En PK-rabulist i full frihet

Nedanstående text var avsedd som ett bemötande i DN av nämnd artikel. Denna påstått liberala tidning har dock bara plats för sin egen och naturligtvis vänstermaffians världsbild.

Ingressen till artikeln ”De räddas revelj” i DN påstår att Andreas Malm ”belyser” ”fenomenet islamofobi”. Hur man kan tro att någon med en så enögd historielöshet skulle kunna belysa något så komplext som islam och dess interaktion med västvärlden framstår som obegripligt. Det är denna interaktion som ligger bakom den sakligt berättigade islamkritik, islamiska apologeter och deras medlöpare i PK-eliten bekvämt klassar som ”islamofobi” i syfte att undvika en ärlig och saklig diskussion.

Skribenten avfärdar i artikeln fyra läs- och tänkvärda böcker baserade på gedigna kunskaper, omfattande forskning och dokumenterade med tillgängliga och kontrollerbara fakta. Tekniken han använder är att i en raljerande ton presentera ett antal slutsatser från böckerna lösryckta från sitt sammanhang. Detta kombineras med att använda ett antal negativt värdeladdade omdömen i syfte att förringa författarna och deras alster.

Det som tycks irritera denne ”besserwisser” till kritiker mer än något är att böckerna ifråga blivit bästsäljare. Någon rimlig slutsats av detta faktum drar han dock inte.
Bruce Bawers bok angrips genom att i raljanta meningar försöka diskreditera dess namngivna svenska källor. Han sjunker till en mycket låg nivå, intellektuellt och moraliskt, när han raljerar över attacker på brandmän m fl. Jag råkar personligen känna ett antal brandmän och poliser, som är väl insatta i den verkligheten. Det är upprörande att en s.k. intellektuell försöker göra sig lustig på bekostnad av yrkesmän, som attackeras medan de försöker fullgöra sitt uppdrag i samhällets tjänst.

Han ondgör sig över att någon betecknat Sverige som en ”enidéstat”. Samtidigt är tonläget och innehållet i artikeln inget annat än en bekräftelse på att denna källa hade (och har) helt rätt.

Nota bene, inte en enda sakligt grundad invändning presenteras mot Bawers bok.

Bat Ye’or, som jag känner som en intellektuellt hederlig och hårt arbetande forskare, avfärdas symptomatiskt nog av Malm som ”amatörhistoriker”. Inte med ett ord berörs att hon efter år av arbete lyckats belägga alla sina slutsatser inte bara i ”Eurabia” utan även i tidigare böcker och artiklar. Jämfört med henne framstår Malm som en lättviktig dilettant. Han tycks oförmögen att inse att ”hennes begrepp fastnat i den västerländska islamdiskursen” just för att de är sakligt väl dokumenterade.
Det tycks ha undgått Malm att betydligt fler än Niall Ferguson hyllat Bat Ye’or.

Notera igen, inte en stavelse av sakligt grundad kritik riktas mot ”Eurabia”.

Historikern Walter Laqueur finner genom sitt tonläge delvis nåd inför denne upplyste kritiker, som dock inte kan underlåta att raljera över slutsatser som pekar i samma riktning som de övrigas.

Näste författare i tur avfärdas som ”högerrabulisten Mark Steyn” istället för att med det minsta försök att bemöta honom i sak. Malm inser sannolikt att han inte skulle klara att bemöta Steyns statistiskt väl belagda analyser och förfaller därför till ren brännvinsadvokatyr.

Malm berör inte med en stavelse att samtliga nämnda författare har gjort grundliga och sakliga analyser av islams antidemokratiska och antiliberala karaktär. En karaktär som borde bekymra varje sann liberal. Man undrar vems ärenden Malm försöker främja.
___________________

Sedan detta skrevs har det framkommit att Andreas Malm är aktiv i en anarkistisk vänsterrevolutionär rörelse och att han stöder Hizbollah.

Andreas Malm står på Arbetarens redaktion upptagen som "Utrikesredaktör och reporter". Det måste ses som ett journalistiskt och intellektuellt lågvattenmärke att den förment liberala tidningen DN låter en vänsterextremist och Hizbollah- anhängare utvärdera islamkritisk litteratur. Det är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Det är samtidigt allför typiskt för beteendet och tonen i svenska MSM. Varje individ med en åsikt som står ett uns till höger om den svenska mittfåran utmålas med automatik som högerextremist. Samtidigt släpps rödbruna vänsterextremister ständigt in i det mediala finrummet där de får utbreda sig fritt. Det enögda hyckleriet kan knappast bli tydligare än så.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Politik, Religion