Ständigt denne Kielan

Sveriges radio släppte i lördags åter fram Abd al Haqq Kielan i programmet ”Vid dagens början”, i vilket han beskrev sin pilgrimsfärd till Mecka år 1990. Man häpnar över hur naiva och okunniga producenten Martin Dyfverman och redaktionen uppenbarligen måste vara, som så ofta ger Kielan utrymme att oemotsagd och utan balans framföra sina förljugna sagor. Har de en dold agenda eller är de liksom imamen förledda med saudiska petrodollar?

Kielans salvelsefullt framförda ”tankar” är i all sin antydda naivitet på många sätt avslöjande, men då krävs att man har sådana kunskaper om islam att man kan se vad som döljs bakom det sagda. Anrättningen är naturligtvis kryddad med en riklig dos av taqiyya. Det salvelsefulla framförandet med närmast gråtmild röst är i sig förledande för den aningslöse lyssnaren.

När han inledningsvis beskriver bakgrunden till besöket i Mecka, säger han bl.a.: ”Plötsligt i juni kom det en inbjudan från den saudiska regeringen att få göra pilgrimsfärden”. Detta kan förefalla oskyldigt, men satt i sitt sammanhang är det allt annat än det. Den saudiska regimen är från sin tillkomst starkt beroende av den wahabitiska/salafistiska rörelsen, en av de mest ortodoxa grenarna av islam. Det är väl känt att saudiska petrodollar sedan ett par årtionden sponsrar och finansierar såväl professurer, islamstudier som ett nätverk av organisationer över hela västvärlden. När Kielan fick sin resa till Mecka finansierad av den saudiska regimen var det samtidigt ett kvitto på att den islam han förkunnar stämmer med den salafistiska tolkningen.

Längre fram talar han om ”… Kaba som varit helig sedan profeten Abrahams tid”. Denna koppling mellan Abraham och Kaba är en av dessa påhittade myter, äldre än islam, som man gärna odlar inom islam. Sir William Muir har i boken ”The Life of Mahomet” volym1 kapitel III med sedvanlig noggrannhet analyserat denna myt liksom ceremonierna under hajj. Han visar övertygande att det varken är troligt eller sannolikt att det finns någon koppling mellan Abraham och Kaba.

Kielan talar sedan om ”ritualerna, som går tillbaks till profeten Abrahams tid”. Det är visserligen sant att ritualerna är gamla, men det finns inget sakligt stöd för någon koppling till Abraham. Muir konstaterar att det inte finns några spår av något abrahamitiskt i de grundläggande elementen i de vidskepliga ritualerna. Han visar att ceremonierna i dag i allt väsentlig är de samma som före och under Muhammeds tid. ”Profeten” återanvände helt enkelt gamla ceremonier grundade på ren vidskeplighet från den tid då Kaba innehöll cirka 360 avgudabilder och den högste guden var månguden Allat.

Kielan framhåller flera gånger att pilgrimsfärden och ceremonielet är ”en form av fullkomlig jämlikhet”. Det är en mycket selektiv jämlikhet han talar om. Han har ju själv inledningsvis konstaterat att otrogna inte ens har tillträde till Mecka och ännu mindre till moskén. Han har på det hela taget en mycket märklig inställning till jämlikhet. Kielan har ju, som påtalats i tidigare inlägg, undertecknat och därmed ställt sig bakom Ammanbudskapet, liksom sina saudiska herrar. Detta måste rimligen innebära att han underkastar sig sharia. Därmed bekänner han sig till samma syn på jämlikhet och mänskliga fri- och rättigheter som sharia och för den delen Koranen.

Det innebär att han ställer sig bakom att ett antal grundläggande fri- och rättigheter förvägras, t.ex:

• Åsikts- och yttrandefrihet (kritik av islam, Koranen eller Muhammed ses som hädelse och kan leda till dödsstraff enligt sharia)

• Religionsfrihet (det är enligt sharia förenat med dödsstraff att lämna islam)

• Kvinnans likhet inför lagen

• Icke-muslimers likhet inför lagen

Kielans jämlikhet och broderskap är verkligen inget att eftersträva.

