Okunskap, naivitet och lögner avslöjade i TV-rutan

Den senaste veckan har islam behandlats i åtminstone två debattprogram i svensk TV.
Stina lät förra veckan i ”Debatt” ett antal personer komma till tals med anledning av den senaste publiceringen främst i danska tidningar av Muhammed i bombturban.

Per-Arne Jigenius försvarade visserligen yttrandefriheten men tyckte samtidigt att det var egendomligt att använda dagstidningar för att publicera något i "demonstrativt syfte”. Verkligen!? Är det inte just det media ständigt gör? Syftet var denna gång särskilt berättigat eftersom det gjordes för att stödja en kollega som mordhotats just för att han använt sin lagstadgade yttrandefrihet.

Humanisten Ismail Moloudi var den som mest tydligt och relevant försvarade tryckfriheten mot religiöst bigotteri. Heder åt honom.

Prästen Marika Palmdahl var enbart patetisk då hon nästan fick det till att yttrandefriheten fick användas till att kritisera politiker men inte till att kritisera eller driva med något religiösa ”håller som heligt”. Menar hon att religioner och andra vidskepligheter skall undantas från yttrandefriheten?

Muslimen Wahid Wahlahvi gav följande förklaring till varför just de aktuella bilderna var kränkande. ”Jo, det visar en person som är kärare för muslimerna än ens far och mor som terrorist”. Vad menar karln? Antingen ljuger han medvetet (taqiyya) eller så är han helt okunnig om ”profetens” liv och leverne så som det framställs i muslimska källor (sira och hadither). Enligt dessa var han just en terrorist som:

• beordrade mord på kritiker
• rövade karavaner
• anföll fredliga stammar som hade annan religion
• avrättade hundratals krigsfångar
• fullföljde äktenskapet med Aisha när hon var nio(9) år gammal
• torterade Kinana till döds i Kheibar och samma kväll ”gifte” sig med hans unga hustru Safia

beordrade att alla otrogna skall dödas om de inte underkastar sig islam

Hela listan på gräsligheter finns här sammanställd av ex-muslimen Abul Kasem. Är det verkligen en sådan man Palmdahl vill ”hålla helig” och Wahlahvi vill hålla kärare än sina föräldrar? Man tar sig för pannan.

Fiskaren Viking Bengtsson utlägger sig om den tidigare förment högtstående muslimska kulturen. Han vet uppenbarligen inte vad han talar om. I den mån det funnits högkultur i muslimskt dominerade länder har denna funnits trots islam och tagit över från erövrade områden. Denna utmärkta essä belyser detta.

Programledaren Stina är tydligen själv så fundamentalt okunnig att hon inte kan ställa en enda adekvat följdfråga. Hon kan bara flamsa. Ynkedom!

I söndags sände så utmärkta Axess det intressanta och avslöjande programmet ”Ekdal – Reformerad islam”. Om det programmet finns en hel del att säga.

Den förste gästen, Lars Leijonberg, säger vissa kloka saker som att ”den extrema delen av islam är så långt från vårt demokratiska liberala samhälle man kan komma”. Han visar samtidigt att han inte har insett att den åsyftade ”delen” av islam är just traditionell islam. Det tyder på att han liksom ”majoritetsbefolkningen” ”inte vet så mycket om islam”.

På frågan om det finns något samband mellan underordning av kvinnor inom islam och religionen hukar han fegt och hänvisar till dåliga skrivningar i Bibeln.
Hans resonemang om det föreslagna stödet för imamutbildning är allt annat än övertygande.

Han konstaterar med rätta att staten inte skall ”auktorisera en viss tolkning av en helig skrift”. Han är tydligen lyckligt omedveten om att de 57 stater som är medlemmar av OIC genom att underteckna CDHRI har gjort just det genom att säga att mänskliga rättigheter skall underställas en ”helig skrift”.

