns ingen gud. Därmed är teodicéproblemet löst. Då återstår naturen som varken är ond eller god utan bara följer sina egna lagar. Det är intressant att notera att den hebreiska beteckningen för gud är Jahve vilket betyder ”jag är”. Det stämmer väl in på naturen själv som varken är ond eller god. Den bara är.

Hur skall vi då se på detta med ”evigt liv”. Hittills har jag inte sett någon evidens för evigt liv för någon individ i fysisk bemärkelse.

Detta är den mest kända versen i Hávamál, den fornnordiska samlingen visdomsord: ”Fä dör / fränder dör / en dag dör också du. / Ett vet jag / som aldrig dör: / domen över den döde.”

Döden kan vi inte fly ifrån. Vi kan, om vi ska tro Hávamál, inte heller undfly vårt eftermäle. Detta kan leva ett par generationer eller i bästa fall många generationer beroende på vad individen åstadkommit eller skapat under sin livstid.

Ett annat sätt för evigt liv är att individens gener kan leva vidare i många gererationer.om man har barn och barnbarn. Jag tycker mig se att en del av min pappas egenskaper lever vidare hos mina barnbarn.

Hur passar Jesus då in i den här bilden?

Om man ser till hur Jesus beskrivs i Bibeln framstår han som en karismatisk dissident som främst stod i verbal konflikt med det ortodoxa prästerskapet som ofta hade kritiska synpunkter på hans handlingar. Det framgår av Bibelns berättelser att det var prästerskapet som med hjälp av upppiskad folklig opinion pressade den romerske ståthållaren till att låta avrätta Jesus.

Berättelsen om hans tomma grav och återuppståndelse tolkar jag på följande sätt. Den tomma graven kan förklaras med att någon grupp stal kroppen i syfte att undvika fortsätta oroligheter.

Själva återuppståndelsen ser jag som en symbolisk beskrivning av att nya dissidenter ständigt kommer att framträda så länge det finns dogmatiska makthavare 

Kairodeklarationen och Ammanbudskapet

 Dessa två viktiga moderna muslimska dokument har jag redan nämnt, men de förtjänar en grundlig genomgång då de har en central betydelsen inom islam.

Organization of Islamic Cooperation (OIC) antog år 1990 Cairo Declaration on Human Rights in Islam (CDHRI) d.v.s. Kairodeklarationen[1], vilken ger synen på mänskliga rättigheter inom islam. Deklarationen innehåller 25 artiklar och man hänvisar sammanlagt 15 gånger till sharia.

De två avslutande artiklarna, vilka entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa rättigheter, sammanfattar effektivt Kairodeklarationens budskap. Detta innebär att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna förvägras.

Det förtjänar i sammanhanget att påpekas dessa företrädare för samtliga muslimska länder talar om sharia i generella termer. Det samma gäller i flera andra auktoritativa islamiska dokument. Svenska islamologer och religionsvetare vägrar oftast att tala om sharia som ett samlat begrep då de menar att det finns så stora skillnader på sharia inom olika lagskolor.

Under 2021 har en omarbetad version av Kairodeklarationen publicerats på OIC:s hemsida.[2] Denna version saknar helt hänvisningar till sharia, vilket skulle kunna tolkas som att man nedtonat sharias betydelse. Som jag kommer att visa är så inte fallet. Djävulen är som så ofta dold i detaljerna.

Sedan den första versionen antogs år 1990 har mycket hänt. Ammanbudskapet antogs ursprungligen av ett antal auktoriteter, organisationer och ledare vid ett antal konferenser åren 2004 till 2006. Budskapets kärna sammanfattas i tre punkter vilka upprepas i protokollen från flera av konferenserna. Dessa tre punkter antogs enhälligt av det politiska och världsliga ledarskapet vid OIC:s toppmöte i Mecka i december 2005.[3]

Eftersom OIC representerar samtliga muslimska länder faller det sig naturligt att företrädare för OIC deltagit i utarbetandet av Ammanbudskapet. Det är tydligt enligt flera skrivningar att budskapet främst riktar sig till den muslimska världen (umma). Sharias centrala ställning inom islam understryks av att de tre punkterna i huvudsak avhandlar denna.

Enligt skapare av Ammanbudskapet är detta ett historiskt, universellt och enhälligt religiöst och politiskt konsensus, ijma, för hela den islamiska världen (umma), som konsoliderar traditionell ortodox islam. Det innebär att:

1. den muslimska världen för första gången på mer än tusen år formellt kommit till ett ömsesidigt erkännande,
2. detta erkännande är religiöst bindande för muslimer,
3. det behandlar vem som är muslim och vad som är muslimskt.

 

Den som är en anhängare till en av de fyra sunnitiska skolorna (Mathahib) inom islamisk rättsvetenskap (Hanafi, Maliki, Shafi`i och Hanbali), de två shiitiska skolorna för islamisk rättsvetenskap (Ja`fari och Zaydi), Ibadi-skolan för islamisk rättsvetenskap och Thahiri-skolan för islamisk rättsvetenskap, är en muslim.[4]

Det utgör således en definitiv avgränsning av sann islam i alla dess former, och en auktoritativ identifiering – om inte en definition – av ortodoxi i islam. Och i den ligger löftet om enheten och konsolideringen av hela profeten Muhammeds Ummah – må frid och välsignelser vara över honom.[5]

Vikten av universell islamisk konsensus (ijma) i islamisk rättsteori (fiqh) härrör från dess status enligt de flesta av rättsskolorna som en viktig och juridiskt bindande källa till helig lag (Sharia) efter Koranen och haditherna . Med andra ord, det som muslimer kommer överens om som en Ummah genom enhälligt samförstånd, är religiöst bindande för alla muslimer inför Gud.[6]

Sedan man nu i Ammanbudskapet enhälligt och entydigt slagit fast den centrala betydelsen av sharia inom islam behöver man inte längre i den nya versionen av Kairodeklarationen ständigt upprepa hänvisningar till sharia. I stället för man in andra formuleringar vilka har en liknande innebörd.

I ingressen till CDHRI 2021[7] talar man till exempel om att ”… skydda dessa rättigheter som de skyddas av islams lära;”. I nästa stycke talar man om ”ett värdigt liv i enlighet med islamiska värden och principer.”

Där talar man även om the Charter of Medina (Medinakonstitutionen) och om profeten Muhammeds sista predikan.

Jag finner det något märkligt att man i ett dokument om mänskliga rättigheter hänvisar till Medinakonstitutionen[8], då denna främst är en överenskommelse dikterad av profeten Muhammed mellan ett antal arabiska stammar i Yathrib. Konstitutionen kom till tidigt efter Muhammeds ankomst till Yathrib. Det talas i dokumentet om ”judar som följer de troende (muslimerna) och om en del regler som gäller dessa men detta hindrade inte Muhammed från att några år senare först fördriva två av de judiska stammarna för att sedan låta avrätta samtliga män i den sista stammen och ta deras kvinnor och barn som slavar.[9]

Inte heller avskedspredikan är något rättesnöre vad avser mänskliga rättigheter. Där utmålar profeten kvinnan som underordnad mannen och jämför henne med ett husdjur.[10]

Ingressen avslutas med ”Without prejudice to the principles of Islam…” (Utan att det påverkar islams principer). Det innebär att sharia överordnas allt.

 

 

---

[1] http://www1.umn.edu/humanrts/instree/cairodeclaration.html

[2] https://www.oic-oci.org/upload/pages/conventions/en/CDHRI_2021_ENG.pdf

[3] Amman Message – The Official Site

[4] https://ammanmessage.com/introduction/2/

[5]  HRH PRINCE GHAZI BIN MUHAMMAD – Amman Message

[6] https://ammanmessage.com/introduction/5/

[7]  CDHRI_2021_ENG.pdf (oic-oci.org)

[8] Constitution-Medina (squarespace.com)

[9] The Life of Mahomet, Volume III [Table of Contents] (answering-islam.org)

[10] https://www.answering-islam.org/Books/Muir/Life4/chap31.htm  sida 238-39

FN – en organisation i fritt fall

 

FN och inte minst dess Allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR)[1], nedan Deklarationen, framhålls oftast i positiva termer i offentligheten. Man tar närmast för givet att det är ett dokument och en ordning som är vida respekterad över hela världen. Så är emellertid alls inte fallet, vilket skall visas nedan.

Liksom när det gäller lagar och föreskrifter finns det skäl att granska premisserna och förarbetena.

FN tillsatte år 1947 en särskild kommitté med Eleanor Roosevelt som ordförande och med uppgift att utarbeta förslag till Deklarationen. Arbetet gick framåt  och de demokratiska staternas representanter blev i allt väsentligt eniga om innehållet med undantag från den brittiska delegationen, som i anslutning till omröstningen ansåg att det föreslagna dokumentet hade moraliska skyldigheter men saknade juridisk kraft.[2]

Saudiarabiens avstående från att rösta föranleddes i första hand av två av deklarationens artiklar: artikel 18, som säger att var och en har rätt att "byta religion eller tro", och artikel 16, om lika rättigheter till äktenskap. De sex kommunistiska nationernas nedlagda röster förklarades av deras påstående att deklarationen inte gick tillräckligt långt för att fördöma fascism och nationalsocialism.[3]

Vid tidpunkten för deklarationens godkännande av generalförsamlingen 1948 sa Eleanor Roosevelt:

”När vi i dag godkänner förklaringen är det av största vikt att vi tydligt har dokumentets grundläggande karaktär i åtanke. Det är inte ett fördrag; det är inte ett internationellt avtal. Det är inte och utger sig inte för att vara ett uttalande av lag eller juridisk skyldighet. Det är en förklaring om grundläggande principer för mänskliga rättigheter och friheter, som ska stämplas med generalförsamlingens godkännande genom formell omröstning av dess medlemmar, och att tjäna som en gemensam standard för prestation för alla folk i alla nationer.”[4]

Texten ovan klargör att Deklarationen på intet sätt är bindande för medlemsstaterna. Innehållet är varken allmänt eller universellt. Den har snarare varit direkt kontraproduktiv och alltför ofta använts mot de demokratiska staterna. Eftersom Deklarationen de facto är framröstad av Generalförsamlingen, kan mindre nogräknade stater hänvisa till den när det passar deras syften samtidigt som de helt kan bortse från den i andra frågor eftersom de inte anslutit sig till den.

Sverige och Europas demokratier har tyvärr aningslöst och utan konsekvensanalys svalt Deklarationen med krok, sänke och flöte. Detta har lett till att man genom åren fattat ett stort antal allt annat än välgrundade beslut, vilka fått och får förödande konsekvenser för dess medborgare.

Till saken hör att vid omröstningen om Deklarationen var en majoritet av medlemmarna i FN demokratier. Så är inte längre fallet. En majoritet av medlemmarna är idag icke-demokratiska eller rentav totalitära och med OIC (organisation of Islamic Cooperation) som det enskilt största röstblocket. Den organisationen hävdar i Kairodeklarationen[5] att alla mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt sharia. Detta är ett av tyvärr många exempel på att Deklarationen och dess syften aktivt motarbetas av många av FN:s medlemmar. Ett annat slående exempel är följande.

År 2006 sjösattes under FN:s generalförsamling en ny organisation för mänskliga rättigheter inom FN, nämligen UNHRC eller FN:s råd för mänskliga rättigheter, Samtidigt invaldes den första omgången ledamöter i rådet däribland ett antal representanter för islamiska och andra diktaturstater. Det är som att sätta bocken som trädgårdsmästare.

Den kände svenske diplomaten Jan Eliasson var då ordförande i Generalförsamlingen. Han råkar även vara min kurskamrat från Sjökrigsskolan. Jag skrev ett brev till honom som ordförande i Generalförsamlingen, men fick inget svar. Något år senare lämnade jag över en kopia av brevet till honom då vi sågs i Stockholm.

Vid ett senare tillfälle sade jag till honom att ”Du offrade de mänskliga rättigheterna på diplomatins altare.”

FN har i många år stillatigande accepterat CDHRI och låtit OIC:s representanter vara medlemmar i UNHRC och andra styrande organ inom FN. Organisationen kan alltså inte ens försvara sin egen främsta deklaration om mänskliga rättigheter. Detta visar att FN tyvärr idag är en genomkorrupt organisation dominerad av allt annat än demokratiska stater. Staterna med fungerande demokrati är numera tyvärr en liten minoritet. Detta visar sig även i att FN alltför ofta agera i strid mot de demokratiska ländernas intressen.

Samtidigt är det så att demokratiska stater genom OEDD-DAC och EU står för huvuddelen av finansieringen av FN. De demokratiska länderna finansierar således en organisation som på många sätt motarbetar deras intressen. Här är det berättigat att tala om ”nyttiga idioter”.

Deklarationen måste, trots sina uppenbara brister, ses som något av en portalparagraf inom FN. Organisationen och dess ledning med dess socialistiske nickedocka Gutierrez i spetsen borde därför ägna tid och kraft åt att försvara och upprätthålla den. Så är tyvärr inte fallet. I stället ägnar man stor tid och kraft åt att driva en icke-fråga nämligen ”Klimatkrisen” för vilken det helt saknas vetenskapliga belägg.[6]

FN satsar alltså på att underminera de länder som står för huvuddelen av dess finansiering. Det är som att såga av den gren man sitter på. Men fröna till det fundamentala misslyckandet med Deklarationen låg redan på förkultivering vid röstningen 1948.

 

 

 

 

---

[1] Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättighetern - Svenska FN-förbundet

[2] Universal Declaration of Human Rights - Wikipedia

[3] Ibid

[4] Ibid

[5] http://www1.umn.edu/humanrts/instree/cairodeclaration.htmlnatio

 

[6] Climate the Movie - Klimatupplysningen

Asymmetrisk krigföring mot Sverige just nu

 

Sverige är sedan ett antal år utsatt för en avancerad och omfattande asymmetrisk krigföring. Detta låter kanske som ett märkligt påstående, men jag skall nedan visa att så är fallet. Ledamoten Lars Wedin publicerade för ett antal år sedan i KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT en bra översikt över begreppet som sådant. 

Wedin talade där om ”…  asymmetriska konflikter där okonventionella metoder av naturliga skäl blir mycket vanliga.” Det är denna form av asymmetrisk krigföring som behandlas i det följande. Den är tillämplig främst då angriparen inte kan nå sina mål genom konventionell krigföring.  

År 2010 publicerades en omfattande och viktig rapport i USA av Center for Security  policy. Den gavs namnet Shariah the thret to America   eftersom den främst berör konsekvenser för USA. Innehållet är emellertid högst relevant även för Europa och Sverige. Rapporten hade utarbetats av framstående experter inom försvar, säkerhetspolitik och underrättelsetjänst. Gruppen (Team B II) leddes av två generaler med gedigen erfarenhet av underrättelsetjänst och bestod även av ett antal civila experter samt en hög amiral (tidigare chef för Stilla-havs flottan).

Redan i inledningen av rapporten presenteras de viktigaste grundsatserna i sharia (den islamiska lagen). Redan här kan man konstatera att sharia och därmed islam på inget sätt är förenlig med demokratiska principer. Sharias centrala ställning inom islam understryks av att de tre centrala punkterna i Ammanbudskapet i huvudsak avhandlar denna.

Del I av rapporten inleds med en saklig och noggrann genomgång av sharia och dess källor. Dessa är Koranen, sunna (traditionen efter Muhammed) ijma (de lärdas konsensus) och qiyas (analogier). Det är min uppfattning att allt som presenteras är väl belagt i källorna.

”Reliance of the traveller” (nedan RoT) är en av de mest kända sammanställningarna av sharia som översatts till engelska. Den tillkom på 1300-talet och följer rättsskolan Shafi. Det berömda universitetet Al-Azhar i Kairo har certifierat översättningen (se sida XX), vilket borgar för dess autenticitet.

Trots ett mått av variation på mindre detaljer, och en mer flexibel attityd om ijtihad (tolkning av islams skrifter av särskilt kvalificerade jurister) bland traditionella shiitiska forskare, är alla de stora sharia-skolorna överens om mer än 70 procent av väsentlig betydelse.

Enhetligheten styrks av att grundarna av de dominerande lagskolorna hade starka personliga kopplingar

”Enligt sharia är hela islam – dess doktriner, praktiker, teologi och anhängare – underordnade den omfattande koden. Fienden bekämpas med jihad på befallning av och i laglig överensstämmelse med sharia uttryckligen för att uppnå det globala införandet av sharia.”

Denna inställning delas helt av Ammanbudskapet, vars riktighet har bekräftats av OIC (Organisation of Islamic Cooperation).

Ortodox islam hävdar att mujtaheed (dåtidens erkända islamiska lärda) inom de två första århundradena efter Muhammeds död kom till konsensus (ijma) angående olika aspekter av sharia.

När väl auktoriserade experter på islamisk lag slutfört denna process, när en överenskommelse mellan de lärda upprättades i en fråga, blev den delen av islamisk lag permanent etablerad som en del av helig lag.

Yousuf al-Qaradawi, till sin död andlig ledare för det Muslimska brödraskapet, bekräftade denna verklighet i den sharia-främjande organisationens hemsida: "Sharia kan inte ändras för att överensstämma med förändrade mänskliga värderingar och normer. Den är snarare den absoluta norm som alla mänskliga värderingar och uppföranden måste överensstämma med.”

Enligt Koranen och sharia är jihad ett av de viktigaste verktygen för att sprida islam. ”Koranen innehåller 164 verser som specifikt talar om jihad mot de otrogna i termer som innebär ”militära expeditioner”, ”bekämpa fienden” och liknande.” 

Jihad beskrivs i sharia som en obligatorisk skyldighet (se RoT o 9.0-o 9.9). Inom shia-islam är jihad en av ”pelarna” och många lärda inom sunni-islam anser att den där borde vara en sjätte ”pelare”.

Jihad i form av våldsamma handlingar, av vissa ofta kallad "kinetisk" jihad, dominerar uppmärksamheten hos de ansvariga för nationell säkerhet och hemlandsäkerhet. Men det farligare hotet, särskilt i det långa loppet, är vad Muslimska brödraskapet (MB) kallar "civilisationsjihad" - en form av krigföring som Robert Spencer mer populärt har kallat "stealth-jihad".

Därmed börjar vi närma oss ”pudelns kärna”.

Inför rättegångar 2007 och 2008 i USA mot ”Holy Land Foundation” beslagtogs bland annat mängder med dokument (Elbarasse-arkiven), som entydigt visade att organisationen hade starka band med Muslimska brödraskapet. Bland dokumenten fanns ett antal interna handlingar tillhörande ”Brödraskapet”, i USA känt som Ikhwan och skrivna av dess ledare.

 Det mest övertygande beviset på Brödraskapets verkliga syften finns i ett internt meddelande skrivet 1991 av en hög ledare inom Brödraskapet med titeln: ”Ett förklarande memorandum om det allmänna strategiska målet för Ikhwan i Nordamerika.” 

I dokumentet är författaren påfallande tydlig om det yttersta målet för Muslimska brödraskapet i USA:

 ”Ikhwan måste förstå att deras arbete i Amerika är en sorts storslagen Jihad för att eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och ”sabotera” dess eländiga hus med deras händer och händerna på de troende, så att det elimineras och Guds religion görs segerrik över alla andra religioner.”

Av texten ovan framgår att islam är en antidemokratisk och totalitär ideologi nödtorftigt maskerad till religion.

 

 

IMPLEMENTERINGEN AV SHARIAH AV DET MUSLIMSKA BRODERSKAPET

Elbarasse-arkiven och noggrann observation av brödraskapets verksamhet avslöjar följande som den viktigaste av de tekniker som användes av Ikhwan i Amerika för att uppnå de upproriska målen för dess civilisationsjihad:

 • Utvidga den muslimska närvaron genom födelsetal, immigration och vägran att assimilera sig;

 • Att ockupera och expandera dominans av fysiska utrymmen; 

• Se till att det "muslimska samfundet" känner till och följer MB-doktrinen;

 • Kontrollera språket vi använder för att beskriva fienden; 

• Se till att vi inte studerar deras doktrin (lagar); 

• Adjungerande nyckelledarskap; 

• Framtvinga efterlevnad av sharia på lokal nivå; 

• Bekämpa alla insatser mot terrorism; 

• Omstörta religiösa organisationer; 

• Att använda lagföring - den kränkande användningen av stämningar och hot om stämningar; 

• Anspråk på kränkning/krävande av boende. 

• Fördöma "förtal" mot islam; 

• Att undergräva det amerikanska (läs västerländska) utbildningssystemet, i synnerhet genom att infiltrera och dominera USA:s Mellanöstern- och religionsvetenskapsprogram; 

• Att kräva rätten att utöva sharia i segregerade muslimska enklaver; 

• Kräva erkännande av sharia i icke-muslimska sfärer; 

• Att konfrontera och fördöma det västerländska samhället, lagar och traditioner; och 

• Att kräva att sharia ersätter västerländsk lag. 

Notera att många av de föregående teknikerna innebär, på ett eller annat sätt, att påverka och neutralisera den amerikanska (läs sekulära) regeringen på alla nivåer.

Efter en granskning av denna lista kan man konstatera att ett flertal av dessa tekniker med viss framgång har använts i och mot Sverige under ett antal år. Som exempel kan nämnas:

• Infiltrationen av det som tidigare kallades Broderskapsrörelsen men numera heter Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och med nya stadgar anpassade för muslimer
• Infiltration av Riksdagen genom bl.a. Waberi (M) suppleant i försvarsutskottet, Kaplan (MP) ledamot av regeringen och El-Haj (S).
• De s.k. ”påsk kravallerna” 2022 som var uppenbara angrepp på den svenska demokratin.
• Upprepade krav på sharia-lagar i Sverige.
• Upprepade krav på halal-mat i skolor och på separata badtider för män och kvinnor. 
• Krav på att få utföra böneutrop.
• Krav på att få uppföra moskéer.
• Det omfattande motståndet mot Sameh Egyptsons väl dokumenterade avhandling om Muslimska brödraskapet
• Upprepade angrepp på den svenska yttrandefriheten.

Många fler exempel finns tyvärr.

Genomgående har denna infiltration skett genom att representanter för islamiska organisationer hänvisat till den omfattande religionsfriheten enligt svensk lag och enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR).

Religionsfrihet enligt artikel 18 i UDHR ger ”frihet att … utöva sin religion ... genom ... religiösa sedvänjor"

MEN den är inte ovillkorad.

29.2: ”inskränkningar… i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter”

30: ”Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt … att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”

20.2: ”Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning”

Detta strider helt mot sharia som helt förvägrar grundläggande mänskliga rättigheter. Det är direkt stötande att representanter för en totalitär ideologi kommer hit och kräver rättigheter som den egna ideologin helt förvägrar. Detta agerande är i sig asymmetriskt i ordets rätta betydelse. Det är även okunnigt och aningslöst av svenska myndigheter att ge vika för sådana krav.

Företrädare för islam förstod tidigt att FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, UDHR, på ett antal punkter står helt i strid med ett antal grundläggande regler inom islam. Därför tog man år 1990 fram och fastställde en egen deklaration om mänskliga rättigheter nämligen Kairodeklarationen (CDHRI) vilken i 25 artiklar klargör vad som gäller i detta avseende inom islam.

De två sista artiklarna klargör att alla mänskliga rättigheter skall underställas sharia och att de endast kan tolkas enligt sharia. Det innebär i klartext adjöss med mänskliga rättigheter. Kom ihåg att OIC har fastställt dessa dokument. Det är alltså OIC som i sina dokument definierat islam som islamism. Kairodeklarationen mötte ingen påtaglig reaktion från FN trots att den uppenbart strider mot en av dess grundläggande principer. Detta är ett tydligt exempel på att fundamentalistisk islam infiltrerar viktiga organisationer och institutioner av betydelse för oss.

Detta gäller inte minst FN själv där det enskilt största röstblocket är de islamiska staterna som är medlemmar av OIC.

Flera internationella studier pekar på tilltagande problem och oroligheter som en följd av en ökad andel muslimska invånare. Studierna är eniga om att det rör sig om allt från social oro via upplopp och kravaller till fullt inbördeskrig.

Det som står på spel enligt professor Bernard Lewis är: ”Vår civilisations överlevnad!”

Vill vi försvara vår civilisation och vår ”värdegrund” med demokratiska fri- och rättigheter måste vi snarast och med kraft inom demokratins ramar vidta ett antal åtgärder som motverkar den pågående asymmetriska krigföringen. 

Om sådana åtgärder inte genomförs brådskande kommer vår civilisation att gå under med matematisk precision som en följd av den demografiska utvecklingen, islams doktrin och dess repressiva karaktär.