Han påstår sedan att: ”Pilgrimsfärden är en av de fem pelare som utgör islam …”. Det är minst sagt ett understatement. Det är snarare så att de fem pelarna endast utgör omslaget till en tjock bok av skyldigheter och förpliktelser enligt Koranen och inte minst sharia. Varje liten detalj i livet är uppdelat i halal respektive haram, eller möjligen makruh.

Kielan glömmer lägligt nog att nämna det som av många muslimska lärda anses vara den sjätte pelaren inom islam, nämligen jihad eller heligt krig. Det måste här understrykas att jihad i huvudsak står för fysisk strid vilket är något helt annat än den ”inre strid” eller ”mentala yoga”, som moderna apologeter för islam försöker göra gällande.

Skälet till att jihad ses som en ”sjätte pelare” är att skyldigheten för varje muslim att delta i jihad är mycket tydligt inskriven i ett antal verser i Koranen som i 2:193, 2:216, 2:244, 8:15- 16, 8:39, 9:29, 9:39, 9:123, 47:4.

Den islamiska sajten Center for Muslim-Jewish Engagement innehåller en bra samling av islamiska religiösa texter. Förutom tre parallella översättningar av Koranen, finns där de viktigaste haditherna och Maududis tafsir. Där finns en väl fungerande sökmotor för Koranen och hadither, som gör att man kan söka på enskilda ord eller kombinationer av ord.

Låt mig ta ett belysande exempel. Om man söker på ”jihad” i Sahih Bukhari, får man 56 träffar. I samtliga fall är det entydigt att jihad avser fysisk strid mot de otrogna och i inget fall avses ”mental yoga”. Koranen använder i dessa översättningar inte ordet jihad men desto flitigare orden ”kill”, ”slay” eller ”fight”. Söker man på dessa ord finner man minst 29 unika träffar där målen naturligtvis är de otrogna. Det är väl detta man förmodas ta som uttryck för imamens ”broderskap” mellan människor.

Kielan säger sedan att pilgrimsfärden ledde till ökad tolerans och en insikt att ”vi är bröder och systrar i sann mening”. Det framgick inte hur han kom till denna insikt. Han kan i vart fall inte ha funnit den i Koranen eller i sharia (jämför ovan). Andra exempel på Koranens ”tolerans” är bl.a.

• ”Strid mot “Bokens folk” och dem, som inte tror på Allah och den yttersta dagen och inte förbjuder det Allah och hans budbärare (Muhammed) har förbjudit och som inte följer sanningens religion, tills de villigt betalar jiziya (extra skatt som otrogna särskilt judar och kristna måste betala under muslimskt styre; min anm.) och är förnedrade. ”(9:29) och

• ”Ni som tror! Ta inte judar och kristna som vänner. De är bara vänner till varandra. Den bland er, som tar dem som vänner är en av dem. Se! Allah vägleder inte dem som gör fel.” (5:51 m.fl.)

Det är att notera att detta inte är några udda verser ur Koranen. De är hämtade från två av de sista surorna och har därför med emfas genom abrogation ersatt tidigare verser med eventuellt försonligare innehåll. Det synsätt de står för är dessutom framträdande i sharia och i islamisk doktrin. Är det detta Kielan avser när han talar om ”ökad tolerans” och att ”vi är bröder och systrar i sann mening”? Han kan ju inte gärna ta avstånd från Koranens ord eftersom han med undertecknandet av Ammanbudskapet erkänt att Koranen är Allahs direkta ord och därför per definition inte kan ändras.

Han avslutar med att säga att upplevelserna i Mecka ledde till att han började arbeta ”med dialog mellan religionerna” när han kom hem. Jag har nu i ett antal år hört detta tal om ”dialog mellan religionerna” och är därför väldigt nyfiken på vad denna ”dialog” egentligen går ut på förutom tomt prat. Det kanske är så att Kielan menar att dialogen skall leda till att vi alla underkastar oss islam och ”villigt betalar jiziya”. Detta bådar inte gott för oss som är varken är judar eller kristna, eftersom denna muslimska ”välvilja” inte omfattar oss. Då väntar döden.

Verklig dialog med islam har genom historien aldrig varit möjlig, eftersom islams företrädare anser att deras religion är den sista och slutliga och därför har överhöghet över andra.

Kielan får tro vad han vill, men det skrämmande är att SR gång efter annan ger honom utrymme att oemotsagd få sprida sina lögnaktiga dimridåer.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion, Sveriges Radio