Ian Buruma visar på en oklar uppfattning om demokrati när han säger att: ”Iran är en märklig hybrid mellan teokrati och viss grad av demokrati”. Ett land i vilket prästerskapet avgör vilka som får kandidera till politiska poster och där mänskliga rättigheter systematiskt undertrycks kan knappast sägas var en demokrati.

Han gör sedan ett märkligt uttalande: ”Fundamentalism kan vara personligt. Det handlar om att leva renlärigt i enlighet med en viss religiös ortodoxi. Det behöver inte vara politiskt”. Detta visar att han har mycket dimmiga begrepp om islam eftersom ortodox islam är politisk i högsta grad. Detta bekräftas senare när han svarar på en annan fråga att han ”inte är tillräckligt förtrogen med Koranen”. I det sammanhanget säger han att man inte ”får stirra sig blind på det som står i Koranen”. Problemet är dock att det är precis det troende muslimer gör när de betraktar Koranen som Allahs direkta och eviga ord.

På den sista frågan rörande framtiden för muslimerna i Europa ger han ett något märkligt svar.

”Det är svårt att sia eftersom det beror på många faktorer. Men jag tror och hoppas att de med tiden blir integrerade i Europa. Många är redan det. De som vägrar att integreras är en minoritet inom en minoritet. Det kommer att finnas våldsamma radikala element. Men med en mer flexibel ekonomisk politik och en attitydförändring hos den ickemuslimska befolkningen kommer de att bli europeiska medborgare. Precis som alla andra.”

Svaret visar att han inte förstått något av islams innersta väsen. I den religionens kärna finns ett extremt ”vi och dom” tänkande, som medvetet utnyttjas av grupper som Muslimska Brödraskapet och ekonomiskt starka wahabister. I en artikel år 2005 citerade ex-muslimen dr Patrick Sookdeo en muslimsk plan i boken ”Muslim Communities in Non-Muslim States” publicerad 1980 av Islamic Council of Europé.

Enligt planen instrueras alla muslimer att samlas och organisera sig i syfte att etablera livsdugliga muslimska ”samhällen” baserade på islamiska principer inom de länder där man lever. De skall bygga moskéer, muslimska centra och islamiska skolor. Till varje pris måste de undvika att bli assimilerade med majoriteten. För att motstå assimilering måste de samla sig geografiskt och skapa områden med hög muslimsk koncentration inom befolkningen i sin helhet. Varje muslim är skyldig att delta i planen; det är inte tillåtet för någon att enbart leva som en ”god muslim” utan att stödja den övergripande strategin. Det övergripande målet är att hela nationen skall styras enligt islamiska lagar, dvs. sharia.

På vilken planet lever Buruma? Hur har det kunnat denne författare att det är precis en implementering av den planen som skett och sker i många länder i Europa och i USA. Inte minst i Storbritannien etableras ”Muslim Communities” i stora städer så till den grad att en brittisk biskop nyligen rapporterade att det finns ”no go areas” för ”otrogna”.

Sedan skyller han på ekonomi och naturligtvis på ”den ickemuslimska befolkningen” som förväntas göra en ”attitydförändring”. Vad menar han? Vill han att vi skall börja gilla sharia? Av svaret att döma tycks han tro att man blir integrerad i och med europeiskt medborgarskap. Ett av de stora problemen är just att alltför många getts medborgarskap utan att vara integrerade och utan att ha accepterat europeiska liberala demokratiska principer.

Hans Bergström var den som överlägset bäst stod upp för demokratiska och sekulära värden. Han poängterade bl.a. den starka kopplingen mellan stat och religion inom islam, behovet av reformation inom islam samt kvinnans svaga ställning inom islam. Han stod tydligt upp för yttrandefriheten och påtalade med rätta den feghet och undfallenhet visavi islam som är vanlig bland makthavare och intellektuella i Europa.

