Roten till terrorn

Magnus Norell ställer I sin artikel på DN Debatt en intressant fråga beträffande de många terrordåden: ”Hur går detta till och vad krävs för att denna process skall sluta i mord?” Han lämnar däremot inget entydigt svar.

Han konstaterar helt sakligt att: ”Terrordåd genomförda i islams namn började långt före Irakkrigen.” Det är närmast något av ett understatement eftersom den anknytningen är lika gammal som islam. ”Profeten” säger själv i Koranen (3:151) att han ingjutit terror i motståndarnas hjärtan. Ungefär lika gammal är antisemitismen inom islam, som Norell korrekt framhåller som viktig i sammanhanget. Han visar där en tilltalande klarsyn. Denna antisemitism är väl dokumenterad i såväl Koranen (3:28, 5:60, 9:29 m fl) som i hadither.

Det är emellertid angeläget att känna till vad, som var grunden för Muhammeds och därmed islams antisemitism. När han flyttade till Yathrib (Medina) försökte han först vinna över de där etablerade judiska klanerna till sin nya lära. Detta misslyckades rejält inte minst för att flera judar med hänvsning till sina skrifter kunde påvisa att Muhammed grovt missuppfattat personer och händelser ur gamla testamentet.

Detta att vilja hålla fast vid sin religion och inte konvertera till islam betecknades med än idag gängse islamiska offerretoriken som ”förtryck” (läs gärna: When is Islam Oppressed ). Notera att judarna där enligt tillgängliga källor (muslimska) aldrig fysiskt eller på annat sätt hotade Muhammed eller hans följeslagare. Däremot kritiserade och drev några s k poeter med honom när han fått saker om bakfoten. Detta kunde han av flera skäl inte tåla, inte minst för att det kunde störa hans auktoritet. I stället för att bemöta dem intellektuellt beordrade han med början strax efter slaget vid Badr mord på Asma och senare flera andra kritiker.

Känns mönstret bekant från nutida händelser? Fatvor, hot och mord på kritiker i stället för att intellektuellt bemöta kritiken har på senare år blivit allt vanligare. Skälet är dessutom detsamma som när Muhammed undanröjde sina kritiker, nämligen svårigheten att intellektuellt försvara orimliga påståenden. Attackera därför som standardmetod budbäraren i stället för budskapet. Detta ser vi nästan dagligen exempel på.

Något senare samma år påbörjades fördrivningen och utrotningen av judarna från Yathrib genom attacken på Banu Quaynuqa som fördrevs och fick lämna alla sina ägodelar som krigsbyte till Muhammed och hans anhang. Under de närmaste åren fördrevs och mördades samtliga judar från Medina. Kronan på detta verk var massakern på ca 800 män ur Banu Quraiza medan kvinnor och barn togs som slavar, de vackraste som sexslavar (konkubiner) åt Muhammed och hans män (K 33:26-27).

Här i islams barndom finns roten till antisemitismen inom islam. Israel är inget annat än en dimridå som framgångsrikt används för att få diverse okunniga vänsterelement och historiskt obildade liberaler att stödja islams sak. Israel ogillas av muslimer främst för att det ses som ett hinder mot att fullfölja Muhammeds befallning på hans dödsbädd om att rensa Arabiska halvön (inkl nuvarande Palestina) från judar och kristna.

Besinningslöst våld som regelbundet praktiserades av Muhammed och hans följeslagare leder osökt tankarna till onsdagens ledare i Svd där skribenten lovvärt och med viss framgång avslöjar några vanliga myter med anknytning till islam. Han undviker dock att diskutera den största och mest spridda myten, eller rättare lögnen: ”Islam är en fredens religion (Religion of Peace)”. Denn stora lögn sprids aningslöst av ”statsmän” som Bush och Blair, av andra europeiska politiker och naturligtvis av muslimska apologeter. Man följer uppenbarligen Hitlers råd att om en tillräckligt stor lögn upprepas ofta, framstår den som sann.

Visa mig ett enda entydligt fredligt budskap i Koranen, som inte är abrogerat av en senare vers. Koranen är tvärtom, särskilt i de suror som tillkom i Medina fylld av våld och hat mot dem som inte underkastar sig islam.

Norell säger: ”Den islamistiska terrorns kärna har sitt ursprung i en intern konflikt där Islam (här definierat som summan av alla dem som betecknar sig som muslimer) utkämpar en kamp om vilka tolkningar som ska ha företräde. I detta är vi till del åskådare, vi som inte är muslimer.”
Detta uttalande innehåller några allvarliga sakfel. För det första har inte terrorns kärna sitt ursprung i en intern konflikt inom islam. Det är riktigt att shismen mellan sunni, shia och diverse grupperingar inom islam ofta spelar en stor roll för händelseutvecklingen. Själva kärnan till terrorn står dock att finna dels i Koranen och dess budskap dels i den ”väckelse” inom islam som inleddes av Muslimska Broderskapets grundare Hasan al-Banna. Islamisternas mål är att med alla tillgängliga medel få hela världen att underkasta sig islam. Där och ingen annan stans finns kärnan.
För det andra är ”vi som inte är muslimer” inte bara åskådare. Vi är, värre än så, vi är offer för deras omfattande aktiviteter. Vi kommer dessutom att fortsätta att vara offer, och i än högre grad än idag, om inte vi, våra ledare och s k intellektuella snabbt lär oss och vågar erkänna vad det hela handlar om.
Islam är en teokratisk, totalitär ideologi nödtorftigt beslöjad till att försöka framstå som religion. Och, mot en sådan ideologi, lika lite som mot nazismen, duger inte appeasement.

Andra bloggar om: Islam, Politik, Terrorism