I ett svar säger han: ”Alltså, det är ju faktiskt så ändå att även jihadisterna skulle inte ha sådan kraft om de inte hade förståelse hos islamisterna och delvis kunde hitta passager i den muslimska religionen, som stöder dem”. Uttalandet visar på viss insikt om islam, men avslöjar samtidigt att han saknar djupare kunskaper om den religionen. Det är nämligen så att det inte bara ”delvis” finns stöd för jihadisterna i de islamiska skrifterna; det finn överväldigande och ofta upprepat stöd för deras handlingar i såväl Koranen som hadither.

Man får förmoda att det är denna bristande kunskap om islam som tyvärr förleder honom till att entydigt stödja EU-medlemskap för Turkiet. Många sekulära turkar är starkt oroade över den tilltagande åter-islamiseringen av landet. Det bör noteras att premiärminister Erdogan helt nyligen i ett tal till turkar i Tyskland starkt uppmanade dem att inte integreras/assimileras; tankegångar helt i linje med den plan jag nämnt ovan.

Den siste deltagaren, Mohamed Omar chefredaktör på Minaret, framstod nästan som något av en svensk Tariq Ramadan; han är välutbildad, uttrycker sig väl och säger saker som en välmenande och okunnig svensk gärna vill höra. Trots detta avslöjar han sig som den ulv i fårakläder han är. Först menar han att islamofascism och radikalisering av islam på det internationella planet inte har så mycket att göra med ”vår svenska verklighet”. Lite senare erkänner han att det finns extremister i ”informella nätverk” med ”inspiration från internet. Han försöker utan att övertyga marginalisera denna företeelse.

Hans trovärdighet ökas inte av hans nästa svar. Såhär sade han.
”Uppmaningar till att döda otrogna existerar inte. Utan vad som förekommer är att det var ett krig som utspelades under den period då Koranen uppenbarades. Och muslimerna blev attackerade av andra och då skedde en tillåtelse, dock med begränsningar, till att försvara sig, inte någon uppmaning till våld däremot en tillåtelse att i begränsad form och med strikt etik att försvara sig”

Här står denne ”välanpassade” apologet för världens mest våldsförhärligande religion och ljuger som en hästhandlare medan den uppenbart okunnige programledaren ler enfaldigt och nickar instämmande. Inte en enda relevant följdfråga. Är detta journalistik?

Envar med den minsta kunskap om islam och dess tidiga historia vet att Omar i detta svar fick med ett antal grova lögner. Till att börja med finns tydliga uppmaningar att döda otrogna i Koranen bl.a. 2:191, 4:95,8:12, 8:39, 9:5, 9:29, 9:123, 47:4. Sedan påstår han att muslimerna under Koranens tid blev attackerade och bara försvarade sig. Detta är en lika stor lögn. Muhammed deltog och ledde själv enligt den islamiske historikern Ibn Ishaq 27 större räder och anfall samt beordrade ytterligare ett stort antal (76-85 beroende på hur man räknar) räder och attacker. Av alla dessa kan endast en(1), ”Slaget vid löpgraven” våren 627, betecknas som försvarsstrid när Mecka anföll Medina efter flera år av upprepade anfall på deras karavaner. Alla andra räder och attacker var offensiva strider mot karavaner och kringboende ”otrogna” stammar.

Med ”begränsad form och med strikt etik” avser Omar förmodligen följande:

• Endast 1/5 av krigsbytet tillföll Muhammed medan övriga jihadister delade på resten (K 8:41)
  
• Dödandet av 600- 800 manliga fångar under en dag (sanktionerat i K 33:26)
  
• Tillfångatagna kvinnor är lovliga sexobjekt (K 4:24 m fl.)
• Grym tortyr av fångar (bl. a Ibn Ishaq 511)

Listan med exempel på sådan ”strikt etik” kan göras mycket längre (se länk till Abul Kasem ovan). Är det med tanke på detta beteende hos ”profeten” som Omar menar att Muhammed ”är vårt exempel vi bör följa”? Är det denna typ av ”strikt etik” Omar tänker på när han menar att ”islam har något att erbjuda” Västerlandet. Man har anledning att undra.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion